M’Cheyne Bible Reading Plan

De norra stammarna avfaller från Davids hus

12 Rehabeam begav sig till Sikem, ty hela Israel hade kommit till Sikem för att göra honom till kung. ² Jerobeam, Nebats son, hörde detta medan han ännu var i Egypten, dit han hade flytt undan kung Salomo. Jerobeam bodde alltså i Egypten, ³ men man sände bud och kallade honom tillbaka. Då kom Jerobeam tillsammans med Israels hela församling och sade till Rehabeam: ⁴ "Din far gjorde vårt ok tungt. Men lätta du nu det svåra arbete och det tunga ok som din far lade på oss, så vill vi tjäna dig." ⁵ Han svarade dem: "Gå och kom tillbaka till mig om tre dagar." Och folket gick.

⁶ Då rådgjorde kung Rehabeam med de gamla som hade varit i tjänst hos hans fader Salomo, medan denne ännu levde, och han sade: "Vilket svar råder ni mig att ge detta folk?" ⁷ De svarade honom: "Om du i dag vill bli detta folks tjänare och tjäna dem, om du lyssnar till deras bön och talar goda ord till dem, så kommer de för alltid att bli dina tjänare." ⁸ Men han brydde sig inte om det råd som de gamla hade givit honom, utan rådgjorde med de unga män som hade växt upp med honom och som nu var i hans tjänst. ⁹ Han sade till dem: "Vilket svar råder ni oss att ge detta folk som har sagt till mig: Lätta det ok som din far har lagt på oss?" ¹⁰ De unga männen, som hade växt upp med honom, svarade: "Så här bör du säga till detta folk, som har sagt till dig: Din far gjorde vårt ok tungt, men lätta du det för oss - så här bör du säga till dem: Mitt minsta finger är tjockare än min fars midja. ¹¹ Ni skall veta, att har min far lagt på er ett tungt ok, skall jag göra ert ok ännu tyngre. Har min far tuktat er med ris, skall jag tukta er med skorpiongissel."

¹² På tredje dagen kom Jerobeam med allt folket i Israel till Rehabeam, så som kungen hade befallt när han sade: "Kom tillbaka till mig på tredje dagen." ¹³ Då gav kungen folket ett hårt svar. Han brydde sig inte om det råd som de gamla hade givit honom. ¹⁴ Han följde de unga männens råd och sade: "Har min far gjort ert ok tungt, skall jag göra ert ok ännu tyngre. Har min far tuktat er med ris, skall jag tukta er med skorpiongissel." ¹⁵ Kungen lyssnade alltså inte till folket. Herren ledde det så, för att det skulle uppfyllas som Herren hade talat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia från Silo.

¹⁶ När hela Israel förstod att kungen inte ville höra på dem, gav folket honom detta svar:

Därefter gick Israel hem igen. ¹⁷ Rehabeam förblev kung endast över de israeliter som bodde i Juda städer.

¹⁸ När kung Rehabeam sände ut Adoram, som hade uppsikten över tvångsarbetena, stenade hela Israel honom till döds. Själv måste kung Rehabeam skyndsamt stiga upp i sin vagn och fly till Jerusalem. ¹⁹ Så avföll Israel från Davids hus och har varit skilt från det ända till denna dag.

²⁰ När hela Israel fick höra att Jerobeam hade kommit tillbaka, sände de bud och kallade honom till folkförsamlingen och gjorde honom till kung över hela Israel. Ingen höll sig till Davids hus mer än Juda stam.

Semajas budskap

²¹ När Rehabeam kom till Jerusalem, kallade han samman hela Juda hus och Benjamins stam, 180 000 utvalda krigare, för att de skulle strida mot Israels hus och vinna tillbaka kungadömet åt Rehabeam, Salomos son. ²² Men Guds ord kom till gudsmannen Semaja. Han sade: ²³ "Säg till Rehabeam, Salomos son, Juda kung, och till hela Juda hus och Benjamin och det övriga folket: ²⁴ Så säger Herren: Ni skall inte dra upp för att strida mot era bröder, Israels barn. Vänd tillbaka hem, var och en till sitt, ty det som har skett har kommit från mig." De lyssnade till Herrens ord och vände om och gick sin väg, så som Herren hade befallt.

Jerobeams kalvdyrkan i Betel och Dan

²⁵ Jerobeam befäste Sikem i Efraims bergsbygd och bosatte sig där. Därifrån drog han bort och befäste Penuel. ²⁶ Jerobeam tänkte inom sig: "Nu kan riket komma tillbaka till Davids hus. ²⁷ Ty om folket drar upp till Herrens hus i Jerusalem för att offra, kan folket i sitt hjärta vända tillbaka till sin herre Rehabeam, Juda kung. Då dödar de mig och vänder tillbaka till Rehabeam, Juda kung."

²⁸ Sedan kungen hade rådgjort om detta, lät han göra två kalvar av guld och sade till folket: "Nu får det vara nog med era färder upp till Jerusalem. Se, här är din Gud, Israel, han som har fört dig upp ur Egyptens land." ²⁹ Han ställde upp den ena i Betel, och den andra i Dan. ³⁰ Detta blev en orsak till synd. Folket gick ända till Dan för att träda fram för den ena av dem. ³¹ Han byggde också upp offerhöjdshus och gjorde alla slags män ur folket till präster, sådana som inte var leviter.

³² Jerobeam anordnade en högtid på femtonde dagen i åttonde månaden, lik högtiden i Juda, och gick då upp till altaret. Han gjorde detta i Betel för att offra åt de kalvar som han hade låtit göra. De män som han hade gjort till offerhöjdspräster, lät han göra tjänst i Betel. ³³ Till det altare som han hade gjort i Betel steg han alltså upp på femtonde dagen i åttonde månaden, det var den månad som han själv hade valt. Han anordnade då en högtid för Israels barn och steg upp till altaret för att tända offereld.

Rättfärdigheten genom tron

3 För övrigt, mina bröder, gläd er i Herren. För mig är det inte besvärligt att skriva samma sak till er, och för er är det säkrast så. ² Se upp för hundarna. Se upp för de onda arbetarna. Se upp för de sönderskurna.^{[a] 3} Det är vi som är de omskurna, vi som tjänar genom Guds Ande och berömmer oss av Kristus Jesus och inte förlitar oss på yttre ting, ⁴ fast också jag kunde förlita mig på yttre ting. Ja, om någon menar att han kan förlita sig på yttre ting, så kan jag det ännu mer, ⁵ jag som blev omskuren på åttonde dagen och som är av Israels folk och Benjamins stam, en hebré född av hebreer, jag som i fråga om lagen var en farisé, ⁶ i fråga om iver en förföljare av församlingen, i fråga om rättfärdighet, den som vinns genom lagen, en oklanderlig man.^[b]

⁷ Men allt det som var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. ⁸ Ja, jag räknar allt som förlust, därför att jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som avskräde för att jag skall vinna Kristus ⁹ och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron. ¹⁰ Då känner jag Kristus^[c] och kraften från hans uppståndelse och delar hans lidanden genom att bli lik honom i en död med honom, ¹¹ i hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda.

Slutmålet

¹² Inte som om jag redan har gripit det eller redan har nått det målet, men jag jagar efter att gripa det, eftersom jag själv har blivit gripen av Kristus Jesus. ¹³ Bröder, jag menar inte att jag redan har gripit det, men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför ¹⁴ och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus. ¹⁵ Det är så vi bör tänka, alla vi fullkomliga. Tänker ni fel i något avseende, skall Gud uppenbara också det för er. ¹⁶ Dock, låt oss hålla fast vid det som vi har nått fram till.

Aposteln som föredöme

¹⁷ Bröder, ta mig till föredöme och se på dem som lever efter den förebild ni har i oss. ¹⁸ Vad jag ofta har sagt till er, det säger jag nu under tårar: många lever som fiender till Kristi kors. ¹⁹ De får sitt slut i fördärvet. De har buken till sin gud och sätter sin ära i det som är deras skam, dessa som bara tänker på det jordiska. ²⁰ Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare. ²¹ Han skall förvandla vår bräckliga kropp, så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet. Ty han har makt att lägga allt under sig.

Templets omgivningar

42 Sedan fördes jag av mannen ut på den yttre förgården på den väg som går åt norr. Han ledde mig till den byggnad med tempelkamrar som låg mitt emot den avskilda tempelgården och mitt emot tempelbyggnaden norrut, ² till långsidan som mätte hundra alnar, med sin ingång i norr och bredden var femtio alnar. ³ Ut mot den tjugo alnar breda platsen på den inre förgården och ut mot stengolvet på den yttre förgården låg avsatserna på det ena husets främre vägg mitt emot avsatserna på det andra husets främre vägg i tre våningar. ⁴ Framför tempelkamrarna gick en tio alnar bred gång till den inre förgården, en väg om en aln,^[a] och ingångarna låg mot norr. ⁵ Men de översta tempelkamrarna var mindre än de andra, ty avsatserna på främre väggen tog bort mer utrymme från dem än från de nedersta och mellersta kamrarna i byggnaden. ⁶ Kamrarna låg nämligen i tre våningar och hade inga pelare så som förgårdarna hade. Därför blev den översta våningens kamrar mer indragna än den nedersta och den mellersta våningens. ⁷ En yttre skiljemur gick utmed tempelkamrarna mot den yttre förgården, framför tempelkamrarna, och den var femtio alnar lång. ⁸ Längden på tempelkammarbyggnaden mot den yttre förgården var femtio alnar, men åt templet till hundra alnar. ⁹ Nedanför dessa tempelkamrar fanns ingången från öster, när man ville komma till dem från den yttre förgården.

¹⁰ Förgårdens mur var som bredast mot öster, och där låg tempelkamrar mitt emot tempelgården och även mitt emot tempelbyggnaden. ¹¹ Framför kamrarna gick en gång, liksom vid tempelkamrarna på norra sidan, och dessa hade samma längd och bredd. Alla utgångar här var som där i fråga om dörrar och övriga anordningar. ¹² Som det var med dörrarna på tempelkamrarna mot söder, så fanns också här en dörr vid vilken en väg började, den väg som följde skiljemuren österut, när man gick in i tempelkamrarna.

¹³ Sedan sade han till mig: "De norra och södra tempelkamrarna som ligger mitt emot tempelgården skall vara de heliga tempelkamrar, där prästerna som får träda fram inför Herren skall äta det högheliga. Där skall de förvara det högheliga, såväl matoffer som syndoffer och skuldoffer, ty det är en helig plats. ¹⁴ När prästerna har gått in, får de inte gå ut därifrån direkt till den yttre förgården, om de inte där har lämnat kvar de kläder som de har tjänstgjort i, ty dessa är heliga. Först när de har klätt sig i andra kläder, får de gå ut på den plats som är för folket."

¹⁵ När han nu hade avslutat mätningen av det inre tempelområdet, förde han mig ut till den port som låg mot öster. Där mätte han platsen runtom. ¹⁶ Han mätte med sin mätstång den östra sidan. Den var efter mätstången 500 stänger. ¹⁷ Därefter mätte han den norra sidan. Den var efter mätstången 500 stänger. ¹⁸ Så mätte han den södra sidan. Den var efter mätstången 500 stänger. ¹⁹ Han vände sig mot västra sidan och mätte med mätstången 500 stänger. ²⁰ Han mätte platsens fyra sidor. Den var omgiven av en mur. Platsens längd var 500 stänger och dess bredd 500 stänger. Den skulle skilja det heliga från det som inte var heligt.

Psalm 94

Bön om Herrens hjälp mot fiender