M’Cheyne Bible Reading Plan
Folket bär fram gåvor till tempelbygget
29 Kung David talade sedan till hela församlingen: ”Min son Salomo, som Gud har utvalt, är fortfarande ung och oerfaren, och uppgiften är enorm, för denna är inte en byggnad för människor utan för Herren Gud. 2 Jag har gjort allt jag kan för att till min Guds hus skaffa guld till det som ska vara av guld, silver till det som ska vara av silver, koppar till det som ska vara av koppar, järn till det som ska vara av järn och trä till det som ska vara av trä samt onyx, andra infattningsstenar, svartglänsande[a] och brokiga stenar, alla slags dyrbara stenar och marmor i stor mängd. 3 Eftersom jag älskar Guds hus, ger jag också hela min privata förmögenhet av guld och silver, utöver allt det jag redan skaffat till helgedomen: 4 3 000 talenter[b] guld från Ofir och 7 000 talenter silver till att överdra byggnadernas väggar med, 5 guld till det som ska tillverkas av guld och silver till det som ska tillverkas av silver, till det som hantverkarna ska göra. Vem vill idag komma med en frivillig gåva till Herren?”
6 Då kom huvudmännen för familjerna och stammarna i Israel, de högre och lägre arméofficerarna och kungens främsta tjänstemän med sina gåvor. 7 De gav till arbetet med Guds hus 5 000 talenter guld, 10 000 dareiker[c], 10 000 talenter silver, 18 000 talenter koppar och 100 000 talenter järn. 8 De som hade ädelstenar gav dem till skattkammaren i Herrens hus, i gershoniten Jechiels vård. 9 Folket gladde sig över att de så helhjärtat gav de frivilliga gåvorna till Herren, och David själv gladde sig mycket.
David tackar Herren
10 David prisade Herren inför hela församlingen och sa:
”Herre, vår far Israels Gud,
du ska prisas i all evighet!
11 Din, o Herre, är storhet och makt,
ära, majestät och härlighet.
Allt i himmel och på jord och riket tillhör dig, Herre,
och du är den upphöjde härskaren över allt som finns.
12 Rikedom och ära kommer från dig,
och du är den som råder över allt.
Du har all styrka och all makt i din hand,
och det är du som ger makt och upphöjelse.
13 Vi tackar dig, vår Gud,
och prisar ditt härliga namn.
14 Vem är jag och vad är mitt folk, att vi skulle kunna ge dig allt detta?
Allt kommer ju från dig, och vi har bara gett det som vi fått ur din hand.
15 För vi är främlingar och gäster inför dig, precis som våra förfäder.
Våra dagar på jorden är som en skugga, vi har inget att hoppas på.
16 Herre, vår Gud, all denna rikedom vi har samlat för att kunna bygga ett tempel till ditt heliga namn, kommer från dig. Det tillhör dig alltsammans.
17 Jag vet, min Gud, att du prövar människohjärtan och vill se integritet. Jag har gett allt det här med ärliga och uppriktiga avsikter, och jag har sett hur ditt folk villigt har kommit med sina gåvor.
18 Herre, våra förfäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, låt denna längtan att tjäna och lyda dig få vara kvar hos ditt folk för all framtid, och bevara deras hjärtan lojala mot dig!
19 Gör min son Salomo helhjärtat överlåten till dig, så att han håller dina bud, förordningar och föreskrifter och följer dem i allting och bygger det tempel som jag har förberett!”
20 Sedan sa David till hela församlingen: ”Prisa Herren, er Gud!” Då prisade de alla Herren, sina förfäders Gud, bugade sig och föll ner på marken inför Herren och inför kungen.
Salomos regering
(1 Krön 29:21—2 Krön 9:31)
21 Nästa dag bar man fram slaktoffer och brännoffer till Herren: 1 000 tjurar, 1 000 baggar och 1 000 lamm med tillhörande dryckesoffer och mängder av slaktoffer för hela Israel. 22 De åt och drack inför Herren med stor glädje.
Sedan bekräftade de en andra gång Salomo, Davids son, som kung. De smorde honom inför Herren till furste och Sadok till präst.
23 Salomo besteg Herrens tron efter sin far David, och han hade framgång. Hela Israel lydde honom, 24 och alla hövdingarna och officerarna och alla kung Davids söner underordnade sig kung Salomo. 25 Herren upphöjde Salomo inför hela Israel och gav honom kunglig glans på ett sätt som ingen kung i Israel tidigare hade haft.
David dör vid hög ålder
26 David, Jishajs son, hade varit kung över hela Israel. 27 Han hade regerat över Israel i fyrtio år, sju år i Hebron och trettiotre i Jerusalem. 28 Han dog i hög ålder, nöjd med sina år, rik och ärad, och han efterträddes alltså av sin son Salomo.
29 Kung Davids historia, från början till slut, finns nedtecknad i siaren Samuels krönika, i profeten Natans krönika och i siaren Gads krönika. 30 Där berättas om hans regering, hans makt och allt som hände honom och Israel och alla andra riken och länder.
Jesus ska komma tillbaka
3 Detta är mitt andra brev till er, mina kära, och i båda breven har jag genom mina påminnelser velat väcka ert rena sinne. 2 Jag har velat påminna er om de heliga profeternas förutsägelser och om vår Herres och Frälsares bud, som ni har hört från era apostlar.
3 Först av allt måste ni veta att det under den sista tiden ska komma personer som drivs av sina begär och som kommer att håna er. 4 De ska säga: ”Var är nu löftet om att han ska komma tillbaka? Alltsedan våra förfäders död har ju allting varit sig likt, ända sedan världen skapades.”
5 Men när de säger så, glömmer de att himlarna och jorden för länge sedan hade blivit till genom Guds ord, och att jorden uppstod ur vatten och genom vatten.[a] 6 Den dåtida världen dränktes sedan i vatten och gick under.[b] 7 Men de himlar och den jord som nu existerar har genom samma ord förvarats åt elden, sparats till domens dag, då de ogudaktiga ska förintas.
8 Men glöm inte detta, mina kära, att för Herren är en dag som tusen år, och tusen år som en dag.[c] 9 Det är inte så som många tror, att Herren är sen med att infria sitt löfte. Nej, han väntar för er skull, eftersom han inte vill att någon ska gå förlorad utan alla ska ha tid att vända om. 10 Men Herrens dag kommer som en tjuv. Då ska himlarna försvinna med ett dån, himlakropparna[d] upplösas i eld, och jorden och allt som har skapats på den ska utplånas.[e]
11 När nu allt detta alltså ska upplösas, hur heligt och gudfruktigt ska ni då inte leva, 12 medan ni väntar på Guds dag och påskyndar den! Då ska himlarna upplösas i eld och grundämnena smälta av hetta. 13 Men enligt hans löfte ser vi fram emot nya himlar och en ny jord, där rättfärdighet bor.[f]
Slutliga förmaningar
14 När ni nu ser fram emot detta, mina kära, ska ni göra allt för att leva fläckfritt, oklanderligt och i frid inför honom. 15 Betrakta vår Herres tålamod som något som innebär räddning. Det har ju också vår käre bror Paulus skrivit till er om, med den vishet han har fått ifrån Gud. 16 Det gör han i alla sina brev när han talar om dessa ting. Det finns en del i hans brev som är svårt att förstå, sådant som okunniga och labila människor förvränger, precis som de förvränger annat som står i Skrifterna[g], till sitt eget fördärv.
17 Nu har ni fått veta detta i förväg, mina kära, så var på er vakt, så att ni inte luras bort i de gudlösas villfarelse och förlorar det ni står fast vid. 18 Väx till i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Hans är äran, både nu och till evighetens dag, amen.
Från straff till upprättelse
(6:1—7:20)
6 Hör vad Herren säger:
”Stå upp, gå till rätta inför bergen!
Låt höjderna höra din röst!
2 Hör, ni berg, på Herrens anklagelser!
Lyssna, ni jordens fasta grundvalar!
Herren anklagar sitt folk,
han går till rätta med Israel.
3 Mitt folk, vad är det jag har gjort mot dig?
Vad har jag tyngt ner dig med? Svara mig!
4 Det var jag som förde dig ut ur Egypten
och befriade dig från slaveriet.
Jag sände Mose, Aron och Mirjam
framför dig.
5 Kom ihåg, mitt folk,
vad Balak, kungen i Moab, hade tänkt ut
och vad det var för svar han fick
av Bileam, Beors son.
Tänk på vandringen från Shittim till Gilgal,
och lär dig förstå Herrens rättfärdiga handlande.”
6 Vad ska jag kunna komma med inför Herren,
när jag ska böja mig ner inför Gud i höjden?
Ska jag komma fram inför honom
med brännoffer och årsgamla kalvar?
7 Skulle Herren finna behag i tusentals baggar
och tiotusentals floder av olja?
Skulle jag offra min förstfödde för min överträdelse,
frukten av min kropp för en synd i mitt liv?
8 Han har låtit dig veta, o människa,
vad det goda är för något.
Ingenting annat begär Herren av dig än
att du gör det som är rätt,
älskar barmhärtighet
och lever ett liv i ödmjukhet inför din Gud.
Israels skuld och straff
9 Herren ropar till staden;
vis är den som fruktar hans namn!
”Lyssna, du stam, och stadens församling![a]
10 Finns det ännu i den gudlöses hus skatter
som mätts upp med för små mått,
sådana mått som jag har förbannat?[b]
11 Skulle jag acceptera fiffel med vågen
och falska vikter i väskan?
12 Stadens rika män är våldsbenägna,
dess invånare är lögnare
och talar med bedräglig tunga.
13 Därför har jag nu tagit itu med dig [c]
för att straffa dig
och lägga dig i ruiner
för dina synders skull.
14 Du ska äta utan att bli mätt
och ständigt gå hungrig.
Du försöker spara
men kan ändå inte rädda något,[d]
och det du räddar
överlämnar jag åt svärdet.
15 Du ska så
men inte skörda.
Du ska pressa oliver
men inte få smörja dig med oljan.
Du ska trampa druvor
men inte få dricka vinet.
16 Man följer Omris stadgar
och gör som Achavs släkt.
Ni har följt deras råd.
Därför ska jag låta dig ödeläggas
och stadens invånare bli till åtlöje.
Ni får bära mitt folks[e] förakt.”
Liknelsen om det förlorade fåret
(Matt 18:12-14)
15 Alla tullindrivare och andra syndare kom för att lyssna till Jesus. 2 Detta retade fariseerna och de skriftlärda, som kritiserade Jesus för att han umgicks med syndare, och till och med åt med dem.
3 Då berättade Jesus en liknelse för dem: 4 ”Om någon av er har hundra får och upptäcker att han saknar ett av dem, lämnar han inte då de nittionio andra i ödemarken och letar efter det som är försvunnet, tills han hittar det? 5 När han hittar det, blir han glad och bär hem det på sina axlar. 6 Sedan samlar han sina vänner och grannar, så att de också kan glädjas över att han hittat sitt förlorade får.
7 Jag säger er att på samma sätt kommer man att glädja sig mer i himlen över en enda syndare som vänder om, än över nittionio rättfärdiga som inte behöver vända om.
Liknelsen om det borttappade myntet
8 Eller om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett, tänder hon inte då en lampa och sopar igenom hela huset och letar i varje vrå tills hon hittar det? 9 Och när hon hittar det, kallar hon inte sedan på sina vänner och grannar för att de ska glädjas med henne över att hon hittat det borttappade? 10 På samma sätt, säger jag er, gläder sig Guds änglar när en enda syndare vänder om.”
Liknelsen om sonen som lämnade sin far
11 Jesus sa: ”En man hade två söner. 12 Den yngre sa till sin far: ’Far, ge mig min del av arvet nu.’ Och han gick med på att dela sin egendom mellan sönerna.
13 Några dagar senare hade den yngre sonen sålt allt han ägde och gav sig iväg till ett främmande land. Där levde han ett vilt liv och gjorde snart slut på alla sina pengar. 14 Men när han hade gjort av med allt, drabbade en svår hungersnöd landet, och han var snart i nöd. 15 Han bad då en lantbrukare att anställa honom och mannen skickade ut honom att vakta svin. 16 Han längtade efter att få äta sig mätt på svinens fröskidor, men ingen gav honom något.
17 Då insåg han sin situation och sa till sig själv: ’Hemma hos min far har de anställda mat i överflöd, och här håller jag på att svälta ihjäl! 18 Jag går hem till min far och säger: Far, jag har syndat mot både himlen och dig. 19 Jag är inte värd att kallas din son längre, men låt mig åtminstone få arbeta som en av dina tjänare.’ 20 Och så gick han tillbaka hem till sin far.
Men medan sonen fortfarande var långt borta, såg hans far honom och fylldes av medlidande. Han sprang emot sin son och kramade om honom och kysste honom.
21 Sonen sa: ’Far, jag har syndat mot himlen och mot dig. Jag är inte värd att kallas din son längre.’
22 Men hans far sa till tjänarna: ’Skynda er! Ta fram mina finaste dräkter och sätt på honom dem. Sätt en ring på hans finger och skor på hans fötter! 23 Hämta sedan gödkalven och slakta den, så att vi kan äta och ha fest. 24 För min son var död men är levande igen. Han var förlorad men är återfunnen.’ Och så började festen.
25 Under tiden hade den äldre sonen varit ute på fälten. När han nu närmade sig huset, hörde han ljudet av musik och dans. 26 Han kallade på en av tjänarna och frågade vad det var man firade. 27 Tjänaren svarade: ’Din bror har kommit tillbaka, och din far har slaktat gödkalven för att fira att han har kommit hem välbehållen.’
28 Då blev den äldre sonen rasande och ville inte gå in i huset. Hans far gick därför ut och försökte övertala honom, 29 men han svarade: ’Under alla dessa år har jag arbetat hårt och aldrig någonsin vägrat att göra vad du har bett mig om. Ändå har du inte gett mig ens en killing, så att jag kunde ha fest med mina vänner. 30 Men nu när denne din son kommer hem, slösaren, som har gjort slut på dina pengar tillsammans med prostituerade, då firar du det med att slakta gödkalven!’
31 ’Mitt barn’, sa fadern till honom, ’du är alltid hos mig, och allt jag äger är ditt. 32 Men nu måste vi vara glada och fira detta, för din bror var död men är levande igen. Han var förlorad men är återfunnen.’ ”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.