M’Cheyne Bible Reading Plan
2 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
2 Israels barn skola lägra sig var och en under sitt baner, vid de fälttecken som höra till deras särskilda familjer; runt omkring uppenbarelsetältet skola de lägra sig så, att de hava det framför sig.
3 På framsidan, österut, skall Juda lägra sig under sitt baner, efter sina häravdelningar: Juda barns hövding Naheson, Amminadabs son
4 med de inmönstrade som utgöra hans här, sjuttiofyra tusen sex hundra man.
5 Bredvid honom skall Isaskars stam lägra sig: Isaskars barns hövding Netanel, Suars son,
6 med de inmönstrade som utgöra hans här, femtiofyra tusen fyra hundra man.
7 Därnäst Sebulons stam: Sebulons barns hövding Eliab, Helons son,
8 med de inmönstrade som utgöra hans här, femtiosju tusen fyra hundra man.
9 De inmönstrade som tillhöra Juda läger utgöra alltså tillsammans ett hundra åttiosex tusen fyra hundra man, delade i sina häravdelningar. De skola vid uppbrott tåga främst.
10 Ruben skall lägra sig under sitt baner söderut, efter sina häravdelningar: Rubens barns hövding Elisur, Sedeurs son,
11 med de inmönstrade som utgöra hans här, fyrtiosex tusen fem hundra man.
12 Bredvid honom skall Simeons stam lägra sig: Simeons barns hövding Selumiel, Surisaddais son,
13 med de inmönstrade som utgöra hans här, femtionio tusen tre hundra man.
14 Därnäst Gads stam: Gads barns hövding Eljasaf, Reguels son
15 med de inmönstrade som utgöra hans här, fyrtiofem tusen sex hundra femtio man.
16 De inmönstrade som tillhöra Rubens läger utgöra alltså tillsammans ett hundra femtioett tusen fyra hundra femtio man, delade i sina häravdelningar. Och de skola vid uppbrott tåga i andra rummet.
17 Sedan skall uppenbarelsetältet med leviternas läger hava sin plats i tåget, mitt emellan de övriga lägren. I den ordning de lägra sig skola de ock tåga, var och en på sin plats, under sina baner.
18 Efraim skall lägra sig under sitt baner västerut, efter sina häravdelningar: Efraims barns hövding Elisama, Ammihuds son,
19 med de inmönstrade som utgöra hans här, fyrtio tusen fem hundra man.
20 Bredvid honom skall Manasse stam lägra sig: Manasse barns hövding Gamliel, Pedasurs son,
21 med de inmönstrade som utgöra hans här, trettiotvå tusen två hundra man.
22 Därnäst Benjamins stam: Benjamins barns hövding Abidan, Gideonis son,
23 med de inmönstrade som utgöra hans här, trettiofem tusen fyra hundra man.
24 De inmönstrade som tillhöra Efraims läger utgöra alltså tillsammans ett hundra åtta tusen ett hundra man, delade i sina häravdelningar. Och de skola vid uppbrott tåga i tredje rummet.
25 Dan skall lägra sig under sitt baner norrut, efter sina häravdelningar: Dans barns hövding Ahieser, Ammisaddais son,
26 med de inmönstrade som utgöra hans här, sextiotvå tusen sju hundra man.
27 Bredvid honom skall Asers stam lägra sig: Asers barns hövding Pagiel, Okrans son,
28 med de inmönstrade som utgöra hans har, fyrtioett tusen fem hundra man.
29 Därnäst Naftali stam: Naftali barns hövding Ahira, Enans son,
30 med de inmönstrade som utgöra hans här, femtiotre tusen fyra hundra man.
31 De inmönstrade som tillhöra Dans läger utgöra alltså tillsammans ett hundra femtiosju tusen sex hundra man. De skola vid uppbrott tåga sist, under sina baner.
32 Dessa voro, efter sina familjer, de av Israels barn som inmönstrades. De som inmönstrades i lägren, efter sina häravdelningar, utgjorde tillsammans sex hundra tre tusen fem hundra femtio man.
33 Men leviterna blevo icke inmönstrade med de övriga israeliterna, ty så hade HERREN: bjudit Mose.
34 Och Israels barn gjorde så; alldeles så, som HERREN hade bjudit Mose, lägrade de sig under sina baner, och så tågade de ock, var och en i sin släkt, efter sin familj.
36 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David.
2 I mitt hjärta betänker jag vad synden säger till den ogudaktige, till den för vilkens ögon Guds fruktan ej finnes.
3 Den intalar ju honom vad som är behagligt i hans ögon: att man icke skall finna hans missgärning och hata den.
4 Hans muns ord äro fördärv och svek; han vill icke göra vad förståndigt och gott är.
5 Fördärv tänker han ut på sitt läger, han träder på den väg som icke är god; han skyr icke för något ont.
6 HERRE, upp i himmelen räcker din nåd, och din trofasthet allt upp till skyarna.
7 Din rättfärdighet är såsom väldiga berg, dina rätter såsom det stora havsdjupet; både människor och djur hjälper du, HERRE.
8 Huru dyrbar är icke din nåd, o Gud! Människors barn hava sin tillflykt under dina vingars skugga.
9 De varda mättade av ditt hus' rika håvor, och av din ljuvlighets ström giver du dem att dricka.
10 Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus se vi ljus.
11 Låt din nåd förbliva över dem som känna dig och din rättfärdighet över de rättsinniga.
12 Låt icke de högmodigas fot komma över mig eller de ogudaktigas hand driva mig bort.
13 Ja, där ligga ogärningsmännen fallna; de äro nedstötta och kunna icke mer resa sig.
12 Så tänk då på din Skapare i din ungdomstid, förrän de onda dagarna komma och de år nalkas, om vilka du skall säga: »Jag finner icke behag i dem»;
2 Ja, förrän solen bliver förmörkad, och dagsljuset och månen och stjärnorna; före den ålder då molnen komma igen efter regnet,
3 den tid då väktarna i huset darra och de starka männen kröka sig; då malerskorna sitta fåfänga, så få som de nu hava blivit, och skåderskorna hava det mörkt i sina fönster;
4 då dörrarna åt gatan stängas till, medan ljudet från kvarnen försvagas; då man står upp, när fågeln begynner kvittra, och alla sångens tärnor sänka rösten;
5 då man fruktar för var backe och förskräckelser bo på vägarna; då mandelträdet blommar och gräshoppan släpar sig fram och kaprisknoppen bliver utan kraft, nu då människan skall fara till sin eviga boning och gråtarna redan gå och vänta på gatan;
6 ja, förrän silversnöret ryckes bort och den gyllene skålen slås sönder, och förrän ämbaret vid källan krossas och hjulet slås sönder och faller i brunnen
7 och stoftet vänder åter till jorden, varifrån det har kommit, och anden vänder åter till Gud, som har givit den.
8 Fåfängligheters fåfänglighet! säger Predikaren. Allt är fåfänglighet! ----
9 För övrigt är att säga att Predikaren var en vis man, som också annars lärde folket insikt och övervägde och rannsakade; många ordspråk författade han.
10 Predikaren sökte efter att finna välbehagliga ord, sådant som med rätt kunde skrivas, och sådant som med sanning kunde sägas.
11 De visas ord äro såsom uddar, och lika indrivna spikar äro deras tänkespråk. De äro gåvor från en och samma Herde.
12 Och för övrigt är utom detta att säga: Min son, låt varna dig! Ingen ände är på det myckna bokskrivandet, och mycket studerande gör kroppen trött.
13 Änden på talet, om vi vilja höra huvudsumman, är detta: Frukta Gud och håll hans bud, ty det hör alla människor till.
14 Ty Gud skall draga alla gärningar till doms, när han dömer allt vad förborgat är, evad det är gott eller ont.
1 Paulus, Kristi Jesu fånge, och brodern Timoteus hälsa Filemon, vår älskade broder och medarbetare,
2 och Appfia, vår syster, och Arkippus, vår medkämpe, och den församling som kommer tillhopa i ditt hus.
3 Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
4 Jag tackar min Gud alltid, när jag tänker på dig i mina böner,
5 ty jag har hört om den kärlek och den tro som du har till Herren Jesus, och som du bevisar mot alla de heliga.
6 Och min bön är att den tro du har gemensam med oss må visa sig verksam, i det att du fullt inser huru mycket gott vi hava i Kristus.
7 Ty jag har fått mycken glädje och hugnad av den kärlek varmed du, min broder, har vederkvickt de heligas hjärtan.
8 Därför, fastän jag med mycken frimodighet i Kristus kunde befalla dig att göra vad du nu bör göra,
9 beder jag dig dock hellre därom för kärlekens skull -- jag, sådan jag nu är, den gamle Paulus, han som därtill nu är en Kristi Jesu fånge;
10 ja, jag beder dig för min son, den som jag har fött i min fångenskap, för Onesimus,
11 som förut var ingalunda var dig till »till gagn», men som nu är både dig och mig till stort gagn.
12 Denne sänder jag här tillbaka till dig; och när jag så gör, är det såsom sände jag åstad mitt eget hjärta.
13 Jag hade väl själv velat behålla honom hos mig, så att han å dina vägnar kunde hava betjänat mig i den fångenskap som jag utstår för evangelii skull.
14 Men utan ditt samtycke ville jag intet göra, ty det goda du gjorde skulle ju icke ske såsom av tvång, utan göras av fri vilja.
15 När han för en liten tid blev skild från dig, skedde detta till äventyrs just för att du skulle få honom igen för alltid,
16 nu icke längre såsom en träl, utan såsom något vida mer än en träl: såsom en älskad broder. Detta är han redan för mig i högsta måtto; huru mycket mer då för dig, han, din broder både efter köttet och i Herren!
17 Om du alltså håller mig för din medbroder, så tag emot honom såsom du skulle taga emot mig själv.
18 Har han gjort dig någon orätt, eller är han dig något skyldig, så för upp det på min räkning.
19 Jag, Paulus, skriver här med egen hand: »Jag skall själv betala det.» Jag skulle också kunna säga: »För upp det på din räkning.» Ty du har ju en ännu större skuld till mig, nämligen -- dig själv.
20 Ja, min broder, måtte jag »få gagn» av dig i Herren! Vederkvick mitt hjärta i Kristus.
21 Det är därför att jag är viss om din lydaktighet som jag har skrivit detta till dig. Och jag vet att du kommer att göra ännu mer än jag begär.
22 Och så tillägger jag: bered dig på att giva mig härbärge. Jag hoppas nämligen att jag genom edra böner skall bliva skänkt åt eder.
23 Epafras, min medfånge i Kristus Jesus, hälsar dig;
24 så göra ock Markus, Aristarkus, Demas och Lukas, mina medarbetare.
25 Herrens, Jesu Kristi, nåd vare med eder ande. nyttig, gagnelig; på denna namnets betydelse hänsyftas också i v. 20.