M’Cheyne Bible Reading Plan

Den femte plågan – boskapspest

9 Herren sade till Mose: ”Gå till farao och säg till honom: Så säger Herren, hebreernas Gud: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst åt mig! ² För om du vägrar släppa dem och fortfarande håller dem kvar, ³ se, då ska Herrens hand komma med en mycket svår pest över din boskap på marken: hästar, åsnor, kameler, kor och får. ⁴ Men Herren ska göra skillnad mellan israeliternas boskap och egyptiernas, så att inget djur som tillhör Israels barn ska dö.” ⁵ Herren bestämde en tid och sade: ”I morgon ska Herren göra detta i landet.”

⁶ Nästa dag gjorde Herren så, och all egyptiernas boskap dog. Men av israeliternas boskap dog inte ett enda djur. ⁷ När farao sände bud för att höra efter, se, då hade inte ett enda djur dött av Israels boskap. Men faraos hjärta förblev hårt och han släppte inte folket.

Den sjätte plågan – bölder

⁸ Herren sade till Mose och Aron: ”Ta händerna fulla med sot ur smältugnen. Mose ska kasta upp det mot himlen inför faraos ögon. ⁹ Det ska bli ett damm över hela Egyptens land, och det ska bli bölder som slår ut med blåsor på människor och boskap i hela Egypten.” ¹⁰ Då tog de sot ur smältugnen och trädde fram inför farao. Mose kastade upp sotet mot himlen, och bölder slog ut med blåsor på människor och boskap.

¹¹ Och spåmännen kunde inte träda fram inför Mose för böldernas skull, för det var bölder på dem och på alla egyptier. ¹² Men Herren gjorde faraos hjärta hårt så att han inte lyssnade på dem, precis som Herren hade sagt till Mose.

Den sjunde plågan – hagel

¹³ Därefter sade Herren till Mose: ”Stig upp tidigt på morgonen, träd fram inför farao och säg till honom: Så säger Herren, hebreernas Gud: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst åt mig. ¹⁴ Annars ska jag den här gången sända alla mina plågor över dig själv, dina tjänare och ditt folk, så att du förstår att ingen är som jag på hela jorden. ¹⁵ För nu var jag nära att räcka ut min hand och slå dig och ditt folk med pest för att utrota dig från jorden. ^16 (A) Men just därför lät jag dig uppstå^[a], för att visa dig min makt och för att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden.

¹⁷ Om du fortsätter att lägga hinder i vägen för mitt folk och inte släpper dem, ¹⁸ se, då ska jag i morgon vid den här tiden sända ett hagel så tungt att inget liknande har hänt i Egypten från den dag det grundades ända tills nu. ¹⁹ Sänd därför ut folk och hämta in din boskap och allt annat du har ute på marken, för alla människor och all boskap som är ute på marken och inte har kommit under tak kommer att träffas av haglet och dödas.”

²⁰ Den av faraos tjänare som fruktade Herrens ord lät sina slavar och sin boskap söka skydd i husen, ²¹ men den som inte brydde sig om Herrens ord lät sina slavar och sin boskap bli kvar ute på marken.

²² Herren sade till Mose: ”Lyft din hand mot himlen, så ska det falla hagel över hela Egypten, över människor och boskap och markens alla växter i Egyptens land.” ^23 (B) Då räckte Mose upp sin stav mot himlen, och Herren lät det dundra och hagla och eld^[b] slog ner mot jorden.

Så sände Herren hagel över Egyptens land. ²⁴ Och det haglade och eld gick fram och tillbaka bland hagelskurarna. Haglet var så tungt att inget liknande hade hänt i hela Egyptens land sedan den tid då det blev befolkat. ²⁵ I hela Egypten slog haglet ner allt som fanns på marken, både människor och djur. Det slog också ner markens alla växter och bröt sönder markens alla träd. ²⁶ Endast i landet Goshen, där Israels barn bodde, haglade det inte.

