M’Cheyne Bible Reading Plan

Is-Boset mördas

4 Då Sauls son^[a] hörde att Abner var död i Hebron, förlorade han allt sitt mod, och hela Israel var skräckslaget. ² Men Sauls son hade två män till befälhavare för sina plundringståg, den ene hette Baana och den andre Rekab. De var söner till Rimmon från Beerot, av Benjamins barn - för också Beerot räknades till Benjamin. ³ Men beerotiterna flydde till Gittajim och bodde sedan där som främlingar, vilket de gör än i dag.

⁴ Jonatan, Sauls son, hade en son som var förlamad i fötterna. Han var fem år när nyheten om Saul och Jonatan kom från Jisreel och hans sköterska tog honom och flydde. Men under hennes skyndsamma flykt föll han och blev halt. Han hette Mefiboset.

⁵ Beerotiten Rimmons söner Rekab och Baana kom nu till Is-Bosets hus då det var som hetast på dagen och Is-Boset låg och vilade middag. ⁶ Under förevändning att hämta vete tog de sig ända in i det inre av huset. Så stack de honom i magen. Därefter undkom Rekab och hans bror Baana. ⁷ De kom alltså in i huset när Is-Boset låg på sin bädd i sovkammaren. De stack ihjäl honom och högg av honom huvudet. Därefter tog de hans huvud och färdades genom Hedmarken hela natten. ⁸ De förde Is-Bosets huvud till David i Hebron och sade till kungen: "Se, här är Is-Bosets huvud, sonen till din fiende Saul, som försökte ta ditt liv. Herren har i dag gett min herre konungen hämnd på Saul och hans efterkommande."

Mördarna straffas av David

⁹ Men David svarade Rekab och hans bror Baana, söner till beerotiten Rimmon: "Så sant Herren lever, han som har befriat mig ur all nöd: ¹⁰ Den som kom med bud till mig och sade: Se, nu är Saul död, och trodde sig vara en glädjebudbärare, honom lät jag gripa och döda i Siklag. Det var den lön jag gav honom för hans glädjebud! ¹¹ Hur mycket mer skall jag inte nu, när ogudaktiga män har dödat en rättfärdig man i hans eget hus på hans säng, utkräva hans blod av er hand och utrota er från jorden!"

¹² På Davids befallning dödade hans unga män dem, högg av deras händer och fötter och hängde upp dem vid dammen i Hebron. Men Is-Bosets huvud tog de och lade i Abners grav i Hebron.

David blir kung över hela Israel

5 Sedan kom alla Israels stammar till David i Hebron och sade: "Vi är av samma kött och blod som du. ² Redan för länge sedan, ännu medan Saul var kung över oss, var det du som var ledare och anförare för Israel. Till dig har Herren sagt: Du skall vara herde för mitt folk Israel, ja, du skall vara furste över Israel." ³ När alla de äldste i Israel kom till kungen i Hebron, slöt kung David förbund med dem i Hebron inför Herren. Och de smorde David till kung över Israel. ⁴ David var trettio år när han blev kung, och han regerade i fyrtio år. ⁵ I Hebron regerade han över Juda i sju år och sex månader, och i Jerusalem regerade han i trettiotre år över hela Israel och Juda.

David erövrar Jerusalem

⁶ Kungen och hans män tågade nu mot Jerusalem och jebusiterna som bodde där i landet. Dessa sade till David: "Hit in kommer du inte, till och med blinda och halta skall driva bort dig." De tänkte: David kan inte komma hit in. ⁷ Men David intog Sions borg, det vill säga Davids stad.

⁸ På den dagen sade David: "Den som slår jebusiterna skall genom vattentunneln nå fram till dessa halta och blinda som Davids själ hatar." Därför brukar man säga: "Ingen blind eller halt skall komma in i huset."

⁹ Och David slog sig ner på borgen och kallade den Davids stad. Där byggde han runt omkring, från Millo och vidare inåt. ¹⁰ David blev allt mäktigare, och Herren, härskarornas Gud, var med honom.

¹¹ Hiram, kungen i Tyrus, skickade sändebud till David med cederträ och med timmermän och stenhuggare, och de byggde ett hus åt David. ¹² Och David märkte att Herren hade befäst honom som kung över Israel och att han hade upphöjt hans kungadöme för sitt folk Israels skull.

¹³ David tog sig ännu fler bihustrur och hustrur från Jerusalem sedan han hade lämnat Hebron, och ännu fler söner och döttrar föddes åt David. ¹⁴ Detta är namnen på de söner som föddes åt honom i Jerusalem: Sammua, Sobab, Natan, Salomo, ¹⁵ Jibhar, Elisua, Nefeg, Jafia, ¹⁶ Elisama, Eljada och Elifelet.

David besegrar filisteerna

¹⁷ När filisteerna hörde att David hade blivit smord till kung över Israel, drog de alla upp för att söka efter David. När David hörde detta, gick han ner till borgen. ¹⁸ Sedan filisteerna hade kommit fram spred de sig i Refaimdalen. ¹⁹ Då frågade David Herren: "Skall jag dra upp mot filisteerna? Skall du då ge dem i min hand?" Herren svarade David: "Drag upp! Jag skall ge filisteerna i din hand."

²⁰ Så kom David till Baal-Perasim, och där besegrade David dem. Han sade: " Herren har brutit ner^[b] mina fiender inför mig, så som vatten bryter fram." Därav fick platsen namnet Baal-Perasim. ²¹ Filisteerna övergav där sina avgudabilder, och David och hans män förde bort dem.

²² Men filisteerna drog upp än en gång och spred sig i Refaimdalen. ²³ När David då frågade Herren, svarade han: "Du skall inte dra dit upp. Gå runt dem bakifrån och kom över dem från det håll där bakaträden står. ²⁴ Så snart du hör ljudet av ett marscherande i bakaträdens toppar, skall du genast rycka fram, ty då har Herren dragit ut framför dig för att slå filisteernas här." ²⁵ Och David gjorde som Herren hade befallt honom. Han slog filisteerna och förföljde dem från Geba ända till Gezer.

Kristi uppståndelse

15 Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag predikade för er, som ni tog emot och står fasta i, ² och genom vilket ni blir frälsta. Jag vill påminna er om orden som jag förkunnade, om ni nu håller fast vid dem. Annars var det förgäves att ni kom till tro. ³ Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, ⁴ att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna, ⁵ och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. ⁶ Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu lever, medan några är insomnade. ⁷ Sedan visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna. ⁸ Allra sist visade han sig också för mig, som är såsom ett ofullgånget foster. ⁹ Ty jag är den ringaste av apostlarna. Jag är inte värd att kallas apostel, eftersom jag har förföljt Guds församling. ¹⁰ Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har inte varit förgäves, utan jag har arbetat mer än de alla, fast inte jag själv, utan Guds nåd som varit med mig. ¹¹ Vare sig det gäller mig eller de andra, så förkunnar vi detta, och det är detta ni har kommit till tro på.

De dödas uppståndelse

¹² Om det nu predikas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er påstå att det inte finns någon uppståndelse från de döda? ¹³ Om det inte finns någon uppståndelse från de döda, har inte heller Kristus uppstått. ¹⁴ Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro meningslös. ¹⁵ Då står vi där som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat mot Gud, att han uppväckte Kristus, som han inte har uppväckt, om det verkligen är så att döda inte uppstår. ¹⁶ Ty om de döda inte uppstår, har inte heller Kristus uppstått. ¹⁷ Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder. ¹⁸ Då har också de som insomnat i Kristus gått förlorade. ¹⁹ Om vi i detta livet sätter vårt hopp endast till Kristus, och han inte har uppstått, då är vi de mest beklagansvärda av alla människor. ²⁰ Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen^[a] av de insomnade. ²¹ Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa.

²² Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande. ²³ Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och sedan, vid hans ankomst, de som tillhör honom. ²⁴ Därefter kommer slutet, då han överlämnar riket åt Gud, Fadern, sedan han gjort slut på varje välde, varje makt och kraft. ²⁵ Ty han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter. ²⁶ Som den siste fienden berövas döden all makt, ²⁷ ty allt har han lagt under hans fötter. ^[b] Men när det heter att allt är lagt under honom, så är det uppenbart att den är undantagen som har lagt allt under Kristus. ²⁸ Och när allt har blivit lagt under honom, då skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, för att Gud skall vara allt i alla.

²⁹ Vad uppnår annars de som döper sig för de dödas skull? Om döda inte alls uppstår, varför döper man sig då för deras skull? ³⁰ Och vi, varför utsätter vi oss för faror jämt och ständigt? ³¹ Jag dör varje dag, så sant som jag i Kristus Jesus, vår Herre, kan berömma mig av er, mina bröder. ³² Om jag hade tänkt som människor i allmänhet,^[c] när jag kämpade mot vilddjuren i Efesus,^[d] vad skulle jag haft för nytta av det? Om de döda inte uppstår, låt oss äta och dricka, ty i morgon dör vi. ^{[e] 33} Låt er inte föras vilse. Dåligt sällskap fördärvar goda seder.^{[f] 34} Nyktra till på allvar och synda inte. Några av er har ingen kunskap om Gud. Till er skam säger jag det.

Uppståndelsekroppen

³⁵ Nu kan någon fråga: Hur uppstår de döda? Vad för slags kropp har de när de kommer? ³⁶ Du oförståndige! Vad du sår får inte liv om det inte dör. ³⁷ Och vad du sår har inte den gestalt som skall bli till, utan är ett naket korn, kanske av vete eller av något annat slag. ³⁸ Men Gud ger det en sådan gestalt som han har velat, och åt varje frö dess egen gestalt. ³⁹ Inte allt kött är av samma slag. Det är skillnad mellan människors, husdjurs, fåglars och fiskars kött. ⁴⁰ Det finns också himmelska kroppar och jordiska kroppar. Men de himmelska kropparnas glans är av ett slag, de jordiska kropparnas glans av ett annat slag. ⁴¹ Solen har sin glans, månen en annan och stjärnorna ännu en annan. Den ena stjärnan skiljer sig från den andra i glans.

⁴² Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som sås förgängligt uppstår oförgängligt. ⁴³ Det som sås i vanära uppstår i härlighet. Det som sås i svaghet uppstår i kraft. ⁴⁴ Det sås en jordisk kropp, det uppstår en andlig kropp. Om det finns en jordisk kropp, finns det också en andlig kropp. ⁴⁵ Så står det skrivet: Den första människan, Adam, blev en levande varelse. ^[g] Den siste Adam^[h] blev en livgivande ande. ⁴⁶ Men det andliga är inte det första utan det jordiska. Därefter kommer det andliga. ⁴⁷ Den första människan var av jord, jordisk. Den andra människan kom från himlen. ⁴⁸ Som den jordiska människan var, så är också de jordiska. Och som den himmelska människan är, så är också de himmelska. ⁴⁹ Och liksom vi har burit den jordiska människans bild, skall vi också bära den himmelska människans bild.

⁵⁰ Men det säger jag er, bröder, att kött och blod inte kan ärva Guds rike. Inte heller ärver det förgängliga det oförgängliga. ⁵¹ Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall inte alla insomna, men vi skall alla förvandlas, ⁵² i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå odödliga, och vi skall förvandlas. ⁵³ Ty detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. ⁵⁴ Men när detta förgängliga har klätts i oförgänglighet och detta dödliga klätts i odödlighet, då skall det ord fullbordas som står skrivet: Döden är uppslukad och segern vunnen. ^{[i] 55} Du död, var är din seger? Du död, var är din udd? ^{[j] 56} Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. ⁵⁷ Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus. ⁵⁸ Var därför fasta och orubbliga, mina älskade bröder, och arbeta alltid hängivet för Herren, eftersom ni vet att ert arbete i Herren inte är förgäves.

De falska profeterna fördöms

13 Herrens ord kom till mig. Han sade: ² "Du människobarn, profetera mot Israels profeter som profeterar. Säg till dem som profeterar efter sitt eget hjärta: Hör Herrens ord! ³ Så säger Herren, Herren: Ve över de dåraktiga profeter som följer sin egen ande utan att ha skådat någonting! ⁴ Som rävar på öde platser är dina profeter, Israel. ⁵ Ni har inte trätt fram i rämnorna och byggt upp muren omkring Israels hus, så att det kan bestå i striden på Herrens dag. ⁶ De har skådat lögn och falska spådomar. De säger: "Så säger Herren ". Men Herren har inte sänt dem, och ändå hoppas de att deras ord skall gå i uppfyllelse. ⁷ Var det inte falska syner ni skådade och lögnaktiga spådomar ni uttalade när ni sade: "Så säger Herren ", fastän jag inte hade talat något sådant?

⁸ Därför säger Herren, Herren så: Eftersom ni talar falskhet och skådar lögn, är jag emot er, säger Herren, Herren. ⁹ Min hand skall drabba profeterna, som skådar falskhet och spår lögn. De skall inte få plats i mitt folks församling och inte tas upp i förteckningen över Israels hus och till Israels land skall de inte komma. Ni skall då inse att jag är Herren, Herren. ¹⁰ Just därför att de leder mitt folk vilse när de säger: "Allt står väl till", trots att allt inte står väl till, och eftersom de, när någon bygger en mur, bestryker den med vit kalk, ¹¹ därför skall du säga till dessa vitkalkare att muren skall falla. Ett slagregn skall komma, och ni hagelstenar, ni skall falla, ja, en stormvind skall bryta lös! ¹² Och se, när muren har fallit, skall man då inte säga till er: Var är nu vitkalkningen som ni strök på?

¹³ Därför säger Herren, Herren så: Jag skall i min vrede låta en stormvind bryta lös, och i min förbittring låta ett slagregn komma, och i min vrede hagelstenar, så att muren förstörs. ¹⁴ Jag skall riva ner muren som ni vitkalkade och jämna den med marken, så att grunden ligger bar. När den faller, skall ni gå under därinne. Och ni skall inse att jag är Herren. ¹⁵ Jag skall tömma ut min vrede över muren och på dem som har vitkalkat den, och så skall jag säga till er: Muren finns inte mer och inte heller de som vitkalkat den, ¹⁶ de profeter i Israel som profeterade om Jerusalem och skådade syner att allt stod väl till, fast allt inte stod väl till, säger Herren, Herren.

¹⁷ Och du, människobarn, vänd ditt ansikte mot ditt folks döttrar, som profeterar ur sina egna hjärtan. Profetera mot dem och säg: ¹⁸ Så säger Herren, Herren: Ve de kvinnor som syr bindlar till alla handleder och gör slöjor till alla huvuden för att snärja människor! Ni vill snärja mitt folk men behålla er själva vid liv! ¹⁹ För några nävar korn och några bitar bröd vanärar ni mig bland mitt folk, genom att ni dödar människor som inte skall dö, och låter människor leva som inte skall leva. Ni ljuger för mitt folk, som gärna lyssnar på lögn.

²⁰ Därför säger Herren, Herren så: Se, jag är emot era bindlar, som ni snärjer människor med som om de vore fåglar, och jag skall slita dem från era armar. Jag skall släppa de människor som ni har fångat som fåglar. ²¹ Jag skall slita sönder era slöjor och befria mitt folk ur er hand, och de skall inte mer vara ett byte för er. Ni skall då inse att jag är Herren. ²² Genom era lögner har ni gjort den rättfärdige modlös, honom som jag inte vill bedröva, men ni har styrkt den ogudaktige så att han inte vänder om från sin onda väg och räddar sitt liv. ²³ Därför skall ni inte mer skåda falska syner och bedriva spådom, utan jag skall befria mitt folk ur er hand. Och ni skall inse att jag är Herren."

Psalm 52

Tröst mot våld och onda tungor

¹ För sångmästaren, en sång av David, ² när edomiten Doeg kom och sade till Saul: "David har gått in i Ahimeleks hus."

Psalm 53

De gudlösas dårskap

¹ För sångmästaren, till mahalát,^[a] en sång av David.

Psalm 54

Bön om räddning från fiender

¹ För sångmästaren, med stränginstrument, en sång av David, ² när sifiterna kom och sade till Saul: "David håller sig gömd hos oss."