M’Cheyne Bible Reading Plan

David hos Akish i Gat och Siklag

27 David sade till sig själv: "En dag kommer jag i alla fall att mista livet genom Sauls hand. Det är bäst att jag flyr till filisteernas land. Då måste Saul upphöra att längre söka efter mig över hela Israels område, och så kommer jag undan hans hand." ² David bröt upp och drog med sina sexhundra man över till Akish, Maoks son, kungen i Gat. ³ Han stannade hos Akish i Gat med sina män, var och en med sitt husfolk, David med sina båda hustrur, Ahinoam från Jisreel och Abigail, karmeliten Nabals änka. ⁴ När man berättade för Saul att David hade flytt till Gat, sökte han inte längre efter honom.

⁵ David sade till Akish: "Om jag har funnit nåd för dina ögon så låt mig bo i någon av landsortsstäderna och uppehålla mig där. Varför skulle din tjänare bo i kungastaden hos dig?" ⁶ Då gav Akish honom samma dag Siklag och därför hör Siklag än i dag till Juda kungar. ⁷ Den tid David bodde i filisteernas land var ett år och fyra månader.

⁸ Men David drog ut med sina män och de plundrade i gesureernas, girsiternas och amalekiternas land. Dessa stammar bodde sedan gammalt där i landet, fram emot Shur och ända till Egyptens land. ⁹ När David härjade i landet, lät han varken män eller kvinnor leva, men får, nötboskap, åsnor, kameler och kläder tog han med sig och vände därefter tillbaka och kom till Akish. ¹⁰ När då denne frågade: "Har ni gjort något plundringståg i dag?" svarade David: "Ja, i den del av Negev som tillhör Juda", eller: "I den del av Negev som tillhör jerachmeeliterna", eller: "I den del av Negev som tillhör keniterna." ¹¹ Men David lät varken män eller kvinnor leva och komma till Gat, för han tänkte: "De skulle annars kunna förråda oss och säga: Så och så har David gjort, så har han betett sig under hela den tid han har bott i filisteernas land." ¹² Därför trodde Akish på David och tänkte: "Han har nu gjort sig förhatlig hos sitt folk Israel och kommer att bli min tjänare för alltid."

Den kristne och det svaga samvetet

8 I fråga om kött från avgudaoffer vet vi att vi alla har kunskap. Men kunskapen uppblåser, och kärleken uppbygger. ² Om någon tror sig ha kunskap om något, så vet han ännu inte det han borde veta. ³ Men om någon älskar Gud är han känd av honom.^{[a] 4} När det nu gäller frågan om man får äta kött som har offrats åt avgudar,^[b] så vet vi att det inte finns någon avgud i världen och att det finns bara en Gud. ⁵ Ty även om det skulle finnas så kallade gudar, i himlen eller på jorden - det finns också många gudar och många herrar - ⁶ så har vi bara en Gud, Fadern, från vilken allting är och till vilken vi själva är, och en Herre, Jesus Kristus, genom vilken allting är och genom vilken vi själva är.

⁷ Den kunskapen finns dock inte hos alla. Några som hittills varit vana vid avgudarna äter köttet som avgudaoffer, och så orenas deras svaga samvete. ⁸ Men maten för oss inte närmare Gud. Äter vi inte, förlorar vi ingenting, och äter vi, vinner vi ingenting. ⁹ Men se till att denna er frihet^[c] inte blir till fall för de svaga. ¹⁰ Ty om någon får se, hur du som har kunskap ligger till bords i ett avgudatempel, blir inte då den som har ett svagt samvete 'uppbyggd',^[d] så att han äter av det kött som offrats åt avgudarna? ¹¹ Genom din kunskap går den svage förlorad, din broder, som Kristus har dött för. ¹² När ni på det sättet syndar mot bröderna och sårar deras svaga samveten, då syndar ni mot Kristus. ¹³ Alltså, om maten blir till fall för min broder, skall jag aldrig någonsin äta kött, så att jag inte blir orsak till min broders fall.

Dom över Israels berg

6 Herrens ord kom till mig: ² "Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Israels berg, profetera mot dem ³ och säg: Ni Israels berg, hör Herrens, Herrens ord: Så säger Herren, Herren till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna: Se, jag, jag själv skall låta svärdet komma över er och förstöra era offerhöjder. ⁴ Era altaren skall förstöras och era solstoder smulas sönder, och jag skall låta era slagna falla inför era avgudar. ⁵ Jag skall låta de döda kropparna av Israels barn ligga inför deras avgudar, och jag skall strö ut era ben runt omkring era altaren. ⁶ Var ni än bor skall städerna bli öde och offerhöjderna ödelagda. Era altaren skall stå öde och förstörda och era avgudar slås sönder och få ett slut. Era solstoder skall bli nerhuggna och era verk utplånade. ⁷ Män som slås till döds skall falla mitt ibland er, och ni skall inse att jag är Herren.

⁸ Men jag skall låta några leva kvar. När ni blir kringspridda i länderna, skall somliga av er räddas undan svärdet ute bland folken. ⁹ De av er som räddas skall tänka på mig bland hednafolken där de är i fångenskap, när jag har krossat deras trolösa hjärtan som vikit av ifrån mig och deras ögon som trolöst skådade efter sina avgudar. De skall avsky sig själva för det onda de har gjort med alla sina vidrigheter. ¹⁰ Och de skall inse att jag är Herren. Det är inte ett tomt ord att jag skall låta denna olycka komma över dem.

¹¹ Så säger Herren, Herren: Slå ihop dina händer och stampa med fötterna och ropa ve över alla usla vidrigheter bland Israels folk. Genom svärd, hunger och pest skall de falla. ¹² Den som är långt borta skall dö av pest, och den som är nära skall falla för svärd, och den som blir kvar och blir bevarad skall dö av hunger. Så skall jag ösa ut min vrede över dem. ¹³ Ni skall inse att jag är Herren, när deras slagna män ligger där mitt ibland sina avgudar, runt omkring sina altaren, på alla höga kullar, på alla bergstoppar, under alla gröna träd och under alla lummiga terebinter, överallt där de har låtit en ljuvlig doft stiga upp till alla sina avgudar. ¹⁴ Jag skall räcka ut min hand mot dem och göra landet, var de än bor, mer öde och tomt än öknen vid Dibla. De skall då inse att jag är Herren."

Psalm 44

Bön när fienderna tycks segra

¹ För sångmästaren, en sång av Koras söner.