^27 (C) Då sände farao bud efter Mose och Aron och sade till dem: ”Den här gången har jag syndat. Det är Herren som är rättfärdig, och jag och mitt folk har gjort orätt. ^28 (D) Be till Herren, det är nog med Guds dunder och hagel. Jag ska släppa er, ni behöver inte bli kvar längre.” ^29 (E) Mose svarade honom: ”När jag kommer ut ur staden ska jag sträcka mina händer mot Herren. Då ska dundret upphöra och haglet sluta, för att du ska inse att landet tillhör Herren. ³⁰ Men jag vet att du och dina tjänare ännu inte fruktar Herren Gud.” ³¹ Det var lin och korn som slogs ner, för kornet hade gått i ax^[c] och linet stod i knopp. ³² Men vetet och spältvetet^[d] slogs inte ner, eftersom de mognar senare.

³³ Sedan lämnade Mose farao och gick ut ur staden, och han räckte ut sina händer mot Herren. Då upphörde dundret och haglet, och regnet slutade strömma ner över jorden. ³⁴ Men när farao såg att regnet och haglet och dundret hade slutat, fortsatte han i sin synd och förhärdade sitt hjärta, både han och hans tjänare. ³⁵ Faraos hjärta förblev hårt och han släppte inte Israels barn, precis som Herren hade sagt genom Mose.

12 ^(A) Under tiden hade människor samlats i tiotusental så att de höll på att trampa ner varandra. Då började Jesus tala, först och främst till sina lärjungar: "Akta er för fariseernas surdeg, hyckleriet! ^2 (B) Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli känt. ³ Därför ska allt som ni sagt i mörkret höras i ljuset, och det som ni viskat i örat i enrum ska ropas ut på taken.

Var inte rädda för människor

^4 (C) Till er, mina vänner, säger jag: Var inte rädda för dem som dödar kroppen och sedan inte kan göra mer. ⁵ Jag ska visa er vem ni ska frukta: Frukta honom som har makt att döda och sedan kasta i Gehenna^[a]. Ja, jag säger er: Honom ska ni frukta. ⁶ Säljs inte fem sparvar för två kopparmynt^[b]? Och inte en enda av dem är glömd inför Gud. ^7 (D) Ja, till och med alla hårstrån på ert huvud är räknade. Var inte rädda! Ni är mer värda än många sparvar.

^8 (E) Jag säger er: Den som bekänner mig inför människorna ska också Människosonen bekänna inför Guds änglar. ^9 (F) Men den som förnekar mig inför människorna ska bli förnekad inför Guds änglar. ^10 (G) Var och en som säger något mot Människosonen ska få förlåtelse. Men den som hädar den helige Ande kommer inte att få förlåtelse.

^11 (H) När man ställer er till svars inför synagogor och myndigheter och makthavare, var då inte oroliga för hur ni ska försvara er eller vad ni ska säga. ¹² Den helige Ande kommer i den stunden att lära er vad ni ska säga."

Den rike dåren

¹³ Någon i folkmassan sade till honom: "Mästare! Säg till min bror att han ska dela arvet med mig." ¹⁴ Jesus sade till honom: "Människa, vem har satt mig till skiljedomare mellan er?" ^15 (I) Sedan sade han till dem: "Se till att ni aktar er för all slags girighet, för livet handlar inte om att ha överflöd på ägodelar."

¹⁶ Och han berättade en liknelse för dem: "En rik mans åkrar hade gett god skörd. ¹⁷ Han frågade sig själv: Vad ska jag göra? Jag har ingen plats för mina skördar. ¹⁸ Så här ska jag göra, tänkte han: Jag river mina lador och bygger större, och där samlar jag all min säd och allt mitt goda. ^19 (J) Sedan ska jag säga till mig själv: Kära själ, du har samlat mycket gott för många år. Ta det nu lugnt. Ät, drick och var glad.

^20 (K) Men Gud sade till honom: Din dåre! I natt ska din själ avkrävas dig. Vem ska då få det du har samlat? ^21 (L) Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud."

Gör er inte bekymmer

^22 (M) Sedan sade Jesus till sina lärjungar: "Därför säger jag er: Bekymra er inte för ert liv, vad ni ska äta, eller för er kropp, vad ni ska klä er med. ²³ Livet är mer än maten, och kroppen är mer än kläderna.

^24 (N) Se på korparna. De varken sår eller skördar, de har varken förråd eller lada, och ändå föder Gud dem. Hur mycket mer värda är inte ni än fåglarna? ²⁵ Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en aln^[c] till sin livslängd? ²⁶ Om ni inte ens förmår så lite, varför bekymrar ni er då för allt det andra?

