M’Cheyne Bible Reading Plan
37 Och Besalel gjorde arken av akacieträ, två och en halv aln lång, en och en halv aln bred och en och en halv aln hög.
2 Och han överdrog den med rent guld innan och utan; och han gjorde på den en rand av guld runt omkring.
3 Och han göt till den fyra ringar: av guld och satte dem över de fyra fötterna, två ringar på ena sidan och två ringar på andra sidan.
4 Och han gjorde stänger av akacieträ och överdrog dem med guld.
5 Och stängerna sköt han in i ringarna, på sidorna av arken, så att man kunde bära arken.
6 Och han gjorde en nådastol av rent guld, två och en halv aln lång och en och en halv aln bred.
7 Och han gjorde två keruber av guld; i drivet arbete gjorde han dem och satte dem vid de båda ändarna av nådastolen,
8 en kerub vid ena ändan och en kerub vid andra ändan. I ett stycke med nådastolen gjorde han keruberna vid dess båda ändar.
9 Och keruberna bredde ut sina vingar och höllo dem uppåt, så att de övertäckte nådastolen med sina vingar, under det att de hade sina ansikten vända mot varandra; ned mot nådastolen vände keruberna sina ansikten.
10 Han gjorde ock bordet av akacieträ, två alnar långt, en aln brett och en och en halv aln högt.
11 Och han överdrog det med rent guld; och han gjorde en rand av guld därpå runt omkring.
12 Och runt omkring det gjorde han en list av en hands bredd, och runt omkring listen gjorde han en rand av guld.
13 Och han göt till bordet fyra ringar av guld och satte ringarna i de fyra hörnen vid de fyra fötterna.
14 Invid listen sattes ringarna, för att stängerna skulle skjutas in i dem, så att man kunde bära bordet.
15 Och han gjorde stängerna av akacieträ och överdrog dem med guld; så kunde man bära bordet.
16 Och han gjorde kärlen till bordet av rent guld, faten och skålarna, bägarna och kannorna med vilka man skulle utgjuta drickoffer.
17 Han gjorde ock ljusstaken av rent guld. I drivet arbete gjorde han ljusstaken med dess fotställning och dess mittelrör; kalkarna därpå, kulor och blommor, gjordes i ett stycke med den.
18 Och sex armar utgingo från ljusstakens sidor, tre armar från ena sidan och tre armar från andra sidan.
19 På den ena armen sattes tre kalkar, liknande mandelblommor, vardera bestående av en kula och en blomma, och på den andra armen sammalunda tre kalkar, liknande mandelblommor, vardera bestående av en kula och en blomma; så gjordes på de sex armar som utgingo från ljusstaken
20 Men på själva ljusstaken sattes fyra kalkar, liknande mandelblommor, med sina kulor och blommor.
21 En kula sattes under det första armparet som utgick från ljusstaken, i ett stycke med den, och en kula under det andra armparet som utgick från ljusstaken, i ett stycke med den, och en kula under det tredje armparet som utgick från ljusstaken, i ett stycke med den: alltså under de sex armar som utgingo från den.
22 Deras kulor och armar gjordes i ett stycke med den, alltsammans ett enda stycke i drivet arbete av rent guld.
23 Och han gjorde till den sju lampor, så ock lamptänger och brickor till den av rent guld.
24 Av en talent rent guld gjorde han den med alla dess tillbehör.
25 Och han gjorde rökelsealtaret av akacieträ, en aln långt och en aln brett -- en liksidig fyrkant -- och två alnar högt; dess horn gjordes i ett stycke därmed.
26 Och han överdrog det med rent guld, dess skiva, dess väggar runt omkring och dess hörn; och han gjorde en rand av guld därpå runt omkring.
27 Och han gjorde till det två ringar av guld och satte dem nedanför randen, på dess båda sidor, på de båda sidostyckena, för att stänger skulle skjutas in i dem, så att män med dem kunde bära altaret.
28 Och han gjorde stängerna av akacieträ och överdrog dem med guld.
29 Han gjorde ock den heliga smörjelseoljan och den rena, välluktande rökelsen, konstmässigt beredda.
16 »Detta har jag talat till eder, för att I icke skolen komma på fall.
2 Man skall utstöta eder ur synagogorna; ja, den tid kommer, då vemhelst som dräper eder skall mena sig därmed förrätta offertjänst åt Gud.
3 Och så skola de göra, därför att de icke hava lärt känna Fadern, ej heller mig.
4 Men detta har jag talat till eder, för att I, när den tiden är inne, skolen komma ihåg att jag har sagt eder det. Jag sade eder det icke från begynnelsen, ty jag var ju hos eder.
5 Och nu går jag bort till honom som har sänt mig; och ingen av eder frågar mig vart jag går.
6 Men edra hjärtan äro uppfyllda av bedrövelse, därför att jag har sagt eder detta.
7 Dock säger jag eder sanningen: Det är nyttigt för eder att jag går bort, ty om jag icke ginge bort, så komme icke Hjälparen till eder; men då jag nu går bort, skall jag sända honom till eder.
8 Och när han kommer, skall han låta världen få veta sanningen i fråga om synd och rättfärdighet och dom:
9 i fråga om synd, ty de tro icke på mig;
10 i fråga om rättfärdighet, ty jag går till Fadern, och I sen mig icke mer;
11 i fråga om dom, ty denna världens furste är nu dömd.
12 Jag hade ännu mycket att säga eder, men I kunnen icke nu bära det.
13 Men när han kommer, som är sanningens Ande, då skall han leda eder fram till hela sanningen. Ty han skall icke tala av sig själv, utan vad han hör, allt det skall han tala; och han skall förkunna för eder vad komma skall.
14 Han skall förhärliga mig, ty av mitt skall han taga och skall förkunna det för eder.
15 Allt vad Fadern har, det är mitt; därför sade jag att han skall taga av mitt och förkunna det för eder.
16 En liten tid, och I sen mig icke mer; och åter en liten tid, och I fån se mig.»
17 Då sade några av hans lärjungar till varandra: »Vad är detta som han säger till oss: 'En liten tid, och I sen mig icke; och åter en liten tid, och I fån se mig', så ock: 'Jag går till Fadern'?»
18 De sade alltså: »Vad är detta som han säger: 'En liten tid'? Vi förstå icke vad han talar.»
19 Då märkte Jesus att de ville fråga honom, och han sade till dem: »I talen med varandra om detta som jag sade: 'En liten tid, och I sen mig icke; och åter en liten tid, och I fån se mig.'
20 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: I skolen bliva bedrövade, men eder bedrövelse skall vändas i glädje.
21 När en kvinna föder barn, har hon bedrövelse, ty hennes stund är kommen; men när hon har fött barnet, kommer hon icke mer ihåg sin vedermöda, ty hon gläder sig över att en människa är född till världen.
22 Så haven ock I nu bedrövelse; men jag skall se eder åter, och då skola edra hjärtan glädja sig, och ingen skall taga eder glädje ifrån eder.
23 Och på den dagen skolen I icke fråga mig om något. Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Vad I bedjen Fadern om, det skall han giva eder i mitt namn.
24 Hittills haven I icke bett om något i mitt namn; bedjen, och I skolen få, för att eder glädje skall bliva fullkomlig.
25 Detta har jag talat till eder i förtäckta ord; den tid kommer, då jag icke mer skall tala till eder i förtäckta ord, utan öppet förkunna för eder om Fadern.
26 På den dagen skolen I bedja i mitt namn. Och jag säger eder icke att jag skall bedja Fadern för eder,
27 ty Fadern själv älskar eder, eftersom I haven älskat mig och haven trott att jag är utgången från Gud.
28 Ja, jag har gått ut ifrån Fadern och har kommit i världen; åter lämnar jag världen och går till Fadern.»
29 Då sade hans lärjungar: »Se, nu talar du öppet och brukar inga förtäckta ord.
30 Nu veta vi att du vet allt, och att det icke är behövligt för dig att man frågar dig; därför tro vi att du är utgången från Gud.»
31 Jesus svarade dem: »Nu tron I?
32 Se, den stund kommer, ja, den är redan kommen, så I skolen förskingras, var och en åt sitt håll, och lämna mig allena. Dock, jag är icke allena, ty Fadern är med mig.
33 Detta har jag talat till eder, för att I skolen hava frid i mig. I världen liden i betryck; men varen vid gott mod, jag har övervunnit världen.»
13 En vis son hör på sin faders tuktan, men en bespottare hör icke på någon näpst.
2 Sin muns frukt får envar njuta sig till godo, de trolösa hungra efter våld.
3 Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv, men den som är lösmunt kommer i olycka
4 Den late är full av lystnad, och han får dock intet, men de idogas hunger varder rikligen mättad.
5 Den rättfärdige skyr lögnaktigt tal, men den ogudaktige är förhatlig och skändlig.
6 Rättfärdighet bevarar den vilkens väg är ostrafflig, men ogudaktighet kommer syndarna på fall.
7 Den ene vill hållas för rik och har dock alls intet, den andre vill hållas för fattig och har dock stora ägodelar.
8 Den rike måste giva sin rikedom såsom lösepenning för sitt liv, den fattige hör icke av något
9 De rättfärdigas ljus brinner glatt, men de ogudaktigas lampa slocknar ut.
10 Genom övermod kommer man allenast split åstad, men hos dem som taga emot råd är vishet.
11 Lättfånget gods försvinner, men den som samlar efter hand får mycket.
12 Förlängd väntan tär på hjärtat, men en uppfylld önskan är ett livets träd.
13 Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom, men den som fruktar budet, han får vedergällning.
14 Den vises undervisning är en livets källa; genom den undviker man dödens snaror.
15 Ett gott förstånd bereder ynnest, men de trolösas väg är alltid sig lik.
16 Var och en som är klok går till väga med förstånd, men dåren breder ut sitt oförnuft.
17 En ogudaktig budbärare störtar i olycka, men ett tillförlitligt sändebud är en läkedom.
18 Fattigdom och skam får den som ej vill veta av tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han kommer till ära.
19 Uppfylld önskan är ljuvlig för själen, men att fly det onda är en styggelse för dårar.
20 Hav din umgängelse med de visa, så varder du vis; den som giver sig i sällskap med dårar, honom går det illa.
21 Syndare förföljas av olycka, men de rättfärdiga få till lön vad gott är.
22 Den gode lämnar arv åt barnbarn, men syndarens gods förvaras åt den rättfärdige.
23 De fattigas nyodling giver riklig föda, men mången förgås genom sin orättrådighet.
24 Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid.
25 Den rättfärdige får äta, så att hans hunger bliver mättad, men de ogudaktigas buk måste lida brist.
6 I barn, varen edra föräldrar lydiga i Herren, ty detta är rätt och tillbörligt.
2 »Hedra din fader och din moder.» Det är ju först detta bud som har ett löfte med sig:
3 »för att det må gå dig väl och du må länge leva på jorden».
4 Och I fäder, reten icke edra barn till vrede, utan fostren dem i Herrens tukt och förmaning.
5 I tjänare, varen edra jordiska herrar lydiga, med fruktan och bävan, av uppriktigt hjärta, såsom gällde det Kristus;
6 icke med ögontjänst, av begär att behaga människor, utan såsom Kristi tjänare, som av hjärtat göra Guds vilja;
7 och gören eder tjänst med villighet, såsom tjänaden I Herren och icke människor.
8 I veten ju att vad gott var och en gör, det skall han få igen av Herren, vare sig han är träl eller fri.
9 Och I herrar, handlen på samma sätt mot dem, och upphören att bruka hårda ord; I veten ju att i himmelen finnes den som är Herre över både dem och eder, och att hos honom icke finnes anseende till personen.
10 För övrigt, bliven allt starkare i Herren och i hans väldiga kraft.
11 Ikläden eder hela Guds vapenrustning, så att I kunnen hålla stånd emot djävulens listiga angrepp.
12 Ty den kamp vi hava att utkämpa är en kamp icke mot kött och blod, utan mot furstar och väldigheter och världshärskare, som råda här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarymderna.
13 Tagen alltså på eder hela Guds vapenrustning, så att I kunnen stå emot på den onda dagen och, sedan I haven fullgjort allt, behålla fältet.
14 Stån därför omgjordade kring edra länder med sanningen, och »varen iklädda rättfärdighetens pansar»,
15 och haven såsom skor på edra fötter den beredvillighet som fridens evangelium giver.
16 Och tagen alltid trons sköld, varmed I skolen kunna utsläcka den ondes alla brinnande pilar.
17 Och låten giva eder »frälsningens hjälm» och Andens svärd, som är Guds ord.
18 Gören detta under ständig åkallan och bön, så att I alltjämt bedjen i Anden och fördenskull vaken, under ständig uthållighet och ständig bön för alla de heliga.
19 Bedjen ock för mig, att min mun må upplåtas, och att det jag skall tala må bliva mig givet, så att jag frimodigt kungör evangelii hemlighet,
20 för vars skull jag är ett sändebud i kedjor; ja, bedjen att jag må frimodigt tala därom med de rätta orden.
21 Men för att ock I skolen få veta något om mig, huru det går mig, kommer Tykikus, min älskade broder och trogne tjänare i Herren, att underrätta eder om allt.
22 Honom sänder jag till eder, just för att I skolen få veta huru det är med oss, och för att han skall hugna edra hjärtan.
23 Frid vare med bröderna och kärlek tillika med tro, från Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus.
24 Nåd vare med alla som älska vår Herre Jesus Kristus -- nåd i oförgängligt liv.