M’Cheyne Bible Reading Plan

Davids folkräkning

24 ^(A) Åter upptändes Herrens vrede mot Israel, och han eggade David mot dem och sade: ”Gå och räkna Israel och Juda.” ^2 (B) Då sade kungen till Joab, befälhavaren^[a] för hans här som var med honom: ”Res runt bland Israels alla stammar, från Dan till Beer-Sheba, och räkna folket^[b] så att jag får veta hur många de är.” ³ Joab svarade kungen: ”Må Herren din Gud föröka folket hundrafalt mer än vad det är, och må min herre kungen få se det med egna ögon. Men varför vill min herre kungen göra det här?” ⁴ Men kungens ord stod fast mot Joab och härförarna. Och Joab och härförarna gav sig i väg på kungens uppdrag för att räkna folket i Israel.

^5 (C) De gick^[c] över Jordan och slog läger vid Aroer på högra sidan om staden i Gads dal mot Jaeser. ^6 (D) Därifrån kom de till Gilead och Tatim-Hodshis land^[d]. Sedan kom de till Dan-Jaan och vek av mot Sidon. ⁷ Därefter kom de till Tyrus befästningar och till hiveernas och kananeernas alla städer. De drog vidare till Negev i Juda, ända till Beer-Sheba. ⁸ När de hade rest runt i hela landet kom de hem efter nio månader och tjugo dagar till Jerusalem. ^9 (E) Och Joab meddelade kungen resultatet av folkräkningen: I Israel fanns 800 000 vapenföra män, beväpnade med svärd, och Juda män var 500 000.

Domen över Davids synd

^10 (F) Men Davids samvete slog honom när han hade räknat folket, och han sade till Herren: ”Jag har syndat svårt genom det jag har gjort. Men Herre, förlåt nu din tjänares skuld, för jag har handlat mycket dåraktigt.”

^11 (G) När David steg upp på morgonen kom Herrens ord till profeten Gad,^[e] Davids siare. Han sade: ¹² ”Gå och säg till David: Så säger Herren: Tre saker lägger jag fram för dig. Välj en av dem som jag ska göra mot dig.” ^13 (H) Då gick Gad in till David och meddelade honom detta och sade till honom: ”Ska det komma svält i ditt land i sju^[f] år? Eller ska du fly i tre månader för dina fiender medan de förföljer dig? Eller ska pest drabba ditt land i tre dagar? Bestäm nu vilket svar jag ska ge honom som har sänt mig.”

¹⁴ David svarade Gad: ”Jag är i svår vånda. Men låt oss falla i Herrens hand, för hans barmhärtighet är stor. I människors hand vill jag inte falla.” ^15 (I) Herren sände då pest i Israel, från morgonen fram till den bestämda tiden, och sjuttiotusen personer av folket dog från Dan till Beer-Sheba. ^16 (J) Men när ängeln räckte ut sin hand över Jerusalem för att ödelägga det, ångrade Herren det onda och sade till ängeln som fördärvade folket: ”Det är nog! Dra tillbaka din hand.” Herrens ängel var då vid jebusiten Araunas tröskplats. ^17 (K) Men när David fick se ängeln som slog folket sade han till Herren: ”Det är jag som har syndat, det är jag som har gjort fel. Men dessa får, vad har de gjort? Låt din hand drabba mig och min fars hus.”

David bygger ett altare åt Herren

¹⁸ Gad kom till David samma dag och sade till honom: ”Gå och res ett altare åt Herren på jebusiten Araunas^[g] tröskplats.”^{[h] 19} David gick i väg som Herren hade befallt genom Gad.

²⁰ När Arauna blickade ut och fick se kungen och hans tjänare komma till honom, gick han ut och föll ner till marken på sitt ansikte för kungen. ²¹ Arauna sade: ”Varför kommer min herre kungen till sin tjänare?” David svarade: ”För att köpa tröskplatsen av dig och där bygga ett altare åt Herren så att plågan upphör bland folket.” ²² Då sade Arauna till David: ”Min herre kungen får ta till sitt offer vad han önskar. Här är boskapen till brännoffer, och här är tröskvagnarna och boskapens ok till ved. ²³ Alltsammans, o konung, ger Arauna till kungen.” Och Arauna sade till kungen: ”Må Herren din Gud vara nådig mot dig.”

²⁴ Men kungen svarade Arauna: ”Nej, jag vill köpa det av dig till ett bestämt pris, för jag vill inte offra åt Herren min Gud brännoffer som jag har fått för intet.” Så köpte David tröskplatsen och boskapen för femtio siklar silver^[i]. ^25 (L) Och David byggde där ett altare åt Herren och offrade brännoffer och gemenskapsoffer. Och Herren hörde bönerna för landet, och plågan avvärjdes från Israel.

4 Jag menar: så länge arvingen är omyndig är det ingen skillnad mellan honom och en slav, trots att han är ägare till allt. ² Han står under förmyndare och förvaltare fram till den dag som hans far har bestämt.

^3 (A) På samma sätt var det med oss. Så länge vi var omyndiga var vi slavar under världens makter^[a]. ^4 (B) Men när tiden var inne sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, ^5 (C) för att friköpa dem som stod under lagen så att vi skulle få söners rätt. ^6 (D) Och eftersom ni är söner har Gud sänt i våra hjärtan sin Sons Ande, som ropar: "Abba^[b]! Far!" ^7 (E) Alltså är du inte längre slav utan son. Och är du son är du också arvinge, insatt av Gud.

Vänd inte tillbaka till lagen

⁸ Förr, när ni inte kände Gud, var ni slavar under gudar som egentligen inte är några gudar. ^9 (F) Men nu när ni känner Gud, eller än mer är kända av Gud, hur kan ni då vilja vända tillbaka till dessa svaga och fattiga makter och bli slavar under dem igen? ^10 (G) Ni håller noga reda på dagar^[c] och månader och särskilda tider och år. ¹¹ Jag är rädd att jag kanske har ansträngt mig förgäves bland er.

^12 (H) Bröder, jag ber er: bli som jag, för jag blev som ni. Ni har inte gjort mig något ont. ^13 (I) Ni vet att det var på grund av kroppslig svaghet^[d] som jag första gången kom att predika evangeliet för er. ^14 (J) Trots att min svaga kropp var en prövning för er visade ni varken förakt eller avsky för mig, utan ni tog emot mig som en Guds ängel, som Kristus Jesus. ¹⁵ Var är nu er lovprisning^[e]? Jag kan intyga att ni då hade rivit ut era ögon och gett dem till mig om ni kunnat. ^16 (K) Har jag nu blivit er fiende genom att säga er sanningen?

^17 (L) Dessa människor brinner för er men inte på ett gott sätt, utan de vill skilja er från oss för att ni ska brinna för dem. ¹⁸ Det är bra att brinna för det som är gott, det gäller alltid och inte bara när jag är hos er.

^19 (M) Mina barn, som jag än en gång måste föda med smärta tills Kristus har formats i er, ²⁰ jag skulle önska att jag nu var hos er och kunde ändra mitt tonfall, för jag vet mig ingen råd med er.

Lagens förbund och löftets

²¹ Säg mig, ni som vill stå under lagen: lyssnar ni inte till lagen? ^22 (N) Där står skrivet^[f] att Abraham hade två söner, en med slavinnan och en med den fria hustrun. ^23 (O) Slavinnans son var född på mänsklig väg^[g], den fria hustruns son däremot i kraft av ett löfte.

^24 (P) Detta har en djupare mening: de två kvinnorna är två förbund. Det ena kommer från berget Sinai och föder sina barn till slaveri, det är Hagar. ²⁵ Ordet Hagar står för Sinai berg i Arabien^[h] och motsvarar det nuvarande Jerusalem, eftersom det lever i slaveri med sina barn. ^26 (Q) Men det himmelska Jerusalem är fritt, och det är vår moder. ²⁷ Det står ju skrivet:^[i]

²⁸ Ni, bröder, är löftets barn liksom Isak. ^29 (R) Och som det var då, att han som var född på mänsklig väg förföljde den som var född på Andens sätt, så är det också nu. ³⁰ Men vad säger Skriften? Driv ut slavinnan och hennes son, för slavinnans son ska inte ärva tillsammans med den fria hustruns son.^{[j] 31 (S)} Alltså, bröder, är vi inte barn till slavinnan utan till den fria hustrun.

Det ska gå Egypten som Assyrien

31 I elfte året, på första ­dagen i tredje månaden^[a], kom Her­rens ord till mig: ² ”Människo­barn, säg till farao, Egyp­tens kung, och till hans larmande hop:

^10 (B) Därför säger Herren Gud så: Efter­som den har växt så hög och sträckt sin topp upp bland molnen och förhävt sig i sitt hjärta över att den var så hög, ¹¹ därför ska jag utlämna den åt den mäktige bland folken. Han ska behandla den som den förtjänar, för jag har röjt den ur vägen för dess ogudaktighets skull. ^12 (C) Främlingar, de grymmaste folk, har fått hugga ner den och har låtit den ligga. Dess kvistar har fallit på bergen och i alla dalar. Grenarna har brutits av och kastats i landets alla bäckar, och alla folk på jorden måste ge sig bort ifrån dess skugga och låta den ligga. ¹³ På den fallna stammen bor alla himlens fåglar, och på grenarna lägger sig alla markens djur.

^14 (D) Detta sker för att inget träd som växer vid vatten ska yvas på grund av sin höjd och sträcka sin topp upp bland molnen, och för att inte ens det väldigaste av dem ska stå där och vara högmodigt, nej, inget träd som har haft vatten att dricka. För de är alla bestämda till att dö och måste ner i jordens djup för att vara där bland människors barn, hos dem som har farit ner i graven.

^15 (E) Så säger Herren Gud: På den dag då cedern for ner till dödsriket lät jag djupet klä sig i säcktyg för dess skull. Jag lät strömmarna stå stilla, och de stora vattnen hölls tillbaka. Jag lät för dess skull Libanon klä sig i svart, och alla träd på marken vissnade i sorg över den. ^16 (F) Vid dånet av dess fall fick jag hednafolken att bäva, när jag störtade ner den i dödsriket till dem som hade farit ner i graven. Men i jordens djup tröstade sig då alla Edens träd, de främsta och bästa på Libanon, alla de som hade haft vatten att dricka. ¹⁷ Också de hade, som det trädet, tvingats fara ner till dödsriket, till dem som var slagna med svärd. Dit for också de som hade varit dess stöd och hade bott i dess skugga bland ­hednafolken.

¹⁸ Vilket av Edens träd liknar dig i härlighet och storhet? Ändå ska du störtas ner i jordens djup tillsammans med Edens träd och ligga där bland de oomskurna, hos dem som har genomborrats med svärd. Så ska det gå farao och hela hans larmande hop, säger Herren Gud.”

Bön efter Jerusalems förstöring

79 ^(A) En psalm av Asaf.