M’Cheyne Bible Reading Plan
Abiam kung i Juda
15 I kung Jerobeams, Nebats sons, artonde regeringsår blev Abiam kung över Juda. 2 Han regerade tre år[a] i Jerusalem. Hans mor hette Maaka, Abisaloms dotter. 3 Abiam levde i alla de synder som hans far hade begått före honom, och han var inte hängiven Herren, sin Gud, så som hans fader Davids hjärta hade varit. 4 Men för Davids skull lät Herren, hans Gud, honom få en lampa i Jerusalem, genom att han insatte hans son efter honom och lät Jerusalem finnas kvar. 5 Detta skedde därför att David hade gjort det som var rätt i Herrens ögon och inte vänt sig bort ifrån något som han befallde honom, så länge han levde, utom ifråga om hetiten Uria. 6 Men Rehabeam och Jerobeam låg i krig med varandra, så länge Rehabeam levde.
7 Vad som mer finns att säga om Abiam och om allt vad han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika. Och Abiam och Jerobeam låg i krig med varandra. 8 Abiam gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom i Davids stad. Hans son Asa blev kung efter honom.
Asa kung i Juda
9 I Jerobeams, Israels kungs, tjugonde regeringsår blev Asa kung över Juda. 10 Han regerade fyrtioett år[b] i Jerusalem. Hans mor hette Maaka, Abisaloms dotter.
11 Asa gjorde det som var rätt i Herrens ögon, så som hans fader David hade gjort. 12 Han fördrev ur landet alla dem som ägnade sig åt manlig tempelprostitution. Han skaffade bort alla de eländiga avgudabilder som hans fäder hade låtit göra. 13 Till och med sin moder Maaka avsatte han från hennes drottningvärdighet, därför att hon hade satt upp en avgudabild åt Aseran. Asa högg ner avgudabilden och brände upp den i Kidrons dal. 14 Offerhöjderna blev inte avskaffade. Men Asas hjärta var hängivet Herren, så länge han levde. 15 Han förde in i Herrens hus, både det hans far och det han själv hade helgat: silver, guld och kärl.
16 Asa och Israels kung Basha låg i krig med varandra, så länge de levde. 17 Basha, Israels kung, drog upp mot Juda och började befästa Rama för att hindra att någon kom vare sig till eller från Asa, Juda kung. 18 Då tog Asa allt silver och guld som fanns kvar i skattkamrarna i Herrens hus, liksom skatterna i kungshuset och lämnade detta åt sina tjänare. Därefter sände kung Asa dem till Ben-Hadad, son till Tabrimmon, son till Hezjon, kungen i Aram, som bodde i Damaskus, och lät säga: 19 "Låt oss ingå förbund du och jag, liksom det var mellan min far och din far. Här sänder jag dig gåvor av silver och guld. Bryt ditt förbund med Basha, Israels kung, så att han lämnar mig i fred."
20 Ben-Hadad lyssnade till kung Asa och sände sina befälhavare mot Israels städer och slog Ijon, Dan, Abel-Bet-Maaka och hela Kinneret och hela Naftalis land. 21 När Basha hörde detta, avstod han från att befästa Rama och stannade kvar i Tirsa.
22 Då kallade kung Asa samman hela Juda, ingen var undantagen. De förde bort stenar och trävirke som Basha hade använt till att befästa Rama. Med detta befäste kung Asa Geba i Benjamin och Mispa.
23 Vad som mer finns att säga om Asa, om alla hans mäktiga gärningar, ja, allt vad han gjorde, och om de städer han byggde, det är skrivet i Juda kungars krönika. Men när han blev gammal fick han en sjukdom i sina fötter. 24 Asa gick till vila hos sina fäder och blev begravd hos sina fäder i sin fader Davids stad. Hans son Josafat blev kung efter honom.
Nadab kung i Israel
25 Nadab, Jerobeams son, blev kung över Israel i Asas, Juda kungs, andra regeringsår, och han regerade över Israel i två år.[c] 26 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon och vandrade på sin fars vägar och i den synd genom vilken han kom Israel att synda.
27 Men Basha, Ahias son, som var av Isaskars släkt, anstiftade en sammansvärjning mot honom, och Basha dödade honom vid Gibbeton som tillhörde filisteerna medan Nadab med hela Israel belägrade Gibbeton. 28 I Asas, Juda kungs, tredje regeringsår var det som Basha lät döda Nadab, och han blev själv kung i Nadabs ställe. 29 När han hade blivit kung, dödade han alla som hörde till Jerobeams hus. Han lät ingen av Jerobeams hus bli kvar, utan utrotade dem enligt det ord som Herren hade talat genom sin tjänare Ahia från Silo. 30 Detta för de synder som Jerobeam hade begått och genom vilka han kom Israel att synda, så att han därmed väckte Herrens, Israels Guds, vrede.
31 Vad som mer finns att säga om Nadab och om allt vad han gjorde, det är skrivet i Israels kungars krönika. 32 Men Asa och Israels kung Basha låg i krig med varandra så länge de levde.
Basha kung i Israel
33 I Asas, Juda kungs, tredje regeringsår blev Basha, Ahias son, kung över hela Israel i Tirsa och regerade i tjugofyra år.[d] 34 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon och vandrade på Jerobeams väg och i den synd genom vilken han kom Israel att synda.
2 1 Jag vill att ni skall veta vilken kamp jag har att utstå för er och för dem som bor i Laodicea och för alla som inte har träffat mig personligen, 2 för att de skall bli undervisade i kärlek och styrkta i sina hjärtan och nå fram till hela rikedomen i en fast övertygelse, som ger rätt insikt i Guds hemlighet, Kristus. 3 I honom är vishetens och kunskapens alla skatter gömda. 4 Detta säger jag för att ingen skall bedra er genom bestickande ord. 5 Ty även om jag är kroppsligt frånvarande, så är jag hos er i anden och gläder mig när jag ser er ordning och fasthet i tron på Kristus. 6 Liksom ni tog emot Kristus Jesus som Herren, så lev i honom 7 och låt er rotas och uppbyggas i honom och befästas i tron i enlighet med den undervisning ni fått, och överflöda i tacksägelse.
Kristus är trons grund
8 Se till att ingen rövar bort er med sin tomma och bedrägliga filosofi, byggd på mänskliga traditioner och stadgar och inte på Kristus. 9 Ty i honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt, 10 och i honom är ni uppfyllda, han som är huvudet över alla makter och väldigheter. 11 I honom blev också ni omskurna, inte med människohand, utan med Kristi omskärelse, då ni avkläddes er syndiga natur 12 och begravdes med honom genom dopet. I dopet blev ni också uppväckta med honom genom tron på Guds kraft,[a] han som har uppväckt honom från de döda. 13 Ni som var döda på grund av era överträdelser och er oomskurna natur, också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser 14 och strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det på korset. 15 Han har klätt av[b] väldena och makterna och förevisat dem offentligt, när han på korset triumferade över dem.
I Kristus är friheten
16 Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller i fråga om högtid eller nymånad eller sabbat. 17 Allt detta är bara en skugga av det som skulle komma, men verkligheten själv[c] är Kristus. 18 Låt er inte fråndömas segerkransen av någon som ger sig hän åt 'ödmjukhet'[d] och går upp i syner av änglarnas tillbedjan[e] och som utan orsak är uppblåst i sitt köttsliga sinne 19 och inte håller sig till honom som är huvudet. Från honom får hela kroppen den tillväxt som Gud ger, stödd och sammanhållen som den är av sina leder och senor.
20 Om ni med Kristus har dött bort från världens stadgar, varför uppför ni er då som om ni levde i världen och böjer er under dessa bud: 21 "Det skall du inte röra, det skall du inte smaka, det skall du inte ta på". 22 Och detta gäller sådant som är bestämt att användas och förbrukas, efter människors bud och läror. 23 Detta uppfattas visserligen som 'vishet', med sin självvalda gudstjänst, sin 'ödmjukhet' och sin späkning av kroppen, men det har inget värde utan är bara till för att tillfredsställa det köttsliga sinnet.
Landets fördelning
45 När ni genom lottkastning fördelar landet, skall ni som offergåva åt Herren, ge en helig del av landet. Denna del skall vara 25 000 alnar lång och 10 000 alnar bred och vara helig till hela sitt omfång runtom. 2 Av denna skall man ta en liksidig fyrkant till helgedomen, 500 alnar i längd och 500 alnar i bredd, och till utmark runtom 50 alnar. 3 Av det heliga området skall du stycka av en del, 25 000 alnar i längd och 10 000 i bredd och där skall helgedomen, det allra heligaste, ligga. 4 Detta är en helig del av landet, och den skall tillhöra prästerna som gör tjänst i helgedomen, dem som får träda fram för att göra tjänst inför Herren. Detta skall vara en plats åt dem för deras hus, men också en helig plats för helgedomen. 5 Och ett stycke, 25 000 alnar i längd och 10 000 i bredd, skall förutom 20 tempelkamrar tillhöra leviterna, som gör tjänst i templet, som deras egendom. 6 Åt staden skall ni ge ett område som är 5 000 alnar brett och 25 000 alnar långt och som gränsar till det heliga offergärdsområdet. Det skall tillhöra hela Israels hus.
7 Fursten skall få ett område på båda sidor om det heliga offergärdsområdet och stadens egendom. Det skall gränsa till det heliga offergärdsområdet och stadens egendom, dels på västra sidan västerut, dels på östra sidan österut. I längd skall det motsvara en stamlotts utsträckning från västra gränsen till östra. 8 Detta skall vara hans egendom i Israel. Mina furstar skall då inte mer förtrycka mitt folk, utan de skall låta Israels hus få behålla sitt land såsom det fördelats till deras stammar.
Regler för furstarna
9 Så säger Herren, Herren: Nu får det vara nog, ni Israels furstar! Upphör med våld och förtryck och handla rätt och rättfärdigt. Driv inte längre mitt folk från hus och hem, säger Herren, Herren. 10 Riktig våg, riktig efa, riktigt batmått skall ni ha. 11 Efan och batmåttet skall hålla samma mått, så att batmåttet rymmer tiondelen av en homer liksom efan rymmer tiondelen av en homer, ty efter homern skall man bestämma måtten. 12 Sikeln skall innehålla tjugo gera. Tjugo siklar, tjugofem siklar och femton siklar skall minan innehålla hos er.
13 Detta är den offergåva ni skall ge: En sjättedels efa av var homer vete och en sjättedels efa av var homer korn, 14 vidare den föreskrivna gåvan av olja, som mäts i bat: En tiondels bat av var kor - som är ett mått på tio bat och lika med en homer. Tio bat utgör en homer. 15 Dessutom skall ni av småboskapen från Israels vattenrika betesmarker ge ett djur på varje tvåhundratal till matoffer, brännoffer och gemenskapsoffer för att bringa försoning åt folket, säger Herren, Herren.
16 Allt folket i landet måste ge denna offergåva åt fursten i Israel. 17 Men fursten måste bära fram brännoffer, matoffer och drickoffer på högtiderna, nymånaderna och sabbaterna, vid alla Israels högtidsdagar. Han skall skaffa fram syndoffer, mat- offer, brännoffer och gemenskapsoffer för att bringa försoning åt Israels hus.
Högtiderna
18 Så säger Herren, Herren: På första dagen i första månaden skall du ta en felfri ungtjur och rena helgedomen. 19 Prästen skall ta lite av syndoffrets blod och stryka på templets dörrposter och på altaravsatsens fyra hörn och på dörrposten till den inre förgårdens port. 20 Så skall du göra också på sjunde dagen i månaden, för den som av misstag eller av okunnighet har syndat. På detta sätt skall ni bringa försoning för templet.
21 På fjortonde dagen i första månaden skall ni fira påskhögtid. I sju dagar skall ni hålla högtid, och ni skall då äta osyrat bröd. 22 På den dagen skall fursten för sig själv och för allt folket i landet offra en tjur till syndoffer. 23 Men under högtidens sju dagar skall han varje dag som brännoffer åt Herren offra sju tjurar och sju baggar, alla felfria, och dagligen en bock som syndoffer. 24 Som matoffer skall han offra en efa till varje tjur och en efa till varje bagge och en hin olja till varje efa. 25 På femtonde dagen i sjunde månaden och under högtidens sju dagar skall han bära fram likadana offer, likadana syndoffer, brännoffer och matoffer och lika mycket olja.
Psalm 99
Tillbedjan av den helige Konungen
1 Herren är konung,
folken darrar.
Han tronar på keruberna,
jorden skälver.
2 Herren är stor i Sion,
upphöjd över alla folk.
3 Därför prisar man ditt namn,
det stora och fruktansvärda.
Helig är han.
4 Konungen i sin makt älskar det rätta.
Du håller rättvisa vid makt,
i Jakob har du gjort det som är rätt och rättfärdigt.
5 Upphöj Herren, vår Gud,
och tillbed vid hans fotapall!
Helig är han.
6 Mose och Aron var bland hans präster,
Samuel bland dem som åkallade hans namn.
De ropade till Herren och han svarade dem.
7 I molnstoden talade han till dem.
De höll hans vittnesbörd och den lag han gav dem.
8 Herre, vår Gud, du svarade dem,
du var för dem en Gud som förlåter
men som också hämnas deras gärningar.
9 Upphöj Herren, vår Gud,
tillbed vid hans heliga berg!
Ty helig är Herren, vår Gud.
Psalm 100
Jubel över att Herren är Gud
1 En tacksägelsepsalm.
Höj jubel till Herren, alla länder!
2 Tjäna Herren med glädje,
kom inför hans ansikte med jubelrop!
3 Besinna att Herren är Gud.
Han har gjort oss och inte vi själva.
Vi är hans folk och får i hans hjord.
4 Gå in i hans portar med tacksägelse,
i hans gårdar med lov.
Tacka honom, lova hans namn!
5 Ty Herren är god,
hans nåd varar i evighet,
hans trofasthet från släkte till släkte.
Psalm 101
En gudfruktig kung
1 En psalm av David.
Om nåd och rätt vill jag sjunga,
dig, Herre, vill jag lovprisa.
2 Jag vill ge akt på den fullkomliga vägen.
När kommer du till mig?
Jag vill föra en fullkomlig vandel
där jag bor i mitt hus.
3 Jag vänder ej mitt öga till det onda.
Att handla trolöst hatar jag,
det skall inte finnas hos mig.
4 Ett falskt hjärta må vara långt ifrån mig,
det onda vill jag inte veta av.
5 Den som baktalar sin nästa,
honom vill jag förgöra,
den som har stolta ögon och högmodigt hjärta
tål jag inte.
6 Mina ögon ser efter de trofasta i landet,
för att de skall bo hos mig.
Den som vandrar på den fullkomliga vägen,
han skall tjäna mig.
7 Den som handlar svekfullt
får inte bo i mitt hus,
den som talar lögn
skall inte bestå inför mina ögon.
8 Varje morgon skall jag förgöra
alla ogudaktiga i landet
och utrota alla ogärningsmän ur Herrens stad.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln