M’Cheyne Bible Reading Plan
8 Herren sa till Mose: ”Gå tillbaka till farao och säg så här: ’Så säger Herren: Låt mitt folk gå och hålla gudstjänst åt mig. 2 Om du vägrar och inte vill släppa folket, ska jag låta hela landet drabbas av grodor. 3 Nilen ska vimla av dem, och de ska komma upp på land, in i ditt palats, i ditt sovrum och upp i din säng, i dina hovmäns hus och ditt folks hus, i dina bakugnar och baktråg. 4 Grodorna ska klättra på dig och på ditt folk och dina hovmän.’ ”
5 Herren sa till Mose: ”Säg till Aron att räcka ut sin hand med staven över alla floder, bäckar och dammar i Egypten, så att det kommer grodor över hela landet.”
6 Aron räckte då ut sin hand över vattnen i Egypten, och grodorna täckte hela landet. 7 Men magikerna gjorde samma sak genom sina hemliga konster och lät grodor komma över Egypten.
8 Då kallade farao till sig Mose och Aron: ”Be till Herren att han tar bort grodorna, så ska jag låta folket gå för att offra åt honom.”
9 ”Du ska själv få bestämma den tidpunkt då du vill att jag ska be för dig, dina hovmän och ditt folk”, sa Mose till farao, ”så att grodorna försvinner från dig och dina hus, och blir bara kvar i Nilen.”
10 ”Gör det imorgon”, sa farao. ”Det ska bli som du vill”, svarade Mose”, för att du ska inse att ingen är lik Herren, vår Gud. 11 Alla grodor ska försvinna från dig och dina hus och dina hovmän och ditt folk och bara bli kvar i Nilen.”
12 Mose och Aron lämnade farao och Mose ropade till Herren att ta bort grodorna som han hade sänt över farao. 13 Herren gjorde som Mose bad honom och det låg döda grodor i alla hus, på gårdarna och på fälten. 14 De samlades ihop i stora högar och det blev en stank över hela landet. 15 Men när farao såg att hemsökelsen var över, blev han hård på nytt och vägrade att släppa folket, så som Herren hade sagt.
Myggsvärmar
16 Då sa Herren till Mose: ”Säg till Aron att slå på markens stoft med sin stav, så ska det komma mygg över hela Egypten.” 17 Mose och Aron gjorde som Herren hade befallt, och när Aron slog med staven på marken kom det mygg som satte sig på människor och djur. Allt stoft på marken i hela Egypten blev till mygg. 18 Magikerna försökte göra samma sak genom sina hemliga konster, frambringa mygg, men den här gången misslyckades de. Myggorna fanns överallt på människor och djur.
19 ”Detta är Guds finger”, sa de till farao. Men farao var lika hård. Han ville inte lyssna på Mose och Aron, så som Herren hade sagt.
Flugsvärmar
20 Därefter sa Herren till Mose: ”Gå upp tidigt på morgonen så att du möter farao när han går till floden, och säg då till honom: ’Så säger Herren: Låt mitt folk gå och fira gudstjänst inför mig! 21 Om du vägrar, ska jag sända flugsvärmar över dig och dina hovmän, ditt folk och dina hus. Husen i Egypten ska bli uppfyllda av dem, och marken ska vara täckt av dem.
22 Landet Goshen däremot, där mitt folk bor, ska jag behandla annorlunda. Där ska det inte finnas några flugsvärmar, för att du ska inse att jag, Herren, är här i landet. 23 Jag ska göra skillnad mellan ditt folk och mitt och detta tecken kommer att ske imorgon.’ ”
24 Herren gjorde som han hade sagt. Det blev fruktansvärda svärmar av flugor i faraos palats och i hans hovmäns hus och hela Egypten drabbades.
25 Farao kallade då till sig Mose och Aron och sa: ”Gå och offra åt er Gud, men gör det här i landet.”
26 Mose svarade: ”Det går inte. Egypterna skulle avsky om vi offrade till Herren, vår Gud, och offrar vi sådant som de avskyr här mitt framför ögonen på dem, kommer de säkert att stena oss. 27 Vi måste göra en tre dagars färd ut i öknen för att offra till Herren, vår Gud, så som han har befallt oss.”
28 ”Gå då”, svarade farao. ”Jag tillåter er att offra åt Herren, er Gud, i öknen, men gå inte alltför långt. Be för mig!”
29 ”Ja”, svarade Mose, ”så fort jag gått härifrån ska jag be att Herren låter flugsvärmarna försvinna från dig och dina hovmän och ditt folk. Men lura oss inte fler gånger, utan låt folket gå och offra åt Herren.”
30 Mose lämnade farao och bad till Herren. 31 Herren gjorde som Mose bad honom och lät flugsvärmarna försvinna från farao och hans hovmän och hans folk. Inte en enda fluga blev kvar. 32 Då gjorde farao sitt hjärta lika hårt igen och lät inte folket gå.
Jesus undervisar sina lärjungar om bön
(Matt 6:9-13; 7:7-11)
11 En gång hade Jesus stannat på ett ställe för att be, och när han hade slutat sa en av hans lärjungar till honom: ”Herre, lär oss att be, så som Johannes lärde sina lärjungar att be.”
2 Då sa Jesus: ”Så här ska ni säga:
’Fader,
låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
3 Ge oss den mat vi behöver, dag för dag,
4 och förlåt oss våra synder,
för vi förlåter också var och en som står i skuld till oss.
Hjälp oss när vi prövas[a].’ ”
5 Sedan sa han till dem: ”Vem av er skulle kunna ha en vän som någon gick till mitt i natten och sa: ’Min vän, låna mig tre brödkakor! 6 En av mina vänner har kommit resande, och jag har inget att bjuda honom på.’ 7 Och vännen därinne skulle då svara och säga: ’Dörren är redan låst och mina barn ligger hos mig i sängen, så jag kan inte stiga upp och ge dem till dig.’ 8 Men jag säger er att även om han inte stiger upp och ger honom något därför att han är en vän, så gör han det för att slippa skämma ut sig[b]. 9 Därför säger jag er: be, så ska ni få. Sök, så ska ni finna. Knacka på, och dörren ska öppnas. 10 För den som ber, han får, och den som söker, han finner. Och för var och en som knackar på ska dörren öppnas.
11 Kan någon far, om hans barn ber om en fisk, ge det en orm, 12 eller en skorpion, när barnet ber om ett ägg? 13 Om nu ni, som är onda, har förstånd att ge goda gåvor till era barn, skulle då inte er Fader i himlen ge den heliga Anden till dem som ber honom?”
Jesus beskylls för att vara i förbund med djävulen
(Matt 12:22-30; Mark 3:22-27)
14 En annan gång drev Jesus ut en ond ande som var stum. Och när den onda anden for ut, började den stumme tala. Folk blev häpna, 15 men några sa: ”Han driver ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul[c], de onda andarnas härskare.” 16 Några andra försökte sätta honom på prov och krävde ett tecken från himlen.
17 Men Jesus förstod vad de var ute efter och sa till dem: ”Ni vet ju att ett rike där man strider mot varandra går under och hus faller på hus. 18 Om Satan därför är kluven och strider mot sig själv kan väl inte hans rike bestå? Ni menar ju att jag driver ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul. 19 Och om jag driver ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul, med vilken kraft driver då era egna anhängare ut dem? De ska därför bli era domare. 20 Men om det är med Guds finger jag driver ut de onda andarna, då har ju Guds rike kommit till er. 21 Om en stark, beväpnad man bevakar sitt hus är hans ägodelar skyddade. 22 Men om någon starkare dyker upp, besegrar han honom och tar ifrån honom hans vapenrustning, som han litade på, och fördelar bytet. 23 Den som inte är för mig är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.
Den orena andens återkomst
(Matt 12:43-45)
24 När en oren ande drivs ut ur en människa, irrar den omkring i vattenlösa trakter och letar efter ro, utan att hitta någon. Då säger den: ’Jag vänder tillbaka till det hus jag kom ifrån.’ 25 Och när den gör det och finner huset rent och iordningställt, 26 letar den reda på sju andar till, ännu värre än den själv. Tillsammans återvänder de sedan och bosätter sig där. Den människan får det då långt värre än hon hade det förut.”
27 Medan han talade ropade en kvinna i folkmassan: ”Lycklig är den kvinna som har fått föda och amma dig.”
28 Men han svarade: ”Säg istället: Lyckliga är de som får höra Guds ord och tar vara på det.”
Jesus varnar för otro
(Matt 12:39-42)
29 Från alla håll trängde sig nu folk på, och Jesus talade till dem och sa: ”Detta släkte är ett ont släkte. De kräver ett tecken, men det enda tecken de ska få se är Jona-tecknet.[d] 30 Så som Jona blev ett tecken för Nineves invånare, så ska Människosonen bli ett tecken för detta släkte.
31 Söderns drottning[e] ska på domens dag uppstå tillsammans med detta släkte och döma det, för hon kom från jordens yttersta gräns för att lyssna till Salomos vishet. Men här finns en som är större än Salomo. 32 Invånarna i Nineve ska på domens dag uppstå tillsammans med detta släkte och döma det, för de vände om när Jona predikade. Men här finns en som är större än Jona.
Släpp in ljuset
(Matt 6:22-23)
33 När man tänder en lampa gömmer man den inte i ett hörn eller täcker över den med ett sädesmått, utan man ställer den i lampstället så att alla som kommer in kan se ljuset. 34 Ditt öga är kroppens lampa. Om ditt öga är friskt, så får hela din kropp ljus. Men om det är dåligt blir det mörkt i din kropp. 35 Se därför till att ljuset i dig inte är mörker. 36 Om hela din kropp får ljus och ingen del ligger i mörker, blir den helt och hållet ljus, som när en lampa låter sitt sken flöda över dig.”
Jesus anklagar de religiösa ledarna
(Matt 23:1-36)
37 Medan Jesus höll på att tala till folket, bjöd en av fariseerna hem honom på mat, och Jesus följde med och slog sig ner vid bordet. 38 Farisén såg att han inte först tvättade sig och blev förvånad.
39 Herren sa till honom: ”Ni fariseer rengör nog utsidan av bägare och fat, men inom er är ni fulla av girighet och ondska. 40 Förstår ni då inte att han som har gjort utsidan också har gjort insidan? 41 Nej, ge det som finns därinne till de fattiga, så ska allting bli rent för er.
42 Ve er, fariseer! Ni ger Gud en tiondel[f] av mynta och vinruta, och av alla grönsaker, men ni struntar i rättvisan och kärleken till Gud. Visst ska ni göra det ena, men försumma inte det andra.
43 Ve er, fariseer, som älskar att sitta på främsta raden i synagogorna och bli hälsade på torgen! 44 Ve er, för ni är som omarkerade gravar, som människor trampar på utan att märka något.[g]”
45 ”Mästare”, sa en av de laglärda, ”när du talar så där förolämpar du oss också.”
46 ”Ve er laglärda också”, sa Jesus, ”för ni lägger bördor på människorna som de knappt kan bära, men vill inte röra ett finger för att flytta dem. 47 Ve er som reser gravmonument över profeterna, som era förfäder mördade! 48 Ni vittnar så om era förfäders gärningar och accepterar dem. De dödade profeterna, och ni bygger gravar över dem.
49 Därför har Gud i sin vishet sagt: ’Jag ska sända dem profeter och apostlar. Några ska de döda och andra ska de förfölja.’ 50 Men därför ska också detta släkte få stå till svars för morden på alla de profeter som dödats sedan världens skapelse, 51 ända från Abel till Sakarja, han som blev mördad mellan altaret och templet.[h] Ja, jag säger er att detta släkte ska ställas till svars för allt detta.
52 Ve er, laglärda, som har tagit nyckeln till kunskapen. Ni har själva inte gått in, och andra som vill gå in hindrar ni.”
53 När han gick därifrån började fariseerna och de skriftlärda ansätta honom hårt och överösa honom med besvärliga frågor 54 för att få honom att säga något som de kunde arrestera honom för.
Bildad talar för tredje gången
25 Bildad från Shuach svarade:
2 Makten och fruktan tillhör Gud.
Han skapar frid i höjden.
3 Vem kan räkna hans skaror?
Över vem går inte hans ljus upp?
4 Hur kan en människa vara rättfärdig inför Gud,
en av kvinna född vara ren?
5 Inte ens månen är klar i hans ögon,
ej heller är stjärnorna i sin glans rena för honom,
6 hur mycket mindre då en människa,
som bara är ett kryp, en mask!
Job svarar
26 Då svarade Job:
2 Vilket stöd du är för den svage,
en räddande arm för den kraftlöse!
3 Vilka råd du har gett den okloke,
och vilket stort förnuft du har visat!
4 Vem har hjälpt dig att finna alla dessa ord,
och vems ande talar genom dig?
5 De dödas andar[a] bävar,
liksom de djupa vattnen och alla som bor däri.
6 Dödsriket ligger naket inför honom,
avgrunden är blottad.
7 Han spänner ut sin boning över tomma intet
och hänger upp jorden på ingenting.
8 Han samlar vattnet i molnen,
men skyarna brister inte av tyngden.
9 Han döljer sin tron[b],
sveper in den i sina moln.
10 Han drar en gräns runt vattenytan,
och en gräns för ljus och mörker.
11 Himlens pelare darrar,
de skräms av hans tillrättavisning.
12 Med sin makt rör han upp[c] havet,
med sin vishet krossar han Rahav.
13 Av hans andedräkt blir himlen klar,
och hans hand genomborrar den snabba ormen.
14 Detta är bara en liten glimt av allt det han gör,
en stilla viskning om honom.
Vem kan då förstå hans allmakts dån?
Olika slags nådegåvor
12 Och nu, syskon, vill jag ta upp frågan om de andliga gåvorna, som jag vill att ni känner till. 2 Ni vet ju att så länge ni var hedningar, så drevs ni till stumma avgudar.[a] 3 Därför vill jag att ni nu ska inse att ingen som talar genom Guds Ande kan förbanna Jesus, och ingen som inte är fylld av helig Ande kan bekänna att Jesus är Herren[b].
4 Det finns olika nådegåvor, Anden är en och densamme. 5 Det finns olika tjänster, men en och samma Herre. 6 Uppgifterna är olika, men det är samma Gud som verkar allt och i alla.
7 Hos var och en manifesterar sig Anden så att den blir till det gemensamma bästa. 8 En får av Anden vishetens ord, en annan får av samma Ande förmågan att meddela kunskap. 9 En får tron genom Anden, en annan får av samma Ande gåvor att bota sjuka, 10 och en får kraft att göra under. En får förmågan att profetera, en förmågan att bedöma olika andar. En får förmågan att tala olika språk, och en annan får förmågan att tolka språk. 11 Men allt detta verkar en och samma Ande, och han ger gåvor till var och en så som han själv vill.
Många delar, men bara en kropp
12 Kroppen är en men består av många olika delar, och trots att dess lemmar är många utgör de en enda kropp. På samma sätt är det med Kristus. 13 Vi har ju alla blivit döpta i en och samma Ande, för att vi ska tillhöra samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, för vi har alla fått dricka av en och samma Ande.
14 Kroppen består inte av bara en del, utan av många. 15 Om foten skulle säga: ”Jag tillhör inte kroppen, eftersom jag inte är en hand”, är den ju ändå en del av kroppen. 16 Om örat skulle säga: ”Jag tillhör inte kroppen, eftersom jag inte är ett öga”, är det ju ändå en del av kroppen. 17 Om hela kroppen var ett öga, hur skulle man då kunna höra? Och om hela kroppen var ett öra, hur skulle man då kunna känna någon lukt? 18 Men nu har Gud satt varje kroppsdel exakt där han vill ha den. 19 Om allt bara var en enda del, då skulle det väl inte vara en kropp? 20 Men nu är det många delar, men en enda kropp.
21 Ögat kan inte säga till handen: ”Jag behöver dig inte.” Och huvudet kan inte säga till fötterna: ”Jag behöver er inte.” 22 Tvärtom, några av de delar som verkar vara svagast och minst viktiga, är de mest nödvändiga. 23 Vissa delar av kroppen tycker vi är värda mindre ära, men dem klär vi med desto större omsorg. Vissa delar vill vi inte visa upp, och dem skyler vi extra anständigt, 24 medan de delar som vi vill visa upp får vara som de är. På samma sätt har Gud sammansatt kroppen så att de delar av kroppen som tycks vara mindre viktiga får större ära, 25 för att det inte ska bli någon splittring i kroppen, utan att alla ska visa omsorg om varandra. 26 Om en del av kroppen får lida, lider också alla andra. Och om en del av kroppen blir ärad, gläds också alla de andra.
27 Ni utgör alltså Kristus kropp, och var för sig är ni delar av den. 28 Gud har gjort några i församlingen till apostlar, andra till profeter eller lärare, några har fått förmågan att göra under, gåvor att bota sjuka, hjälpa, leda eller tala andra språk. 29 Kan alla vara apostlar? Kan alla profetera? Kan alla undervisa? Kan alla göra under? 30 Kan alla bota sjuka? Kan alla tala andra språk, eller kan alla tolka dessa språk? 31 Nej. Men sök efter de största nådegåvorna.
Och nu ska jag visa er en väg som är överlägsen alla andra.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.