M’Cheyne Bible Reading Plan

Elisa och den tappade yxan

6 Profetlärjungarna sade till Elisa. "Se, rummet där vi sitter inför dig är för trångt för oss. ² Låt oss därför gå till Jordan och hämta var sin timmerstock därifrån, så att vi där kan bygga oss ett annat hus att sitta i." Han svarade: "Gå." ³ Men en av dem sade: "Jag ber dig: Kom med dina tjänare!" Han svarade: "Jag skall gå med." ⁴ Så gick han med dem. Och när de kom till Jordan började de hugga ner träd. ⁵ Men medan en av dem höll på att fälla ett träd, föll yxhuvudet i vattnet. Då skrek han till och sade: "O, min herre, yxan var ju lånad." ⁶ Gudsmannen frågade: "Var föll den i?" Han visade honom stället. Elisa högg då av ett stycke trä och kastade i det just där yxan fallit i vattnet och fick järnet att flyta upp. ⁷ Sedan sade han: "Tag nu upp det." Då räckte mannen ut handen och tog det.

Kriget med arameerna

⁸ Kungen i Aram låg i krig med Israel. När han rådgjorde med sina tjänare och sade: "På den och den platsen skall jag slå läger", ⁹ sände gudsmannen bud till Israels kung och lät säga: "Se till att du inte drar förbi den platsen, för arameerna ligger där." ¹⁰ Då sände Israels kung folk till den plats som gudsmannen hade angivit för honom och varnat honom för. Och han aktade sig noga där. Detta hände inte bara en eller två gånger.

¹¹ Kungen i Aram blev mycket oroad över detta. Han kallade till sig sina tjänare och sade till dem: "Kan ni inte säga mig vem av de våra det är som håller med Israels kung?" ¹² Då svarade en av hans tjänare: "Så är det inte, min herre konung. Men Elisa, profeten i Israel, meddelar Israels kung varje ord du talar i din sovkammare."

¹³ Han sade: "Gå och se efter var han finns, så att jag kan skicka någon att gripa honom." Man berättade då för honom att han var i Dotan. ¹⁴ Då sände han dit hästar och vagnar och en stor här. De kom om natten och omringade staden.

¹⁵ När gudsmannens tjänare tidigt på morgonen steg upp och gick ut, se, då hade en här med hästar och vagnar omringat staden. Tjänaren sade till gudsmannen: "O, min herre, vad skall vi ta oss till?" ¹⁶ Han svarade: "Frukta inte! De som är med oss är fler än de som är med dem." ¹⁷ Och Elisa bad: " Herre, öppna hans ögon, så att han ser." Då öppnade Herren tjänarens ögon, och han fick se att berget var fullt av hästar och vagnar av eld runt omkring Elisa.

¹⁸ När arameerna drog ner mot honom bad Elisa till Herren och sade: "Slå detta folk med blindhet." Och Herren slog dem med blindhet, så som Elisa hade bett. ¹⁹ Elisa sade då till dem: "Det här är inte den rätta vägen eller den rätta staden. Följ mig, så skall jag föra er till den man som ni letar efter." Och han förde dem till Samaria.

²⁰ Men när de kom till Samaria, sade Elisa: " Herre, öppna deras ögon så att de ser." Då öppnade Herren deras ögon, och de såg att de var mitt i Samaria. ²¹ När Israels kung såg dem, sade han till Elisa: "Skall jag hugga ner dem, min fader, skall jag hugga ner dem?" ²² Han svarade honom: "Du skall inte hugga ner dem. Hugger du ner dem som du har tagit till fånga med svärd och båge? Sätt fram mat och vatten åt dem, låt dem äta och dricka och låt dem sedan gå tillbaka till sin herre igen." ²³ Då lät han laga till en stor måltid åt dem. Och när de hade ätit och druckit lät han dem gå, och de gick tillbaka till sin herre igen. Sedan kom det inte mer några arameiska strövskaror in i Israels land.

Samaria belägras

²⁴ Därefter samlade Ben-Hadad, kungen i Aram, hela sin här och drog upp och belägrade Samaria. ²⁵ Det blev stor hungersnöd i Samaria. De belägrade det ända till dess att ett åsnehuvud kostade åttio siklar silver och en fjärdedels kab duvspillning fem siklar silver. ²⁶ Och en gång då Israels kung gick omkring på muren, ropade en kvinna till honom och sade: "Min herre och konung, hjälp mig!"

²⁷ Han svarade: "Hjälper inte Herren dig, varifrån skall då jag kunna skaffa hjälp åt dig? Från logen eller från vinpressen?" ²⁸ Och kungen frågade henne: "Vad vill du?" Hon svarade: "Kvinnan där sade till mig: Tag hit din son, så att vi får äta honom i dag, så äter vi min son i morgon. ²⁹ Så kokade vi min son och åt upp honom. Nästa dag sade jag till henne: Tag nu hit din son, så att vi får äta honom. Men då gömde hon undan sin son." ³⁰ När kungen hörde kvinnans ord, rev han sönder sina kläder där han gick på muren. Då såg folket att han hade säcktyg närmast kroppen. ³¹ Och han sade: "Må Gud straffa mig både nu och senare om Elisas, Safats sons, huvud får sitta kvar på honom i dag."

³² Elisa satt i sitt hus och de äldste satt hos honom. Kungen sände en man framför sig, men innan sändebudet hann fram, sade Elisa till de äldste: "Ser ni, hur denne mördarson skickar hit en man för att ta mitt huvud? Men se till att ni stänger igen dörren och spärrar vägen för honom med den, när den utskickade kommer. Nu hör jag också ljudet av hans herres steg efter honom." ³³ Medan han ännu talade med dem, kom sändebudet ner till honom och sade: "Se, detta onda är från Herren. Varför skulle jag längre kunna hoppas på Herren?"

En församlingsledares egenskaper

3 Om någon gärna vill få en församlingsledares tjänst, så önskar han sig en god uppgift. ² En församlingsledare^[a] skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare. ³ Han får inte missbruka vin eller vara våldsam utan skall vara vänlig, fridsam och fri från penningbegär. ⁴ Han skall ta väl hand om sin familj och se till att hans barn lyder och visar all respekt. ⁵ Men om någon inte förstår att ta hand om sin egen familj, hur skall han då kunna ta hand om Guds församling? ⁶ Han skall inte vara nyomvänd, så att han blir högmodig och döms av den som förtalar honom.^{[b] 7} Han skall också ha gott anseende bland dem som står utanför, så att han inte får dåligt rykte och fastnar i djävulens snara.

Församlingstjänarnas egenskaper

⁸ Församlingstjänarna skall på samma sätt vara allmänt aktade och pålitliga. De får inte missbruka vin eller vara ute efter pengar. ⁹ De skall äga trons hemlighet i ett rent samvete. ¹⁰ Men också de skall först prövas. Sedan kan de bli församlingstjänare, om det inte finns något att anföra mot dem. ¹¹ Kvinnorna skall på samma sätt vara allmänt aktade, inte förtala någon utan vara nyktra och trogna i allt. ¹² En församlingstjänare skall vara en enda kvinnas man. Han skall ta väl hand om sina barn och sin familj.^{[c] 13} De som sköter sin tjänst väl vinner en aktad ställning och får stor frimodighet i tron på Kristus Jesus. ¹⁴ Detta skriver jag till dig i hopp om att snart kunna komma till dig.

Gudsfruktans hemlighet

¹⁵ Men om jag dröjer skall du veta hur man bör förhålla sig i Guds hus, som är den levande Gudens församling, sanningens pelare och grundval. ¹⁶ Och erkänt stor är gudsfruktans hemlighet:

Daniels syn vid floden Hiddekel

10 I den persiske kungen Koresh tredje regeringsår^[a] fick Daniel, som också kallades Beltesassar, en uppenbarelse. Den uppenbarelsen är sann och gäller stor vedermöda. Han gav akt på ordet och fick insikt om synen.

² Jag, Daniel, hade då gått och sörjt i tre veckors tid. ³ Jag åt ingen god mat. Kött och vin kom inte i min mun, och jag smorde inte heller min kropp med olja förrän de tre veckorna hade gått. ⁴ På den tjugofjärde dagen i första månaden var jag vid stranden av den stora floden Hiddekel. ⁵ När jag såg upp fick jag se en man stå där, klädd i linnekläder. Han hade ett bälte av guld från Ufas kring sina höfter. ⁶ Hans kropp tycktes vara av krysolit, hans ansikte var som en blixt, hans ögon som eldsfacklor och hans armar och fötter som glänsande koppar. Ljudet av hans tal var som ett väldigt dån.

⁷ Jag, Daniel, var den ende som såg synen. De män som var med mig såg den inte, men stor förskräckelse föll över dem, så att de flydde och gömde sig. ⁸ Jag blev ensam kvar, och när jag såg den stora synen försvann all min kraft. Färgen vek från mitt ansikte så att det blev dödsblekt, och jag hade ingen kraft kvar. ⁹ Då hörde jag ljudet av hans tal, och när jag hörde det föll jag bedövad ner med mitt ansikte mot jorden. ¹⁰ Då rörde en hand vid mig och hjälpte mig upp på mina darrande knän och händer. ¹¹ Sedan sade han till mig: "Daniel, du högt älskade man, ge akt på de ord som jag vill tala till dig och res dig upp på dina fötter, ty jag har nu blivit sänd till dig." När han sade detta till mig reste jag mig bävande upp.

¹² Han sade till mig: "Frukta inte, Daniel, ty redan från första dagen när du vände ditt hjärta till att förstå och ödmjuka dig inför din Gud, har dina ord varit hörda, och jag har nu kommit för dina ords skull. ¹³ Fursten över Persiens rike stod emot mig under tjugoen dagar. Då kom Mikael, en av de förnämsta furstarna, till min hjälp, och jag blev kvar där hos Persiens kungar. ¹⁴ Men nu har jag kommit för att undervisa dig om vad som skall hända ditt folk i kommande dagar, för synen syftar på framtiden."

¹⁵ Medan han talade så till mig, böjde jag mitt ansikte mot jorden och var stum. ¹⁶ Och se, han som var lik en människoson rörde vid mina läppar. Då öppnade jag min mun och sade till honom som stod framför mig: "Min herre, genom synen har stor ångest gripit tag i mig, och jag har inte någon kraft kvar. ¹⁷ Och hur skulle en sådan som jag, min herres tjänare, kunna tala med en sådan som min herre? Jag har inte någon kraft kvar i mig och förmår inte längre att andas."

¹⁸ Han som såg ut som en människa rörde då på nytt vid mig och styrkte mig. ¹⁹ Han sade: "Frukta inte, du högt älskade man! Frid vare med dig, var stark, ja, var stark!" När han talade med mig kände jag mig styrkt och sade: "Tala, min herre, för du har styrkt mig." ²⁰ Då sade han: "Kan du förstå varför jag har kommit till dig? Men jag måste strax vända tillbaka för att strida mot fursten över Persien, och när jag drar bort från honom kommer fursten över Javan. ²¹ Dock vill jag meddela dig vad som är skrivet i sanningens bok. Ingen enda hjälper mig mot dessa, ingen utom Mikael, er furste.

Psalm 119^[a]

Den gudfruktiges tröst i Herrens ord

Alef

Beth

Gimel