M’Cheyne Bible Reading Plan

Gudsmannen från Juda

13 På Herrens befallning kom en gudsman från Juda till Betel, just när Jerobeam stod vid altaret för att tända offereld. ^2 (A) På Herrens befallning ropade mannen mot altaret och sade: ”Altare! Altare! Så säger Herren: Se, åt Davids hus ska det födas en son vid namn Josia^[a]. På dig ska han slakta offerhöjdsprästerna som tänder offereld på dig, och då ska man bränna människoben^[b] på dig.” ³ På samma gång angav han ett tecken genom att säga: ”Detta är tecknet på att det är Herren som har talat: Se, altaret ska spricka, och askan på det spillas ut.”

⁴ När kung Jerobeam hörde de ord som gudsmannen ropade mot altaret i Betel, räckte han ut sin hand från altaret och sade: ”Grip honom!” Men handen som han hade räckt ut mot honom blev förlamad, och han kunde inte dra den tillbaka till sig igen. ⁵ Och altaret sprack, och askan på altaret spilldes ut. Det var det tecken som gudsmannen på Herrens befallning hade angett.

^6 (B) Då sade kungen till gudsmannen: ”Ropa till Herren din Gud och be för mig, så att jag kan dra tillbaka min hand igen.” Gudsmannen ropade till Herren. Kungen kunde då dra tillbaka sin hand igen, och den var likadan som förut.

⁷ Då sade kungen till gudsmannen: ”Kom med mig hem och styrk dig. Sedan ska jag ge dig en gåva.” ^8 (C) Men gudsmannen svarade kungen: ”Om du så ger mig hälften av vad som finns i ditt hus, kommer jag inte med dig. Här på platsen vill jag varken äta^[c] eller dricka, ⁹ för så har Herren befallt mig genom sitt ord och sagt: Du ska varken äta eller dricka och inte heller vända tillbaka samma väg du har gått hit.” ¹⁰ Och han tog en annan väg tillbaka än den han hade kommit till Betel.

Den gamle profeten i Betel

¹¹ I Betel bodde en gammal profet. Hans söner^[d] kom och berättade för honom allt som gudsmannen den dagen hade gjort i Betel och vad han hade talat till kungen. När de hade berättat det för sin far, ¹² frågade han dem: ”Vilken väg gick han?” Hans söner hade sett vilken väg gudsmannen hade gått, han som hade kommit från Juda. ¹³ Då sade han till sina söner: ”Sadla åsnan åt mig.”

När de hade sadlat åsnan åt honom satt han upp på den ¹⁴ och gav sig av efter gudsmannen och fann honom sittande under en terebint, och han frågade honom: ”Är du den gudsman som kommit från Juda?” ”Ja”, svarade han. ¹⁵ Då sade han till honom: ”Kom med mig hem och ät med mig.” ¹⁶ Men han svarade: ”Jag kan inte vända tillbaka och följa med dig, och jag vill inte äta eller dricka med dig här på platsen, ¹⁷ för Herren har genom sitt ord sagt till mig: Du ska varken äta eller dricka där. Du ska inte heller gå tillbaka samma väg som du har gått dit.” ¹⁸ Han sade till honom: ”Jag är också profet som du, och en ängel har talat till mig på Herrens befallning och sagt: Ta med honom tillbaka med dig hem och ge honom bröd att äta och vatten att dricka.” Men han ljög för honom. ¹⁹ Då vände han tillbaka med honom och åt och drack i hans hus.

²⁰ Men medan de satt till bords, kom Herrens ord till profeten som hade fört honom tillbaka. ²¹ Han ropade till gudsmannen som hade kommit från Juda: ”Så säger Herren: Därför att du har varit upprorisk mot Herrens ord och inte lytt den befallning som Herren din Gud har gett dig, ²² utan vänt tillbaka och ätit och druckit på den plats där han hade förbjudit dig att äta och dricka, därför ska din döda kropp inte komma i dina fäders grav.”

²³ Sedan han hade ätit och druckit, sadlade den gamle mannen åsnan åt profeten som han hade fört tillbaka. ^24 (D) Profeten gav sig av, men på vägen kom ett lejon emot honom och dödade honom. Hans döda kropp låg utsträckt på vägen, medan åsnan stod bredvid den. Även lejonet stod bredvid den döda kroppen. ²⁵ När folk som gick förbi såg den döda kroppen ligga utsträckt på vägen och såg lejonet som stod bredvid den döda kroppen, gick de in i staden, där den gamle profeten bodde, och berättade det.

²⁶ När profeten som hade fört honom tillbaka från hans väg hörde det, sade han: ”Det är gudsmannen, han som var upprorisk mot Herrens ord. Därför har Herren gett honom i lejonets våld, och det har rivit honom och dödat honom enligt det ord som Herren talat till honom.” ²⁷ Därefter sade han till sina söner att de skulle sadla åsnan åt honom. Och de sadlade den. ²⁸ Så begav han sig av och fann den döda kroppen ligga utsträckt på vägen och åsnan och lejonet stå bredvid. Lejonet hade inte ätit av den döda kroppen och inte heller rivit åsnan. ²⁹ Då tog profeten upp gudsmannens döda kropp och lade den på åsnan och förde den tillbaka. Den gamle profeten gick in i staden för att hålla dödsklagan och begrava honom. ^30 (E) Han lade hans döda kropp i sin egen grav. De höll dödsklagan efter honom och ropade: ”Ack ve, min broder!” ³¹ Då han hade begravt honom, sade han till sina söner: ”När jag dör, begrav mig då i den grav där gudsmannen ligger och lägg mina ben vid sidan av hans ben. ^32 (F) Sannerligen ska det ord gå i fullbordan som han på Herrens befallning ropade mot altaret i Betel och mot alla offerhöjdshus i Samariens städer.”

^33 (G) Inte heller därefter vände Jerobeam om från sin onda väg, utan gjorde åter alla slags män ur folket till offerhöjdspräster. Alla som ville helgade han till att bli offerhöjdspräster. ³⁴ På så sätt blev han orsak till synd för Jerobeams hus så att det blev utplånat och utrotat från jorden.

Förmaningar

4 ^(A) Stå därför fasta i Herren, mina älskade och efterlängtade bröder, min glädje och min krona, mina älskade!

^2 (B) Jag uppmanar Evodia och uppmanar Syntyche att vara eniga i Herren. ^3 (C) Ja, även dig, trofaste medarbetare^[a], ber jag: hjälp dessa kvinnor som har kämpat med mig i evangeliets tjänst, tillsammans med Clemens^[b] och mina andra medarbetare som har sina namn i livets bok.

^4 (D) Gläd er alltid i Herren. Än en gång säger jag: gläd er! ^5 (E) Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära.

^6 (F) Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse. ^7 (G) Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.

^8 (H) För övrigt, bröder: allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant. ^9 (I) Det ni har lärt och tagit emot, hört och sett hos mig, det ska ni göra. Då ska fridens Gud vara med er.

Apostelns tack för gåvan

¹⁰ Det har glatt mig mycket i Herren att er omtanke om mig till slut fick blomma upp. Visst tänkte ni på mig tidigare också, men då hade ni inget tillfälle att visa det. ^11 (J) Jag säger inte att jag har saknat något, för jag har lärt mig att vara nöjd med det jag har. ^12 (K) Jag kan leva enkelt, jag kan också leva i överflöd. Med allt och med alla förhållanden är jag förtrogen: att vara mätt och att vara hungrig, att ha överflöd och att lida brist. ^13 (L) Allt förmår jag i honom som ger mig kraft. ¹⁴ Men ni gjorde väl som hjälpte mig i mitt svåra läge.

^15 (M) Ni filipper vet också hur det var under evangeliets första tid, när jag hade lämnat Makedonien^[c]. Ni var den enda församling som hade sådan gemenskap med mig att man kunde föra bok över givet och mottaget. ¹⁶ Även när jag var i Tessalonike^[d] skickade ni både en och två gånger vad jag behövde.

¹⁷ Inte så att jag söker själva gåvan, utan vad jag söker är att ni ska få en riklig frukt av gåvan ni ger. ^18 (N) Jag har fått allt och det i överflöd. Jag har mer än nog när jag nu genom Epafroditus har fått er gåva – en ljuvlig doft, ett välbehagligt offer som Gud tar emot med glädje. ^19 (O) Så ska min Gud efter sin rikedom på ett härligt sätt i Kristus Jesus ge er allt ni behöver. ^20 (P) Vår Gud och Far tillhör äran i evigheters evighet. Amen.

Hälsningar

²¹ Hälsa alla heliga i Kristus Jesus. Bröderna här hos mig hälsar till er. ²² Alla de heliga, särskilt de som hör till kejsarens hus, hälsar till er. ²³ Herren Jesu Kristi nåd vare med er ande.

Herrens härlighet kommer

43 Han förde mig till porten, den port som vette åt öster. ^2 (A) Och se, härligheten från Israels Gud kom från öster, och hans röst var som dånet av väldiga vatten, och jorden lystes upp av hans härlighet. ^3 (B) Den syn jag då såg var lik den jag såg när jag kom för att fördärva staden. Det var en syn lik den jag såg vid floden Kebar. Och jag föll ner på mitt ansikte.

⁴ Herrens härlighet kom in i templet genom den port som låg mot öster^[a]. ^5 (C) Och Anden lyfte mig upp och förde mig in på den inre förgården, och se, Herrens härlighet uppfyllde templet.

⁶ Då hörde jag någon tala till mig inifrån templet, medan en man stod bredvid mig. ^7 (D) Han sade till mig: ”Människobarn, detta är platsen för min tron, platsen för mina fötter, där jag vill bo ibland Israels barn för evigt. Och Israels hus ska inte mer orena mitt heliga namn, varken de själva eller deras kungar, genom sitt horeri och sina kungars döda kroppar och sina offerhöjder.

⁸ De som satte sin tröskel bredvid min tröskel och sin dörrpost bredvid min dörrpost, så att bara muren fanns mellan mig och dem, och som orenade mitt heliga namn med sina vidrigheter, dem har jag utrotat i min vrede. ⁹ Men nu måste de avlägsna sitt otuktiga liv och sina kungars döda kroppar från mig. Då ska jag bo ibland dem för alltid.

^10 (E) Men du människobarn, förkunna nu för Israels hus om detta tempel så att de skäms för sina synder. Låt dem mäta byggnadsverket. ¹¹ Om de då skäms för allt som de har gjort, så upplys dem om och beskriv för deras ögon templets plan och inredning, med utgångar och ingångar, alla former och alla stadgar och lagar som gäller, så att de ger akt på hela dess form och alla lagar om det och följer dem. ¹² Så är lagen om templet: På toppen av berget ska hela området runt omkring vara högheligt. Detta är lagen om templet.

Altaret och dess invigning

^13 (F) Dessa var måtten på altaret i ­alnar, varje aln var en handsbredd längre än en vanlig aln. Dess sockel var en aln hög och en aln bred, och kantlisten på ramen, runt omkring utmed kanten, var en fjärdedels aln hög. Detta var altarets underlag. ¹⁴ Avståndet från sockeln vid marken upp till den nedre avsatsen var två alnar, och bredden var en aln. Avståndet från den mindre avsatsen upp till den större var fyra alnar, och bredden var en aln. ¹⁵ Altarhärden var fyra alnar hög, och från altarhärden stod de fyra hornen upp. ¹⁶ Altarhärden var tolv alnar lång och tolv alnar bred, så att dess fyra sidor bildade en liksidig fyrkant. ¹⁷ Avsatsen var fjorton alnar lång och fjorton alnar bred utefter sina fyra sidor. Kanten runt omkring den var en halv aln, och dess sockel sträckte sig en aln runtom. Altarets trappsteg vette åt öster.

¹⁸ Då sade han till mig: ”Människo­barn, så säger Herren Gud: Detta är stadgarna angående altaret för den dag då det blir upprest, för att man ska offra brännoffer och stänka blod på det. ^19 (G) Då ska du ge en ungtjur till syndoffer åt de levitiska prästerna, som är av Sadoks familj och som får träda fram till mig för att göra tjänst inför mig, säger Herren Gud. ^20 (H) Och du ska ta av blodet och stryka på altarets fyra horn och på avsatsens fyra hörn och på kanten runtom. På det sättet ska du rena det och bringa försoning för det. ^21 (I) Sedan ska du ta syndoffertjuren och bränna upp den utanför helgedomen på en bestämd plats som hör till tempel­området.

²² Nästa dag ska du föra fram en felfri bock till syndoffer, och man ska rena altaret med den på samma sätt som man renade det med tjuren. ²³ När du så har slutfört reningen, ska du föra fram en felfri ungtjur och en felfri bagge av småboskapen. ^24 (J) Du ska föra fram dem inför Herren, och prästerna ska strö salt på dem och offra dem som brännoffer åt Herren.

^25 (K) Under sju dagar ska du dagligen offra en bock till syndoffer. En ungtjur och en bagge av småboskapen, båda felfria, ska också offras. ^26 (L) Under sju dagar ska man på detta sätt bringa försoning för altaret och rena det och inviga det. ^27 (M) Men sedan dessa dagar har gått ska prästerna på åttonde dagen och i framtiden offra era brännoffer och gemenskapsoffer på altaret. Och jag ska då vara nådig mot er, säger Herren Gud.”

Tillbedjan och lydnad

Hela jordens Kung