M’Cheyne Bible Reading Plan
Salomos hustrur
11 Kung Salomo hade vid sidan om faraos dotter många andra utländska kvinnor som han älskade: moabitiskor, ammonitiskor, edomitiskor, sidoniskor och hetitiskor, 2 De hörde till folk som Herren hade talat om och sagt till Israels barn: "Ni skall inte gå in till dem, och de inte till er, eftersom de kommer att förleda era hjärtan att följa deras gudar." Till dessa höll sig Salomo och älskade dem. 3 Han hade sjuhundra furstliga gemåler och trehundra bihustrur, och dessa kvinnor förledde hans hjärta. 4 När Salomo blev gammal, förledde kvinnorna honom att följa andra gudar, så att hans hjärta inte förblev hängivet Herren, sin Gud, som hans fader Davids hjärta hade varit. 5 Salomo följde efter Astarte, sidoniernas gudinna, och Milkom, ammoniternas styggelse. 6 Salomo gjorde det som var ont i Herrens ögon och följde inte i allt efter Herren, så som hans fader David hade gjort. 7 Salomo byggde då en offerhöjd åt Kemosh, moabiternas styggelse, på berget öster om Jerusalem och likaså en åt Molok, ammoniternas styggelse. 8 På samma sätt gjorde han för alla sina utländska kvinnor, som fick tända offereld och offra åt sina gudar.
9 Herren blev vred på Salomo, därför att hans hjärta hade vänt sig bort från Herren, Israels Gud, som två gånger hade visat sig för honom. 10 Han hade givit honom befallning om denna sak: att han inte skulle följa efter andra gudar. Men han hade inte hållit vad Herren befallt. 11 Därför sade Herren till Salomo: "Eftersom det är så med dig och eftersom du inte har hållit mitt förbund och mina stadgar som jag har givit dig, skall jag rycka riket ifrån dig och ge det åt din tjänare. 12 Men för din fader Davids skull vill jag inte göra detta så länge du lever. Först ur din sons hand skall jag rycka det. 13 Dock skall jag inte rycka hela riket ifrån honom, utan en stam skall jag ge åt din son för min tjänare Davids skull, och för Jerusalems skull, som jag har utvalt."
Salomos fiender
14 Herren reste upp en motståndare[a] till Salomo. Det var edomiten Hadad som var släkt med kungen i Edom. 15 När David var i strid med Edom drog befälhavaren Joab upp för att begrava de stupade och han förgjorde alla av mankön i Edom. 16 Joab och hela Israel stannade där i sex månader till dess att han hade utrotat alla av mankön i Edom. 17 Då flydde Hadad tillsammans med några edomitiska män, som hade varit i hans fars tjänst, för att bege sig till Egypten. Hadad var då en ung pojke. 18 Sedan de brutit upp från Midjan kom de till Paran. De tog folk med sig från Paran och kom till Egypten, till farao, kungen i Egypten. Denne gav Hadad hus, underhåll och land. 19 Farao uppskattade Hadad så mycket att han till hustru gav honom en syster till sin gemål, en syster till drottning Tapenes. 20 Denna syster till Tapenes födde åt honom sonen Genubat, och Tapenes avvande honom i faraos hus. Sedan vistades Genubat i faraos hus bland faraos söner.
21 Medan Hadad var i Egypten, hörde han att David hade gått till vila hos sina fäder och att befälhavaren Joab var död. Han sade då till farao: "Låt mig fara hem till mitt land." 22 Men farao sade till honom: "Vad saknar du här hos mig, eftersom du vill fara hem till ditt land?" Men han svarade: "Ingenting, men låt mig ändå ge mig av."
23 Gud reste upp ännu en motståndare till Salomo. Det var Rezon, Eljadas son, som hade flytt från sin herre Hadadezer, kungen i Soba. 24 När David åstadkom ett blodbad bland dem, samlade denne folk omkring sig och blev ledare för ett rövarband. Dessa drog till Damaskus och slog sig ner där och gjorde sig till herrar i Damaskus. 25 Rezon var under hela Salomos livstid motståndare till Israel och gjorde landet skada, han liksom Hadad. Han var fientligt inställd till Israel, och han blev kung över Aram.
