M’Cheyne Bible Reading Plan
En profet tillrättavisar Joshafat
19 När kung Joshafat från Juda kom tillbaka hem oskadd, 2 gick siaren Jehu, Hananis son, ut för att möta honom och sa: ”Ska du hjälpa den ogudaktige och älska dem som hatar Herren? Herrens vrede är över dig, därför att du har gjort detta. 3 Men det finns ändå något gott i dig, för du har skaffat bort asherapålarna i landet och i ditt innersta vänt dig till att söka Gud.”
Joshafat tillsätter domare
4 Joshafat bodde nu i Jerusalem. Han begav sig på nytt ut bland folket och reste från Beer Sheva och upp till Efraims bergsbygd och förde dem tillbaka till Herren, sina fäders Gud. 5 Han utsåg domare över hela landet, i alla befästa städer i Juda 6 och talade till dem:
”Se upp med vad ni gör, för det är inte för människor ni dömer utan för Herren, och han är med er när ni dömer. 7 Låt fruktan för Herren vägleda er! Se upp med vad ni gör, för hos Herren, vår Gud, finns ingen orättvisa, partiskhet eller några mutor.”
8 Också i Jerusalem insatte Joshafat leviter, präster och israeliternas familjeöverhuvuden till att döma enligt Herrens lag och avgöra tvister. De återvände till Jerusalem, 9 och han befallde dem: ”Så här måste ni alltid tjäna Herren, i fruktan, troget och helhjärtat. 10 Varje gång när något fall blir överlämnat till er från era ämbetsbröder som bor ute i städerna, vare sig det är fråga om mord eller andra brott mot lagarna, bud eller förordningar, så ska ni varna dem så att de inte gör sig skyldiga inför Herren och hans vrede kommer över er och över era bröder. Om ni gör så, drar ni inte skuld över er.
11 Översteprästen Amarja ska leda er i allt som rör Herren, och Sevadja, Ismaels son, furste i Juda, i allt som rör kungen, och leviterna ska vara era medhjälpare. Gå frimodigt till verket, och Herren ska vara med den som gör det goda.”
Joshafat besegrar Moab och Ammon
20 Sedan kom moabiterna och ammoniterna och en del av meuniterna för att strida mot Joshafat. 2 Joshafat fick följande rapport: ”En enorm armé marscherar mot dig från landet på andra sidan Döda havet, från Edom. Den befinner sig redan vid Haseson Tamar, dvs. En-Gedi.”
3 Joshafat blev rädd och bestämde sig för att rådfråga Herren. Han utlyste en fasta i hela Juda. 4 Folket från Juda samlades för att söka hjälp hos Herren, ja, de kom från alla städer i Juda för att söka Herrens hjälp. 5 Joshafat ställde sig mitt ibland dem, där de var samlade från Juda och Jerusalem i Herrens hus, framför den nya förgården. 6 Han sa:
”Herre, våra fäders Gud, är inte du Gud i himlen, härskaren över alla folkens riken? I din hand är makt och styrka, och ingen kan stå emot dig. 7 Var det inte du, vår Gud, som drev ut invånarna här i landet för ditt folk Israel? Gav inte du det här landet åt din vän Abrahams ättlingar för evigt? 8 De bosatte sig där och byggde en helgedom åt ditt namn och sa: 9 ’Om olycka, krig, pest eller hungersnöd drabbar oss, kan vi stå här framför detta tempel och inför dig, vars namn templet bär, och ropa till dig i vår förtvivlan. Då ska du höra oss och rädda oss.’
10 Se nu, folk från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd, genom vilkas land du inte lät israeliterna gå när de kom från Egypten, så de gick runt och utrotade dem inte, 11 se nu hur de lönar oss! De har kommit för att driva ut oss ur den egendom som du har gett oss. 12 O vår Gud, tänker du inte döma dem? Vi står maktlösa mot denna väldiga armé som har kommit emot oss. Vi vet inte vad vi ska göra, men vi har våra ögon riktade på dig.”
13 Alla judéer stod där inför Herren med hela sina familjer, sina hustrur och barn. 14 Då kom Herrens Ande över Jachasiel, son till Sakarja, son till Benaja, son till Jeiel, son till leviten Mattanja, en ättling till Asaf, där han stod mitt i församlingen.
15 ”Hör på mig, allt folk i Juda och ni som bor i Jerusalem och du, kung Joshafat!” sa han. ”Så säger Herren till er: ’Var inte rädda och bli inte förskräckta över denna väldiga armé! Striden är inte er utan Guds. 16 Gå till anfall mot dem i morgon! De är på väg upp vid Sisbranten, och ni kommer att möta dem vid slutet av bäckravinen invid Jeruels öken. 17 Men det är inte ni som ska strida. Inta era ställningar och stå stilla och se hur Herren räddar er, Juda och Jerusalem! Var inte rädda och missmodiga! Gå dit ut i morgon och möt dem, för Herren är med er!’ ”
18 Då föll kung Joshafat ner på marken med ansiktet mot jorden, och allt folk i Juda och Jerusalem kastade sig ner och tillbad Herren. 19 Sedan reste sig leviterna av Kehats och Korachs släkter upp och prisade och tackade Herren, Israels Gud, med hög röst.
20 Tidigt följande morgon drog de ut i Tekoas öken. Inför uppbrottet steg Joshafat fram och talade till dem: ”Lyssna här till mig, Juda och ni som bor i Jerusalem! Tro på Herren, er Gud, så ska ni bestå! Tro på hans profeter, så ska det gå er väl.”
21 Efter att ha rådgjort med folket, utsåg han sångare som i helig skrud skulle prisa Herren, medan de drog ut framför armén och sjunga:
”Tacka Herren,
för hans nåd varar för evigt.”
22 När de började sjunga och lovprisa, lät Herren ett angrepp komma bakifrån på folket från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd, som dragit ut mot Juda, och de blev slagna. 23 Ammoniterna och moabiterna vände sig mot män från Seirs bergsbygd för att förinta dem och utplåna dem allesammans, och när de gjort slut på dem, hjälptes de åt med att förgöra varandra.
24 När judéerna kom fram till det vakttorn som vette mot öknen och blickade mot den stora armén, såg de bara döda kroppar ligga på marken; inte en enda hade undkommit.
25 Joshafat och hans folk gick sedan ut för att ta byte, och de fann där mängder av gods, kläder[a] och värdefulla föremål, mer än de kunde bära. Det var så mycket att det tog dem tre dagar att få med sig allt. 26 Den fjärde dagen samlades de i Lovsångsdalen för att prisa Herren. Därför heter platsen än idag Lovsångsdalen.
27 Sedan återvände alla män från Juda till Jerusalem, med Joshafat i spetsen, glada, eftersom Herren gett dem glädje över deras fiender. 28 De kom till Jerusalem med harpor, lyror och trumpeter och gick fram till Herrens hus.
29 Fruktan för Gud kom över alla riken när de hörde att Herren själv hade stridit mot Israels fiender. 30 Och nu blev det lugn och ro i Joshafats rike, för Gud hade gett honom fred på alla sidor.
Joshafats regeringstid
(1 Kung 22:41-50)
31 Joshafat var så kung över Juda. Han var trettiofem år gammal när han blev kung och regerade tjugofem år i Jerusalem. Hans mor var Asuva, dotter till Shilchi. 32 Joshafat följde sin far Asa utan att vika av från den vägen och gjorde det som var rätt inför Herren. 33 Dock avskaffade han inte offerplatserna, och folket hade inte vänt sina hjärtan till sina fäders Gud. 34 Joshafats historia i övrigt, från början till slut, är nedtecknad i Jehus, Hananis sons, krönika, som ingår i boken om Israels kungar.
35 Senare ingick Juda kung Joshafat en allians med Achasja, kungen i Israel, som gjorde mycket ont. 36 Joshafat kom överens med honom att bygga fartyg som skulle segla till Tarshish. Dessa byggdes i Esjon-Gever. 37 Då profeterade Elieser, Dodias son från Maresha, mot Joshafat och sa till honom: ”Eftersom du har allierat dig med Achasja, ska Herren låta det du gjort bli förstört.” Fartygen råkade ut för missöden och kunde aldrig segla till Tarshish.
Det sjunde sigillet bryts. De sju trumpeterna
8 När Lammet bröt det sjunde sigillet, blev det tyst i himlen i ungefär en halvtimme. 2 Sedan fick jag se de sju änglarna som står inför Gud, och de fick var sin trumpet.
3 En annan ängel kom och ställde sig vid altaret med en rökelseskål av guld, och han fick mycket rökelse. Den skulle han offra på altaret av guld framför tronen, tillsammans med de heligas böner. 4 Och röken från rökelsen, tillsammans med de heligas böner, steg upp inför Gud från ängelns hand.[a]
5 Ängeln fyllde sedan rökelseskålen med eld från altaret, och kastade ner den på jorden. Det började blixtra och mullra av åska, och det blev jordbävning.
Sex änglar blåser i sina trumpeter
6 Sedan gjorde sig de sju änglarna beredda att blåsa i sina sju trumpeter.
7 Den första ängeln blåste i sin trumpet, och då kom hagel och eld blandat med blod och föll ner över jorden. En tredjedel av jorden brändes upp, och en tredjedel av alla träd brann upp, och allt grönt gräs brändes upp.
