M’Cheyne Bible Reading Plan
5 Och Rubens söner, Israels förstföddes -- han var nämligen den förstfödde, men därför att han oskärade sin faders bädd, blev hans förstfödslorätt given åt Josefs, Israels sons, söner, dock icke så, att denne skulle upptagas i släktregistret såsom den förstfödde;
2 ty väl var Juda den mäktigaste bland sina bröder, och furste blev en av hans avkomlingar, men förstfödslorätten blev dock Josefs --
3 Rubens, Israels förstföddes, söner voro Hanok och Pallu, Hesron och Karmi.
4 Joels söner voro hans son Semaja, dennes son Gog, dennes son Simei,
5 dennes son Mika, dennes son Reaja, dennes son Baal,
6 så ock dennes son Beera, som Tillegat-Pilneeser, konungen i Assyrien, förde bort i fångenskap; han var hövding för rubeniterna.
7 Och hans bröder voro, efter sina släkter, när de upptecknades i släktregistret efter sin ättföljd: Jegiel, huvudmannen, Sakarja
8 och Bela, son till Asas, son till Sema, son till Joel; han bodde i Aroer, och hans boningsplatser nådde ända till Nebo och Baal-Meon.
9 Och österut nådde hans boningsplatser ända fram till öknen som sträcker sig ifrån floden Frat; ty de hade stora boskapshjordar i Gileads land.
10 Men i Sauls tid förde de krig mot hagariterna, och dessa föllo för deras hand; då bosatte de sig i deras hyddor utefter hela östra sidan av Gilead.
11 Och Gads barn hade sina boningsplatser gent emot dem i landet Basan ända till Salka:
12 Joel, huvudmannen, och Safam därnäst, och vidare Jaanai och Safat i Basan.
13 Och deras bröder voro, efter sina familjer, Mikael, Mesullam, Seba, Jorai, Jaekan, Sia och Eber, tillsammans sju.
14 Dessa voro söner till Abihail, son till Huri, son till Jaroa, son till Gilead, son till Mikael, son till Jesisai, son till Jado, son till Bus.
15 Men Ahi, son till Abdiel, son till Guni, var huvudman för deras familjer.
16 Och de bodde i Gilead i Basan och underlydande orter, så ock på alla Sarons utmarker, så långt de sträckte sig.
17 Alla dessa blevo upptecknade i släktregistret i Jotams, Juda konungs, och i Jerobeams, Israels konungs, tid.
18 Rubens barn och gaditerna och ena hälften av Manasse stam, de av dem, som voro krigsdugliga och buro sköld och svärd och spände båge och voro stridskunniga, utgjorde fyrtiofyra tusen sju hundra sextio stridbara män.
19 Och de förde krig mot hagariterna och mot Jetur, Nafis och Nodab.
20 Och seger beskärdes dem i striden mot dessa, så att hagariterna och alla som voro med dem blevo givna i deras hand; ty de ropade till Gud under striden, och han bönhörde dem, därför att de förtröstade på honom.
21 Och såsom byte förde de bort deras boskapshjordar, femtio tusen kameler, två hundra femtio tusen får och två tusen åsnor, så ock ett hundra tusen människor.
22 Ty många hade fallit slagna, eftersom striden var av Gud. Sedan bosatte de sig i deras land och bodde där ända till fångenskapen.
23 Halva Manasse stams barn bodde ock där i landet, från Basan ända till Baal-Hermon och Senir och Hermons berg, och de voro talrika.
24 Och dessa voro huvudmän för sina familjer: Efer, Jisei, Eliel, Asriel, Jeremia, Hodauja och Jadiel, tappra stridsmän, namnkunniga män, huvudmän för sina familjer.
25 Men de blevo otrogna mot sina fäders Gud, i det att de i trolös avfällighet lupo efter de gudar som dyrkades av de folk där i landet, som Gud hade förgjort för dem.
26 Då uppväckte Israels Gud den assyriske konungen Puls ande och den assyriske konungen Tillegat-Pilnesers ande och lät folket föras bort i fångenskap, såväl rubeniterna och gaditerna som ena hälften av Manasse stam, och lät dem komma till Hala, Habor, Hara och Gosans ström, där de äro ännu i dag.
6 Levis söner voro Gerson, Kehat och Merari.
2 Kehats söner voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel.
3 Amrams barn voro Aron, Mose och Mirjam. Arons söner voro Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar.
4 Eleasar födde Pinehas, Pinehas födde Abisua.
5 Abisua födde Bucki, och Bucki födde Ussi.
6 Ussi födde Seraja, och Seraja födde Merajot.
7 Merajot födde Amarja, och Amarja födde Ahitub.
8 Ahitub födde Sadok, och Sadok födde Ahimaas.
9 Ahimaas födde Asarja, och Asarja födde Johanan.
10 Johanan födde Asarja; det var han som var präst i det tempel som Salomo byggde i Jerusalem.
11 Asarja födde Amarja, och Amarja födde Ahitub.
12 Ahitub födde Sadok, och Sadok födde Sallum.
13 Sallum födde Hilkia, och Hilkia födde Asarja.
14 Asarja födde Seraja, och Seraja födde Josadak.
15 Men Josadak måste gå med i fångenskap, när HERREN lät Juda och Jerusalem föras bort genom Nebukadnessar.
16 Levis söner voro Gersom, Kehat och Merari.
17 Och dessa voro namnen på Gersoms söner: Libni och Simei.
18 Och Kehats söner voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel.
19 Meraris söner voro Maheli och Musi. Dessa voro leviternas släkter, efter deras fäder.
20 Från Gersom härstammade hans son Libni, dennes son Jahat, dennes son Simma,
21 dennes son Joa, dennes son Iddo, dennes son Sera, dennes son Jeaterai.
22 Kehats söner voro hans son Amminadab, dennes son Kora, dennes son Assir,
23 dennes son Elkana, dennes son Ebjasaf, dennes son Assir,
24 dennes son Tahat, dennes son Uriel, dennes son Ussia och dennes son Saul.
25 Elkanas söner voro Amasai och Ahimot.
26 Hans son var Elkana; hans son var Elkana-Sofai; hans son var Nahat.
27 Hans son var Eliab; hans son var Jeroham; hans son var Elkana.
28 Och Samuels söner voro Vasni, den förstfödde, och Abia.
29 Meraris söner voro Maheli, dennes son Libni, dennes son Simei, dennes son Ussa,
30 dennes son Simea, dennes son Haggia, dennes son Asaja.
31 Och dessa voro de som David anställde för att ombesörja sången i HERRENS hus, sedan arken hade fått en vilostad.
32 De gjorde tjänst inför uppenbarelsetältets tabernakel såsom sångare, till dess att Salomo byggde HERRENS hus i Jerusalem; de stodo där och förrättade sin tjänst, såsom det var föreskrivet för dem.
33 Dessa voro de som så tjänstgjorde, och dessa voro deras söner: Av kehatiternas barn: Heman, sångaren, son till Joel, son till Samuel,
34 son till Elkana, son till Jeroham, son till Eliel, son till Toa,
35 son till Sif, son till Elkana, son till Mahat, son till Amasai,
36 son till Elkana, son till Joel, son till Asarja, son till Sefanja,
37 son till Tahat, son till Assir, son till Ebjasaf, son till Kora,
38 son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, son till Israel;
39 vidare hans broder Asaf, som hade sin plats på hans högra sida, Asaf, son till Berekja, son till Simea,
40 son till Mikael, son till Baaseja, son till Malkia,
41 son till Etni, son till Sera, son till Adaja,
42 son till Etan, son till Simma, son till Simei,
43 son till Jahat, son till Gersom, son till Levi.
44 Och deras bröder, Meraris barn stodo på den vänstra sidan: Etan son till Kisi, son till Abdi, son till Malluk,
45 son till Hasabja, son till Amasja, son till Hilkia,
46 son till Amsi, son till Bani, son till Semer,
47 son till Maheli, son till Musi, son till Merari, son till Levi.
48 Och deras bröder, de övriga leviterna, hade blivit givna till allt slags tjänstgöring vid tabernaklet, Guds hus.
49 Men Aron och hans söner ombesörjde offren på brännoffersaltaret och på rökelsealtaret, och skulle utföra all förrättning i det allraheligaste och bringa försoning för Israel, alldeles såsom Mose, Guds tjänare, hade bjudit.
50 Och dessa voro Arons söner: hans son Eleasar, dennes son Pinehas, dennes son Abisua,
51 dennes son Bucki, dennes son Ussi, dennes son Seraja,
52 dennes son Merajot, dennes son Amarja, dennes son Ahitub,
53 dennes son Sadok, dennes son Ahimaas.
54 Och dessa voro deras boningsorter, efter deras tältläger inom deras område: Åt Arons söner av kehatiternas släkt -- ty dem träffade nu lotten --
55 åt dem gav man Hebron i Juda land med dess utmarker runt omkring.
56 Men åkerjorden och byarna som hörde till staden gav man åt Kaleb, Jefunnes son.
57 Åt Arons söner gav man alltså fristäderna Hebron och Libna med dess utmarker, vidare Jattir och Estemoa med dess utmarker.
58 Hilen med dess utmarker, Debir med dess utmarker,
59 Asan med dess utmarker och Bet-Semes med dess utmarker;
60 och ur Benjamins stam Geba med dess utmarker, Alemet med dess utmarker och Anatot med dess utmarker, så att deras städer tillsammans utgjorde tretton städer, efter deras släkter.
61 Och Kehats övriga barn fingo ur en stamsläkt, nämligen den stamhalva som utgjorde ena hälften av Manasse stam, genom lottkastning tio städer.
62 Gersoms barn åter fingo, efter sina släkter, ur Isaskars stam, ur Asers stam, ur Naftali stam och ur Manasse stam i Basan tretton städer.
63 Meraris barn fingo, efter sina släkter, ur Rubens stam, ur Gads stam och ur Sebulons stam genom lottkastning tolv städer.
64 Så gåvo Israels barn åt leviterna dessa städer med deras utmarker.
65 Genom lottkastning gåvo de åt dem ur Juda barns stam, ur Simeons barns stam och ur Benjamins barns stam dessa städer, som de namngåvo.
66 Och bland Kehats barns släkter fingo några följande städer ur Efraims stam såsom sitt område:
67 Man gav dem fristäderna Sikem med dess utmarker i Efraims bergsbygd, Geser med dess utmarker,
68 Jokmeam med dess utmarker, Bet-Horon med dess utmarker;
69 vidare Ajalon med dess utmarker och Gat-Rimmon med dess utmarker;
70 och ur ena hälften av Manasse stam Aner med dess utmarker och Bileam med dess utmarker. Detta tillföll Kehats övriga barns släkt.
71 Gersoms barn fingo ur den släkt som utgjorde ena hälften av Manasse stam Golan i Basan med dess utmarker och Astarot med dess utmarker;
72 och ur Isaskars stam Kedes med dess utmarker, Dobrat med dess utmarker,
73 Ramot med dess utmarker och Anem med dess utmarker;
74 och ur Asers stam Masal med dess utmarker, Abdon med dess utmarker,
75 Hukok med dess utmarker och Rehob med dess utmarker;
76 och ur Naftali stam Kedes i Galileen med dess utmarker, Hammon med dess utmarker och Kirjataim med dess utmarker.
77 Meraris övriga barn fingo ur Sebulons stam Rimmono med dess utmarker och Tabor med dess utmarker,
78 och på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, öster om Jordan, ur Rubens stam Beser i öknen med dess utmarker, Jahas med dess utmarker,
79 Kedemot med dess utmarker och Mefaat med dess utmarker;
80 och ur Gads stam Ramot i Gilead med dess utmarker, Mahanaim med dess utmarker,
81 Hesbon med dess utmarker och Jaeser med dess utmarker.
10 Ty lagen innehåller en skugga av det tillkommande goda, men framställer icke tingen i deras verkliga gestalt; därför kan den aldrig genom de offer som ständigt frambäras, år efter år på samma sätt, fullkomna dem som framträda med sådana.
2 Annars skulle man väl hava upphört att offra, då ju de som så förrättade sin gudstjänst icke mer kunde veta med sig någon synd, sedan de en gång hade blivit renade.
3 Men just i offren ligger en årlig påminnelse om synd.
4 Ty omöjligt är att tjurars och bockars blod skulle kunna borttaga synder.
5 Därför säger han vid sitt inträde i världen: »Slaktoffer och spisoffer begärde du icke, men en kropp beredde du åt mig;
6 i brännoffer och syndoffer fann du icke behag.
7 Då sade jag: 'Se, jag kommer -- i bokrullen är skrivet om mig -- för att göra din vilja, o Gud.'»
8 Sedan han först har sagt: »Slaktoffer och spisoffer, brännoffer och syndoffer begärde du icke, och i sådana fann du icke behag» -- och dock frambäras de efter lagen --
9 säger han vidare: »Se, jag kommer för att göra din vilja.» Så tager han bort det förra, för att sätta det andra i stället.
10 Och i kraft av denna »vilja» hava vi blivit helgade, därigenom att Jesu Kristi »kropp» en gång för alla har blivit offrad.
11 Och alla andra präster stå dag efter dag i sin tjänst och frambära gång på gång enahanda offer, som dock aldrig kunna borttaga synder;
12 men sedan denne har framburit ett enda offer för synderna, sitter han för beständigt på Guds högra sida
13 och väntar nu allenast på att »hans fiender skola bliva lagda honom till en fotapall».
14 Ty med ett enda offer har han för beständigt fullkomnat dem som bliva helgade.
15 Härom vittnar jämväl den helige Ande för oss. Ty sedan Herren hade sagt:
16 »Detta är det förbund som jag skall sluta med dem i kommande dagar», säger han: »Jag skall lägga mina lagar i deras hjärtan, och i deras sinnen skall jag skriva dem»;
17 och vidare: »Deras synder och deras orättfärdiga gärningar skall jag aldrig mer komma ihåg.»
18 Men där förlåtelse för dessa är given, där behöves icke mer något offer för synd.
19 Eftersom vi nu, mina bröder, hava en fast tillförsikt att få gå in i det allraheligaste i och genom Jesu blod,
20 i det att han åt oss har invigt en ny och levande väg ditin genom förlåten -- det är genom sitt kött --
21 och eftersom vi hava en stor överstepräst över Guds hus,
22 så låtom oss med uppriktiga hjärtan gå fram i full trosvisshet, bestänkta till våra hjärtan och därigenom renade från ett ont samvete, och till kroppen tvagna med rent vatten.
23 Låtom oss oryggligt hålla fast vid hoppets bekännelse, ty den som har givit oss löftet, han är trofast.
24 Och låtom oss akta på varandra för att uppliva varandra till kärlek och goda gärningar;
25 låtom oss icke övergiva vår församlingsgemenskap, såsom somliga hava för sed, utan må vi förmana varandra -- detta så mycket mer som I sen huru »dagen» nalkas.
26 Ty om vi med berått mod synda, sedan vi hava undfått kunskapen om sanningen, så återstår icke mer något offer för våra synder,
27 utan allenast en förskräcklig väntan på dom och glöden av en eld som skall förtära motståndarna.
28 Den som föraktar Moses' lag, han skall »efter två eller tre vittnens utsago» dödas utan barmhärtighet;
29 huru mycket svårare straff tron I icke då att den skall anses värd, som förtrampar Guds Son och aktar förbundets blod för orent -- det i vilket han har blivit helgad -- och som smädar nådens Ande!
30 Vi veta ju vem han är som sade: »Min är hämnden; jag skall vedergälla det», och åter: »Herren skall döma sitt folk.»
31 Det är förskräckligt att falla i den levande Gudens händer.
32 Men kommen ihåg den förgångna tiden, då I, sedan ljuset hade kommit till eder, ståndaktigt uthärdaden mången lidandets kamp
33 och dels själva genom smälek och misshandling bleven gjorda till ett skådespel för världen, dels leden med andra som fingo genomgå sådant.
34 Ty I haven delat de fångnas lidanden och med glädje underkastat eder att bliva berövade edra ägodelar. I vissten nämligen att I haven en egendom som är bättre och bliver beståndande.
35 Så kasten nu icke bort eder frimodighet, som ju har med sig stor lön.
36 I behöven nämligen ståndaktighet för att kunna göra Guds vilja och få vad utlovat är.
37 Ty »ännu en helt liten tid, så kommer den som skall komma, och han skall icke dröja;
38 och min rättfärdige skall leva av tro. Men om någon drager sig undan, så finner min själ icke behag i honom».
39 Dock, vi höra icke till dem som draga sig undan, sig själva till fördärv; vi höra till dem som tro och så vinna sina själar.
4 Hören detta ord, I Basans-kor på Samarias berg, I som förtrycken de arma och öven våld mot de fattiga, I som sägen till edra män: »Skaffen hit, så att vi få dricka.»
2 Herren, HERREN har svurit vid sin helighet: Se, dagar skola komma över eder, då man skall hämta upp eder med metkrokar och eder sista kvarleva med fiskkrokar.
3 Då skolen I söka eder ut, var och en genom närmaste rämna i muren, och eder Harmonsbild skolen I då kasta bort, säger HERREN.
4 Kommen till Betel och bedriven eder synd till Gilgal och bedriven än värre synd; frambären där på morgonen edra slaktoffer, på tredje dagen eder tionde.
5 Förbrännen syrat bröd till lovoffer, lysen ut och kungören frivilliga offer. Ty sådant älsken I ju, I Israels barn, säger Herren, HERREN.
6 Jag lät eder gå med tomma munnar i alla edra städer, jag lät eder sakna bröd på alla edra orter. Och likväl haven I icke omvänt eder till mig, säger HERREN.
7 Jag förhöll regnet för eder, när ännu tre månader återstodo till skördetiden; jag lät det regna över en stad, men icke över en annan; en åker fick regn, men en annan förtorkades, i det att regn icke kom därpå.
8 Ja, två, tre städer måste stappla bort till en och samma stad för att få vatten att dricka, utan att de ändå kunde släcka sin törst. Och likväl haven I icke omvänt eder till mig, säger HERREN.
9 Jag slog eder säd med sot och rost; edra många trädgårdar och vingårdar, edra fikonträd och olivträd åto gräsgnagarna upp. Och likväl haven I icke omvänt eder till mig, säger HERREN.
10 Jag sände ibland eder pest, likasom i Egypten; jag dräpte edra unga män med svärd och lät edra hästar bliva tagna såsom byte; och stanken av edra fallna skaror lät jag stiga upp och komma eder i näsan. Och likväl haven I icke omvänt eder till mig, säger HERREN.
11 Jag lät omstörtning drabba eder, likasom när Gud omstörtade Sodom och Gomorra; och I voren såsom en brand, ryckt ur elden. Och likväl haven I icke omvänt eder till mig, säger HERREN.
12 Därför skall jag göra så med dig, Israel; och eftersom jag nu skall göra så med dig, därför bered dig, Israel, att möta din Gud.
13 Ty se, han som har danat bergen och skapat vinden, han som kan yppa för människan hennes hemligaste tankar, han som kan göra morgonrodnaden till mörker, och som går fram över jordens höjder -- HERREN, härskarornas Gud, är hans namn.
148 Halleluja! Loven HERREN från himmelen, loven honom i höjden.
2 Loven honom, alla hans änglar, loven honom, all hans här.
3 Loven honom, sol och måne, loven honom, alla lysande stjärnor.
4 Loven honom, I himlars himlar och I vatten ovan himmelen.
5 Ja, de må lova HERRENS namn, ty han bjöd, och de blevo skapade.
6 Och han gav dem deras plats för alltid och för evigt; han gav dem en lag, och ingen överträder den.
7 Loven HERREN från jorden, I havsdjur och alla djup,
8 eld och hagel, snö och töcken, du stormande vind, som uträttar hans befallning,
9 I berg och alla höjder, I fruktträd och alla cedrar,
10 I vilda djur och all boskap, I kräldjur och bevingade fåglar,
11 I jordens konungar och alla folk, I furstar och alla domare på jorden,
12 I ynglingar, så ock I jungfrur, I gamle med de unga.
13 Ja, de må lova HERRENS namn, ty hans namn allena är högt, hans majestät når över jorden och himmelen.
14 Och han har upphöjt ett horn åt sitt folk -- ett ämne till lovsång för alla hans fromma, för Israels barn, det folk som står honom nära. Halleluja!
149 Halleluja! Sjungen till HERRENS ära en ny sång, hans lov i de frommas församling.
2 Israel glädje sig över sin skapare, Sions barn fröjde sig över sin konung.
3 Må de lova hans namn under dans, till puka och harpa må de lovsjunga honom.
4 Ty HERREN har behag till sitt folk, han smyckar de ödmjuka med frälsning.
5 De fromma fröjde sig och give honom ära, de juble på sina läger.
6 Guds lov skall vara i deras mun och ett tveeggat svärd i deras hand,
7 för att utkräva hämnd på hedningarna och hemsöka folken med tuktan,
8 för att binda deras konungar med kedjor och deras ädlingar med järnbojor,
9 för att utföra på dem den dom som är skriven. En härlighet bliver det för alla hans fromma. Halleluja!
150 Halleluja! Loven Gud i hans helgedom, loven honom i hans makts fäste.
2 Loven honom för hans väldiga gärningar, loven honom efter hans stora härlighet
3 Loven honom med basunklang, loven honom med psaltare och harpa.
4 Loven honom med puka och dans, loven honom med strängaspel och pipa.
5 Loven honom med ljudande cymbaler, loven honom med klingande cymbaler.
6 Allt vad anda har love HERREN. Halleluja!