M’Cheyne Bible Reading Plan
Minnesstenar sätts upp
4 När hela folket hade kommit över Jordan sade Herren till Josua: 2 (A) ”Välj ut tolv män bland folket, en man från varje stam, 3 och befall dem och säg: Ta här ur Jordan tolv stenar från stället där prästerna stod stadigt med sina fötter, och bär med dem över och lägg ner dem på den plats där ni ska slå läger i natt.”
4 Då kallade Josua till sig de tolv män som han hade utsett bland Israels barn, en man från varje stam. 5 Och Josua sade till dem: ”Gå framför Herren er Guds ark och gå ut mitt i Jordan. Var och en av er ska lyfta upp en sten på axeln, efter antalet av Israels stammar, 6 (B) så att detta blir ett minnesmärke bland er. När era barn i framtiden frågar: Vad betyder dessa stenar? 7 (C) ska ni svara dem: De betyder att Jordans vatten här skars av i sitt lopp framför Herrens förbundsark. När den fördes över Jordan skars Jordans vatten av. Så ska dessa stenar vara ett minnesmärke[a] för Israels barn till evig tid.”
8 Israels barn gjorde som Josua befallde dem. De tog tolv stenar ur Jordan, så som Herren hade sagt till Josua, efter antalet av Israels stammar. Och de tog med dem till lägret och lade ner dem där. 9 Dessutom reste Josua tolv stenar mitt i Jordan på den plats där prästerna som bar förbundsarken hade stått med sina fötter, och stenarna finns där än i dag. 10 Prästerna som bar arken stod kvar mitt i Jordan tills allt som Herren hade befallt Josua att säga till folket var utfört, allt i enlighet med vad Mose hade befallt Josua. Och folket skyndade sig över.
11 När allt folket var färdiga och hade kommit över, gick också Herrens ark och prästerna över och tog plats framför folket[b]. 12 (D) Och Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam gick beväpnade i spetsen för Israels barn, så som Mose hade befallt dem. 13 Omkring 40 000 män[c], rustade för strid, gick över inför Herren för att strida på Jerikos hedmarker. 14 (E) Den dagen gjorde Herren Josua stor i hela Israels ögon, och de vördade honom så som de hade vördat Mose så länge han levde.
15 Och Herren sade till Josua: 16 ”Befall prästerna som bär vittnesbördets ark att komma upp ur Jordan.” 17 Och Josua befallde prästerna: ”Kom upp ur Jordan.” 18 (F) När då prästerna som bar Herrens förbundsark kom upp ur Jordan, hade deras fötter knappt hunnit upp på torr mark förrän Jordans vatten vände tillbaka till sin plats och svämmade över alla sina bräddar som förut.
19 Det var på tionde dagen i första månaden[d] som folket steg upp ur Jordan, och de slog läger i Gilgal[e] på gränsen till östra Jerikoområdet. 20 De tolv stenarna som de hade tagit ur Jordan ställde Josua upp i Gilgal. 21 Han sade till Israels barn: ”När era barn i framtiden frågar sina fäder: Vad betyder dessa stenar? 22 ska ni förklara för dem och säga: Israel gick på torr mark över denna Jordan. 23 (G) Herren er Gud lät vattnet i Jordan torka bort framför er tills ni hade gått över, på samma sätt som Herren er Gud gjorde med Röda havet som han lät torka bort framför oss tills vi hade gått över. 24 Det gjorde han för att alla folk på jorden ska veta hur stark Herrens hand är och för att ni alltid ska frukta Herren er Gud.”
Trängd men inte besegrad
129 En pilgrimssång.
Hårt har de trängt mig
ända från min ungdom
– så ska Israel säga –
2 hårt har de trängt mig
ända från min ungdom,
men de har inte besegrat mig.
3 [a]På min rygg har plöjare plöjt
och dragit långa fåror.
4 Men Herren är rättfärdig,
han högg av de gudlösas band.
5 [b]Alla som hatar Sion
ska skämmas och vika tillbaka.
6 [c]De ska bli som gräs på taken
som vissnar innan det rycks upp.
7 Ingen skördeman
fyller sin hand med det,
ingen kärvbindare sin famn,
8 [d]och ingen som går förbi säger:
"Må Herrens välsignelse
vila över er!
Vi välsignar er i Herrens namn."
Bön i djupaste nöd
130 [e]En pilgrimssång.
Ur djupen ropar jag
till dig, Herre.
2 Herre, hör min röst,
låt dina öron lyssna
till mina rop om nåd!
3 [f]Om du, Herre, tillräknar synder,
Herre, vem kan då bestå?
4 [g]Men hos dig finns förlåtelse,
för att man ska vörda dig.
5 [h]Jag väntar på Herren,
min själ väntar,
och jag hoppas på hans ord.
6 Min själ längtar efter Herren
mer än väktarna efter morgonen,
mer än väktarna efter morgonen.
7 [i]Israel, hoppas på Herren,
för hos Herren finns nåd,
full lösen finns hos honom.
8 [j]Han ska friköpa Israel
från alla dess synder.
Ödmjuk förtröstan
131 [k]En pilgrimssång av David.
Herre, mitt hjärta är inte högmodigt,
mina ögon är inte stolta.
Jag ägnar mig inte åt stora ting,
åt sådant som är för svårt för mig.
2 Nej, jag har lugnat och stillat min själ
som ett avvant barn hos sin mor.
Som ett avvant barn
är min själ i mig.[l]
3 Israel, hoppas på Herren,
från nu och till evig tid!
Bön om att Gud griper in
64 (A) O, att du rev isär himlen
och kom ner
så att bergen bävade inför dig,
2 (B) som när eld antänder ris
och elden får vattnet att koka,
så att ditt namn blir känt
för dina fiender
och hednafolken darrar för dig.
3 (C) När du gjorde
förunderliga gärningar
som vi inte väntade oss,
då kom du ner
och bergen bävade inför dig.
4 Aldrig har någon hört,
inget öra har uppfattat,
inget öga har sett
en annan Gud än dig,
som gör sådant för dem
som väntar på honom.
5 Du kom för att hjälpa dem
som gjorde det rätta med fröjd,
som tänkte på dig på dina vägar.
Men se, du blev vred
när vi syndade.
Det har vi gjort länge –
ska vi någonsin bli frälsta?
6 (D) Vi är alla orena,
alla våra rättfärdiga gärningar
är som en fläckad dräkt.[a]
Vi vissnar alla som löv,
och som en vind sveper
våra missgärningar bort oss.
7 Ingen åkallar ditt namn,
ingen vaknar
för att hålla sig till dig,
för du har dolt ditt ansikte för oss,
överlämnat oss åt[b]
vår missgärning.
8 (E) Men Herre, du är vår Far.
Vi är leran,
och du är den som format oss,
vi är alla verk av din hand.
9 (F) Var då inte så oerhört vred, Herre,
tänk inte för alltid
på vår missgärning.
Tänk på att vi alla är ditt folk.
10 Dina heliga städer är en öken.
Sion är en öken,
Jerusalem en ödemark.
11 (G) Vårt heliga och härliga hus,
där våra fäder lovade dig,
är eldens byte.
Allt som är dyrbart för oss
har lämnats åt förödelsen.
12 Kan du trots detta
hålla dig tillbaka, Herre?
Kan du tiga
och låta oss lida så mycket?
Jesus är sabbatens Herre
12 (A) Vid den tiden gick Jesus genom några sädesfält på sabbaten. Hans lärjungar var hungriga och började rycka av ax[a] och äta. 2 Men fariseerna såg det och sade till honom: "Se! Dina lärjungar gör sådant som inte är tillåtet på sabbaten." 3 Han svarade dem: "Har ni inte läst vad David gjorde[b] när han och hans män blev hungriga? 4 (B) Han gick in i Guds hus och de åt skådebröden[c], som varken han eller de som var med honom fick äta utan bara prästerna.
5 (C) Eller har ni inte läst i lagen att prästerna i templet[d] på sabbaten bryter mot sabbaten och ändå är oskyldiga? 6 Jag säger er: Här är något som är större än templet. 7 Hade ni förstått vad detta betyder: Jag vill se barmhärtighet och inte offer,[e] då skulle ni inte döma de oskyldiga. 8 Människosonen är sabbatens Herre."
9 Sedan gick han vidare därifrån och kom in i deras synagoga. 10 Där fanns en man som hade en förtvinad hand. De frågade Jesus: "Är det tillåtet att bota på sabbaten?" De ville få något att anklaga honom för. 11 (D) Han svarade dem: "Om någon av er har ett får som faller ner i en grop på sabbaten, tar han då inte tag i det och drar upp det? 12 Hur mycket mer värd är inte en människa än ett får! Alltså är det tillåtet att göra gott på sabbaten." 13 Sedan sade han till mannen: "Räck fram din hand." Han räckte fram den, och den var nu återställd och lika frisk som den andra.
14 (E) Då gick fariseerna ut och gjorde upp planer för att döda honom. 15 (F) När Jesus fick veta det, drog han sig undan därifrån.
Herrens tjänare
Många följde honom, och han botade dem alla. 16 Han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var, 17 för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja:
18 [f]Se min tjänare som jag utvalt,
min älskade som min själ
gläder sig över.
Jag ska sända min Ande
över honom,
och han ska förkunna rätten
för folken.
19 Han ska inte gräla eller ropa,
ingen ska höra hans röst
på gatorna.
20 Ett brutet strå
ska han inte krossa,
en rykande veke
ska han inte släcka,
fram till det att han har fört
rätten till seger.
21 (G) Och till hans namn
ska folken sätta sitt hopp.
Jesu gärning eller Satans
22 (H) Sedan förde man fram en besatt till Jesus, en som var blind och stum, och han botade honom så att den stumme talade och såg. 23 Allt folket blev utom sig av förundran och sade: "Kanske är han Davids son?" 24 (I) När fariseerna hörde det, sade de: "Det är bara med Beelsebul, de onda andarnas furste, som han driver ut de onda andarna."
25 (J) Men Jesus visste vad de tänkte och sade till dem: "Ett rike som är splittrat blir ödelagt, och en stad eller familj som är splittrad kan inte bestå. 26 Om Satan skulle driva ut Satan är han splittrad och i strid med sig själv. Hur kan då hans rike bestå? 27 (K) Och om jag driver ut de onda andarna med Beelsebul, med vem driver då era söner ut dem? De blir därför era domare. 28 Men om det är med Guds Ande jag driver ut de onda andarna, då har Guds rike nått er.
29 Eller hur kan någon gå in i den starkes hus och plundra honom på det som är hans utan att först binda den starke? Sedan kan han plundra hans hus. 30 Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig skingrar.
31 (L) Därför säger jag er: All synd och hädelse ska människorna få förlåtelse för, men hädelse mot Anden kommer inte att förlåtas. 32 Den som säger något mot Människosonen ska bli förlåten. Men den som talar mot den helige Ande kommer inte att bli förlåten, varken i den här tidsåldern eller i den kommande.
Trädet och frukten
33 (M) Säg antingen att trädet är gott och frukten god, eller att trädet är dåligt och frukten dålig. För på frukten känner man trädet. 34 (N) Huggormsyngel! Hur skulle ni som är onda kunna säga något gott? Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen. 35 En god människa tar fram ur sitt goda förråd det som är gott, och en ond människa tar fram ur sitt onda förråd det som är ont. 36 Men jag säger er: Varje onyttigt ord som människor talar ska de få svara för på domens dag. 37 Efter dina ord ska du frias, och efter dina ord ska du fällas."
Jonas tecken
38 (O) Sedan sade några skriftlärda och fariseer till honom: "Mästare, vi vill se dig göra ett tecken." 39 (P) Han svarade dem: "Ett ont och trolöst släkte söker ett tecken, men det ska inte få något annat tecken än profeten Jonas tecken[g]. 40 För liksom Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter[h], så ska Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter.
41 (Q) Nineves män ska vid domen uppstå med det här släktet och bli deras dom. De omvände sig vid Jonas predikan, och här är något som är större än Jona. 42 Söderns drottning[i] ska vid domen uppstå med det här släktet och bli deras dom. Hon kom från jordens ände för att lyssna till Salomos vishet, och här är något som är större än Salomo.
En ond andes återkomst
43 (R) När en oren ande har farit ut ur en människa, går den genom ökentrakter och söker efter en viloplats men finner ingen. 44 Då säger den: Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade. När den kommer och finner det ledigt och städat och snyggt, 45 (S) går den och hämtar sju andra andar som är ännu värre, och de går in och bosätter sig där. För den människan blir slutet värre än början. Så kommer det också att bli för det här onda släktet."
Jesu familj
46 (T) Medan Jesus ännu talade till folket, stod hans mor och hans bröder utanför och ville tala med honom. 47 Någon sade till honom: "Din mor och dina bröder står här utanför och vill tala med dig." 48 Han svarade: "Vem är min mor? Och vilka är mina bröder?" 49 Han räckte ut handen mot sina lärjungar och sade: "Här är min mor och mina bröder. 50 (U) Den som gör min himmelske Fars vilja är min bror och min syster och min mor."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation