Print Page Options
Previous Prev Day Next DayNext

M’Cheyne Bible Reading Plan

The classic M'Cheyne plan--read the Old Testament, New Testament, and Psalms or Gospels every day.
Duration: 365 days
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)
Version
4 Moseboken 31

Kriget mot Midjan

31 Herren talade än en gång till Mose och sa: ”Hämnas på midjaniterna för israeliterna innan det är dags för dig att dö[a]!”

Då sa Mose till folket: ”En del av er måste gripa till vapen i krig mot midjaniterna och utföra Herrens hämnd. Skicka tusen man från varje israelitisk stam i krig.”

Man tog ut tusen män från varje israelitisk stam, 12 000 krigsutrustade män. Mose sände dem ut i krig, tusen man från varje stam, tillsammans med Pinechas, prästen Elasars son, som tog med sig de heliga föremålen och stridstrumpeterna. De kämpade mot midjaniterna så som Herren hade befallt Mose och dödade alla av manligt kön, bland dem de fem midjanitiska kungarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reva. Även Bileam, Beors son, blev dödad med svärd.

Sedan tog israeliterna alla kvinnor och barn som fångar och lade beslag på boskap, hjordar och annat byte. 10 Alla städer och byar, midjanitiska bosättningar och tältläger brändes ner. 11 De tog med sig allt plundrat gods och allt byte, människor och boskap. 12 Fångarna och allt krigsbyte, både människor och boskap, fördes fram till Mose och prästen Elasar och till den israeliska menigheten som slagit läger på Moabs hedar vid floden Jordan mitt emot Jeriko.

13 Mose, Elasar och folkets ledare gick ut för att möta dem, 14 men Mose blev mycket förargad på officerarna och befälet, både högre och lägre officerare, som nu återvände från kriget.

15 ”Varför har ni skonat alla kvinnor?” frågade han. 16 ”Det var ju de som följde Bileams råd och fick Israels folk att vända sig från Herren när det gällde Pegor, så att hemsökelsen drabbade Herrens menighet. 17 Döda nu alla pojkar och även alla kvinnor som har legat med en man. 18 Ni får bara låta de kvinnor som inte legat med en man leva åt er själva.

19 Och var och en som har dödat någon eller rört vid någons döda kropp ska stanna utanför lägret i sju dagar. På den tredje och på den sjunde dagen ska ni rena er och era fångar. 20 Ni ska också rena alla era kläder och allt som är gjort av läder, gethår eller av trä.”

21 Sedan sa prästen Elasar till männen som varit med i kriget: ”Det här är Herrens befallning i lagen som han gett till Mose: 22 Det som är av guld, silver, koppar, järn, tenn och bly, 23 allt som tål eld, ska renas i eld. Sedan måste det renas ytterligare genom reningsvattnet. Men det som inte tål eld ska renas bara genom vatten. 24 På den sjunde dagen ska ni tvätta era kläder och bli renade, och därefter kan ni gå in i lägret igen.”

25 Herren sa till Mose: 26 ”Du, prästen Elasar och menighetens stamledare ska göra en förteckning över människor och djur och över allt byte. 27 Sedan ska ni dela bytet i två delar. Den ena hälften ska tillhöra männen som var i kriget, och den andra hälften ska ges till Israels menighet. 28 Men låt krigsfolket betala en tribut åt Herren av de fångar, boskap, åsnor, får och getter som tagits som byte. Var femhundrade människa och dito djur ska tillhöra honom. 29 Ge det till prästen Elasar, så att han kan överlämna det till Herren. 30 Ta också från de andra israeliternas andel var femtionde fånge och vart femtionde bland boskapen, av kor, åsnor och får till att överlämnas till de leviter, som är i tjänst i Herrens boning.”

31 Mose och prästen Elasar gjorde som Herren befallt Mose. 32 Det totala bytet som återstod av det byte krigsfolket hade tagit var 675 000 får, 33 72 000 oxar, 34 61 000 åsnor 35 och 32 000 människor, flickor som inte legat med någon man.

36 Den hälft som gavs till krigsfolket bestod av

337 500 får 37 av vilka 675 gavs till Herren,

38 36 000 oxar av vilka 72 gavs till Herren,

39 30 500 åsnor av vilka 61 gavs till Herren

40 och 16 000 flickor av vilka 32 tillföll Herren.

41 Mose överlämnade hela Herrens del till prästen Elasar, som Herren hade befallt honom.

42 Den andra hälften av bytet som Mose hade avskilt från krigsfolkets, 43 menighetens del, bestod av 337 500 får, 44 36 000 oxar, 45 30 500 åsnor 46 och 16 000 människor.

47 Mose tog av israeliternas andel var femtionde av allt och gav till leviterna som hade ansvaret för Herrens boning, så som Herren hade befallt Mose.

48 Då kom befälhavarna över härens avdelningar, både överbefälen och underbefälen, till Mose 49 och sa: ”Vi, dina tjänare, har räknat alla de män som drog ut med oss i striden och ingen av dem saknas. 50 Därför vill vi bära fram en särskild offergåva till Herren. Var och en ger sitt byte av guld, armband, fotringar, ringar, örhängen och halsband. Detta vill vi göra för att försonas med Herren.”

51 Mose och prästen Elasar tog emot deras gåva, alla slags guldarbeten. 52 Värdet på den offergåva som de högre och lägre befälhavarna gav Herren var 16 750 siklar. 53 Varje soldat hade tagit eget byte i kriget. 54 Mose och prästen Elasar tog guldet och förde in det i uppenbarelsetältet för att israeliterna skulle bli ihågkomna inför Herren.

Psaltaren 75-76

Guds dom

75 För körledaren, ”Fördärva inte”[a]. En psalm av Asaf, en sång.

Vi prisar dig, Gud, vi prisar dig!
    Ditt namn är nära, dina underverk förkunnas.[b]

”Jag ska välja en bestämd tid,
    jag ska döma rättvist.
Även om jorden och alla dess invånare skakar,
    håller jag dess pelare stadiga. Séla
Jag säger till de övermodiga: ’Skryt inte!’
    och till de gudlösa: ’Lyft inte hornen[c]!’ ”
Lyft inte era horn i höjden,
    tala inte så styvnackat.

För varken från öster eller väster eller från öknen
    kommer upphöjelsen.
Gud är den som dömer,
    han förnedrar den ene och upphöjer den andre.
I sin hand håller Herren en bägare
    med skummande, kryddat vin.
Han häller upp,
    och alla ogudaktiga på jorden måste dricka,
    ända till dräggen.

10 Men jag ska förkunna
    och prisa Jakobs Gud i evighet.
11 ”Jag ska hugga av alla gudlösas horn
    men upphöja de rättfärdigas.”

Guds triumf

76 För körledaren, till stränginstrument. En psalm av Asaf, en sång.

Gud är känd i Juda,
    och hans namn är stort i Israel.
Hans tält är i Salem,
    hans boning på Sion.
Där bröt han sönder blixtrande pilar,
    sköldar och svärd, krigsvapen. Séla

Strålande är du,
    mer majestätisk än bergen med rikt byte[d].
De modiga kämparna ligger plundrade,
    de har somnat för gott.
    Ingen krigare kan lyfta sin hand.
Vid din tillrättavisning, Jakobs Gud,
    stupade både häst och ryttare.

Du är den som ska fruktas,
    för vem kan stå inför dig när du är vred?
Från himlen låter du din dom höras,
    och jorden förskräcks och blir stilla,
10 när Gud står upp för att döma
    och rädda alla förtryckta på jorden. Séla
11 Människornas vrede vänds till ditt pris,
    och du kuvar det som återstår av den.[e]

12 Ge löften åt Herren, er Gud, och uppfyll dem.
    Låt alla grannfolk komma med gåvor
        till honom som ska fruktas.
13 Han gör furstarna ödmjuka,
    och han är fruktad av jordens kungar.

Jesaja 23

Profetia över Tyros

23 Profetia om Tyros:

Klaga, ni skepp från Tarshish,
    för det ligger öde,
utan hus, utan hamn.
    Från kittéernas land[a]
har budskapet kommit till dem.

Tig, ni invånare i kustländerna
    och köpmän från Sidon,
som gjort sig så rika på sjöfarten.
    Över vattnen kom säd från Shichor
och från skördar vid Nilen
    som gav god vinst,
och Tyros blev en marknadsplats för nationer.

Du får skämmas, Sidon,
    du havets fästning,
för havet säger:
    ”Jag har inte haft någon födslovånda,
inte fött barn,
    inte fött upp ynglingar
eller fostrat flickor.”
    När Egypten får höra nyheten,
ängslas de, som över nyheten om Tyros.

Bege er till Tarshish,
    och klaga, ni som bor vid kusten!
Är detta er glada stad från flydda tider,
    vars invånare har gett sig av långt bort
och befolkat avlägsna länder?
    Vem har planerat detta för Tyros,
drottningen som delade ut kronor,
    vars köpmän var furstar,
vars affärsmän var stormän på jorden?
    Härskarornas Herre har planlagt detta
för att krossa den stolta prakten
    och för att ödmjuka alla jordens stormän.

10 Gå vidare i ditt land, likt Nilen, Tarshish dotter,
    din boja är borta.[b]
11 Han har räckt ut sin hand över havet
    och fått riken att skaka.
Herren har gett en befallning
    att Kanaans fästningar ska krossas.
12 Han sa:
    ”Aldrig mer ska du glädjas,
Sidon, du kränkta oskuld.

Res dig och dra till kittéernas land[c],
    men inte heller där ska du få någon ro.”
13 Se på kaldéerna,
    detta folk som inte mer finns,
vars land Assyrierna har gett till ökendjur.
    De reste belägringstorn,
rev ner dess palats
    och lade det i ruiner.[d]

14 Klaga, ni Tarshish-skepp,
    för er fästning är förstörd!

15 På den tiden ska Tyros falla i glömska under sjuttio år, lika länge som en kungs tid. Efter de sjuttio åren ska det ske med Tyros som i visan om den prostituerade:

16 ”Ta din harpa och vandra genom staden,
    du bortglömda sköka.
Spela vackert och sjung så
    att man kommer ihåg dig!”

17 Efter de sjuttio åren ska Herren ta sig an Tyros. Men än en gång ska hon sälja sig som en prostituerad och bedriva otukt med alla jordens riken över hela världen. 18 Men det som hon nu tjänar ska helgas åt Herren, inte läggas undan eller lagras, utan hela förtjänsten ska gå till dem som bor inför Herren, för att de ska ha nog med mat och praktfulla kläder.

1 Johannesbrevet 1

Inledning

Det som fanns till från början, det vi har hört och med egna ögon sett, betraktat och tagit i med våra egna händer, det är vad vi skriver till er om: Livets Ord[a].

Livet visade sig, vi såg det och vittnar om det. Vi förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och visade sig för oss. Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, så att också ni kan dela vår gemenskap, som är en gemenskap med Fadern och hans Son, Jesus Kristus. Det här skriver vi för att vår glädje ska bli fullkomlig.

Låt Guds ljus lysa upp era liv

Det budskap vi har hört från honom, och som vi nu förkunnar vidare för er, är att Gud är ljus och att det inte finns något mörker i honom. Om vi därför säger att vi har gemenskap med honom, men fortsätter att leva i mörker, då ljuger vi. Vi håller oss ju inte till sanningen. Men om vi lever i ljuset, på samma sätt som han är ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och Jesus, hans Sons blod renar oss från all synd.

Om vi säger att vi är utan synd lurar vi bara oss själva, och sanningen finns inte i oss. Men om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. 10 Om vi påstår att vi inte har syndat så gör vi honom till en lögnare, och hans ord finns inte i oss.

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.