M’Cheyne Bible Reading Plan
Arons och hans söners prästvigning
8 Herren talade till Mose. Han sade: 2 "För fram Aron och hans söner tillsammans med honom, deras kläder och smörjelseoljan samt syndofferstjuren och de två baggarna och korgen med de osyrade bröden. 3 Samla sedan hela menigheten vid ingången till uppenbarelsetältet." 4 Mose gjorde som Herren hade befallt honom, och menigheten samlades vid uppenbarelsetältets ingång. 5 Och Mose sade till menigheten: "Detta är vad Herren har befallt mig att göra."
6 Han förde fram Aron och hans söner och tvättade dem med vatten. 7 Och han satte livklädnaden på Aron och spände på honom bältet, klädde på honom kåpan, satte fast efoden med efodens skärp och fäste med det ihop alltsamman på honom. 8 Han satte på honom bröstskölden och lade in urim och tummim[a] i skölden. 9 Han satte också turbanen på hans huvud och framtill på turbanen satte han den skinande plattan av guld, det heliga diademet, så som Herren hade befallt Mose. 10 Och Mose tog smörjelseoljan och smorde tabernaklet och allt som fanns i det och helgade det. 11 Han stänkte oljan sju gånger på altaret och smorde altaret och alla dess tillbehör och karet med dess fotställning för att helga dem. 12 Han hällde en del av smörjelseoljan på Arons huvud och smorde honom för att helga honom. 13 Och Mose förde fram Arons söner och satte på dem livklädnader, spände på dem bälten och band på dem huvor, så som Herren hade befallt Mose.
14 Mose förde fram syndofferstjuren, och Aron och hans söner lade sina händer på syndofferstjurens huvud. 15 Sedan slaktades den, och Mose tog blodet och strök med sitt finger runt omkring på altarets horn och renade altaret. Men det övriga blodet hällde han ut vid foten av altaret och helgade det för att bringa försoning för det. 16 Och han tog allt det fett som satt på inälvorna, leverfettet och de båda njurarna med deras fett, och Mose brände det på altaret. 17 Men det övriga av tjuren, hud och kött och orenhet, brände han upp i eld utanför lägret, så som Herren hade befallt honom.
18 Och han förde fram brännoffersbaggen, och Aron och hans söner lade sina händer på baggens huvud. 19 Sedan slaktades den och Mose stänkte blodet runt omkring på altaret. 20 Han styckade baggens kropp och brände huvudet och styckena och istret. 21 Inälvorna och benen tvättade han i vatten. Sedan brände Mose hela baggen på altaret. Det var ett brännoffer till en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt Herren, så som Herren hade befallt Mose.
22 Därefter förde han fram den andra baggen, prästvigningsbaggen, och Aron och hans söner lade händerna på baggens huvud. 23 Sedan slaktades den och Mose tog av blodet och strök på Arons högra örsnibb, tummen på hans högra hand och stortån på hans högra fot. 24 Han förde fram Arons söner och Mose strök något av blodet på deras högra örsnibb, tummen på deras högra hand och stortån på deras högra fot. Men det övriga blodet stänkte Mose runt omkring på altaret. 25 Sedan tog han fettet, svansen och allt det fett som satt på inälvorna, leverfettet och de båda njurarna med deras fett och det högra lårstycket. 26 Och ur korgen med de osyrade bröden som stod inför Herrens ansikte tog han en osyrad kaka, en oljebrödskaka och en tunnkaka och lade dem på fettstyckena och det högra lårstycket. 27 Allt detta lade han i händerna på Aron och hans söner och de viftade det som ett viftoffer inför Herrens ansikte. 28 Sedan tog Mose det ur deras händer och brände det på altaret, ovanpå brännoffret. Det var ett prästvigningsoffer till en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt Herren. 29 Och Mose tog bringan - den var Moses del av prästvigningsoffrets bagge - och viftade den som ett viftoffer inför Herrens ansikte, så som Herren hade befallt Mose.
30 Och Mose tog av smörjelseoljan och av blodet på altaret och stänkte på Aron och hans kläder, på hans söner och hans söners kläder. På detta sätt helgade han Aron och hans kläder, hans söner och hans söners kläder. 31 Sedan sade Mose till Aron och hans söner: "Koka köttet vid ingången till uppenbarelsetältet, och där skall ni äta det tillsammans med brödet som är i prästvigningskorgen, så som jag har befallt: Aron och hans söner skall äta det. 32 Men det som blir kvar av köttet eller av brödet skall ni bränna upp i eld. 33 Under sju dagar skall ni inte gå bort ifrån uppenbarelsetältets ingång, inte förrän era prästvigningsdagar är över, ty er prästvigning skall vara i sju dagar. 34 Herren har befallt att så som det har gått till i dag skall det också ske i fortsättningen, för att försoning skall bringas för er. 35 Vid ingången till uppenbarelsetältet skall ni stanna kvar i sju dygn, dag och natt, och ni skall iaktta vad Herren har befallt er att iaktta för att ni inte skall dö. Detta har jag fått befallning om." 36 Och Aron och hans söner gjorde allt som Herren hade befallt genom Mose.
Psalm 9[a]
Tacksägelse för seger över fiender
1 För sångmästaren, till mutlabbén.[b] En psalm av David.
2 Jag vill tacka Herren av hela mitt hjärta,
jag vill förkunna alla dina under.
3 Jag vill vara glad och jubla i dig,
jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.
4 Ty mina fiender viker tillbaka,
de faller och går under inför ditt ansikte.
5 Du har hävdat min rätt och fört min talan,
du sitter på din tron som en rättfärdig domare.
6 Du har straffat hednafolk
och förgjort ogudaktiga,
deras namn har du utplånat för evigt.
7 Fienderna är borta, utrotade för alltid.
Deras städer har du omstörtat,
minnet av dem har du utplånat.
8 Herren regerar i evighet,
sin tron har han gjort till ett domarsäte.
9 Han skall döma världen med rättfärdighet,
skipa rätt bland folken med rättvisa.
10 Herren är en borg för den förtryckte,
en borg i nödens tider.
11 De som känner ditt namn förtröstar på dig,
ty du överger inte dem som söker dig, Herre.
12 Lovsjung Herren som bor i Sion,
förkunna hans gärningar bland folken.
13 Ty han som hämnas blodsutgjutelser kommer ihåg dem,
han glömmer ej de betrycktas klagorop.
14 Var mig nådig, Herre.
Se hur jag plågas av dem som hatar mig,
du som lyfter mig upp från dödens portar,
15 för att jag skall förkunna allt ditt lov
och i dottern Sions portar jubla över din frälsning.
16 Hednafolk har sjunkit ner
i den grav de grävde,
i det nät de lade ut har deras fot blivit fångad.
17 Herren har gjort sig känd,
han har hållit dom.
Den ogudaktige blir snärjd i sina egna gärningar.
Higgajón[c]. Sela.
18 De ogudaktiga skall vika tillbaka ner i dödsriket,
alla hednafolk som glömmer Gud.
19 Men den fattige skall inte bli glömd för alltid,
de betrycktas hopp skall ej bli om intet för evigt.
20 Stå upp, Herre, låt inte människor få makten,
låt hednafolken bli dömda inför ditt ansikte.
21 Låt fruktan komma över dem, Herre,
låt hednafolken förstå att de endast är människor. Sela.
23 När du sitter till bords med en furste,
besinna då vem du har framför dig.
2 Sätt kniven mot din strupe
om du är alltför hungrig.
3 Var ej lysten efter hans läckerheter,
det kan vara bedräglig kost.
4 Slit inte ut dig för att bli rik,
var klok nog att avstå från det.
5 Far inte med blicken efter det som ingenting är,
ty det gör sig vingar
och flyger som örnen mot himlen.
6 Ät inte den missunnsammes[a] bröd
var ej lysten efter hans läckerheter,
7 för han handlar efter sina själviska beräkningar.
"Ät och drick" säger han till dig,
men menar det ej.
8 Den bit du ätit måste du spy ut,
och dina vackra ord är förspillda.
9 Tala inte för en dåres öron,
han föraktar dina kloka ord.
10 Flytta inte en gammal gränssten
och gör inte intrång på de faderlösas åkrar.
11 Ty deras återlösare är stark.
Han skall föra deras talan mot dig.
12 Öppna ditt hjärta för tillrättavisning
och dina öron för kunskapens ord.
13 Låt inte pojken vara utan fostran,
slår du honom med riset skall han inte dö.
14 När du slår honom med riset
räddar du hans själ från dödsriket.
15 Min son, om ditt hjärta blir vist
gläder sig också mitt hjärta.
16 Mitt innersta fröjdar sig
när dina läppar talar det rätta.
17 Låt inte ditt hjärta avundas syndare,
utan sträva alltid efter Herrens fruktan.
18 Förvisso har du då en framtid,
och ditt hopp skall ej bli om intet.
19 Hör, min son, och bli vis
och låt ditt hjärta gå rätta vägar.
20 Umgås inte med drinkare
eller med dem som frossar i mat.
21 Ty drinkare och frossare blir fattiga,
och sömnaktighet ger trasiga kläder.
22 Lyssna till din far som har fött dig
och förakta inte din mor när hon blir gammal.
23 Förvärva sanning och sälj den inte,
förvärva vishet, fostran och insikt.
24 Jubel fyller den rättfärdiges far,
en vis son skänker glädje.
25 Låt din far och mor vara glada,
må hon som fött dig kunna fröjda sig.
26 Min son, ge mig ditt hjärta
och låt mina vägar behaga dig.
27 Ty skökan är en djup grop,
den okända kvinnan en trång brunn.
28 Ja, som en rövare ligger hon på lur,
hon förökar de trolösas skara bland människorna.
29 Vem ropar "ack", vem ropar "ve"?
Vem vållar kiv, vem klagar?
Vem har sår utan orsak?
Vem har dimmiga ögon?
30 De som stannar länge vid vinet,
de som går för att pröva kryddat vin.
31 Se inte på vinet att det är så rött,
att det ger sådan glans i bägaren
och rinner ner så lätt.
32 Till slut biter det som en orm,
och stinger som en giftorm.
33 Dina ögon får då se konstiga syner,
och ditt hjärta talar galenskaper.
34 Du blir lik en som ligger mitt ute på havet
eller svävar i toppen av en mast.
35 "De slår mig, men det gör inte ont,
de ger mig stryk, men jag känner inget.
När skall jag vakna,
så att jag kan få tag i mer?"
Apostelns tjänst i Tessalonika
2 Ni vet själva, bröder, att vår insats hos er inte var förgäves. 2 Tidigare hade vi, som ni vet, plågats och misshandlats i Filippi,[a] men vår Gud gav oss mod att predika evangeliet för er trots hård kamp. 3 Bakom vår predikan ligger inte villfarelse, orena motiv eller onda avsikter. 4 Eftersom Gud har ansett oss värdiga att anförtros evangeliet talar vi som vi gör, inte för att vara människor till lags utan för att behaga Gud, som prövar våra hjärtan. 5 Vi har aldrig farit med smicker, det vet ni, eller under någon förevändning roffat åt oss något - Gud är vårt vittne. 6 Vi har inte heller strävat efter att bli ärade av människor, vare sig av er eller av andra, 7 även om vi som Kristi apostlar kunde ha kommit med anspråk. I stället uppträdde vi kärleksfullt[b] ibland er. Som när en mor[c] sköter om sina egna barn, 8 ville vi i innerlig kärlek ge er inte bara Guds evangelium utan också oss själva, eftersom ni hade blivit så kära för oss. 9 Bröder, ni kommer ju ihåg hur vi arbetade och slet. Natt och dag arbetade vi utan att ligga någon av er till last, när vi predikade Guds evangelium för er. 10 Ni är vittnen, ja, Gud själv är vittne till hur heligt, rätt och oförvitligt vi uppträdde bland er som tror. 11 Ni vet också hur vi förmanade och uppmuntrade var och en av er som en far sina barn, 12 och vädjade till er att leva ett liv värdigt Gud, han som har kallat er till sitt rike och sin härlighet.
13 Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som vi predikade och tog det till er, inte som ett ord från människor utan som Guds eget ord, något som det verkligen är, ett ord som är verksamt i er som tror. 14 Ni bröder har ju blivit efterföljare till Guds församlingar i Judeen, de som är i Kristus Jesus. Ni har fått utstå samma lidanden av era landsmän som de av judarna, 15 de som dödade både Herren Jesus och profeterna och som nu har drivit bort oss. De behagar inte Gud och är fiender till alla människor, 16 eftersom de hindrar oss att predika för hedningarna, så att dessa blir frälsta. Så fyller de ständigt sina synders mått. Men vredesdomen skall komma över dem till slut.
Aposteln längtar efter att besöka tessalonikerna
17 Bröder, då vi nu för en kort tid har varit skilda från er, till det yttre, inte till hjärtat, har vi längtat mycket efter er och blivit ännu ivrigare att få träffa er personligen. 18 Vi har verkligen önskat komma till er - jag, Paulus, både en och två gånger - men Satan har hindrat oss. 19 Vem är vårt hopp, vår glädje, vår ärekrona inför vår Herre Jesus när han kommer, vem om inte ni? 20 Ja, ni är vår ära och vår glädje.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln