M’Cheyne Bible Reading Plan
Davids erövringar
(2 Sam 8:1-14)
David besegrar många fiender
18 Efter en tid besegrade David filistéerna, underkuvade dem och intog Gat med dess kringliggande städer från dem.
2 Han besegrade också moabiterna och tvingade folket att underordna sig och betala skatt.
3 Han besegrade också kung Hadadeser i Sova ända bort till Hamat, när Hadadeser stod i begrepp att stärka sin kontroll över floden Eufrat. 4 David tillfångatog 1 000 av hans vagnar med 7 000 soldater i vagnar och 20 000 fotsoldater. Han skar av hälsenorna på alla hästar utom på ett hundratal.
5 När araméerna kom från Damaskus till kung Hadadesers hjälp, slog David ner och dödade 22 000 av dem. 6 Han förlade garnisoner bland araméerna i Damaskus och tvingade dem att underordna sig och betala skatt. Herren lät David vinna seger vart han än drog ut.
7 De guldsköldar som tillhörde kung Hadadesers officerare tog David med sig till Jerusalem. 8 Han tog också stora mängder koppar från Hadadesers städer Tivchat och Kun. Salomo använde den sedan till att göra kopparhavet, pelarna och kopparkärlen.
9 När kung Tou från Hamat hörde att David hade besegrat Sovas kung Hadadesers armé, 10 skickade han sin son Hadoram för att hälsa på och gratulera David till segern över Hadadeser, som hade fört krig mot Tou. Hadoram förde med sig gåvor av guld, silver och koppar.
11 Kung David helgade dem åt Herren, precis som det silver och guld han tagit från de besegrade folken: araméerna, moabiterna, ammoniterna, filistéerna och amalekiterna.
12 Avishaj, Serujas son, dödade 18 000 edoméer i Saltdalen. 13 Han förlade trupper i Edom, och edoméerna blev underordnade David. Herren gav David seger var han än drog fram.
14 David regerade över hela Israel och sörjde för lag och rätt för hela sitt folk. 15 Joav, Serujas son, var överbefälhavare för hären. Joshafat, Achiluds son, var kansler. 16 Sadok, Achituvs son, och Achimelek, Evjatars son, var präster, och Shavsha var kungens sekreterare. 17 Benaja, Jojadas son, var chef för keretéerna och peletéerna, och Davids söner var de främsta männen vid kungens sida.
Varning till rika människor
5 Ni som är rika, gråt och jämra er över den olycka som ska drabba er. 2 Er rikedom ska ruttna bort och era kläder ätas av mal. 3 Ert guld och silver ska förstöras av rost. Rosten ska vittna mot er och er kropp brännas upp som av eld. Ni har samlat på er rikedomar för den sista tiden. 4 Ni har undanhållit lönen för skördearbetarna på era åkrar. Nu ropar de, och skördearbetarnas rop har nått härskarornas[a] Herres öron.[b] 5 Ni har levt i lyx och överflöd här på jorden. Ni har ätit era hjärtan feta inför slakten.[c] 6 Ni har dömt och dödat den rättfärdige, han gjorde inte motstånd mot er.
Herren Jesus kommer snart tillbaka
7 Syskon, vänta tåligt på att Herren ska komma tillbaka. Se hur jordbrukaren tåligt väntar på skörden och ser fram emot höstregn och vårregn. 8 Visa tålamod och styrk era hjärtan, ni också, för Herren kommer snart.
9 Klaga inte på varandra, syskon, så att ni inte blir dömda. Domaren står redan utanför dörren.
10 Syskon, ta profeterna som talat i Herrens namn till ert föredöme när det gäller att lida och visa tålamod. 11 Vi prisar ju dem lyckliga som har hållit ut. Ni har hört om Jobs uthållighet och sett hur Herren lät hans liv sluta. Herren är full av medlidande och barmhärtighet.[d]
12 Framför allt, mina syskon, svär inga eder, vare sig vid himlen eller vid jorden eller vid något annat. Säg bara ett enkelt ja eller nej, så att ni inte drabbas av domen.[e]
Bönens kraft
13 Om någon av er får lida, ska han be. Och om någon är glad, ska han sjunga glädjesånger. 14 Om någon är sjuk, ska han kalla på församlingens ledare, och de ska be för honom och smörja honom med olja i Herrens namn.[f] 15 Deras bön, som bes i tro, ska göra den sjuke frisk, och Herren ska resa upp honom. Och om den sjuke har syndat ska han bli förlåten. 16 Bekänn därför era synder för varandra och be för varandra, så att ni kan bli botade.[g] Den rättfärdiges bön har stor verkan.
17 Elia var en människa precis som vi. Men när han ivrigt bad att det inte skulle regna, då regnade det inte i landet på tre och ett halvt år. 18 När han sedan bad igen, då kom regnet från himlen, och jorden gav sin skörd.[h]
Rädda den som har kommit bort från Jesus
19 Mina syskon, om någon av er har kommit bort från sanningen och någon för honom tillbaka, 20 så ska ni veta att den som lyckas föra en syndare tillbaka från hans villoväg, han räddar den personen från döden och gör så att många synder blir förlåtna.
Jona ber
2 Men nu hade Herren förberett det så, att en stor fisk svalde Jona. Han blev kvar i fiskens buk tre dagar och tre nätter. 2 Jona bad därifrån till Herren, sin Gud:
3 ”I min nöd ropade jag till Herren,
och han svarade mig.
Från dödsrikets djup ropade jag på hjälp,
och du hörde mitt rop.
4 Du kastade mig i djupet,
mitt i havet.
Strömmarna omgav mig,
alla dina bränningar och vågor
svepte över mig.
5 Då tänkte jag: ’Jag har fördrivits från dig.
Får jag någonsin mer se ditt heliga tempel?’
6 Vattnen omslöt mig ända upp till min strupe,
djupet omgav mig,
och sjögräs snodde sig runt mitt huvud.
7 Jag sjönk ända till foten av bergen.
Jordens bommar reglades
bakom mig för evigt.
Men du förde mig upp ur graven
och gav mig liv, Herre, min Gud.
8 När mitt liv tynade bort
tänkte jag på Herren,
och min bön gick till dig
i ditt heliga tempel.
9 De som håller sig till meningslösa avgudar
överger den nåd de fått.
10 Men med lovsång vill jag offra till dig
och hålla mina löften.
Räddningen kommer från Herren.”
11 Då gav Herren fisken en befallning, och den spydde upp Jona på land.
En romersk officer visar stark tro
(Matt 8:5-13)
7 När Jesus hade slutat tala till folket gick han in i Kafarnaum.
2 Där fanns en romersk officer som hade en tjänare som han satte stort värde på, och nu var tjänaren sjuk och låg för döden. 3 När officeren fick höra talas om Jesus, sände han några av judarnas ledare till honom för att be honom komma och bota tjänaren. 4 Dessa kom nu till Jesus och bad ivrigt till honom: ”Han förtjänar din hjälp”, sa de. 5 ”Han älskar vårt folk och har till och med byggt synagogan åt oss.”
6 Då följde Jesus med dem. Men innan han kom fram till huset, skickade officeren några vänner för att säga till honom: ”Herre, stanna där du är, jag är inte värd att du går in i mitt hus.[a] 7 Därför vågade jag inte heller komma till dig. Men säg bara ett ord, och låt min tjänare så bli frisk. 8 Jag har själv överordnade officerare som ger mig order, och jag har andra soldater som är under mig. Om jag säger till en av dem: ’Gå’, så går han, och till en annan: ’Kom’, så kommer han, och om jag säger till min tjänare: ’Gör det här’, så gör han det.”
9 När Jesus hörde detta blev han mycket förvånad och vände sig till folket som följde honom och sa: ”Jag säger er att inte ens bland Israels folk har jag funnit en så stark tro.”
10 När de utsända kom tillbaka till huset, såg de att tjänaren var fullt frisk.
Jesus uppväcker en änkas son från döden
11 Sedan gick Jesus till en stad som hette Nain, och med honom följde hans lärjungar och mycket folk. 12 Och just som han närmade sig stadsporten bar man ut en död. Den döde var ende sonen, och hans mor var änka. Mycket folk från staden gjorde henne sällskap.
13 När Herren såg änkan fylldes han av medlidande och sa: ”Gråt inte!” 14 Sedan gick han fram till båren och rörde vid den, och bärarna stannade. ”Unge man”, sa han, ”jag säger dig: Res dig upp!”
15 Då satte sig den döde upp och började tala. Och Jesus gav honom tillbaka till hans mor.
16 De greps av fruktan och hyllade Gud och sa: ”En stor profet har uppstått bland oss!” och: ”Gud har besökt sitt folk”. 17 Berättelsen om detta spred sig sedan över hela Judeen och till och med utanför landets gränser.
Jesus svarar på Johannes döparens fråga
(Matt 11:2-19)
18 Johannes döparen fick höra allt detta av sina lärjungar. Han kallade till sig två av dem 19 och skickade dem till Herren för att fråga: ”Är du den som ska komma, eller ska vi vänta på någon annan?”
20 När männen kom till Jesus sa de: ”Johannes döparen har skickat oss till dig för att fråga: ’Är du den som ska komma, eller ska vi vänta på någon annan?’ ” 21 Jesus höll just då på att bota människor från sjukdomar och lidanden och från onda andar. Han gav också flera blinda synen tillbaka. 22 Jesus svarade dem: ”Gå tillbaka till Johannes och berätta för honom vad ni har sett och hört: blinda börjar se, förlamade går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår, och de fattiga får höra ett glatt budskap.[b] 23 Lycklig är den som inte kommer på fall för min skull.”
24 När de som var utsända av Johannes hade gått, började Jesus tala till folket om Johannes: ”När ni gick ut i ödemarken, vad ville ni då se? Ett grässtrå som vajar för vinden? 25 Eller vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina kläder? Nej, män som går omkring i dyrbara kläder och lever i lyx finns i kungapalatsen. 26 Vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, jag säger er: han är mer än en profet. 27 Han är den som det står skrivet om:
’Se! Jag ska sända min budbärare före dig,
och han ska bereda vägen för dig’[c].
28 Jag säger er: ingen av en kvinna född är större än Johannes, men den minsta i Guds rike är större än han.”
29 Allt folket som lyssnade, även tullindrivarna, gav Gud rätt, och de lät sig döpas med Johannes dop. 30 Men fariseerna och de laglärda förkastade Guds plan och lät sig inte döpas av Johannes.
31 ”Vad ska jag jämföra detta släkte med? Vad liknar de? 32 De är som barn som sitter på torget och ropar till varandra:
’Vi spelade flöjt för er,
men ni ville inte dansa.
Vi sjöng klagosång för er,
men ni ville inte gråta.’
33 Johannes döparen kom, och han äter inte bröd och dricker inte vin, och då säger ni: ’Han är besatt av en ond ande.’ 34 Men Människosonen har kommit och äter och dricker, och då säger ni: ’Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare!’ 35 Men vishetens barn ger ändå visheten rätt.[d]”
En syndig kvinna smörjer Jesus fötter
(Matt 26:6-13; Mark 14:3-9; Joh 12:1-8)
36 En av fariseerna bjöd hem Jesus på en måltid, så han gick dit och slog sig ner för att äta. 37 I staden fanns en kvinna som var en synderska[e], och hon fick höra att han var där i fariséns hus och åt. Hon gick då dit med en alabasterflaska väldoftande olja. 38 Hon ställde sig bakom Jesus vid hans fötter[f] och grät tills hans fötter var våta av hennes tårar. Sedan torkade hon hans fötter med sitt hår och kysste dem och smorde dem med olja.
39 När värden, som var farisé, såg det, tänkte han för sig själv: ”Om den här mannen verkligen var en profet, hade han förstått vad det här är för en slags kvinna som rör vid honom, en synderska.”
40 Jesus sa till honom: ”Simon, jag har något att säga dig.” Simon svarade: ”Säg det, Mästare.”
41 ”En man lånade ut pengar till två personer, femhundra denarer till den ene och femtio till den andre.[g] 42 Men ingen av dem kunde betala tillbaka, så han avskrev skulden. Vem av dem älskar honom mest?”
43 ”Jag antar att den som var skyldig honom mest”, svarade Simon. ”Ja, det är riktigt”, sa Jesus.
44 Sedan vände sig Jesus mot kvinnan och sa till Simon: ”Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus gav du mig inget vatten så att jag kunde tvätta mina fötter, men hon har tvättat mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. 45 Du gav mig ingen hälsningskyss när jag kom, men hon har kysst mina fötter utan uppehåll, ända sedan jag kom hit. 46 Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med sin väldoftande olja. 47 Därför säger jag dig att hennes många synder är förlåtna, vilket hennes stora kärleksfullhet visar. Men den som har fått litet förlåtet, visar lite kärlek.”
48 Sedan sa han till kvinnan: ”Dina synder är förlåtna.”
49 Då sa de övriga vid bordet till varandra: ”Vem är han som till och med förlåter synder?”
50 Jesus sa till kvinnan: ”Din tro har räddat dig. Gå i frid.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.