M’Cheyne Bible Reading Plan
En profet dör på grund av olydnad
13 När Jerobeam närmade sig altaret för att tända offerelden
2 steg en profet, som Herren hade kallat dit, fram och ropade: O, altare, altare! Herren säger att ett barn vid namn Josia ska födas i Davids hus. Han ska på dig offra de offerhöjdspräster som nu har kommit hit för att tända rökelse, och människoben ska då brännas på dig.
3 Sedan tillade han att ett tecken skulle bevisa att budskapet var från Herren: Herren säger att detta altare ska falla sönder, och att askan på det ska hamna på marken.
4 Då blev kungen rasande på profeten och gav order om att han skulle gripas. När han sträckte ut sin arm mot profeten blev den förlamad, så att han inte kunde dra den tillbaka.
5 Samtidigt uppstod en spricka i altaret, och askan rann ut på marken, precis det tecken som profeten hade sagt skulle inträffa som bevis på att det var Gud som hade talat genom profeten.
6 Be Herren, din Gud, att göra mig frisk i armen igen, sa kungen till profeten. Profeten gjorde som han önskade, och kungens arm blev fullt normal igen.
7 Då sa kungen till profeten: Kom med mig till palatset och ät med mig så ska jag belöna dig!
8 Inte ens om du gav mig hälften av all din rikedom skulle jag gå med dig, svarade profeten. Inte heller vill jag äta eller dricka vatten på denna plats,
9 för Herren har gett mig en bestämd order om att inte äta eller dricka någonting medan jag är här, och att jag inte heller ska gå tillbaka till Juda samma väg jag kom.
10 Profeten tog alltså en annan väg tillbaka.
11 Men i Betel bodde det en gammal profet, och hans söner kom hem och berättade vad profeten från Juda hade gjort och vad han hade sagt till kungen.
12-13 Vilken väg tog han? frågade den gamle profeten.När de berättat det för honom, sa han: Skynda er att sadla min åsna.Så snart de hade sadlat åsnan
14 red han efter profeten och hittade honom där han satt under en ek.Är du profeten som kommer från Juda? frågade han honom.Ja, det är jag, svarade han.
15 Kom med mig hem och ät, bad den gamle profeten.
16-17 Nej, det kan jag inte, svarade profeten från Juda. Jag har fått order att varken äta eller dricka i Betel. Herren varnade mig för att göra det. Han sa också till mig att inte återvända samma väg som jag kom.
18 Jag är också profet, sa den gamle mannen. En ängel har gett mig ett budskap från Herren. Jag har fått i uppdrag att ta dig med hem och ge dig att äta och dricka.Den gamle mannen ljög för honom,
19 men det blev så att de följdes åt till hans hus, där profeten fick mat att äta och vatten att dricka.
20 Medan de satt vid bordet, kom ett budskap från Herren till den gamle mannen,
21-22 och han ropade till profeten från Juda: Herren säger att din kropp inte ska bli begravd hos dina fäder. Du har varit olydig mot hans uttryckliga befallning i och med att du har kommit hit och ätit och druckit.
23 När de avslutat måltiden sadlade den gamle mannen profetens åsna,
24-25 och han gav sig iväg igen. Men på vägen kom ett lejon emot honom och dödade honom. Hans kropp låg där på vägen med åsnan och lejonet stående bredvid. De som kom förbi såg kroppen ligga på vägen och lejonet stå alldeles stilla bredvid. Detta berättades i Betel, där den gamle profeten bodde.
26 Det är profeten som var olydig mot Herrens befallning, utropade han när han fick höra det. Det är därför som Herren låtit lejonet döda honom.
27 Han bad än en gång sönerna att sadla åsnan och red iväg.
28 Han fann profetens kropp på vägen, och åsnan och lejonet stod fortfarande kvar där. Lejonet hade inte ätit av kroppen och inte heller anfallit åsnan.
29 Profeten lade kroppen på åsnan och tog den med hem till staden för att hålla dödsklagan över mannen och begrava honom.
30 Han lade kroppen i sin egen grav och utbrast: Min broder, min broder!
31 Senare sa han till sina söner att de, när tiden var inne, skulle begrava honom där profeten låg, och han tillade: Lägg mina ben bredvid hans ben.
32 För Herren sa till honom att profetera över altaret i Betel, och hans förbannelse över offerhöjdshusen i alla Samariens städer ska verkligen gå i fullbordan.
33 Trots profetens varning vände inte Jerobeam om från sin ogudaktiga väg. I stället gjorde han ännu fler män bland folket till präster, ja, vem som ville kunde få bli präst.
34 Detta var en mycket stor synd, och den resulterade i att Jerobeams rike föll sönder och att hans familj dog ut.
Var glada och positiva
4 Kära kristna bröder, jag älskar er och längtar efter att få träffa er, för ni är min glädje och belöningen för allt mitt arbete. Mina älskade vänner, fortsätt att vara trogna Herren.
2 Så vill jag be Euodia och Syntyche om en sak. Försök nu att med Herrens hjälp sluta upp att gräla med varandra. Bli vänner igen!
3 Och jag ber dig, min käre medarbetare, att hjälpa dessa kvinnor, för de har arbetat sida vid sida med mig och förkunnat de goda nyheterna för andra. De har också arbetat tillsammans med Clemens och mina övriga medarbetare som har sina namn skrivna i livets bok.
4 Var alltid fyllda av glädje i Herren! Jag säger det om igen: Var glada!
5 Låt alla se att ni är osjälviska och omtänksamma i allt ni gör! Kom ihåg att Herren kommer snart!
6 Oroa er inte för någonting, utan be till Gud om allt. Tala om för honom vad ni behöver, och glöm inte att tacka honom.
7 Då kommer Guds frid, som är långt underbarare än vad vi kan förstå, att ge era tankar och ert sinne ro och skydd genom tron på Jesus Kristus.
8 Låt mig säga en sak till innan jag slutar detta brev. Inrikta era tankar på det som är sant, gott och rätt. Tänk på det som är rent och värt att älska, och se på det fina och goda hos andra människor. Tänk på allt som ärar Gud och var glad över det.
9 Fortsätt att i praktisk handling omsätta allt vad ni har lärt av mig och sett mig göra. Då ska fridens Gud vara med er.
Tack för gåvan
10 Jag är glad och tacksam till Herren för att ni hjälper mig än en gång. Jag vet att ni alltid har varit ivriga att skicka mig vad ni har kunnat, men på sistone har ni ju inte haft någon möjlighet till det.
11 Jag kan fördenskull inte säga att det har gått någon större nöd på mig, för jag har lärt mig att vara lycklig med vad jag har.
12 Jag kan konsten att leva på nästan ingenting, och jag vet hur det är att leva när man har allt. Jag har lärt mig hemligheten att vara nöjd i alla situationer, vare sig jag är mätt eller hungrig, vare sig jag har mer än jag behöver eller saknar allt.
13 Jag kan göra allt som Gud ber mig om, tack vare Kristus, som ger mig styrka och kraft.
14 Trots detta har ni gjort rätt i att hjälpa mig i mina nuvarande svårigheter.
15 Ni vet ju mycket väl att när jag först kom med de goda nyheterna till er och sedan for min väg och lämnade Makedonien, så var det bara ni filipper som stödde mig ekonomiskt. Ingen annan församling gjorde detta.
16 Till och med när jag var i Thessalonike sände ni mig hjälp två gånger.
17 Men fastän jag sätter värde på era gåvor, gläder jag mig mest över den välförtjänta lön som ni kommer att få på grund av er omsorg om mig.
18 För tillfället har jag allt jag behöver ja, mer än så! Jag har fått ta emot den generösa gåva ni sände mig när Epafroditos kom. Det är en offergåva som Gud ser på med glädje och välbehag.
19 Och han kommer att fylla alla era behov med sin härlighets rikedomar, på grund av vad Jesus Kristus har gjort för oss.
20 Äran tillhör Gud, vår Far, i evigheternas evighet. Amen.Paulus
Personliga hälsningar
21 Hälsa alla de kristna i Filippi. Bröderna, som nu är här hos mig, sänder också sina hälsningar.
22 Och alla de andra kristna här hälsar också till er, särskilt de som är i tjänst hos kejsaren.
23 Herrens Jesu Kristi nåd vare med er ande.
Regler för offer i templet
1-2 Sedan ledde han mig än en gång till den port i den yttre muren som leder mot öster. Plötsligt fick jag se Israels Guds härlighet uppenbara sig från öster. Hans röst var som ljudet av brusande vatten, och hela landskapet lystes upp av hans härlighet.
3 Det var precis så som jag hade sett det i mina andra syner, först vid kanalen Kebar och senare i Jerusalem, när han kom för att utplåna staden. Jag föll ner inför honom med ansiktet mot jorden,
4 och Herrens härlighet kom in i templet genom den östra porten.
5 Därefter reste anden mig upp och förde mig in på den inre förgården, och Herrens härlighet fyllde templet.
6 Och jag hörde Herren tala till mig inifrån templet. Mannen som hade utfört mätningarna stod fortfarande bredvid mig.
7 Herren sa till mig:Du människa, det här är den plats där jag har min tron och mitt fotstöd, och här ska jag stanna och bo bland Israels folk i all evighet. Israels folk och kungar ska inte längre orena mitt heliga namn genom syndig tillbedjan av andra gudar eller avgudabilder som deras kungar tillverkat.
8 De byggde sina avgudatempel bredvid mitt med bara en vägg emellan, och där tillbad de sina avgudar. Därför att de orenade mitt heliga namn på detta sätt gjorde jag slut på dem i min vrede.
9 Låt dem nu avlägsna de avgudar och avgudabilder som deras kungar låtit tillverka, så ska jag för alltid bo bland dem!
10 Du människa, beskriv för Israels folk det tempel som jag har visat dig. Tala om för dem hur det såg ut, så att de skäms över alla sina synder.
11 Om de verkligen skäms över vad de har gjort, ska du förklara detaljerna för dem. Berätta om dörrar och portar och allt annat. Skriv ner alla förordningar och regler som de måste hålla.
12 Själva grunden för templet kallas helighet! Hela den bergstopp som templet är byggt på är helig. Ja, det är den främsta lagen beträffande templet.
13 Och detta är måtten på altaret: Sockeln är femtio centimeter hög med en tjugofem centimeter hög kant, och den går femtio centimeter utanför altaret på alla sidor.
14 Första avsatsen är en stenplattform, en meter hög. Denna plattform är femtio centimeter smalare än sockeln på alla sidor.
15 Över den höjer sig en annan, smalare plattform, femtio centimeter kortare på alla sidor och två meter hög. Över den finns en ännu smalare plattform, som är två meter hög, och det är altarets översta del med fyra horn som sticker upp femtio centimeter från varje hörn.
16 Altarets översta plattform är sex meter i kvadrat.
17 Plattformen under den är sju meter i kvadrat, med en kantlist som är tjugofem centimeter. Avsatsen runt om altaret är femtio centimeter bred på alla sidor. På östra sidan finns trappsteg upp till altaret.
18 Och han sa till mig:Du människa, Herren Gud säger: Det här är måtten för det altare som ska byggas en gång i framtiden för brännoffer och bestänkning med blod.
19 Vid den tiden ska man ge Sadoks familj av Levi stam, som är mina tjänare, en tjur till syndoffer.
20 Man ska ta något av dess blod och stryka på altarets fyra horn liksom på den översta plattformens fyra hörn och kanten runt den. Detta ska rena och bringa försoning för altaret.
21 Sedan ska man ta själva tjuren till syndoffer och bränna den på den plats utanför tempelområdet som utsetts för just detta.
22 Den andra dagen ska man offra en felfri bock som syndoffer. Altaret ska renas på samma sätt som när tjuren offrades.
23 När reningsceremonin är avslutad, ska ytterligare en felfri tjur och en felfri bagge offras.
24 För fram dem inför Herren och låt prästerna strö salt på dem och offra dem som brännoffer.
25 Varje dag under sju dagar ska en bock, en tjur och en bagge offras. Inget av dessa djur får ha någon defekt.
26 Gör så varje dag i sju dagar för att rena altaret och på så sätt helga det.
27 Den åttonde dagen och varje dag därefter ska prästerna offra folkets brännoffer och tackoffer, och jag ska ta emot dem av er, säger Herren Gud.
Lova Herren och lyssna till vad han sagt
95 Kom, låt oss sjunga högt till Herrens ära! Stäm upp en glädjefull lovsång till vår mäktige räddare!
2 Kom till honom fyllda av tacksamhet! Låt oss sjunga lovsånger till honom,
3 för Herren är den störste bland alla gudar.
4 De djupaste dalar och de högsta berg, håller han i sin hand. Allt är hans.
5 Han skapade havet och hans händer har format landet. De är också hans.
6 Kom, knäböj inför Herren, vår skapare,
7 för han är vår Gud! Vi är hans får och han är vår herde. O, att du idag bara ville lyssna till honom när han kallar på dig, och komma till honom!
8 Förhärda inte era hjärtan, som Israel gjorde i öknen vid Meriba och Massa.
9 Där tvivlade era förfäder på Gud, fast de hade sett så många av hans under. De prövade hans tålamod hårt.
10 I fyrtio år såg jag på dem med avsmak, säger Herren Gud. De var ett folk vars hjärtan och tankar var långt borta ifrån mig. De vägrade att följa mina lagar.
11 Därför svor jag i min vrede att de aldrig skulle få komma in i det utlovade landet, till den viloplats som jag hade förberett åt dem.
Alla ska veta att bara Herren är kung
96 Sjung en ny sång till Herren alla jordens innevånare!
2 Sjung ut hans lov! Välsigna hans namn! Berätta varje dag om hans makt att frälsa!
3 Berätta om hans väldiga gärningar för alla som inte känner honom. Låt dem få veta om de häpnadsväckande under han gjort.
4 För Herren är stor, ja, han kan knappast beskrivas med ord. Ära honom! Tillbe endast honom!
5 Folkens alla avgudar är maktlösa, men vår Gud har skapat himlen!
6 Ära och majestät omger honom, och hans styrka och skönhet uppfyller hans tempel.
7 Alla ni folk, träd fram inför honom med vördnad!
8 Ge honom den ära han förtjänar! Kom med era offer och tillbe honom i hans tempel!
9 Tillbe Herren med renhet, med liv som är heliga. Hela jorden darrar inför honom!
10 Berätta för folken att Herren regerar. Han har skapat världen och den står fast. Han kommer att döma alla folk med fullkomlig rättvisa.
11 Låt himlen vara glad, och låt jorden glädja sig. Låt de rytande haven återspegla hans härlighet!
12 De grönskande fälten prisar honom och vittnar om hans storhet! Låt skogens träd susa av lovsånger.
13 Herren kommer för att döma jorden och han ska döma folken med absolut rättvisa.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®