M’Cheyne Bible Reading Plan

David i Nob

21 David kom till prästen Ahimelek^[a] i Nob^[b]. Men Ahimelek blev förskräckt när han mötte David och frågade honom: ”Varför kommer du ensam, har du ingen med dig?” ² David svarade prästen Ahimelek: ”Kungen har gett mig ett uppdrag och sagt till mig: Ingen får veta något om ärendet jag skickat och beordrat dig till. Mina män har jag visat till det och det stället. ³ Vad har du till hands? Ge mig fem bröd eller det som finns.” ^4 (A) ”Något vanligt bröd har jag inte”, svarade prästen. ”Det finns bara heligt bröd – ifall dina män har avhållit sig från kvinnor.” ^5 (B) David svarade prästen: ”Jag försäkrar dig att kvinnor har varit skilda från oss sedan i förrgår. När jag drar ut är mina mäns utrustning helig^[c] även när uppdraget är vanligt. Hur mycket heligare är den då inte i dag?” ^6 (C) Då gav prästen honom det heliga, för det fanns inget annat bröd än skådebröden^[d]. De hade legat inför Herrens ansikte men burits undan för att ersättas av nybakat bröd samma dag.

^7 (D) Men en av Sauls tjänare var där den dagen. Det var edomiten Doeg, den främste av Sauls herdar. Han hölls i förvar^[e] inför Herren.

⁸ David frågade Ahimelek: ”Du har inget spjut eller svärd till hands här? Jag fick varken med mig mitt svärd eller mina andra vapen, eftersom kungens uppdrag var så brådskande.” ^9 (E) Prästen svarade: ”Här är svärdet som tillhörde filistén Goliat som du slog i Terebintdalen. Det är insvept i en mantel bakom efoden^[f]. Vill du ha det, så ta det. Något annat har jag inte.” David svarade: ”Ge mig det! Maken till det finns inte.”

Davids flykt till Gat

^10 (F) David bröt upp och flydde den dagen för Saul och kom till Akish, kungen i Gat. ^11 (G) Men Akishs tjänare sade till honom: ”Är det inte David, landets kung? Är det inte om honom de sjunger vid dansen:

¹² David lade märke till dessa ord och blev mycket rädd för kung Akish i Gat. ^13 (H) Därför ändrade han sitt beteende inför dem och spelade galen^[g] när de ville hålla fast honom. Han gjorde märken^[h] på dörrarna i porten och lät saliven rinna ner i skägget.

¹⁴ Då sade Akish till sina tjänare: ”Ni ser ju att mannen är galen. Varför kommer ni med honom till mig? ¹⁵ Har jag så ont om galningar att ni måste ta hit den där för att bära sig åt inför mig? Ska en sådan få komma in i mitt hus?”

Mordet på prästerna

22 ^(I) David begav sig därifrån och flydde bort till Adullams grotta^[i]. När hans bröder och hela hans fars hus fick höra det kom de ner dit till honom. ² Alla som var i svårigheter, hade fordringsägare eller var missnöjda samlades hos honom, och han blev deras ledare. Omkring fyrahundra man anslöt sig till honom.

³ Därifrån begav sig David till Mispe i Moab^[j]. Till kungen i Moab sade han: ”Låt min far och min mor få komma över hit och vara hos er tills jag får veta vad Gud vill göra med mig.” ⁴ Han förde fram dem inför kungen i Moab, och de fick stanna hos honom så länge David var i borgen. ^5 (J) Men profeten Gad sade till David: ”Du ska inte stanna här i borgen. Dra bort härifrån till Juda land.” Då gav sig David i väg därifrån och kom till Heretskogen.

⁶ Saul fick höra att David och männen som var med honom hade blivit upptäckta. Saul satt då under tamarisken på höjden i Gibea med sitt spjut i handen, och alla hans tjänare stod omkring honom. ^7 (K) Då sade han till sina tjänare som stod omkring honom: ”Hör, benjaminiter! Kommer Ishais son att ge åkrar och vingårdar till er alla och göra er alla till befäl och underbefäl? ^8 (L) Ni har ju sammansvurit er mot mig allihop, och ingen har avslöjat för mig att min son har slutit förbund med Ishais son. Ingen av er har brytt sig om mig nog för att avslöja det för mig, när min son eggar upp min tjänare så att han ligger i bakhåll för mig som nu i dag.” ^9 (M) Då sade edomiten Doeg^[k], som också stod där bland Sauls tjänare: ”Jag såg Ishais son komma till Ahimelek, Ahitubs son, i Nob. ^10 (N) Och han frågade Herren för honom och gav honom reskost. Dessutom gav han honom filistén Goliats svärd.”

¹¹ Då sände kungen bud och kallade till sig prästen Ahimelek, Ahitubs son, och hela hans fars hus, prästerna i Nob. De kom alla till kungen, ¹² och Saul sade: ”Hör nu på, du Ahitubs son.” Han svarade: ”Här är jag, min herre.” ¹³ Saul sade till honom: ”Varför har ni sammansvurit er mot mig, du och Ishais son? Varför har du gett honom bröd och ett svärd och frågat Gud för honom, så att han sätter sig upp mot mig och ligger i bakhåll för mig som nu i dag?” ^14 (O) Ahimelek svarade kungen: ”Vem av alla dina tjänare är så betrodd som David, han som är kungens svärson och ledare för din livvakt och högt ärad i ditt hus? ¹⁵ Var det här första gången som jag frågade Gud för honom? Verkligen inte! Därför bör kungen inte lägga skuld på sin tjänare eller på någon i min fars hus, för din tjänare visste ingenting om allt detta.”

¹⁶ Men kungen sade: ”Du måste dö, Ahimelek, du och hela din fars hus.” ¹⁷ Kungen sade till livvakterna som stod omkring honom: ”Gå fram och döda Herrens präster, för de håller också med David! De visste att han flydde men avslöjade det inte för mig.” Men kungens tjänare ville inte räcka ut sin hand och hugga ner Herrens präster. ^18 (P) Då sade kungen till Doeg: ”Gå fram du och hugg ner prästerna!” Edomiten Doeg gick då fram och högg ner prästerna och dödade den dagen åttiofem män som bar linne-efod. ^19 (Q) Invånarna i Nob, både män och kvinnor, barn och spädbarn, blev slagna av Saul med svärd. Kor, åsnor och får blev också slagna med svärd.

²⁰ Endast en son till Ahimelek, Ahitubs son, kom undan. Han hette Ebjatar, och han flydde bort till David. ²¹ Ebjatar berättade för David att Saul hade dödat Herrens präster. ^22 (R) Då sade David till Ebjatar:^[l] ”Jag förstod redan då, när edomiten Doeg var där, att han skulle berätta allt för Saul. Jag är orsak till att hela din fars hus har dödats. ²³ Stanna nu hos mig och var inte rädd. Den som vill ta mitt liv vill ta ditt liv också. Hos mig är du i säkerhet.”

Guds medarbetare

3 Bröder, själv kunde jag inte tala till er som till andliga människor, utan bara som till köttsliga^[a] människor, spädbarn i Kristus. ^2 (A) Mjölk gav jag er att dricka. Fast föda fick ni inte, för den tålde ni inte än. Och det gör ni inte nu heller, ^3 (B) eftersom ni fortfarande är köttsliga. För när det finns avund och strid bland er, är ni då inte köttsliga och lever som alla andra? ^4 (C) Om en säger: "Jag håller mig till Paulus" och en annan: "Jag håller mig till Apollos", är ni då inte som folk i allmänhet?

^5 (D) Vad är Apollos? Vad är Paulus? Tjänare som har fört er till tro, var och en med den uppgift som Herren har gett. ^6 (E) Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten. ⁷ Varken den som planterar eller den som vattnar betyder något, utan bara Gud som ger växten. ^8 (F) Den som planterar och den som vattnar är ett, och var och en ska få sin lön efter sitt arbete. ^9 (G) Vi är Guds medarbetare, och ni är Guds åker, Guds byggnad.

^10 (H) Med den nåd som Gud gett mig har jag som en kunnig byggmästare lagt grunden, och nu bygger en annan vidare på den. Men var och en måste tänka på hur han bygger. ^11 (I) Ingen kan lägga en annan grund än den som är lagd, Jesus Kristus. ¹² Om någon bygger på den grunden med guld, silver och ädelstenar eller med trä, hö och halm, ¹³ så ska det visa sig hur var och en har byggt. Den dagen ska visa det, för den uppenbaras i eld och elden ska pröva hur vars och ens verk är.^{[b] 14} Om det verk som någon har byggt består, ska han få lön. ¹⁵ Men om hans verk brinner upp ska han gå miste om lönen. Själv ska han dock bli frälst, men som genom eld. ^16 (J) Vet ni inte att ni är Guds tempel och att Guds Ande bor i er? ¹⁷ Om någon fördärvar Guds tempel ska Gud fördärva honom. Guds tempel är heligt, och det templet är ni.

^18 (K) Bedra inte er själva. Om någon av er tycker sig vara vis i den här världen, måste han först bli en dåre för att bli vis. ¹⁹ Den här världens visdom är nämligen dårskap inför Gud. Det står skrivet: Han fångar de visa i deras slughet,^{[c] 20} och vidare: Herren känner de visas tankar, han vet att de är tomma.^[d]

²¹ Därför ska ingen skryta över människor, för allt är ert: ²² Paulus, Apollos och Kefas, världen, liv och död, nutid och framtid, allt är ert. ^23 (L) Men ni tillhör Kristus, och Kristus tillhör Gud.

De fyra varelserna och Herrens tron

1 I det trettionde året^[a], på femte dagen i fjärde månaden^[b], när jag var bland de bortförda vid floden Kebar,^[c] öppnades himlen och jag fick se syner från Gud.

^2 (A) På femte dagen i månaden under det femte året sedan kung Jojakin^[d] förts bort i fångenskap, ^3 (B) kom Herrens ord till prästen Hesekiel, Busis son, i kaldeernas land^[e] vid floden Kebar, och Herrens hand kom där över honom.

^4 (C) Jag fick se en stormvind komma norrifrån, ett stort moln med flammande eld, och det omgavs av ett sken. Mitt i skenet syntes något som var likt glänsande metall, ^5 (D) och mitt i elden syntes något som liknade fyra levande varelser.^[f] De såg ut som människor. ^6 (E) Varje varelse hade fyra ansikten och vart och ett av dem hade fyra vingar. ⁷ Deras ben var raka och deras fötter liknade fötterna på en kalv, och de glänste som skinande koppar. ⁸ De hade människohänder under sina vingar på alla fyra sidorna. Alla fyra hade ansikten och vingar. ⁹ Deras vingar slöt sig intill varandra, och när de gick behövde de inte vända sig utan de gick alltid rakt fram. ^10 (F) Deras ansikten liknade människoansikten, och alla fyra hade lejonansikten på högra sidan. På vänstra sidan hade alla fyra tjur­ansikten, och alla fyra hade örnansikten. ¹¹ Sådana var deras ansikten.

Deras vingar var utbredda upptill. Varje varelse hade två vingar som de rörde vid varandra med och två som täckte deras kroppar. ¹² De gick rakt fram. Dit Anden ville gå, dit gick de, och när de gick behövde de inte vända sig. ¹³ Till utseendet liknade varelserna eldsglöd som brann likt facklor medan elden rörde sig fram och tillbaka mellan dem. Den gav ett sken ifrån sig och blixtar for ut ur elden. ¹⁴ Varelserna skyndade fram och tillbaka som blixtar.

¹⁵ Medan jag såg på dem, fick jag se ett hjul på jorden bredvid varelserna med de fyra ansiktena. ^16 (G) Det såg ut som om hjulen var gjorda av något som liknade krysolit^[g], och alla fyra var likadana. Ett hjul tycktes vara inuti ett annat hjul, ¹⁷ så att de kunde gå åt alla fyra hållen utan att vända sig. ¹⁸ Hjulringarna var höga och skrämmande, och på alla fyra var hjulringarna fullsatta med ögon runt omkring. ¹⁹ När varelserna gick, gick också hjulen bredvid dem, och när de lyfte sig över jorden, lyfte sig också hjulen. ²⁰ Dit Anden ville gå, dit gick de, och hjulen lyfte sig tillsammans med dem, för varelsernas ande var i hjulen. ²¹ När varelserna gick, gick också hjulen. När de stod stilla, stod också hjulen stilla. När de höjde sig upp från jorden höjde sig också hjulen, för varelsernas ande var i hjulen.

²² Över varelsernas huvuden syntes något som liknade ett himlavalv, likt underbar kristall, utspänt över deras huvuden. ²³ Under valvet var deras vingar utbredda rakt emot varandra. Varje varelse hade två vingar som täckte den ena sidan av kroppen och två som täckte den andra sidan.

^24 (H) När de gick, lät ljudet av deras vingar i mina öron som bruset av väldiga vatten, som den Allsmäktiges röst, ett väldigt dån som dånet från en här. När de stod stilla, höll de sina vingar sänkta. ²⁵ Och en röst hördes från himlavalvet över deras huvuden där de stod stilla med sänkta vingar.

^26 (I) Ovanför valvet över deras huvuden syntes något som liknade en tron gjord av safirsten. På det som liknade en tron satt en gestalt som såg ut som en människa. ²⁷ Och jag såg något som liknade glänsande malm, omgivet runt omkring av något som liknade eld, från det som tycktes vara hans höfter och ända upp. Och neråt, från det som såg ut att vara hans höfter, såg jag något som liknade eld omgiven av ett sken. ^28 (J) Skenet syntes runt omkring som bågen i skyn en regnig dag.

Sådan var synen som tycktes vara Herrens härlighet. När jag såg den föll jag ner på mitt ansikte, och jag hörde rösten av någon som talade.

De gudlösas skenbara lycka

37 ^[a](A) Av David.

אAlef

בBeth

גGimel

דDaleth

הHe

וWaw

זZajin

חHeth

טTeth

יJod

כKaf

לLamed

מMem

נNun

סSamek

עAjin

פPe

צTsade

קQof

רResh

שShin

תTaw