M’Cheyne Bible Reading Plan
Nytt ledarskap: Moses sista dagar
(31:1—34:12)
Mose utser Josua till sin efterträdare
31 När Mose hade hållit[a] detta tal till hela Israel, 2 sa han till dem: ”Jag är nu hundratjugo år gammal. Jag kan inte leda er längre och Herren har talat om för mig att jag inte ska få gå över floden Jordan. 3 Men Herren, din Gud, kommer att gå framför dig och förgöra de folk som bor där och du ska besegra dem. Josua ska bli din nye ledare, som Herren har sagt. 4 Herren ska göra med dem precis som han gjorde med de amoreiska kungarna Sichon och Og, som han krossade, och som han gjorde med deras land. 5 Herren ska överlämna folken som bor där till er och ni ska göra med dem så som jag har befallt er. 6 Var starka och modiga! Var inte rädda för dem! Herren, din Gud, ska vara med dig. Han ska aldrig svika dig eller överge dig.”
7 Sedan kallade Mose till sig Josua och sa till honom inför hela Israel: ”Var stark och modig! Det är du som ska leda detta folk in i det land som Herren med ed lovade deras förfäder att ge till dem. Du ska dela ut det åt dem som arv. 8 Herren kommer att gå före dig och vara med dig. Han ska inte svika dig eller överge dig. Var inte rädd och tappa inte modet!”
Mose skriver ner Guds lagar
9 Sedan skrev Mose ner denna lag och gav den till prästerna, Levis söner, som bar förbundsarken[b] och till alla de äldste i Israel. 10 Mose befallde dem: ”Vid slutet av vart sjunde år, friåret, under lövhyddefesten, 11 ska du läsa upp denna lag, så att allt folket hör den när hela Israel träder fram inför Herren, din Gud, på den plats som han väljer ut. 12 Sammankalla hela folket, män, kvinnor, barn och de främlingar som bor i dina städer, så att alla får lyssna och lära att frukta Herren, er Gud, och lyda allt som står i denna lag. 13 Även barnen som inte känner till dessa lagar ska lyssna och lära sig frukta Herren, er Gud, så länge ni bor i det land ni nu ska erövra på andra sidan Jordan.”
Herren förutsäger folkets olydnad
14 Sedan sa Herren till Mose: ”Tiden är inne för dig att dö. Ta med dig Josua och kom in i uppenbarelsetältet, så ska jag ge honom hans uppdrag!” Då gick Mose och Josua och ställde sig i uppenbarelsetältet.
15 Då visade sig Herren i en molnpelare vid tältets ingång 16 och han sa till Mose: ”När du har dött och förenats med dina förfäder, kommer detta folk att i otrohet börja tillbe främmande gudar i det land de nu kommer till. De kommer att överge mig och bryta det förbund som jag har slutit med dem. 17 Då kommer min vrede att upptändas mot dem och jag ska överge dem och dölja mitt ansikte för dem och de kommer att förgås. Fruktansvärda olyckor och svårigheter ska drabba dem och de kommer att säga: ’Vår Gud finns inte längre ibland oss, det är därför vi drabbas av dessa olyckor!’ 18 Jag kommer att vända mig bort ifrån dem på grund av deras stora ondska och därför att de tillber andra gudar.
19 Skriv nu ner orden till följande sång och lär hela Israels folk den och låt dem sjunga den. Den ska vittna för mig mot dem. 20 När jag har fört dem in i det land jag med ed lovade deras förfäder, ett land som flyter av mjölk och honung, och de äter och mår bra, kommer de att börja tillbe och tjäna andra gudar. De kommer att förakta mig och bryta förbundet med mig. 21 Men då, när stora olyckor och mycket elände drabbar dem, ska den här sången vittna mot dem. Sången ska inte glömmas utan leva vidare från generation till generation. Jag vet redan nu innan de ens har kommit in i landet hurdana de är.” 22 Redan samma dag skrev Mose ner orden till sången och lärde israeliterna den.
23 Herren gav också Josua, Nuns son, hans uppdrag och sa: ”Var stark och modig! Du ska föra Israels folk in i det land som jag med ed har lovat dem. Jag ska vara med dig.”
24 När Mose hade skrivit ner denna lag i en bok från början till slut, 25 befallde han leviterna som bar Herrens förbundsark: 26 ”Ta denna lagbok och lägg den bredvid Herrens, er Guds, förbundsark som ett vittne mot dig, Israel. 27 Jag vet hur envis och motspänstig du är. Om ni redan nu, medan jag fortfarande är hos er, är så upproriska mot Herren, hur mycket värre kommer det då inte att bli efter min död! 28 Sammankalla nu alla de äldste och alla ledarna för de olika stammarna, så att jag kan få tala till dem och ta himmel och jord till vittnen mot dem. 29 Jag vet att ni efter min död kommer att göra mycket ont och vända er bort från den väg jag befallt er att gå. Olycka ska drabba er under kommande dagar, då ni gör sådant som är ont i Herrens ögon och uppväcker hans vrede genom det ni tillverkar med era händer[c].”
30 Mose framförde sedan hela denna sång för allt folket i Israel:
97 Vad jag älskar din lag!
Jag tänker på den hela dagen.
98 Dina bud gör mig klokare än mina fiender,
de är ständigt hos mig.
99 Jag är visare än alla mina lärare,
för jag begrundar dina förordningar.
100 Jag är visare än de gamla,
för jag håller dina stadgar.
101 Jag vill hålla mig borta från alla onda vägar,
för jag vill vara lydig mot ditt ord.
102 Jag vänder mig inte bort från dina beslut,
för du undervisar mig.
103 Hur söt är inte smaken av dina ord!
De smakar sötare än honung i min mun.
104 Av dina stadgar får jag förstånd,
därför avskyr jag all slags falskhet.
105 Ditt ord är en lykta för mina steg,
de lyser upp stigen där jag går.
106 Jag har svurit och bekräftat en ed
att följa dina rättfärdiga bud och lagar.
107 Jag har lidit mycket,
men låt mig få leva, Herre, som du har lovat.
108 Ta emot mitt tack som ett offer, Herre,
och lär mig dina bud.
109 Mitt liv är ständigt i fara,
men jag glömmer inte din lag.
110 De gudlösa lägger ut snaror för mig,
men jag villar inte bort mig från dina stadgar.
111 Dina förordningar är min egendom för evigt,
de är mitt hjärtas glädje.
112 Jag har beslutat att följa dina bud
för alltid, ända till slutet.
113 Jag hatar obeslutsamhet,
men jag älskar din lag.
114 Du är mitt beskydd och min sköld,
och till ditt ord sätter jag mitt hopp.
115 Försvinn från mig, ni som är onda!
Jag vill hålla min Guds bud.
116 Stöd mig, så som du lovat, så att jag får leva,
och svik mig inte i det jag hoppas på.
117 Uppehåll mig, så att jag blir räddad
och alltid kan ge akt på dina bud.
118 Du förkastar alla som viker av från dina bud,
deras svek leder bara till tomhet.
119 De ogudaktiga på jorden är som slagg,
därför älskar jag dina bud.
120 Jag ryser av fruktan inför dig,
ja, dina domslut skrämmer mig.
Rätt fasta och sabbat
58 ”Ropa ut det så högt du kan,
låt din röst ljuda som en trumpetstöt!
Förklara för mitt folk deras brott,
för Jakobs släkt deras synder.
2 Varje dag söker de mig
och vill få kunskap om mina vägar,
som om de vore ett folk som handlar rättfärdigt
och inte överger sin Guds beslut.
De ber mig om rättfärdiga domslut
och verkar angelägna om att leva nära Gud.
3 ’Varför har vi fastat,
när du inte ser det?
Varför förödmjukar vi oss,
när du inte lägger märke till det?’
På fastedagen gör ni det som behagar er,
och ni utnyttjar dem som arbetar för er.
4 Ni fastar under bråk och gräl,
ni slåss på ett skamligt sätt med knytnävar.
Så som ni fastar idag
blir inte er bön hörd i höjden.
5 Skulle det här vara en sådan fasta som jag vill ha,
en dag när man späker sig,
böjer huvudet som ett strå
och ligger i säck och aska?
Är det vad du kallar för fasta,
en dag som behagar Herren?
6 Nej, den fasta jag vill ha är
att du lossar orättvisa bojor,
löser okets band,
befriar de förtryckta,
bryter sönder alla ok.
7 Dela din mat med den hungrige,
erbjud den fattige och hemlöse husrum,
ser du någon som saknar kläder, så klä honom,
vänd inte ryggen åt dina egna!
8 Då ska ditt ljus bryta fram som gryningen,
och dina sår ska läkas.
Din rättfärdighet ska gå framför dig,
och Herrens härlighet som skydd bakom dig.
9 Då ska Herren svara när du ropar,
och när du ber om hjälp,
säger han:
’Ja, här är jag.’
Om du slutar upp med allt slags förtryck,
upphör med hån och förtal,
10 om du ger den hungrige mat
och mättar den nödlidande,
då ska ditt ljus gå upp i mörkret,
och din natt ska bli som den ljusaste dag.
11 Herren ska alltid leda dig,
mätta dig i ödemarken
och ge styrka åt benen i din kropp.
Du ska bli som en välvattnad trädgård,
som en källa där vattnet aldrig tar slut.
12 Dina ättlingar ska bygga upp uråldriga ruiner på nytt,
du ska återupprätta de gångna generationernas grunder,
och du ska kallas
den som murar igen sprickorna,
’den som gör det nedrivna beboeligt’.
13 Om du på sabbaten avstår från
att göra vad du har lust med på min heliga dag,
om du ser sabbaten som en glädje,
Herrens heliga dag, värd att ära,
om du ärar den och inte följer dina egna önskningar,
inte gör vad du har lust till och avstår från tanklöst prat,
14 då ska Herren själv bli din glädje.
Då ska jag föra dig fram över landets höjder,
så att du får leva av din förfader Jakobs egendom.” Herren har talat.
Om att dela med sig
6 När ni utövar er rättfärdighet, se då till att ni inte gör det för att människor ska lägga märke till er, för annars har ni ingen lön att vänta från er Fader i himlen. 2 När du ger en gåva till en nödlidande, ropa då inte ut det till andra. Var inte som hycklarna som basunerar ut sina goda gärningar i synagogorna och på gatorna för att få beröm! Sannerligen säger jag er att de redan har fått ut sin lön. 3 Nej, om du hjälper någon, så ska inte din vänstra hand veta vad den högra gör. 4 Ge din hjälp i det fördolda. Då kommer din Fader, som ser allt, att belöna dig.
Om bön
(Mark 11:25; Luk 11:2-4)
5 När ni ber, ska ni inte visa upp er för andra som hycklarna gör. De älskar att be offentligt i gathörnen och i synagogorna där alla kan se dem. Sannerligen säger jag er att de redan har fått ut sin lön. 6 Nej, när du ber, gå då istället in i ditt rum och stäng dörren om dig. Låt din bön vara en hemlighet mellan dig och din Fader i himlen. Han vet allt och ska belöna dig.
7 Rabbla inte upp tomma ord, som hedningarna gör. De tror att bönen har större chans att bli besvarad om de använder många ord. 8 Var inte som de, för er Fader vet vad ni behöver, innan ni ens ber honom om det.
9 Be istället så här:
Vår Fader i himlen,
låt ditt namn bli helgat.
10 Låt ditt rike komma och din vilja ske
här på jorden så som den sker i himlen.
11 Ge oss idag den mat[a] vi behöver,
12 och förlåt oss våra skulder,
liksom vi förlåter dem som står i skuld till oss.
13 Hjälp oss när vi prövas[b],
och rädda oss från det onda.[c]
14 För om ni förlåter dem som har gjort fel mot er, ska er Fader i himlen också förlåta er. 15 Men om ni inte förlåter andra deras överträdelser, kommer han inte att förlåta er era.
Om fasta
16 När ni fastar[d], visa då inte upp er för andra som hycklare som ser dystra och ovårdade ut bara för att folk ska lägga märke till att de fastar. Sannerligen säger jag er att de redan har fått ut sin lön. 17 Nej, när du fastar ska du sköta om ditt hår och tvätta dig som vanligt. 18 Låt fastan vara en hemlighet mellan dig och din Fader i himlen. Han vet allt och ska belöna dig.
Skatter i himlen
(Luk 11:34-36; 12:33-34; 16:13)
19 Samla inte skatter här på jorden, där de förstörs av mal och mask och lätt kan bli stulna av inbrottstjuvar. 20 Samla skatter i himlen, där varken mask eller mal förstör och där de är säkra för tjuvar. 21 För där din skatt finns, där kommer också ditt hjärta att vara.
22 Ögat är kroppens lampa. Om ditt öga är friskt, så får hela din kropp ljus. 23 Men om ditt öga är dåligt, så blir det mörkt i hela din kropp. Om det ljus du tror dig ha i själva verket är mörker, då är ditt mörker verkligen nattsvart.[e]
24 Ingen kan tjäna två herrar, för antingen kommer han att hata den förste och älska den andre, eller att hålla sig till den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna Gud och mammon[f] samtidigt.
Om att oroa sig
25 Därför säger jag er: oroa er inte för hur ni ska klara livet, hur ni ska få mat och dryck eller kläder att ta på er. Nog är livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? 26 Se på himlens fåglar! De varken sår eller skördar eller samlar i lador, men er Fader i himlen ger dem mat ändå. Är ni inte mycket mer värda än fåglarna? 27 Vem av er kan med sina bekymmer förlänga sitt liv med en enda timma?
28 Och varför oroar ni er för kläder? Lägg märke till liljorna på ängen hur de växer! De arbetar inte och spinner inte. 29 Ändå säger jag er, att inte ens Salomo i all sin prakt var så klädd som de. 30 Men om Gud nu ger sådana kläder åt gräset, som idag står på ängen och imorgon kastas på elden, skulle han då inte ordna kläder åt er? Så lite tro ni har!
31 Oroa er alltså inte för vad ni ska äta och dricka, eller för vad ni ska ta på er. 32 För sådant jagar all världens folk efter. Er Fader i himlen vet att ni behöver allt detta. 33 Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så får ni allt det övriga också.
34 Oroa er alltså inte för morgondagen, utan lös problemen den dag de dyker upp. En dags bekymmer räcker mer än väl.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.