²⁷ Se på liljorna, hur de växer. De varken arbetar eller spinner. Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. ²⁸ Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer ska han då inte klä er? Så lite tro ni har! ²⁹ Fråga inte vad ni ska äta och dricka, och oroa er inte. ^30 (O) Allt detta söker hedningarna i världen efter, men er Far vet att ni behöver det. ^31 (P) Nej, sök hans rike, så ska ni få detta också. ^32 (Q) Var inte rädd, du lilla hjord, för er Far har beslutat att ge er riket.

^33 (R) Sälj vad ni äger och ge åt de fattiga. Skaffa er en börs som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv når och där ingen mal förstör. ³⁴ För där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara.

Inför Människosonens återkomst

^35 (S) Spänn bältet om livet^[d] och håll lamporna brinnande. ³⁶ Var som tjänare som väntar sin herre hem från bröllopsfesten och som genast är redo att öppna för honom när han kommer och knackar på. ³⁷ Saliga är de tjänare som Herren finner vakna när han kommer. Jag säger er sanningen: Han ska fästa upp sina kläder och låta dem lägga sig till bords och själv komma och betjäna dem^[e]. ³⁸ Saliga är de han finner vakna, även om han skulle komma mitt i natten eller på småtimmarna^[f]. ^39 (T) Men det förstår ni att om husägaren hade vetat när tjuven kom, då hade han inte låtit någon bryta sig in i hans hus. ^40 (U) Var beredda också ni, för Människosonen kommer när ni inte väntar det."

⁴¹ Petrus frågade: "Herre, talar du om oss i den här liknelsen, eller om alla?" ^42 (V) Herren sade: "Vem är den trogne och kloke förvaltaren som hans herre sätter över sina tjänare för att ge dem deras mat i rätt tid? ⁴³ Salig är den tjänaren när hans herre kommer och finner att han gör så. ^44 (W) Jag säger er sanningen: Han ska sätta honom över allt han äger.

⁴⁵ Men om den tjänaren skulle säga i sitt hjärta: Min herre dröjer med att komma, och han börjar slå tjänarna och tjänarinnorna och äta och dricka och berusa sig, ⁴⁶ då ska den tjänarens herre komma en dag när han inte väntar det och en stund när han inte anar det, och han ska hugga honom i stycken och ge honom hans plats bland de trolösa.

^47 (X) Den tjänare som vet sin herres vilja men inget förbereder och inte handlar efter hans vilja, han ska få många rapp. ⁴⁸ Men den som inte vet och som gör något som förtjänar rapp, han ska få färre. Av den som fått mycket ska det krävas mycket, och av den som blivit betrodd med mycket ska det begäras desto mer.

Inte fred utan splittring

⁴⁹ Jag har kommit för att tända en eld på jorden, och vad jag önskar att den redan var tänd. ^50 (Y) Men jag har ett dop att genomgå, och hur våndas jag inte tills det är fullbordat!

^51 (Z) Tror ni att jag har kommit för att skapa fred på jorden? Nej, säger jag er, inte fred utan splittring. ⁵² Från och med nu ska fem i samma familj vara splittrade: tre mot två och två mot tre, ^53 (AA) far mot son och son mot far, mor mot dotter och dotter mot mor, svärmor mot sonhustru och sonhustru mot svärmor."

Tidens tecken

^54 (AB) Till folket sade han också: "När ni ser ett moln stiga i väster säger ni genast att det blir regn, och det blir så. ⁵⁵ Och när det blåser sydlig vind säger ni att det blir hett, och det blir det. ⁵⁶ Era hycklare, jordens och himlens utseende kan ni tyda. Varför kan ni då inte tyda den här tiden?

⁵⁷ Varför bedömer ni inte själva vad som är rätt? ^58 (AC) När du är på väg till domaren med din motpart, så gör vad du kan för att förlikas med honom medan ni är på väg. Annars drar han dig inför domaren, och domaren överlämnar dig till rättstjänaren och rättstjänaren sätter dig i fängelse. ⁵⁹ Jag säger dig: Du kommer inte ut förrän du har betalat till sista öret^[g]."

Jobs sluttal (Kap 27-31)

27 Job fortsatte sin framställning. Han sade:

Kärlekens väg