M’Cheyne Bible Reading Plan
Josia utlyser ett påskfirande
(2 Kung 23:21-23)
35 Josia firade Herrens påsk i Jerusalem. De slaktade påsklammet den fjortonde dagen i första månaden. 2 Han insatte också prästerna i deras uppgifter och uppmuntrade dem i deras tjänst i Herrens hus. 3 Han sa till leviterna, som undervisade israeliterna och som var helgade åt Herren:
”Ställ den heliga arken i templet som Israels kung Salomo, Davids son, byggde. Ni behöver inte bära den på era axlar. Tjäna Herren, er Gud, och hans folk Israel! 4 Gör er redo familjevis och avdelningsvis, så som Israels kung David och hans son Salomo föreskrev. 5 Ställ er i helgedomen, med en grupp leviter för varje familjeavdelning av era bröder, era landsmän.[a] 6 Slakta påsklammet, helga er och tillred lammen åt era bröder, enligt de föreskrifter som Herren har gett genom Mose.”
7 Därefter gav Josia 30 000 lamm och killingar till hela folkets påskoffer, för dem som var närvarande, och 3 000 tjurar, allt från kungens egendom. 8 Hans furstar bidrog frivilligt med gåvor till folket, till prästerna och leviterna. Hilkia, Sakarja och Jechiel, de främsta i Guds hus, gav prästerna 2 600 får och getter som påskoffer och 300 tjurar. 9 De levitiska ledarna Konanja, Shemaja, Netanel, Hashavja, Jeiel och Josavad gav 5 000 påskoffer och 500 tjurar till leviterna.
10 Så ordnades tjänsten, och prästerna stod på sina platser och leviterna var indelade i sina avdelningar, som kungen hade befallt. 11 De slaktade påsklammen, prästerna stänkte blodet som räcktes åt dem, och leviterna flådde djuren. 12 De tog undan det som skulle vara brännoffer för varje familjeavdelning, för att ges åt hela folket och offras åt Herren, som det var föreskrivet i Moses bok, och på samma sätt gjorde de med tjurarna. 13 De stekte påsklammet över eld enligt föreskrifterna och kokade de heliga offren i grytor, pannor och kittlar och gav dem genast till hela folket. 14 Sedan gjorde de i ordning en måltid åt sig själva och åt prästerna, för prästerna, Arons söner, hade varit upptagna från morgonen ända till kvällen med att offra det feta av brännoffren. Därför tillredde leviterna åt sig själva och prästerna, Arons söner.
15 Sångarna, Asafs söner, fanns på sina platser enligt föreskriften som hade getts av David, Asaf, Heman och Jedutun, kungens siare. Vakterna vid portarna lämnade inte sina platser. Deras bröder leviterna lagade måltiden åt dem. 16 Hela tjänsten åt Herren genomfördes på denna dag, man firade påsk och offrade brännoffer på Herrens altare, som kung Josia hade föreskrivit.
17 De israeliter som var samlade firade då påsk och det osyrade brödets högtid under sju dagar.
18 Inte sedan profeten Samuels tid hade det varit ett sådant påskfirande i Israel. Ingen av Israels kungar hade firat en sådan påsk som firades av Josia, prästerna och leviterna och allt folk från Juda och Israel som var samlade och Jerusalems invånare. 19 Det var under Josias artonde regeringsår som denna påsk firades.
Josia dör i strid
(2 Kung 23:28-30)
20 Efter allt detta, när Josia hade satt templet i stånd, tågade kung Neko av Egypten ut för att strida vid Karkemish vid floden Eufrat, och Josia drog ut för att möta honom.
21 Men Neko skickade sändebud till honom och lät säga: ”Vad vill du mig, kung av Juda? Jag har inte kommit mot dig idag utan mot dem jag är i krig mot. Gud har sagt åt mig att skynda på. Sluta nu med att sätta dig upp mot Gud, som är med mig, annars kommer han att förgöra dig!”
22 Men Josia vägrade att vända tillbaka. I stället förklädde han sig för att strida mot honom. Han lyssnade inte till vad Neko sa på Guds befallning utan drog ut i strid på Megiddoslätten. 23 Men bågskyttarna sköt kung Josia, och han bad sina män: ”Bär bort mig från striden. Jag är svårt sårad.” 24 Hans män lyfte honom ur hans stridsvagn och lade honom i en annan vagn och förde honom tillbaka till Jerusalem, där han dog.
Han begravdes på sina fäders gravplats, och hela Juda och Jerusalem sörjde honom. 25 Jeremia diktade en klagosång över Josia. Ända fram till denna dag sjunger sångare och sångerskor om hans död, för dessa klagosånger blev en tradition i Israel och har nedtecknats i ”Klagosångerna”.
26 Josias historia i övrigt, hans goda gärningar som han gjorde i enlighet med Herrens lag, 27 finns nedtecknat i boken om Israels och Juda kungar.
En ny himmel och en ny jord
21 Sedan såg jag en ny himmel och en ny jord, för den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. 2 Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud. Den var smyckad som en brud för sin brudgum.
3 Jag hörde en stark röst från tronen säga: ”Se, nu har Gud sitt tält bland människorna! Han ska bo tillsammans med dem, och de ska vara hans folk, ja, Gud själv ska vara hos dem.[a] 4 Han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och inte heller någon sorg eller gråt eller plåga, för det som en gång fanns är borta.”
5 Han som sitter på tronen sa: ”Se, jag gör allting nytt!” Sedan sa han: ”Skriv ner detta, för dessa ord är trovärdiga och sanna.” 6 Han sa vidare till mig: ”Det har skett! Jag är alfa och omega,[b] början och slutet. Jag ska låta den som är törstig få dricka ur källan med livets vatten helt gratis.[c]
7 Den som segrar ska få ärva allt detta, och jag ska vara hans Gud och han ska vara min son. 8 Men de som är fega, trolösa, avskyvärda, mördare, ägnar sig åt sexuell omoral, är ockulta, avgudadyrkare, och alla lögnare, deras plats blir i sjön som brinner av eld och svavel. Det är den andra döden.”
Det nya Jerusalem
9 Sedan kom en av de sju änglar som hade skålarna med de sju sista plågorna och sa till mig: ”Kom, så ska jag visa dig bruden, Lammets hustru.[d]”
10 Sedan förde han mig i anden till ett stort och högt berg. Därifrån visade han mig den heliga staden, Jerusalem, som kom ner från himlen, från Gud. 11 Staden strålade av Guds härlighet, och den gnistrade som en dyrbar ädelsten, som en kristallklar jaspis. 12 Den hade en stor och hög mur med tolv portar, som vaktades av tolv änglar. Och namnen på Israels tolv stammar stod skrivna på portarna. 13 Tre av portarna låg mot öster, tre mot norr, tre mot söder och tre mot väster. 14 Stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stod namnen på Lammets tolv apostlar[e].
15 Han som talade till mig höll en måttstock av guld i sin hand för att mäta staden och dess portar och dess mur. 16 Staden var byggd som en kub. Den var lika bred som den var lång. Han mätte upp den med sin måttstock, och alla mått var 12 000 stadier[f]; dess längd, bredd och höjd var lika. 17 Sedan mätte han muren och fann att tjockleken var 144 alnar[g] enligt människors sätt att mäta, som också ängeln använde.
18 Muren var byggd av jaspis. Staden var av rent guld, som liknade rent glas. 19 Grundstenarna i stadsmuren var av alla slags vackra ädelstenar. Den första var en jaspis, den andra en safir, den tredje en kalcedon, den fjärde en smaragd, den femte en sardonyx, 20 den sjätte en karneol, den sjunde en krysolit, den åttonde en beryll, den nionde en topas, den tionde en krysopras, den elfte en hyacint och den tolfte en ametist. 21 De tolv portarna var gjorda av tolv pärlor, och varje port bestod av en enda pärla. Den stora gatan genom staden var av rent guld, som liknade genomskinligt glas.