Jerobeam gör uppror mot Salomo
26 En av Salomos tjänare hette Jerobeam. Han var son till Nebat, en efraimit från Sereda, och hans mor hette Seruga och var änka. Jerobeam gjorde uppror mot kungen. 27 Orsaken till att han gjorde uppror mot kungen var denna:
Salomo byggde på Millo. Han ville täppa till öppningen i muren omkring sin fader Davids stad. 28 Jerobeam var en duglig man, och då Salomo såg att den unge mannen var driftig i sitt arbete, satte han honom över allt det arbete som Josefs hus hade att utföra. 29 Vid den tiden hände sig en gång att Jerobeam hade begivit sig ut ur Jerusalem. Då kom profeten Ahia från Silo emot honom på vägen. Profeten var klädd i en ny mantel, och de båda var ensamma på fältet. 30 Ahia tog den nya manteln, som han hade på sig och slet sönder den i tolv delar. 31 Och han sade till Jerobeam: "Tag här tio delar för din räkning. Ty så säger Herren, Israels Gud: Se, jag vill rycka riket ur Salomos hand och ge tio av stammarna åt dig. 32 Bara en stam skall han få behålla för min tjänare Davids skull och för Jerusalems skull, den stad som jag har utvalt ur alla Israels stammar. 33 Detta skall ske, därför att de har övergivit mig och tillbett Astarte, sidoniernas gudinna, Kemosh, Moabs gud, och Milkom, ammoniternas gud. De har inte gått på mina vägar och inte gjort det som är rätt i mina ögon, efter mina stadgar och föreskrifter, så som Salomos fader David gjorde. 34 Dock skall jag inte ta ifrån honom hela riket, utan jag vill låta honom vara furste så länge han lever, för min tjänare Davids skull, som jag utvalde, därför att han höll fast vid mina bud och stadgar. 35 Men jag skall ta kungadömet från hans son och ge de tio stammarna åt dig. 36 Åt hans son skall jag ge en stam, så att min tjänare David alltid har en lampa inför mitt ansikte i Jerusalem, den stad som jag har utvalt åt mig för att där fästa mitt namn. 37 Dig vill jag alltså ta och låta regera över allt vad du önskar, och du skall bli kung över Israel. 38 Om du lyder allt jag befaller dig och går på mina vägar och gör det som är rätt i mina ögon, så att du håller fast vid mina stadgar och bud, så som min tjänare David gjorde, då skall jag vara med dig och åt dig bygga ett hus som blir bestående, så som jag byggde ett hus åt David, och jag skall ge Israel åt dig. 39 Jag skall förödmjuka Davids släkt genom detta, men inte för alltid."
40 Salomo sökte efter tillfälle att döda Jerobeam, men Jerobeam stod upp och flydde till Egypten, till Sisak, kungen i Egypten, och stannade där till Salomos död.
Salomo dör
41 Vad som mer finns att säga om Salomo, om allt vad han gjorde och om hans visdom, det är skrivet i Salomos krönika. 42 Den tid Salomo regerade i Jerusalem över hela Israel var fyrtio år.[b]
43 Och Salomo gick till vila hos sina fäder och blev begravd i sin fader Davids stad. Hans son Rehabeam blev kung efter honom.
Genom ödmjukhet till upphöjelse
2 Om ni nu har tröst hos Kristus, uppmuntran av hans kärlek och gemenskap i Anden, om medkänsla och barmhärtighet betyder något, 2 gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och genom att vara ett i själ och sinne. 3 Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. 4 Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras. 5 Var så till sinnes som Kristus Jesus var.
6 Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron
som Gud såsom segerbyte[a]
7 utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt
då han blev människa. Han som till det yttre
var som en människa
8 ödmjukade sig och blev lydig ända till döden
- döden på korset.
9 Därför har också Gud upphöjt honom över allting
och gett honom namnet över alla namn,
10 för att i Jesu namn alla knän skall böja sig,
i himlen och på jorden och under jorden,
11 och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära,
att Jesus Kristus är Herren.[b]
Kristi lärjungar som ljus i världen
12 Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit lydiga, så arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara som när jag var hos er, utan ännu mycket mer nu när jag inte är hos er. 13 Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske. 14 Gör allt utan att klaga och tveka, 15 så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte, bland vilka ni lyser som stjärnor i världen, 16 när ni håller fast vid livets ord. Då kan jag berömma mig av er på Kristi dag. Jag har alltså inte sprungit förgäves eller arbetat förgäves. 17 Ja, även om mitt blod blir utgjutet då ni bär fram er tro som offer, är jag glad och gläds med er alla. 18 På samma sätt gläder ni er och deltar i min glädje.
Timoteus och Epafroditus
19 Jag hoppas nu i Herren Jesus att jag snart skall kunna sända Timoteus till er, så att också jag kan vara vid gott mod, när jag får veta hur ni har det. 20 Jag har ingen som han, ingen som så uppriktigt kommer att ha omsorg om er. 21 Alla söker de sitt, inte Jesu Kristi sak. 22 Men ni vet att han har hållit provet. Som en son vid sin fars sida har han stått tillsammans med mig i arbetet för evangeliet. 23 Honom hoppas jag kunna sända så snart jag får se hur det går för mig. 24 Och i Herren är jag övertygad om att jag snart skall kunna komma själv.
25 Men jag anser det nödvändigt att sända tillbaka till er min broder Epafroditus, min medarbetare och medkämpe, som ni har sänt för att hjälpa mig med det som jag behövde. 26 Han har längtat efter er alla och varit orolig, eftersom ni har hört att han blivit sjuk. 27 Han har också verkligen varit sjuk, ja, nära döden. Men Gud förbarmade sig över honom, och inte bara över honom utan också över mig, för att jag inte skulle få sorg på sorg. 28 Därför är jag så mycket mer angelägen att sända honom, för att ni skall få glädjen att återse honom och jag själv får känna lättnad. 29 Ta nu emot honom i Herren med all glädje, och visa sådana män uppskattning. 30 För sitt arbete i Kristi tjänst satte han sitt liv på spel och var nära döden, för att ge mig den hjälp som ni inte kunde ge.
41 Därefter förde han mig till tempelsalen, där han mätte pelarna. På båda sidor var de sex alnar breda - det var bredden på tabernaklet. 2 Ingången var tio alnar bred, och sidoväggarna vid ingången var fem alnar på vardera sidan. Sedan mätte han salens längd. Den var fyrtio alnar, och dess bredd var tjugo alnar.
3 Därefter gick han in i det innersta rummet, och han mätte pelarna vid ingången. De var två alnar, och ingången var sex alnar. Ingångens bredd var sju alnar. 4 Han mätte dess längd. Den var tjugo alnar, och dess bredd framför tempelsalen var tjugo alnar. Han sade till mig: "Detta är det allra heligaste."
5 Sedan mätte han tempelväggen. Den var sex alnar tjock, och sidokamrarnas bredd var fyra alnar runt omkring hela byggnaden. 6 Sidokamrarna låg i tre våningar, den ena ovanpå den andra, trettio kamrar i varje våning. Och på den mur som sträckte sig innanför sidokamrarna runt omkring fanns avsatser som de vilade på, ty i själva husväggen skulle de inte vara fastbyggda. 7 På så sätt blev sidokamrarna bredare ju högre de låg kring byggnaden. Ty templets kringbyggnad sträckte sig med övervåning ovanpå övervåning runt omkring byggnaden. Därför växte bredden inåt, allteftersom våningen låg högre upp. Från den nedersta våningen steg man upp i den översta genom den mellersta.
8 Jag såg att templet låg på en upphöjd sockel, som sträckte sig runtom. Sidokamrarnas grundvalar var nämligen en hel stång höga, sex alnar till kanten. 9 Ytterväggen till sidorummen var fem alnar tjock. Den öppna platsen mellan templets sidorum 10 och de andra rummen hade en bredd av tjugo alnar runt om hela templet. 11 Ingångarna till sidokamrarna låg utåt den öppna platsen, en ingång mot norr och en ingång åt söder. Den öppna platsen var fem alnar bred runt omkring.
12 Den byggnad som vette mot den avskilda tempelgården på västra sidan var sjuttio alnar bred, och byggnadens mur var fem alnar tjock runt omkring och nittio alnar lång. 13 Sedan mätte han byggnaden. Den var hundra alnar lång. Tempelgården och byggnaden med murarna var tillsammans hundra alnar. 14 Bredden på templets framsida och tempelgården åt öster var tillsammans hundra alnar.
15 Han mätte också längden på den byggnad som låg invid tempelgården, på dess baksida, samt avsatserna på dess fasad åt båda sidor: De var hundra alnar.
Vidare mätte han tempelsalen, den inre delen och förhallen mot förgården, 16 trösklarna och gallerfönstren och gallerierna runtom i deras tre våningar. Framför tröskeln var det en panel av trä runtom, från golvet till fönstren, och fönstren var täckta. 17 Från platsen ovanför dörröppningen och ända till templets inre och yttre rum och på alla väggarna runtom i det inre och yttre rummet fanns det med jämna mellanrum 18 keruber och palmer. Varje palm stod mellan två keruber, och varje kerub hade två ansikten, 19 ett människoansikte åt palmen på ena sidan och ett lejonansikte åt palmen på andra sidan. Så var det runt hela huset. 20 Från marken ända upp över ingången fanns bilder av keruber och palmer på templets väggar.
21 Tempelsalens dörröppning var fyrkantig, och framsidan av det heligaste hade samma utseende. 22 Altaret var av trä, tre alnar högt, och två alnar långt. Hörnen, skivan och sidorna var av trä. Han sade till mig: "Detta är det bord som skall stå inför Herrens ansikte." 23 Både tempelsalen och det heligaste hade två dörrar. 24 Varje dörr hade två dörrskivor, två vridbara dörrskivor. Den ena dörren hade två dörrskivor och den andra två. 25 På dörrarna till tempelsalen fanns bilder av keruber och palmer liksom på väggarna. På förhusets framsida, utvändigt, låg ett trapphus av trä. 26 Gallerförsedda fönster och palmer fanns på båda sidor av förhusets sidoväggar, likså i husets sidokamrar och i trapphusen.
Psalm 92
Glädje över Herrens väldiga gärningar
1 En psalm, en sång för sabbats- dagen.
2 Det är gott att tacka Herren
och att lovsjunga ditt namn, du den Högste,
3 att om morgonen förkunna din nåd
och om natten din trofasthet
4 med tiosträngat instrument och psaltare,
med spel på harpa.
5 Ty du gläder mig, Herre, med dina gärningar,
jag vill jubla över dina händers verk.
6 Hur stora är inte dina verk, Herre!
Hur djupa är inte dina tankar.
7 En oförnuftig man tänker inte på det,
en dåre förstår det inte.
8 När de ogudaktiga grönskar som gräs
och alla ogärningsmän blomstrar,
går de ändå mot evig undergång.
9 Men du, Herre, är den Högste för evigt.
10 Ty se, dina fiender, Herre,
se, dina fiender förgås,
alla ogärningsmän skingras.
11 Men mitt horn gör du högt som vildoxens,
jag övergjuts med frisk olja.
12 Mina ögon får se att mina förföljare faller,
mina öron får höra hur det går med de onda
som reser sig mot mig.
13 De rättfärdiga grönskar som palmer,
som cedrar på Libanon växer de till.
14 De är planterade i Herrens hus,
de grönskar i vår Guds förgårdar.
15 Ännu vid hög ålder bär de frukt,
de frodas och grönskar
16 för att förkunna att Herren är rättfärdig.
Han är min klippa och ingen orätt finns i honom.
Psalm 93
Den evige konungen
1 Herren är konung!
Han har klätt sig i höghet.
Herren har klätt sig och rustat sig med makt.
Därför står världen fast, den vacklar inte.
2 Din tron är fast grundad från fordom tid,
du är från evighet.
3 Herre, vattenströmmarna höjer sig,
vattenströmmarna höjer sin röst,
vattenströmmarna höjer sina dånande vågor.
4 Men väldig är Herren i höjden,
mer än bruset av stora vatten,
väldiga vatten, havets bränningar.
5 Dina vittnesbörd är sanna alltigenom,
helighet tillhör ditt hus,
Herre, för alltid.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln