M’Cheyne Bible Reading Plan
19 Då nu konung Hiskia hörde detta, rev han sönder sina kläder och höljde sig i sorgdräkt och gick in i HERRENS hus.
2 Och överhovmästaren Eljakim och sekreteraren Sebna och de äldste bland prästerna sände han, höljda i sorgdräkt, till profeten Jesaja, Amos' son.
3 Och de sade till denne: »Så säger Hiskia: En nödens, tuktans och smälekens dag är denna dag, ty fostren hava väl kommit fram till födseln, men kraft att föda finnes icke.
4 Kanhända skall HERREN, din Gud, höra alla Rab-Sakes ord, med vilka hans herre, konungen i Assyrien, har sänt honom till att smäda den levande Guden, så att han straffar honom för dessa ord, som han, HERREN, din Gud, har hört. Så bed nu en bön för den kvarleva som ännu finnes.»
5 När nu konung Hiskias tjänare kommo till Jesaja,
6 sade Jesaja till dem: »Så skolen I säga till eder herre: Så säger HERREN: Frukta icke för de ord som du har hört, dem med vilka den assyriske konungens tjänare hava hädat mig.
7 Se, jag skall låta en sådan ande komma in i honom, att han, på grund av ett rykte som han skall få höra, vänder tillbaka till sitt land; och jag skall låta honom falla för svärd i hans eget land.
8 Och Rab-Sake vände tillbaka och fann den assyriske konungen upptagen med att belägra Libna; ty han hade hört att han hade brutit upp från Lakis.
9 Men när Sanherib fick höra säga om Tirhaka, konungen i Etiopien, att denne hade dragit ut för att strida mot honom, skickade han åter sändebud till Hiskia och sade:
10 »Så skolen I säga till Hiskia, Juda konung: Låt icke din Gud, som du förtröstar på, bedraga dig, i det att du tänker: 'Jerusalem skall icke bliva givet i den assyriske konungens hand.'
11 Du har nu hört vad konungarna i Assyrien hava gjort med alla andra länder, huru de hava givit dem till spillo. Och du skulle nu bliva räddad!
12 Hava väl de folk som mina fäder fördärvade, Gosan, Haran, Resef och Edens barn i Telassar, blivit räddade av sina gudar?
13 Var är Hamats konung och Arpads konung och konungen över Sefarvaims stad, över Hena och Iva?»
14 När Hiskia hade mottagit brevet av sändebuden och läst det, gick han upp i HERRENS hus, och där bredde Hiskia ut det inför HERRENS ansikte.
15 Och Hiskia bad inför HERRENS ansikte och sade: »HERRE, Israels Gud, du som tronar på keruberna, du allena är Gud, den som råder över alla riken på jorden; du har gjort himmel och jord.
16 HERRE, böj ditt öra härtill och hör; HERRE, öppna dina ögon och se. Ja, hör Sanheribs ord, det budskap varmed han har smädat den levande Guden.
17 Det är sant, HERRE, att konungarna i Assyrien hava förött folken och deras land.
18 Och de hava kastat deras gudar i elden; ty dessa voro inga gudar, utan verk av människohänder, trä och sten; därför kunde de förgöra dem.
19 Men fräls oss nu, HERRE, vår Gud, ur hans hand, så att alla riken på jorden förnimma att du, HERRE, allena är Gud.»
20 Då sände Jesaja, Amos' son, bud till Hiskia och låt säga: »Så säger HERREN, Israels Gud: Det varom du har bett mig angående Sanherib, konungen i Assyrien, det har jag hört.
21 Så är nu detta det ord som HERREN har talat om honom: Hon föraktar dig och bespottar dig, jungfrun dottern Sion; hon skakar huvudet efter dig, dottern Jerusalem.
22 vem har du smädat och hädat, och mot vem har du upphävt din röst? Alltför högt har du upplyft dina ögon -- Ja, mot Israels Helige.
23 Genom dina sändebud smädade du Herren, när du sade: 'Med mina många vagnar drog jag upp på bergens höjder, längst upp på Libanon; jag högg ned dess höga cedrar och väldiga cypresser; jag trängde fram till dess innersta gömslen, dess frodigaste skog;
24 jag grävde brunnar och drack ut främmande vatten, och med min fot uttorkade jag alla Egyptens strömmar.'
25 Har du icke hört att jag för länge sedan beredde detta? Av ålder bestämde jag ju så; och nu har jag fört det fram: du fick makt att ödelägga befästa städer till grusade stenhopar.
26 Deras invånare blevo maktlösa, de förfärades och stodo med skam. Det gick dem såsom gräset på marken och gröna örter, såsom det som växer på taken, och säd som förbrännes, förrän strået har vuxit upp.
27 Om du sitter eller går ut eller går in, så vet jag det, och huru du rasar mot mig.
28 Men då du nu så rasar mot mig, och då ditt övermod har nått till mina öron, skall jag sätta min krok i din näsa och mitt betsel i din mun och föra dig tillbaka samma väg som du har kommit på.
29 Och detta skall för dig vara tecknet: man skall detta år äta vad som växer upp av spillsäd, och nästa år självvuxen säd; men det tredje året skolen I få så och skörda och plantera vingårdar och äta deras frukt.
30 Och den räddade skara av Juda hus, som bliver kvar, skall åter skjuta rot nedtill och bära frukt upptill.
31 Ty från Jerusalem skall utgå en kvarleva, en räddad skara från Sions berg. HERRENS nitälskan skall göra detta.
32 Därför säger HERREN så om konungen i Assyrien: Han skall icke komma in i denna stad och icke skjuta någon pil ditin; han skall icke mot den föra fram någon sköld eller kasta upp någon vall mot den.
33 Samma väg han kom skall han vända tillbaka, och in i denna stad skall han icke komma, säger HERREN.
34 Ty jag skall beskärma och frälsa denna stad för min och min tjänare Davids skull.»
35 Och samma natt gick HERRENS ängel ut och slog i assyriernas läger ett hundra åttiofem tusen man; och när man bittida följande morgon kom ut, fick man se döda kroppar ligga där överallt
36 Då bröt Sanherib, konungen i Assyrien, upp och tågade tillbaka; och han stannade sedan i Nineve.
37 Men när han en gång tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han dräpt med svärd av Adrammelek och Sareser; därefter flydde dessa undan till Ararats land. Och hans son Esarhaddon blev konung efter honom.
1 Sedan Gud fordom många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna,
2 har han nu, på det yttersta av denna tid, talat till oss genom sin Son, som han har insatt till arvinge av allt, genom vilken han ock har skapat världen.
3 Och eftersom denne är hans härlighets återsken och hans väsens avbild och genom sin makts ord bär allt, har han -- sedan han hade utfört en rening från synderna -- satt sig på Majestätets högra sida i höjden.
4 Och han har blivit så mycket större än änglarna som det namn han har ärvt är förmer än deras.
5 Ty till vilken av änglarna har han någonsin sagt: »Du är min Son, jag har i dag fött dig»? eller: »Jag skall vara hans Fader, och han skall vara min Son»?
6 Likaså säger han, med tanke på den tid då han åter skall låta den förstfödde inträda i världen: »Och alla Guds änglar skola tillbedja honom.»
7 Och medan han om änglarna säger: »Han gör sina änglar till vindar och sina tjänare till eldslågor»,
8 säger han om Sonen: »Gud, din tron förbliver alltid och evinnerligen, och rättvisans spira är ditt rikes spira.
9 Du har älskat rättfärdighet och hatat orättfärdighet; därför, o Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder»;
10 så ock: »Du, Herre, lade i begynnelsen jordens grund, och himlarna äro dina händers verk;
11 de skola förgås, men du förbliver; de skola alla nötas ut såsom en klädnad,
12 och såsom en mantel skall du hoprulla dem; såsom en klädnad skola de ock bytas om. Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.»
13 Och till vilken av änglarna har han någonsin sagt: »Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall»?
14 Äro de icke allasammans tjänsteandar, som sändas ut till tjänst för deras skull som skola få frälsning till arvedel?
12 Efraim jagar efter vind och far efter östanväder; beständigt går han framåt i lögn och våld. Med Assur sluter man förbund, och olja för man till Egypten.
2 Men HERREN skall gå till rätta med Juda och hemsöka Jakob, såsom hans vägar förtjäna; efter hans gärningar skall han vedergälla honom.
3 I moderlivet grep han sin broder i hälen, och i sin mandomskraft kämpade han med Gud.
4 Ja, han kämpade med ängeln och vann seger, han grät och bad honom om nåd. I Betel mötte han honom, och där talade han med oss.
5 Och HERREN, härskarornas Gud, »HERREN» är hans namn.
6 Så vänd nu om till din Gud; håll fast vid kärlek och rätt, och förbida din Gud beständigt.
7 Kanaans folk går med falsk våg i sin hand, det älskar orättrådig vinning;
8 så säger ock Efraim: »Jag har ju blivit rik, jag har förvärvat mig gods; vad jag än gör, skall det ej draga över mig skuld som kan räknas för synd.»
9 Men jag som är HERREN, din Gud, alltsedan du var i Egyptens land, jag skall återigen låta dig bo i tält, likasom vid eder högtid.
10 Jag har talat till profeterna, jag har låtit dem skåda mångahanda syner, och genom profeterna har jag talat i liknelser.
11 Är nu Gilead ett ogärningsnäste, där allenast falskhet råder, och offrar man tjurar i Gilgal, så skola ock deras altaren bliva lika stenrösen vid markens fåror.
12 Och Jakob flydde till Arams mark Israel tjänade för en kvinna, för en kvinnas skull vaktade han hjorden.
13 Men genom en profet förde HERREN Israel upp ur Egypten, och genom en profet blev folket bevarat.
14 Efraim har uppväckt bitter förtörnelse; hans Herre skall låta hans blodskulder drabba honom och låta hans smädelser falla tillbaka på honom själv.
135 Halleluja! Loven HERRENS namn, loven det, i HERRENS tjänare,
2 I som stån i HERRENS hus, i gårdarna till vår Guds hus.
3 Loven HERREN, ty HERREN är god, lovsjungen hans namn, ty det är ljuvligt.
4 Se, HERREN har utvalt Jakob åt sig, Israel till sin egendom.
5 Ty jag vet att HERREN är stor, att vår Herre är förmer än alla gudar.
6 HERREN kan göra allt vad han vill, i himmelen och på jorden, i haven och i alla djup;
7 han som låter regnskyar stiga upp från jordens ända, han som låter ljungeldar komma med regn och för vinden ut ur dess förvaringsrum;
8 han som slog de förstfödda i Egypten, både människor och boskap;
9 han som sände tecken och under över dig, Egypten, över Farao och alla hans tjänare;
10 han som slog stora folk och dräpte mäktiga konungar:
11 Sihon, amoréernas konung, och Og, konungen i Basan, med alla Kanaans riken,
12 och gav deras land till arvedel, till arvedel åt sitt folk Israel.
13 HERRE, ditt namn varar evinnerligen, HERRE, din åminnelse från släkte till släkte.
14 Ty HERREN skaffar rätt åt sitt folk, och över sina tjänare förbarmar han sig.
15 Hedningarnas avgudar äro silver och guld, verk av människohänder.
16 De hava mun och tala icke, de hava ögon och se icke,
17 de hava öron och lyssna icke till, och ingen ande är i deras mun.
18 De som hava gjort dem skola bliva dem lika, ja, alla som förtrösta på dem.
19 I av Israels hus, loven HERREN; I av Arons hus, loven HERREN;
20 I av Levis hus, loven HERREN; I som frukten HERREN, loven HERREN.
21 Lovad vare HERREN från Sion, han som bor i Jerusalem! Halleluja!
136 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
2 Tacken gudarnas Gud, ty hans nåd varar evinnerligen.
3 Tacken herrarnas HERRE, ty hans nåd varar evinnerligen;
4 honom som allena gör stora under, ty hans nåd varar evinnerligen;
5 honom som har gjort himmelen med förstånd, ty hans nåd varar evinnerligen;
6 honom som har utbrett jorden över vattnen, ty hans nåd varar evinnerligen;
7 honom som har gjort de stora ljusen, ty hans nåd varar evinnerligen:
8 solen till att råda över dagen, ty hans nåd varar evinnerligen,
9 månen och stjärnorna till att råda över natten, ty hans nåd varar evinnerligen;
10 honom som slog Egypten i dess förstfödda, ty hans nåd varar evinnerligen,
11 och som förde Israel ut därifrån, ty hans nåd varar evinnerligen,
12 med stark hand och uträckt arm, ty hans nåd varar evinnerligen;
13 honom som delade Röda havet itu, ty hans nåd varar evinnerligen,
14 och lät Israel gå mitt därigenom, ty hans nåd varar evinnerligen,
15 och kringströdde Farao och hans här i Röda havet, ty hans nåd varar evinnerligen;
16 honom som förde sitt folk genom öknen, ty hans nåd varar evinnerligen,
17 honom som slog stora konungar, ty hans nåd varar evinnerligen,
18 och dräpte väldiga konungar, ty hans nåd varar evinnerligen:
19 Sihon, amoréernas konung, ty hans nåd varar evinnerligen,
20 och Og, konungen i Basan, ty hans nåd varar evinnerligen;
21 och som gav deras land till arvedel, ty hans nåd varar evinnerligen,
22 till arvedel åt sin tjänare Israel, ty hans nåd varar evinnerligen;
23 honom som tänkte på oss i vår förnedring, ty hans nåd varar evinnerligen,
24 och som ryckte oss ur våra ovänners våld, ty hans nåd varar evinnerligen;
25 honom som giver mat åt allt levande, ty hans nåd varar evinnerligen.
26 Tacken himmelens Gud, ty hans nåd varar evinnerligen.