M’Cheyne Bible Reading Plan
Saul försöker döda David
19 (A) Saul talade med sin son Jonatan och med alla sina tjänare om att döda David. Men Sauls son Jonatan hade David mycket kär. 2 Därför berättade Jonatan det för David och sade: ”Min far Saul försöker döda dig. Var på din vakt i morgon bitti och håll dig undan och göm dig någonstans. 3 Själv ska jag gå ut och ställa mig bredvid min far på marken där du är och tala med min far om dig. Märker jag något ska jag berätta det för dig.”
4 Jonatan talade väl om David med sin far Saul och sade till honom: ”Kungen bör inte synda mot sin tjänare David, för han har inte förbrutit sig mot dig. Det han har gjort har varit till stor nytta för dig. 5 (B) Han satte sitt liv på spel och slog ner filistén, och Herren gav hela Israel en stor seger. Du såg det och gladdes över det. Varför skulle du då synda mot oskyldigt blod och döda David utan orsak?” 6 Saul lyssnade till Jonatans ord och svor: ”Så sant Herren lever, han ska inte dödas.” 7 (C) Sedan kallade Jonatan till sig David och berättade för honom allt som hade sagts. Jonatan tog med sig David till Saul, och han var sedan i hans tjänst som förut.
8 När kriget bröt ut igen, drog David ut och stred mot filisteerna och tillfogade dem ett stort nederlag så att de flydde för honom.
9 (D) Men en ond ande från Herren kom över Saul där han satt i sitt hus med spjutet i handen medan David spelade. 10 Då försökte Saul spetsa David med spjutet vid väggen. Men David vek undan för Saul och spjutet gick in i väggen. David flydde och kom undan samma natt.
11 (E) Men Saul sände några män[a] till Davids hus för att vakta på honom och döda honom morgonen därpå. Davids hustru Mikal talade om det för honom och sade: ”Om du inte räddar ditt liv i natt blir du dödad i morgon.” 12 (F) Därefter släppte hon ner David genom fönstret, och han flydde och kom undan. 13 Sedan tog Mikal husguden[b] och lade den i sängen. Hon satte myggnät av gethår över huvudet på den och lade täcket[c] över den. 14 När Saul sände män för att hämta David sade hon: ”Han är sjuk”. 15 Då sände Saul dit männen igen för att gå in till David och sade: ”Bär hit honom till mig i sängen så att jag kan döda honom.”
16 Men när männen kom in var det husguden som låg i sängen med nätet av gethår över huvudet. 17 Då sade Saul till Mikal: ”Varför har du lurat mig så här och släppt iväg min fiende så att han kom undan?” Mikal svarade Saul: ”Han sade till mig: Släpp mig, annars dödar jag dig.” 18 När David hade flytt och kommit undan begav han sig till Samuel i Rama[d] och berättade för honom allt vad Saul hade gjort mot honom. Sedan gick han med Samuel till Najot och stannade där.
19 Man berättade för Saul att David var i Najot vid Rama. 20 (G) Då sände Saul dit några män för att hämta David. Men när männen fick se skaran av profeter som profeterade och Samuel stå där som deras anförare, kom Guds Ande över dem så att också de profeterade. 21 När man berättade det för Saul sände han dit andra män, men också de profeterade. När han då för tredje gången sände dit andra män, profeterade de också. 22 Då begav han sig själv till Rama. När han kom till den stora brunnen i Seku frågade han: ”Var är Samuel och David?” Man svarade: ”De är i Najot i Rama.” 23 Då gick han dit, till Najot i Rama. Men Guds Ande kom även över honom så att han gick och profeterade hela vägen fram till Najot i Rama. 24 (H) Då kastade han också av sig kläderna och profeterade, också han, inför Samuel. Han blev liggande naken[e] hela den dagen och hela natten. Därför brukar man säga: ”Är Saul också bland profeterna?”
Hälsning
1 (A) Från Paulus, genom Guds vilja kallad till Kristi Jesu apostel, och vår broder Sostenes[a]. 2 (B) Till Guds församling i Korint[b], de kallade och heliga som helgats i Kristus Jesus, tillsammans med alla som åkallar vår Herre Jesu Kristi namn på varje plats där de eller vi bor[c]. 3 Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus.
Tack till Gud
4 (C) Jag tackar alltid min Gud för er, för den Guds nåd som ni har fått i Kristus Jesus. 5 (D) I honom har ni blivit rika på allt, på allt tal[d] och all insikt, 6 eftersom vittnesbördet om Kristus har fått stadigt fäste hos er[e]. 7 (E) Därför saknar ni inte någon nådegåva medan ni väntar på att vår Herre Jesus Kristus ska uppenbaras. 8 (F) Han ska också styrka er ända till slutet, så att ni inte kan anklagas på vår Herre Jesu Kristi dag. 9 (G) Gud är trofast, han som har kallat er till gemenskap med sin Son Jesus Kristus, vår Herre.
Splittring i församlingen
10 (H) I vår Herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder[f], att ni alla ska vara eniga i det ni säger och inte låta splittring finnas bland er, utan stå enade i samma sinne och samma mening. 11 Av Chloes folk[g] har jag nämligen fått veta om er, mina bröder, att det förekommer stridigheter bland er. 12 (I) Vad jag menar är att ni var och en säger: "Jag håller mig till Paulus" eller "Jag håller mig till Apollos[h]" eller "Jag håller mig till Kefas[i]" eller "Jag håller mig till Kristus". 13 Är Kristus delad? Det var väl inte Paulus som blev korsfäst för er? Eller var det i Paulus namn ni blev döpta?
14 (J) Jag tackar Gud för att jag inte har döpt någon av er utom Crispus[j] och Gaius[k], 15 så att ingen kan säga att ni blev döpta i mitt namn. 16 (K) Jo, Stefanas[l] familj har jag också döpt. Annars vet jag inte om jag har döpt någon annan. 17 (L) Kristus har ju inte sänt mig för att döpa utan för att predika evangeliet, men inte med vältalig vishet[m] så att Kristi kors förlorar sin kraft.
Kristus är Guds vishet
18 (M) Ordet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft. 19 Det står ju skrivet: Jag ska göra slut på de visas visdom och förkasta de förståndigas förstånd.[n] 20 (N) Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens debattörer[o]? Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap?
21 (O) När världen inte genom sin visdom lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap vi förkunnar frälsa dem som tror. 22 Judarna begär tecken och grekerna söker vishet, 23 men vi predikar Kristus som korsfäst – för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap.[p] 24 (P) Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet. 25 Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.
26 Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa på världens sätt, inte många var mäktiga, inte många förnäma. 27 Nej, det som för världen var dåraktigt utvalde Gud för att förödmjuka de visa, och det som för världen var svagt utvalde Gud för att förödmjuka det starka, 28 och det som för världen var obetydligt och föraktat och inte fanns till, det utvalde Gud för att tillintetgöra det som fanns till, 29 (Q) för att ingen människa ska berömma sig inför Gud. 30 (R) Tack vare honom är ni i Kristus Jesus. För oss har han blivit vishet från Gud, rättfärdighet, helgelse och återlösning, 31 för att det ska bli som det står skrivet: Den som berömmer sig ska berömma sig av Herren[q].
Sions elände och vanära
אAlef
4 Så matt guldet har blivit,
det ädlaste guldet förvandlats!
Heliga ädelstenar ligger spridda
i varje gathörn.
בBeth
2 (A) Sions ädlaste söner
skattades som fint guld.
Nu räknas de som lerkärl,
som verk av krukmakarhänder.
גGimel
3 (B) Till och med schakaler
räcker fram sina spenar
och låter ungarna dia,
men dottern mitt folk
har blivit grym[a],
som strutsen i öknen.
דDaleth
4 (C) Dibarnets tunga fastnar
i gommen av törst.
Små barn ber om bröd,
men ingen ger dem något.
הHe
5 De som förr åt läckerheter
tynar bort på gatorna.
De som växte upp i purpur[b]
ligger nu i dyn.
וWaw
6 (D) Missgärningen hos dottern mitt folk
är större än synden i Sodom,[c]
som ödelades på ett ögonblick
utan att röras av människohänder.
זZajin
7 Hennes furstar glänste mer än snö,
de var vitare än mjölk,
deras kroppar var rödare än korall,
deras gestalter var som safir.
חHeth
8 Nu är deras ansikten mörkare än sot,
man känner inte igen dem
på gatorna.
Deras hud stramar över benen,
den är torr som trä.
טTeth
9 (E) Lyckligare var de som dödades
med svärd
än de som nu dödas av hunger,
som tynar bort i plåga
av brist på markens frukter.
יJod
10 (F) Med egna händer
har ömsinta mödrar kokat
sina barn
för att ha dem till föda
när dottern mitt folk gick under.
כKaf
11 (G) Herren tömde ut sin vrede,
han öste ut sin vredesglöd.
I Sion tände han en eld
som förtärde dess grundvalar.
לLamed
12 Ingen av jordens kungar
hade trott det,[d]
ingen av världens invånare,
att någon ovän eller fiende
skulle komma in
genom Jerusalems portar.
מMem
13 (H) Det kom för hennes profeters synder
och hennes prästers
missgärningar,
för att de spillde rättfärdigas blod
där inne i staden.
נNun
14 (I) Som blinda irrar de på gatorna,
fläckade av blod
så att ingen vågar röra
deras kläder.
סSamek
15 (J) ”Bort! Oren!”
ropar man till dem.
”Bort, bort! Rör dem inte!”
De flyr, de irrar omkring.
Bland hednafolken säger man:
”Här får de inte bo längre.”
פPe
16 (K) Herren själv har skingrat dem,
han vill inte ta sig an dem mer.
Prästerna får ingen respekt,
de äldre får ingen barmhärtighet.
עAjin
17 (L) Våra ögon sviker oss
när vi förgäves söker efter hjälp.
Vi har spanat och spanat
efter ett folk som ändå inte kan
rädda oss.[e]
צTsade
18 De vaktar på våra steg
så att vi inte vågar gå
på våra gator.
Vårt slut är nära,
våra dagar är ute,
ja, vårt slut har kommit.
קQof
19 Våra förföljare var snabbare
än himlens örnar.
De jagade oss över bergen
och låg på lur i öknen för oss.
רResh
20 (M) Vår livsande, Herrens smorde,[f]
fångades i deras fallgropar.
Om honom sade vi:
”I hans skugga ska vi leva
bland hednafolken.”
שShin
21 (N) Gläd dig och jubla, dotter Edom[g],
du som bor i landet Us.
Bägaren ska komma till dig också,
du ska bli drucken
och ligga naken.
תTaw
22 (O) Straffet för din skuld har nått sitt slut,
dotter Sion.
Han ska inte mer föra bort dig
i fångenskap.
Men din skuld, dotter Edom,
ska han straffa,
han ska avslöja dina synder.
Oskyldigt anklagad
35 Av David.
Herre, kämpa mot dem
som kämpar mot mig,
strid mot dem
som strider mot mig!
2 Grip sköld och skydd
och kom till min hjälp,
3 dra fram spjutet
och spärra vägen
för mina förföljare.
Säg till min själ:
"Jag är din frälsning!"
4 (A) Låt dem som vill ta mitt liv
få skam och vanära,
låt dem som planerar min olycka
tvingas tillbaka med skam.
5 (B) Låt dem bli som agnar för vinden,
låt Herrens ängel driva bort dem.
6 (C) Låt deras väg bli mörk och hal,
låt Herrens ängel förfölja dem.
7 (D) Utan orsak dolde de sin nätgrop
för att fånga mig,
utan orsak grävde de den
för att ta mitt liv.
8 (E) Låt fördärvet drabba dem oväntat,
låt dem fastna i nätet de lagt ut
och falla i gropen
till sitt eget fördärv.
9 (F) Min själ ska jubla i Herren
och glädjas över hans frälsning.
10 Varje ben i min kropp ska säga:
"Herre, vem är som du?
Du räddar den svage
från hans överman,
den svage och fattige
från den som plundrar honom."
11 (G) Falska vittnen träder fram,
de frågar mig om saker jag inte vet.
12 (H) De lönar mig med ont mot gott,
min själ är övergiven.
13 (I) Men jag gick i sorgdräkt
när de var sjuka,
jag späkte min själ med fasta
och bad med böjt huvud[a].
14 Jag gjorde som för min vän,
som för min bror,
jag gick sorgklädd och böjd
som när man sörjer sin mor.
15 (J) Men när jag faller
gläder de sig och gaddar ihop sig,
uslingar jag inte känner
gaddar ihop sig mot mig.
De river i mig utan uppehåll.
16 (K) Bland gudlösa som hånar
för en kaka bröd[b]
gnisslar de tänder mot mig.
17 (L) Herre, hur länge ska du se på?
Befria min själ från deras härjningar,
mitt dyrbara liv från lejonen.
18 (M) Jag ska tacka dig
i den stora församlingen,
prisa dig bland mycket folk.
19 (N) Låt inte mina svekfulla[c] fiender
få triumfera över mig,
låt inte dem som hatar mig
utan orsak
få blinka med ögonen.
20 Det är inte frid de talar,
de tänker ut svekfulla ord
mot de stilla i landet.
21 (O) De spärrar upp sina gap mot mig,
de säger: "Haha, haha!
Vi har sett det med egna ögon!"
22 (P) Du ser det, Herre.
Var inte tyst, Herre,
var inte långt från mig.
23 (Q) Vakna, res dig till mitt försvar,
ta dig an min sak,
min Gud och Herre!
24 (R) Döm mig efter din rättfärdighet,
Herre min Gud!
Låt dem inte triumfera över mig,
25 låt dem inte få säga i sina hjärtan:
"Haha! Precis som vi ville!"
Låt dem inte få säga:
"Vi slukade honom!"
26 (S) Låt alla som gläds åt min olycka
få skämmas och blygas,
låt dem som förhäver sig över mig
kläs i skam och vanära.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation