M’Cheyne Bible Reading Plan
Åren i öknen
2 (A) Så vände vi om och gick mot öknen, på vägen mot Röda havet, så som Herren hade sagt till mig. Det tog lång tid att ta oss runt Seirs[a] bergsbygd. 2 Då sade Herren till mig: 3 ”Länge nog har ni gått runt om denna bergsbygd. Vänd er nu mot norr. 4 (B) Och säg till folket: Ni kommer att dra fram genom det område som tillhör era bröder, Esaus barn som bor i Seir. De är rädda för er, men var försiktiga. 5 (C) Ni ska inte gå i strid med dem, för av deras land ska jag inte ge er ens så mycket som en fotsbredd, eftersom jag redan har gett Seirs bergsbygd till besittning åt Esau. 6 Ni ska köpa mat att äta av dem för pengar, och köpa vatten att dricka av dem för pengar, 7 (D) för Herren din Gud har välsignat dig i allt du företagit dig. Han har tagit hand om dig under din vandring i denna stora öken. I dessa fyrtio år har Herren din Gud varit med dig och ingenting har fattats dig.”
8 Så drog vi bort från våra bröder, Esaus barn, som bodde i Seir, och lämnade Hedmarksvägen och Elat och Esjon-Geber. Vi vek av och tog vägen mot Moabs öken. 9 (E) Och Herren sade till mig: ”Du ska inte angripa Moab eller gå i strid med dem, för av deras land ska jag inte ge dig något till besittning, eftersom jag redan har gett Ar till Lots barn.”
10 (F) Förr bodde emeerna där, de var ett folk som var stort, talrikt och resligt som anakiterna. 11 Liksom anakiterna räknas också de för rafaeer[b], men moabiterna kallar dem emeer. 12 (G) I Seir bodde tidigare horeerna[c], men Esaus barn drev bort dem och förgjorde dem och bosatte sig i deras land, alldeles som Israel gjorde med det land som Herren hade gett dem till besittning.
13 (H) ”Så bryt nu upp och gå över bäcken Sered[d].” Vi gick då över den bäckravinen. 14 (I) Från den tid vi lämnade Kadesh-Barnea tills vi gick över bäcken Sered gick det trettioåtta år. Under den tiden dog hela det släkte av stridsmän som fanns i lägret, så som Herren med ed hade förklarat för dem. 15 Herrens hand var emot dem, och han utrotade dem ur lägret så att de dog.
16 När nu alla stridsmän i folket hade dött, 17 sade Herren till mig: 18 ”Du ska i dag gå över Moabs gräns vid Ar 19 (J) och ska då komma i närheten av ammoniterna. Men du ska inte angripa dem eller gå i strid med dem, för jag kommer inte att ge dig något i ammoniternas land till besittning, eftersom jag redan har gett det till Lots barn.”
20 Också detta räknas till rafaeernas land. Rafaeer bodde där tidigare, men ammoniterna kallar dem samsummiter. 21 De var ett folk som var stort, talrikt och resligt som anakiterna. Men Herren förgjorde dem för ammoniterna, som fördrev dem och bosatte sig i deras land. 22 På samma sätt gjorde han för Esaus barn som bor i Seir, när han förgjorde horeerna för dem. De drev bort dem och bosatte sig i deras land, där de bor än i dag. 23 Även aveerna som bodde i byar ända fram till Gaza blev förgjorda av kaftoreerna, som drog ut från Kaftor[e] och sedan bodde i deras land.
24 ”Bryt nu upp och gå över floden Arnon[f]. Se, jag har gett amorén Sichon, kungen i Heshbon, och hans land i din hand. Börja att inta det och ge dig i strid med honom. 25 (K) Redan i dag ska jag börja att inge fruktan och skräck för dig hos alla folk under himlen, så att de darrar och bävar för dig när de hör berättas om dig.”
Kung Sichon besegras
26 (L) Och jag skickade sändebud från Kedemots öken[g] till Sichon, kungen i Heshbon, med fridsamma ord och lät säga: 27 ”Låt mig gå igenom ditt land. Jag ska strikt följa vägen utan att vika av åt höger eller vänster. 28 Jag ska äta den mat som du vill sälja till mig för pengar och dricka det vatten som du vill ge mig för pengar. Låt mig bara passera igenom till fots 29 – på samma sätt som Esaus barn, Seirs invånare, och moabiterna, Ars invånare, handlade mot mig – så att jag kan gå över Jordan in i det land som Herren vår Gud vill ge oss.”
30 (M) Men Sichon, kungen i Heshbon, var inte villig att låta oss gå igenom hans land, för Herren din Gud hade förhärdat hans ande och gjort hans hjärta hårt för att ge honom i din hand, så som det är i dag. 31 Och Herren sade till mig: ”Se, jag börjar nu att ge Sichon och hans land till dig. Börja inta det så att du får hans land till besittning.”
32 Sichon drog då emot oss med allt sitt folk för att strida mot oss vid Jahas. 33 Men Herren vår Gud överlämnade honom till oss, och vi slog honom, hans söner och allt hans folk. 34 Vi intog vid den tiden alla hans städer och vigde[h] alla män, kvinnor och barn i varje stad åt förintelse. Vi lät ingen komma undan. 35 Bara boskapen tog vi som byte tillsammans med rovet från de städer vi intog. 36 Från Aroer vid floden Arnons strand, och från staden i dalen ända till Gilead fanns ingen stad vars murar var för höga för oss. Herren vår Gud gav allt till oss. 37 Men ammoniternas land lät du vara ifred, hela landsträckan längs Jabboks dalsänka och städerna i bergsbygden, alldeles som Herren vår Gud hade befallt.
Hjälp mot Guds folks fiender
83 En sång, en psalm av Asaf.
2 (A) Gud, var inte tyst,
var inte stilla och stum, Gud!
3 Se, dina fiender larmar
och de som hatar dig
höjer sina huvuden.
4 (B) De smider listiga planer
mot ditt folk,
de rådslår mot dem du beskyddar,
5 de säger: "Kom,
vi utrotar dem som folk
så att ingen mer minns
Israels namn!"
6 Enigt rådslår de med varandra,
de sluter förbund mot dig:
7 (C) Edoms tält och ismaeliterna,[a]
Moab och hagariterna,
8 Gebal, Ammon och Amalek,
filisteerna och Tyrus invånare.
9 (D) Även Assur ansluter sig till dem,
han lånar sin arm åt Lots barn. Sela
10 (E) Gör med dem som med Midjan,
som med Sisera och Jabin[b]
vid Kishons bäck
11 när de förgjordes vid En-Dor
och blev till gödsel på marken.
12 (F) Låt det gå deras stormän
som Oreb och Seeb,
och alla deras furstar
som Seba och Salmunna,
13 (G) eftersom de säger:
"Vi ska ta över Guds betesmarker!"
14 (H) Min Gud,
låt dem bli som virvlande löv,
som agnar för vinden!
15 (I) Som elden slukar skog
och lågan sveder berg,
16 så ska du jaga dem
med din storm
och skräckslå dem
med ditt oväder.
17 (J) Fyll deras ansikten med skam
så att de söker ditt namn, Herre.
18 De ska skämmas
i skräck till evig tid,
de ska skämmas och gå under.
19 (K) Låt dem veta att du ensam
bär namnet Herren,
den Högste över hela jorden.
Längtan till Guds hus
84 (L) För körledaren, till gittít[c]. En psalm av Koras söner.
2 (M) Hur ljuvliga är inte dina boningar,
Herre Sebaot!
3 (N) Min själ längtar och trängtar
till Herrens gårdar,
min själ och min kropp jublar
mot levande Gud.
4 Sparven har funnit sig ett hem
och svalan ett bo
där hon kan lägga sina ungar:
dina altaren, Herre Sebaot,
min kung och min Gud.
5 (O) Saliga är de som bor i ditt hus,
de lovar dig ständigt. Sela
6 (P) Saliga är de
som har sin styrka i dig,
som har dina vägar i sitt hjärta.
7 (Q) När de vandrar genom tåredalen[d]
gör de den rik på källor,
och höstregnet[e] täcker den
med välsignelser.
8 De går från kraft till kraft,
de träder fram inför Gud på Sion.
9 Herre Gud Sebaot, hör min bön,
lyssna, du Jakobs Gud! Sela
10 (R) Gud, se vår sköld,
se på din smordes ansikte!
11 En dag i dina gårdar
är bättre än tusen andra.
Jag vill hellre vakta dörren[f]
i min Guds hus
än bo i de gudlösas tält,
12 (S) för Herren Gud är sol och sköld,
Herren ger nåd och ära.
Inget gott nekar han dem
som vandrar i fullkomlighet.
13 (T) Herre Sebaot,
salig är den som förtröstar på dig.
Lita på Herren och inte på Egypten
30 (A) Ve de upproriska barnen!
säger Herren.
De rådslår utan mig,
de sluter förbund
utan att min Ande är med,
så att de därigenom hopar
synd på synd.
2 (B) De drar ner till Egypten[a]
utan att ha rådfrågat min mun,
för att söka skydd hos farao
och få tillflykt
under Egyptens skugga.
3 (C) Faraos beskydd
ska bli er till skam,
tillflykten under Egyptens skugga
en förödmjukelse.
4 (D) För hans furstar var i Soan
och hans sändebud
kom ända till Hanes[b],
5 (E) men alla ska skämmas
över ett folk
som inte kan hjälpa dem.
De är inte till hjälp eller nytta,
bara till skam och hån.
6 (F) Profetia om djuren i Negev.
Genom farornas
och ångestens land
där lejon och lejonhonor
har sitt tillhåll,
där huggormar
och vajande giftormar[c] bor,
bär de sina rikedomar[d]
på åsnors ryggar
och sina skatter
på kamelers pucklar,
till ett folk som inte kan hjälpa dem.
7 (G) För Egyptens hjälp är förgäves
och till ingen nytta.
Därför kallar jag Egypten
"Rahab[e] som inget uträttar".[f]
Faran i att förakta Guds ord
8 (H) Gå nu och skriv detta
på en tavla inför dem
och nerteckna det i en bok,
så att det bevaras
för kommande dagar,
alltid och för evigt.
9 (I) För det är ett upproriskt folk,
barn som ljuger,
barn som inte vill höra
Herrens undervisning
10 (J) och som säger till siarna:
"Sluta med era syner!"
och till profeterna:
"Profetera inte
det som är sant för oss!
Tala något smickrande till oss,
profetera något bedrägligt.
11 Vik av från vägen,
gå bort från stigen,
låt oss slippa se Israels Helige!"
12 (K) Därför säger Israels Helige:
"Eftersom ni förkastar detta ord
och förtröstar på våld och list
och förlitar er på sådant,
13 (L) ska denna missgärning bli för er
som en spricka i en hög mur,
som buktar ut mer och mer
tills muren plötsligt rasar
på ett ögonblick.
14 (M) Den ska krossas som en lerkruka,
så skoningslöst att man inte
kan finna en skärva stor nog
för att hämta eld från eldstaden
eller ösa upp vatten ur dammen."
15 (N) För så säger Herren Gud,
Israels Helige:
"Om ni vänder om och är stilla
blir ni frälsta.
Genom stillhet och tillit
blir ni starka."
Men ni vill inte.
16 (O) Ni säger:
"Nej, vi tänker fly på hästar."
Därför ska ni också fly.
"Vi ska rida i väg på snabba hästar."
Därför ska också era förföljare
vara snabba.
17 (P) Tusen ska fly för en endas hot,
och för fem mäns hot
ska ni alla fly,
tills det som är kvar av er
är som en flaggstång
på en bergstopp,
som ett baner på en kulle.
18 (Q) Därför väntar Herren
på att få visa er nåd,
därför är han upphöjd
för att visa er barmhärtighet,
för Herren är en domens Gud.
Saliga är alla som väntar
på honom.
Herren ska välsigna sitt folk
19 (R) O, du Sions folk, som bor i Jerusalem, gråt inte mer. Han ska förvisso förbarma sig över dig när du ropar. Så snart han hör din röst ska han svara dig. 20 (S) Herren ska ge dig nödens bröd och lidandets dryck, men sedan ska dina lärare[g] inte längre vara dolda, utan dina ögon ska se dina lärare. 21 Och vare sig du viker av åt höger eller vänster, så ska dina öron höra detta ord bakom dig: "Här är vägen, gå på den."
22 (T) Silvret som dina snidade avgudabilder är överdragna med och guldet som dina gjutna avgudabilder är belagda med ska du då anse vara orent[h]. Du ska kasta bort det som något orent och säga till det: "Bort härifrån!"[i]
23 (U) Och han ska ge regn åt den säd du har sått i jorden, och markens gröda ska ge dig bröd som är rikligt och närande. Den dagen ska din boskap få beta på stora betesmarker. 24 Oxarna och åsnorna, de som bearbetar jorden, ska äta saltad blandsäd som kastats med kastskovel och högaffel.
25 (V) På den stora slaktens dag, när tornen faller, ska bäckar med strömmande vatten flöda fram på alla höga berg och alla stora höjder. 26 Månens ljus ska vara som solens och solens ljus ska vara sju gånger klarare, som ett sjufaldigt dagsljus, när den dag kommer då Herren förbinder sitt folks skador och helar såren efter slagen som det fått.
Dom över Assyrien
27 (W) Se, Herrens namn
kommer fjärran ifrån
med brinnande vrede
och med tunga rökmoln.
Hans läppar är fulla av harm,
hans tunga är
som förtärande eld.
28 (X) Hans andedräkt är som en ström
som svämmar över
och når ända upp till halsen,
för han vill sålla hednafolken
i förintelsens såll
och lägga i folkens mun
ett betsel som leder dem vilse.
29 (Y) Då ska ni sjunga som under en natt
då man firar helig högtid,
och era hjärtan ska glädja sig
som när man under flöjtspel
tågar upp på Herrens berg,
upp till Israels klippa.
30 (Z) Och Herren ska låta höra
sin majestätiska röst
och visa hur hans arm drabbar
med vrede och harm,
med förtärande eldslåga,
storm och störtregn
och hagelstenar.
31 (AA) Inför Herrens röst
ska Assur gripas av skräck
när han slår honom med sin stav.
32 Och så ofta staven far fram
och Herren efter sitt beslut
låter den falla på honom,
ska det ljuda
av tamburiner och harpor.
Gång på gång ska han lyfta sin arm
för att strida mot honom.
33 (AB) För en eldsgrop[j]
är beredd sedan länge,
även för kungen
har den gjorts redo.
Den är djup och bred,
dess bål har eld och ved
i överflöd,
som en svavelström
ska Herrens Ande
sätta den i brand.
Hälsning
1 (A) Från Judas, Jesu Kristi tjänare och Jakobs bror. Till dem som är kallade och älskade i Gud Fadern och bevarade i Jesus Kristus[a]. 2 (B) Barmhärtighet, frid och kärlek vare med er i allt rikare mått.
Maning till kamp för tron
3 (C) Mina älskade, trots[b] min stora iver att skriva till er om vår gemensamma frälsning fann jag det nödvändigt att skriva och mana er fortsätta kämpa för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga. 4 (D) Hos er har det nämligen nästlat sig in vissa personer vars dom för länge sedan är förutsagd i Skriften. De är gudlösa, de förvränger vår Guds nåd till försvar för omoral och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus.
Varning för falska lärare
5 (E) Även om ni redan känner till allt, vill jag påminna er om hur Herren[c] först frälste sitt folk ur Egypten och sedan dödade dem som inte trodde. 6 (F) Och de änglar som inte höll fast vid sin höga ställning utan övergav sin rätta hemvist, dem håller han i förvar i mörker med eviga bojor till den stora dagens dom. 7 (G) Så är det också med Sodom och Gomorra och städerna däromkring, som på samma sätt kastade sig ut i sexuell omoral och följde onaturliga begär. De står som ett varnande exempel och får sitt straff i evig eld.
8 (H) Ändå skändar dessa drömmare på samma sätt sin kropp. De föraktar Herren[d] och hånar höga makter. 9 (I) Men när ärkeängeln Mikael tvistade med djävulen om Moses kropp, vågade han inte uttala någon hånfull dom över honom utan sade: "Må Herren straffa dig." 10 (J) Dessa däremot hånar vad de inte känner till, och vad de likt oförnuftiga djur förstår av naturen, det fördärvar de sig själva med.
11 (K) Ve dem! De har gått in på Kains väg,[e] de har kastat sig ut i Bileams villfarelse[f] mot betalning, de har gjort uppror som Kora[g] och gått under. 12 (L) De är skamfläckar[h] vid era kärleksmåltider där de utan att skämmas festar tillsammans med er och tar för sig[i]. De är moln utan regn[j] som drivs bort av vindarna, de är träd utan frukt när hösten är inne, dubbelt döda och uppryckta med rötterna. 13 (M) De är vilda havsvågor som skummar med sina skändligheter, de är irrande stjärnor som har det svarta mörkret att vänta för evigt.
14 (N) Henok,[k] i det sjunde släktledet efter Adam, profeterade om dem: "Se, Herren kommer med sina tusentals heliga 15 (O) för att hålla dom över alla och ställa varje själ till svars för alla de gudlösa gärningar de gjort och för alla de hårda ord som gudlösa syndare har talat mot honom." 16 (P) De klagar missnöjt över sitt öde och följer sina begär, de är stora i orden och smickrar dem som de har nytta av.
I väntan på Kristi ankomst
17 (Q) Men ni, mina älskade, ska komma ihåg vad som är förutsagt av vår Herre Jesu Kristi apostlar. 18 (R) De sade till er: "I den sista tiden kommer hånfulla människor som drivs av sina gudlösa begär."[l] 19 (S) Det är sådana som skapar splittring, oandliga människor som inte har Anden.
20 (T) Men ni, mina älskade, ska bygga upp er själva[m] på[n] er allra heligaste tro och be i den helige Ande. 21 (U) Håll er kvar i Guds kärlek, medan ni väntar på att vår Herre Jesus Kristus i sin barmhärtighet ska ge er evigt liv. 22 Mot dem som tvivlar ska ni vara barmhärtiga, 23 (V) andra ska ni rädda genom att rycka dem ur elden. Och andra ska ni vara barmhärtiga mot, fast med fruktan så att ni avskyr till och med deras kläder som är nersmutsade av köttet.
Lovprisning
24 (W) Han som har makt att bevara er från fall och föra fram er fläckfria och jublande inför sin härlighet – 25 (X) den ende Guden, vår Frälsare genom Jesus Kristus, vår Herre – honom tillhör ära, majestät, välde och makt före all tid, nu och i all evighet. Amen.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation