M’Cheyne Bible Reading Plan
Achas regerar i Juda
(2 Krön 28:1-8; 28:16-21; 28:23-27; Jes 7:1—12:6)
16 I Pekachs, Remaljas son, sjuttonde regeringsår blev Achas, Jotams son, kung i Juda. 2 Han var tjugo år när han blev kung, och han regerade i sexton år i Jerusalem. Men han gjorde inte det som var rätt i Herrens, sin Guds, ögon, som hans förfader David hade gjort. 3 Han följde Israels kungars exempel. Han offrade till och med sin egen son i eld i enlighet med den avskyvärda seden hos de folk som Herren hade fördrivit för israeliternas skull. 4 Han offrade och tände rökelse på offerplatserna och höjderna och under alla grönskande träd.
5 Kung Resin i Aram och kung Pekach i Israel, Remaljas son, gick till anfall mot Jerusalem och belägrade Achas, men de lyckades inte besegra honom. 6 Ungefär samtidigt återtog kung Resin Elat åt Aram. Han drev ut alla från Juda ur staden, och edoméerna bosatte sig där i stället. De har bott där sedan dess.
7 Achas skickade sändebud till kung Tiglat Pileser i Assyrien med ett budskap: ”Jag är din tjänare och din son. Kom och rädda mig ur den arameiske kungens och Israels kungs grepp. De har anfallit mig.” 8 Achas tog silvret och guldet som fanns i Herrens hus och i kungapalatsets skattkammare och sände det som gåva till kungen av Assyrien. 9 Den assyriske kungen lyssnade till honom och anföll då Damaskus, intog den, och förde bort dess invånare till Kir och dödade kung Resin.
10 Kung Achas for då till Damaskus för att träffa den assyriske kungen Tiglat Pileser. Han såg där ett altare, gjorde en skiss av det, som han sedan med en detaljerad beskrivning sände till prästen Uria. 11 Prästen Uria byggde ett altare efter den beskrivning kung Achas sänt till honom från Damaskus. Det var färdigt innan kungen kom tillbaka från Damaskus. 12 När kungen kom tillbaka från Damaskus och såg altaret, gick han fram och offrade på det. 13 Han bar fram brännoffer, matoffer, och hällde dryckesoffer över altaret och stänkte sedan blodet från gemenskapsoffret över det. 14 Sedan tog han bort kopparaltaret, som hade stått inför Herren i templets främre del, och placerade det på norra sidan av det nya altaret.[a] 15 Kung Achas gav prästen Uria instruktioner: ”Offra på det stora altaret morgonens brännoffer och kvällens matoffer, kungens brännoffer och matoffer och folkets brännoffer, matoffer och dryckesoffer. Stänk blodet från brännoffren och slaktoffren på det altaret. Men kopparaltaret ska jag använda till för att söka vägledning.”
16 Prästen Uria utförde allt kungen Achas hade befallt honom. 17 Kungen tog bort sidoplåtarna från bäckenställen i templet och faten som stod på dem. Havet som stod på kopparoxarnas ryggar tog han ner och ställde på ett stenfundament. 18 För den assyriske kungens skull tog han också bort den täckta sabbatspassage[b] som han hade byggt mellan kungens yttre ingångsväg och Herrens hus.
19 Achas historia i övrigt, vad han gjorde, finns nedtecknat i Juda kungars krönika.
20 Achas dog och begravdes bland sina förfäder i Davids stad. Hans son Hiskia blev kung efter honom.
Regler för församlingens liv
2 Men du ska tala om vad den sunda läran förutsätter. 2 De äldre männen ska uppträda nyktert, värdigt, visa självbehärskning och vara sunda i tro, kärlek och tålamod.
3 Också de äldre kvinnorna ska uppträda på ett värdigt sätt. De ska inte sprida skvaller och inte dricka för mycket vin, utan lära ut det som är gott. 4 De ska lära de yngre kvinnorna att älska sin man och sina barn, 5 att vara självbehärskade, rena, att sköta sitt hem, vara goda och underordna sig sin man, så att ingen hånar Guds ord.
6 På samma sätt ska du uppmana de unga männen att visa självbehärskning. 7 Var också själv ett föredöme för dem genom att göra gott. Din undervisning ska vara uppriktig och seriös. 8 Håll dig till sunt tal, så att du inte kan kritiseras för något. Då måste dina motståndare skämmas, eftersom de inte hittar något ont att säga om oss.
9 Uppmana slavarna att underordna sig sina herrar i allt, så att de lyder dem i allt utan att säga emot. 10 De får inte stjäla något utan ska alltid vara goda och pålitliga, så att de på alla sätt gör Guds, vår Frälsares, lära attraktiv.
11 Guds nåd har uppenbarats till räddning för alla människor. 12 Den lär oss att säga nej till ett gudlöst liv och till de begär som världen lockar med, och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den här tidsåldern, 13 medan vi ser fram emot det lyckliga hoppet, att vår stora Gud och Frälsare, Jesus Kristus, ska komma i sin härlighet. 14 Han offrade sig själv för oss för att köpa oss fria från all laglöshet och rena åt sig ett eget folk, ett folk som strävar efter att göra det som är gott.
15 På detta sätt ska du tala, uppmuntra och tillrättavisa med stor auktoritet. Låt ingen se ner på dig.
Israels straff
9 Gläd dig inte, Israel,
jubla inte som andra folk.
För du har varit otrogen din Gud
och älskat en skökas lön
på varje tröskplats.
2 Tröskplatsen och vinpressen kan inte livnära dem,
och vinet slår fel för dem.
3 De får inte bo kvar i Herrens land,
utan Efraim ska föras tillbaka till Egypten
och äta oren mat i Assyrien.
4 De ska inte få hälla ut vin
som drickoffer åt Herren,
och deras slaktoffer kan inte behaga honom.
Sådana ska vara för dem som sorgebröd.
Alla som äter av det blir orena.
Deras bröd är bara för dem själva
och ska inte komma in i Herrens hus.
5 Vad ska ni göra på festdagen,
på Herrens högtidsdag?
6 Om de kommer undan förödelsen
ska Egypten samla dem
och Memfis begrava dem.
Deras skatter av silver ska tistlar ta över,
och törnen ska växa i deras tält.[a]
7 Tiden är inne för straffet,
tiden är inne för vedergällningen,
det ska Israel veta.
Profeten är dum,
andens man vansinnig
för din stora synd
och ditt stora hat.
8 Tillsammans med min Gud
är Efraims väktare profeten,
men snaror är lagda på alla hans vägar,
och hat råder i hans Guds hus.
9 De har sjunkit i djupt fördärv,
som en gång i tiden i Giva.
Han minns deras ondska
och straffar deras synder.
10 Som druvor i öknen
fann jag Israel,
era förfäder såg jag som säsongens allra första frukter
på ett fikonträd.
Men när de kom till Baal-Pegor
invigde de sig åt skamguden.
De blev lika vidriga
som den de älskade.
11 Efraims ära flyger bort som en fågel,
inget barnafödande,
ingen graviditet,
ingen befruktning.
12 Och även om de föder barn,
ska jag ta varenda av dem ifrån dem.
Ve dem,
när jag vänder mig bort ifrån dem!
13 Jag har sett Efraim, likt Tyros,
planterad på en skön äng,[b]
men Efraim ska få leda sina barn
till den som slaktar dem.”
14 Ge dem, Herre, vad du ska ge dem!
Ge dem ofruktsamma moderliv
och förtorkade bröst.
15 ”För all deras ondska vid Gilgal
började jag hata dem där.
För deras onda gärningars skull
ska jag driva ut dem ur mitt hus.
Jag kan inte längre älska dem.
Alla deras ledare är upproriska.
16 Efraim är slagen,
deras rot är förtorkad,
och de bär inte mer frukt.
Även om de föder barn
ska jag döda deras dyrbara livsfrukt.”
17 Min Gud förkastar dem,
därför att de inte har lyssnat till honom,
och de ska bli flyktingar bland folken.
Återställd lycka
126 En vallfartssång.
När Herren förde tillbaka Sions fångar,
var det som om vi drömde.
2 Vi skrattade högt och sjöng av glädje, vi jublade.
Bland folken sades det:
”Herren har gjort stora ting för dem!”
3 Ja, Herren har gjort stora ting med oss,
och vi är glada.
4 Återställ vår lycka, Herre,
liksom bäckarna i Negev!
5 De som sår med tårar
ska få skörda med glädje.
6 Gråtande går de ut med säden de ska så,
men med jubel kommer de tillbaka och bär sina kärvar.
Meningslöst utan Guds välsignelse
127 En vallfartssång. Av Salomo.
Om inte Herren bygger huset,
är byggnadsarbetarnas möda till ingen nytta.
Om inte Herren vakar över staden,
står vaktposten förgäves på sin plats.
2 Det är meningslöst att stiga upp tidigt
och gå sent till sängs
för att kunna äta det bröd ni slitit för.
Gud ger sina vänner vila.[a]
3 Barn är en gåva från Herren,
livsfrukt en lön.
4 En ung mans söner är som pilar i en krigares händer.
5 Lycklig är den man som har sitt koger fyllt med dem.
De kommer inte på skam inför fienden i rätten.
Den gudfruktiges välsignelser
128 En vallfartssång.
Lycklig är den som fruktar Herren
och vandrar på hans vägar.
2 Det du arbetat ihop får du äta av.
Du ska vara lycklig,
och det ska gå dig väl.
3 Din hustru ska likna en fruktbar vinstock i ditt hus
och dina barn olivplantor vid ditt bord.
4 Så välsignas den som fruktar Herren.
5 Herren ska välsigna dig från Sion.
Du ska få se Jerusalems välgång
så länge du lever,
6 och du ska få leva för att se dina barnbarn.
Frid över Israel!
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.