8 Sedan blåste den andra ängeln i sin trumpet, och då kastades något som såg ut som ett stort brinnande berg ner i havet. En tredjedel av havet blev till blod, 9 och en tredjedel av allt levande i havet dog, och alla fartyg gick under. 10 Den tredje ängeln blåste nu i sin trumpet, och då kom en stor flammande stjärna från himlen och föll ner på en tredjedel av floderna och vattenkällorna. 11 Stjärnan kallades ”Malört”, och en tredjedel av vattnen förvandlades till malört, och många människor dog av vattnet som hade blivit bittert.
12 Efter det blåste den fjärde ängeln i sin trumpet, och då skadades en tredjedel av solen och en tredjedel av månen och en tredjedel av stjärnorna, så att en tredjedel av dem förmörkades. Det fanns inget ljus under en tredjedel av dagen, och likadant inget under en tredjedel av natten. 13 Sedan såg jag och hörde en örn flyga mitt över himlen och ropa med hög röst: ”Ve, ve, ve över dem som bor på jorden, när de tre sista änglarna nu ska blåsa i sina trumpeter.”
Lampstället av guld
4 Ängeln som talade med mig kom tillbaka och väckte mig, som man väcker en som har sovit. 2 Han frågade mig: ”Vad ser du?”
Jag svarade: ”Jag ser ett lampställ, helt av guld, med en skål ovanpå, och sju lampor där, och sju rör till lamporna där uppe. 3 Två olivträd står där bredvid, ett till höger om skålen och ett till vänster.”
4 Jag frågade ängeln som talade med mig: ”Vad är dessa för något, herre?”
5 Ängeln som talade med mig svarade: ”Vet du inte vad de är?”
”Nej, herre”, svarade jag.
6 Då svarade han: ”Detta är Herrens ord till Serubbabel: ’Inte genom styrka och inte genom kraft, utan genom min Ande, säger härskarornas Herre.’
7 Vem är du, du stora berg? Inför Serubbabel ska du bli till jämn mark. Han ska föra fram slutstenen medan man ropar: ’Nåd, nåd över den!’ ”
8 Herrens ord kom till mig: 9 ”Serubbabels händer har lagt grunden till detta tempel, och hans händer ska också slutföra det. Då ska du också inse att härskarornas Herre har sänt mig till er.
10 Vem föraktar de små tingens dag? De gläds när de ser stenlodet[a] i Serubbabels hand. De sju är Herrens ögon som övervakar hela jorden.”
11 Då frågade jag honom: ”Vad är de två olivträden till höger och till vänster om lampstället?”
12 Sedan frågade jag honom vidare: ”Vad är de två olivkvistarna bredvid de två gyllene rören som för ner den gyllene oljan?”
13 Han frågade mig: ”Vet du inte vad de är?”
”Nej, herre”, svarade jag.
14 Han sa: ”De är de två smorda som står inför hela jordens Herre.”
Jesus blir hånad av sina bröder
7 Efter detta vandrade Jesus omkring i Galileen. Han ville hålla sig borta från Judeen, eftersom judarna var ute efter att döda honom. 2 Men snart var det dags för lövhyddefesten[a], 3 och Jesus bröder sa till honom: ”Du borde gå härifrån till Judeen, så att också dina lärjungar får se vad du gör. 4 Ingen som vill bli känd håller sin verksamhet hemlig. När du nu gör allt detta, så visa dig för världen.” 5 Inte ens hans bröder trodde nämligen på honom.
6 Men Jesus svarade: ”Tiden har inte kommit för mig än, men för er är det rätt tid när som helst. 7 Världen kan inte hata er. Men mig hatar den, eftersom jag vittnar om att dess gärningar är onda. 8 Gå ni iväg till högtiden. Jag går ännu inte till den här högtiden, för min tid har inte helt och fullt kommit.” 9 Och så stannade han kvar i Galileen.
Jesus undervisar i templet
10 När bröderna hade gett sig iväg till högtiden gick Jesus sedan dit i hemlighet, inte offentligt. 11 Judarna försökte få tag i honom under högtiden och frågade om någon visste var han var. 12 Folket pratade mycket om honom i smyg. Några sa: ”Han är en god människa”, medan andra sa: ”Nej, han bedrar folket.” 13 Ingen hade mod nog att prata öppet om honom, för alla var rädda för judarna.
14 Men när halva högtiden redan var över, gick Jesus upp till templet och började undervisa, 15 och judarna blev förvånade när de hörde honom. De sa: ”Hur kan han veta så mycket om Skrifterna trots att han saknar utbildning?”
16 Då svarade Jesus dem: ”Min lära är inte min utan hans som har sänt mig. 17 Om någon vill göra hans vilja, så kommer han att förstå om min undervisning är från Gud eller om jag bara talar av mig själv. 18 Den som talar av sig själv söker sin egen ära, men den som söker hans ära som har sänt honom talar sanning. Hos honom finns ingen orättfärdighet. 19 Har inte Mose gett er lagen? Men ingen av er följer lagen. Varför försöker ni döda mig?”
20 Folket svarade: ”Du är besatt av en ond ande! Det är väl ingen som försöker döda dig.”
21 Jesus svarade: ”Jag gjorde något som förvånade er mycket. 22 Mose har gett er omskärelsen, fastän den inte kommer från Mose utan från förfäderna, och ni utför omskärelse även på en sabbat. 23 Om man nu omskär en människa på en sabbat för att inte bryta mot Moses lag, varför retar ni upp er för att jag gjorde någon helt och hållet frisk på sabbaten? 24 Döm inte efter hur saker och ting ser ut, utan fäll en rättvis dom.”
Olika åsikter om vem Jesus är
25 En del av dem som bodde i Jerusalem sa: ”Är det inte den här mannen som de vill döda? 26 Här står han ju helt öppet och undervisar, och ingen säger något till honom. Har rådsmedlemmarna kanske blivit övertygade om att han är Messias? 27 Ändå vet vi varifrån den här mannen är. När Messias kommer ska ingen veta varifrån han är.”
28 Då ropade Jesus där han stod och undervisade i templet: ”Så ni känner mig och vet varifrån jag kommer! Ändå har jag inte kommit av mig själv, utan det finns en som har sänt mig, en som är trovärdig, en som ni inte känner. 29 Men jag känner honom, för jag kommer från honom, och han har sänt mig.”
30 De ville då gripa Jesus genast, men ingen rörde honom, eftersom hans stund ännu inte hade kommit. 31 Men många bland folket började tro på honom, och de sa: ”När Messias än kommer kan han väl inte göra fler tecken än denne man har gjort.”
32 När fariseerna fick veta att folket pratade om Jesus i smyg, skickade de och översteprästerna ut några män ur tempelvakten för att gripa honom. 33 Jesus sa: ”Jag kommer bara att stanna hos er en kort tid till. Sedan ska jag återvända till honom som har sänt mig. 34 Ni ska söka efter mig men inte hitta mig, för där jag är, dit kan ni inte komma.”
35 Då sa judarna till varandra: ”Vart tänker han ta vägen, eftersom vi inte ska kunna hitta honom? Tänker han gå till dem som bor kringspridda bland greker? Ska han undervisa greker? 36 Vad menar han när han säger: ’Ni ska söka efter mig, men inte hitta mig, för där jag är, dit kan ni inte komma’?”
37 På sista dagen, som var lövhyddefestens höjdpunkt, stod Jesus upp och ropade: ”Om någon är törstig så kom till mig och drick! 38 Den som tror på mig, ur hans inre ska strömmar av levande vatten flyta fram såsom det står skrivet[b].” 39 Med detta menade han Anden, som de som trodde på honom skulle få. Men Anden hade inte kommit än, eftersom Jesus ännu inte hade förhärligats.
40 När folket hörde honom säga detta, sa några av dem: ”Han måste vara profeten.[c]” 41 Andra sa: ”Han är Messias.” Ytterligare några: ”Nej. Messias ska väl inte komma från Galileen! 42 Står det inte i Skriften att Messias ska vara av Davids släkt och komma från Betlehem, småstaden där David bodde?”[d] 43 Människorna hade alltså delade meningar om honom. 44 Några ville också arrestera honom, men ingen rörde honom.
45 Tempelvakterna, som hade skickats ut för att gripa honom, återvände nu till översteprästerna och fariseerna, som frågade dem: ”Varför tog ni inte med honom hit?”
46 Men vakterna svarade: ”Aldrig har någon människa talat som han!”
47 ”Har ni också blivit vilseledda?” frågade fariseerna. 48 ”Finns det någon i rådet eller någon farisé som tror på honom? 49 Men folkhopen här vet inget om lagen[e], och de är förbannade.”
50 Då sa Nikodemos, den medlem i rådet som tidigare hade sökt upp Jesus: 51 ”Är det förenligt med vår lag att förklara någon skyldig innan man har hållit rättegång och hört vad han gör?”
52 De svarade: ”Är du också från Galileen? Läs i Skriften så får du se att ingen profet kommer från Galileen.”
Kvinnan som varit otrogen
[53 Sedan gick alla hem var och en till sitt.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.