22 Jag såg inget tempel i staden, för Herren Gud, den Allsmäktige, är stadens tempel, han och Lammet. 23 Staden behöver varken sol eller måne för sitt ljus, för Guds härlighet strålar över den, och Lammet är dess ljus. 24 Folken ska ledas av detta ljus, och jordens kungar ska komma till staden med sin härlighet. 25 Portarna i staden ska aldrig stängas om dagen, och någon natt finns där inte. 26 All härlighet och ära som folken äger ska föras dit. 27 Men inget orent ska tillåtas att komma dit in, ingen som handlar skamligt eller ohederligt, utan bara de som har sina namn skrivna i livets bok[h] som tillhör Lammet.
3 ”Se! Jag ska sända min budbärare[a], och han ska bereda vägen för mig. Herren, som ni söker, ska plötsligt komma till sitt tempel, förbundets budbärare som ni längtar efter. Se, han ska komma, säger härskarornas Herre.”
2 Men vem kan uthärda dagen då han kommer? Vem kan bestå när han uppenbarar sig? Han är som smältarens eld och som tvättarens såpa. 3 Han ska sätta sig ner som den som smälter och renar silvret. Han ska rena leviterna och förädla dem som guld och silver, så att de kan frambära offer åt Herren i rättfärdighet. 4 Då ska offren från Juda och Jerusalem behaga Herren så som i gångna tider för länge sedan.
5 ”Jag ska komma till er för att hålla dom. Jag ska genast gå till rätta med trollkarlar och äktenskapsbrytare, med dem som svär falskt och dem som inte betalar ut lön till sina anställda, dem som förtrycker änkor och faderlösa och berövar utlänningen hans rätt, och dem som inte fruktar mig, säger härskarornas Herre.
Förbundet bryts genom försummade tionden
6 Jag, Herren, ändrar mig inte, och därför har ni, Jakobs ättlingar, inte blivit utrotade.[b]
7 Ända sedan era förfäders tid har ni vänt er bort från mina stadgar och inte hållit dem. Vänd tillbaka till mig, så ska jag vända mig till er, säger härskarornas Herre. Men ni frågar: ’Vad ska vi vända tillbaka för?’
8 Får en människa stjäla från Gud? Ändå har ni stulit från mig.
Men ni undrar: ’Vad har vi stulit från dig?’ Tionden och offergåvor! 9 Ni har drabbats av en förbannelse, ni och hela folket, för ni har stulit från mig. 10 För allt tionde till förrådshuset, så att det finns mat i mitt hus. Pröva mig i detta, säger härskarornas Herre, så kommer jag att öppna för er himlens fönster och låta en överflödande välsignelse komma över er. 11 Jag ska skydda er från sådant som förtär, och inget ska förstöra markens frukt för er eller skörden från vinodlingarna, säger härskarornas Herre. 12 Alla folk ska prisa er lyckliga, för ni ska ha ett härligt land, säger härskarornas Herre.
Israel talar arrogant mot Gud
13 Ni har använt hårda ord mot mig, säger Herren. Ändå undrar ni: ’Vad har vi talat mot dig?’
14 Ni har sagt: ’Det är meningslöst att tjäna Gud. Vad har vi för nytta av att följa hans befallningar och gå sörjande inför härskarornas Herre? 15 Nej, nu är det de fräcka vi ska prisa lyckliga. De som gör det onda har framgång, och de som utmanar Gud slipper undan!’ ”
Den trogna resten
16 Men då talade de som fruktade Herren med varandra. Herren lyssnade, han hörde. En minnesbok skrevs inför honom för dem som fruktar Herren och ärar hans namn.
17 ”De ska vara mina, säger härskarornas Herre, min egendom på den dag då jag griper in. Jag ska skona dem som en far skonar sin son som tjänar honom. 18 Då ska ni åter se skillnaden mellan den rättfärdige och den gudlöse, mellan den som tjänar Gud och den som inte gör det.
Jesus uppstår från de döda
(Matt 28:1-8; Mark 16:1-8; Luk 24:1-12)
20 Tidigt på morgonen efter sabbaten medan det fortfarande var mörkt, kom Maria från Magdala till graven och upptäckte att stenen var borta från ingången. 2 Hon sprang då genast därifrån och sa till Simon Petrus och den lärjunge som Jesus älskade[a]: ”De har flyttat bort Herren från graven och vi vet inte var de har lagt honom!”
3 Petrus och den andre lärjungen gav sig då iväg till graven. 4 Båda sprang men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom dit först. 5 Han böjde sig ner och tittade in och såg linnesvepningen ligga där men han gick inte in. 6 Sedan kom Simon Petrus och han gick in i graven. Han såg också linnesvepningen som låg där 7 och dessutom den duk som hade täckt Jesus huvud. Den låg inte tillsammans med svepningen utan var hoprullad och låg för sig. 8 Då gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven. Och han såg och trodde 9 för ännu hade de inte förstått av Skriften att Jesus måste uppstå från de döda.
Jesus visar sig för Maria från Magdala
(Matt 28:9-10; Mark 16:9-11)
10 Lärjungarna gick sedan hem till sig. 11 Men Maria stod och grät utanför graven och medan hon grät, lutade hon sig in. 12 Då fick hon se två vitklädda änglar sitta där Jesus kropp hade legat, en vid huvudändan och en vid fotändan.
13 Änglarna frågade henne: ”Varför gråter du, kvinna?”
Hon svarade: ”De har flyttat bort min Herre och nu vet jag inte var de har lagt honom.”
14 När hon hade sagt detta, vände hon sig om och fick se Jesus stå där men förstod inte att det var han.
15 Jesus frågade henne: ”Varför gråter du, kvinna? Vem letar du efter?” Men hon trodde att det var trädgårdsmästaren och därför svarade hon: ”Om det är du som har burit bort honom, så tala om för mig var du har lagt honom så att jag kan hämta honom!”
16 Då sa Jesus till henne: ”Maria!” Och genast vände hon sig mot honom och sa: ”Rabbouni!” (det är hebreiska och betyder ”Mästare”)[b].
17 Men Jesus sa: ”Håll inte fast mig[c], för jag har ännu inte återvänt till min Fader! Men gå till mina bröder och säg till dem att jag ska återvända till min Fader och er Fader, min Gud och er Gud!”
18 Maria från Magdala gick då till lärjungarna och talade om för dem att hon hade sett Herren och hon berättade vad han hade sagt.
Jesus visar sig för sina lärjungar
(Matt 28:16-20; Mark 16:14-18; Luk 24:36-49)
19 Samma dag, den första dagen i veckan, samlades lärjungarna på kvällen bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Då stod plötsligt Jesus mitt ibland dem och sa till dem: ”Frid åt er alla!” 20 Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna gladde sig när de fick se Herren.
21 Jesus sa till dem igen: ”Frid åt er alla! Så som Fadern har sänt mig, sänder jag nu er.” 22 Sedan andades han på dem och sa: ”Ta emot den heliga Anden![d] 23 Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, men om ni binder någon i hans synder så är han bunden.[e]”
Jesus visar sig för Tomas
24 En av de tolv, Tomas som kallades Tvillingen, hade inte varit med de andra när Jesus kom. 25 De andra lärjungarna sa till honom: ”Vi har sett Herren!” Men Tomas svarade: ”Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och får ta på såren med mina fingrar och om jag inte får röra vid såret i hans sida med mina händer så kan jag inte tro.”
26 En vecka senare[f] var hans lärjungar samlade igen och då var Tomas tillsammans med dem. Och trots att dörrarna var låsta, stod då Jesus plötsligt mitt ibland dem och sa: ”Frid åt er alla!” 27 Sedan sa han till Tomas: ”Ta på mina händer här med ditt finger! Rör vid min sida med din hand! Tvivla inte utan tro!”
28 Tomas sa till honom: ”Min Herre och min Gud!”
29 Men Jesus sa till honom: ”Du tror därför att du har sett mig. Lyckliga är de som inte har sett men ändå tror.”
Bokens syfte
30 Jesus lärjungar såg honom göra många andra tecken förutom dem som är nedtecknade i den här boken. 31 Men dessa är nedskrivna för att ni ska tro att Jesus är Messias, Guds Son och för att ni ska få liv i hans namn genom att tro på honom.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.