M’Cheyne Bible Reading Plan

Joahas regerar i Juda

(2 Kung 23:31-35)

36 Folket i landet gjorde Josias son Joachas till kung efter honom i Jerusalem. ² Joachas var tjugotre år när han blev kung, och han regerade tre månader i Jerusalem. ³ Kungen av Egypten avsatte honom i Jerusalem och krävde av landet tre och ett halvt ton silver och trettiofem kilo^[a] guld i skatt.

Jojakim regerar i Juda

(2 Kung 23:36—24:6)

⁴ Egyptens kung insatte Joachas bror Eljakim till kung över Juda och Jerusalem och ändrade hans namn till Jojakim. Neko förde hans bror Joachas till Egypten.

⁵ Jojakim var tjugofem år när han blev kung, och han regerade i elva år i Jerusalem. Han gjorde det som var ont i Herrens, sin Guds, ögon. ⁶ Nebukadnessar, kungen i Babylon, anföll honom och förde honom i bojor till Babylon. ⁷ Nebukadnessar tog också med sig föremål från Herrens hus till Babylon och ställde upp dem i sitt tempel där.

⁸ Jojakims historia i övrigt och allt det avskyvärda han gjorde och befanns skyldig till finns nedtecknat i boken om Israels och Juda kungar. Hans son Jojakin blev kung efter honom.

Jojakin regerar i Juda

(2 Kung 24:8-17)

⁹ Jojakin var arton^[b] år när han blev kung, och han regerade i tre månader och tio dagar. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. ¹⁰ Vid årsskiftet lät kung Nebukadnessar hämta honom och förde honom till Babylon, samtidigt som de dyrbara föremålen från Herrens hus. Han gjorde hans bror Sidkia till kung över Juda och Jerusalem.

Sidkia regerar i Juda

(2 Kung 24:18-20; Jer 52:1-3)

¹¹ Sidkia var tjugoett år när han blev kung, och han regerade i elva år i Jerusalem. ¹² Han gjorde det som var ont i Herrens, sin Guds, ögon för han ödmjukade sig inte för profeten Jeremia, som talade på Herrens uppdrag. ¹³ Han gjorde också uppror mot kung Nebukadnessar, som hade låtit honom svära en ed vid Gud. Han var envis och motspänstig och ville inte omvända sig till Herren, Israels Gud. ¹⁴ Alla de ledande bland prästerna och folket blev mer och mer otrogna och följde andra folks avskyvärda seder och bruk. De orenade Herrens hus som han hade helgat i Jerusalem.

Templet förstörs och exil

(2 Kung 25:1-21; Jer 39:1-10; 52:4-27)

¹⁵ Herren, deras fäders Gud, sände gång på gång varningar till dem genom sina sändebud, för han hade medlidande med dem och sitt tempel. ¹⁶ Men de förolämpade Guds sändebud, föraktade hans ord och hånade hans profeter, tills Herrens vrede mot sitt folk blev så stor att det inte längre fanns någon räddning.

¹⁷ Han lät den kaldeiske kungen anfalla dem och döda deras unga män med svärd i helgedomen. Han skonade varken unga män eller kvinnor, gamla eller åldersstigna. Alla gav han i Nebukadnessars våld. ¹⁸ Alla föremålen från Guds hus, både stora och små, och skatter från både Herrens hus och kungens och furstarnas skatter, allt förde han till Babylon. ¹⁹ De satte eld på Guds hus, rev ner Jerusalems murar, brände alla palatsen och förstörde allt av värde. ²⁰ Resten, som överlevt svärdet, förde han bort i fångenskap till Babylon. De fick bli hans och hans söners slavar, ända tills perserna kom till makten, ²¹ för att Herrens ord genom profeten Jeremia skulle uppfyllas, tills landet fått gottgörelse för sina sabbater. Hela den tid landet låg öde hade det sabbatsvila, tills sjuttio år hade gått.

Kung Kyros låter folket återvända

(Esra 1:1-3)

²² Under den persiske kungen Kyros första regeringsår, ingav Herren Kyros tanken att sända ut en förordning som skulle förkunnas över hela hans rike, både skriftligt och muntligt, detta för att Herrens ord genom Jeremia skulle uppfyllas:

²³ ”Så säger Kyros, kung av Persien:

’Herren, himlens Gud, har gett mig alla jordens riken, och han har befallt mig att bygga ett tempel åt honom i Jerusalem i Juda. Vem det än är bland er som tillhör hans folk – må Herren, hans Gud, vara med honom!’ ”^[c]

Floden med livets vatten

22 Han visade mig sedan en flod med livets vatten, klar som kristall, och den flöt fram från Guds och Lammets tron, ² mitt i den stora gatan. På båda sidor om floden växte livets träd, som bär frukt tolv gånger om året och ger skörd varje månad, och bladen från träden är läkemedel för folken.^[a]

³ Ingen förbannelse ska finnas mer. Guds och Lammets tron ska stå i staden, och hans tjänare ska tjäna honom. ⁴ De ska se hans ansikte, och hans namn ska stå skrivet på deras pannor. ⁵ Det ska aldrig mer bli någon natt, och ingen behöver längre några lampor eller solens ljus, för Herren Gud ska lysa över dem. Och de ska regera i all evighet.

⁶ Efter det sa han till mig: ”Detta budskap är trovärdigt och sant. Herren, som är Gud över profeternas andar, har sänt sin ängel för att visa sina tjänare vad som snart måste hända.”

Jesus kommer snart

⁷ ”Se, jag kommer snart! Lycklig är den som tar vara på profetians ord i den här boken.”

⁸ Det var jag, Johannes, som fick höra och se allt detta. När jag hade hört och sett allt föll jag ner för att tillbe ängeln som hade visat det för mig, ⁹ men han sa: ”Nej, gör inte det! Jag är bara Guds tjänare, precis som du och dina bröder profeterna och alla de som tar vara på det som står i den här boken. Det är Gud du ska tillbe.” ¹⁰ Och han sa till mig: ”Försegla inte profetians ord i den här boken, för tiden är nära. ¹¹ Den som är orättfärdig ska fortsätta att göra det som är orättfärdigt, och den som är oren ska fortsätta att orena sig. Men den som är rättfärdig ska fortsätta att vara rättfärdig, och den som är helig ska fortsätta att hålla sig helig.”

Inbjudan och varning

¹² ”Se, jag kommer snart, och jag har med mig lön som ska ges till var och en efter hans gärningar. ¹³ Jag är alfa och omega,^[b] den förste och den siste, början och slutet.”

¹⁴ Lyckliga är de som tvättar sina dräkter rena,^[c] för de ska få rätt att äta av frukten från livets träd och gå in genom stadens portar. ¹⁵ Men utanför står hundarna, de som har sysslat med ockultism, ägnat sig åt sexuell omoral, och mördarna, avgudadyrkarna och alla som har älskat lögnen och levt sitt liv i lögn.

¹⁶ ”Jag, Jesus, har sänt min ängel till er för att vittna om detta för församlingarna. Jag är Davids rotskott och hans ättling, den strålande morgonstjärnan.^[d]”

¹⁷ Anden och bruden^[e] säger: ”Kom!” Den som hör det ska också säga: ”Kom!” Den som är törstig ska komma, för den som vill får dricka av livets vatten^[f] helt gratis.

¹⁸ Men jag vittnar för alla som lyssnar till det profetiska budskapet i den här boken: Om någon lägger till något till det, ska Gud låta honom drabbas av alla de plågor som det står om i boken. ¹⁹ Och om någon tar bort något från det profetiska budskapet i den här boken, ska Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och den heliga staden, som det står om i den här boken.

²⁰ Han som vittnar om detta säger: ”Ja, jag kommer snart!”

Amen. Kom, Herre Jesus!

²¹ Nåd från Herren Jesus åt alla.

Herrens dag

4 Se, dagen kommer, och den ska brinna som en ugn. Alla fräcka och de som gör det onda ska då bli till halm, och dagen som kommer ska bränna upp dem, säger härskarornas Herre Sebaot. Varken rot eller gren ska lämnas kvar. ² Men för er som fruktar mitt namn ska rättfärdighetens sol gå upp med läkedom under sina vingar. Då ska ni gå ut och hoppa som kalvar som släpps ut ur sitt stall. ³ Då ska ni trampa ner de onda, de ska bli som stoft under era fötter på den dag då jag griper in, säger härskarornas Herre.

⁴ Kom ihåg den lag jag gav min tjänare Mose på Horeb, bud och stadgar för hela Israel.

⁵ Jag ska sända profeten Elia till er, innan Herrens stora och fruktansvärda dag kommer. ⁶ Han ska vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till fäderna, så att jag inte slår landet med förbannelse när jag kommer.”

Jesus visar sig för sina lärjungar när de fiskar

21 Senare visade sig Jesus för sina lärjungar igen vid Tiberiassjön^[a] och så här gick det till:

² Simon Petrus, Tomas som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedaios söner och två andra lärjungar var där tillsammans. ³ Då sa Simon Petrus till de andra: ”Jag ger mig ut och fiskar” och de andra svarade: ”Vi följer också med!” Så steg de i båten och for ut på sjön men de fick ingenting på hela natten.

⁴ När det sedan blev morgon, stod Jesus på stranden men lärjungarna förstod inte att det var han.

⁵ Jesus sa till dem: ”Mina barn, har ni inte fått någon fisk?”

”Nej”, svarade de.

⁶ Då sa han: ”Kasta ut nätet på höger sida om båten, så får ni.” De gjorde så och nu fick de så mycket fisk att de inte orkade dra in nätet.

⁷ Den lärjunge som Jesus älskade,^[b] sa då till Petrus: ”Det är Herren!” När Simon Petrus hörde att det var Herren, knöt han om sig sitt ytterplagg för han hade nästan inget på sig och hoppade i vattnet. ⁸ De andra lärjungarna kom efter med båten och släpade nätet med fiskarna. De hade bara ungefär hundra meter kvar till stranden. ⁹ När de kom i land, såg de en glödhög och fisk som låg där och bröd.

¹⁰ Jesus sa nu till dem: ”Hämta några av fiskarna som ni just fick!” ¹¹ Då steg Simon Petrus upp och drog det fulla nätet iland. Det fanns 153 stora fiskar där men trots att det var så fullt, gick det inte sönder.

¹² Jesus sa sedan till dem: ”Kom hit och ät!” Ingen av dem vågade fråga vem han var men alla förstod att det var Herren. ¹³ Och Jesus gick fram och gav dem av brödet och fisken.

¹⁴ Detta var tredje gången som Jesus visade sig för sina lärjungar sedan han uppstått från de döda.

Jesus och Petrus

¹⁵ När de hade ätit, sa Jesus till Simon Petrus: ”Simon, Johannes son älskar^[c] du mig mer än de andra gör?”

”Ja, Herre”, svarade Petrus, ”du vet att jag har dig kär.”

”Ge då mat till mina lamm”, sa Jesus till honom.

¹⁶ Jesus frågade sedan en andra gång: ”Simon, Johannes son, älskar du mig?”

”Ja Herre”, sa Petrus, ”du vet att jag har dig kär.”

”Var då en herde för mina får”, sa Jesus.

¹⁷ För tredje gången frågade nu Jesus honom: ”Simon, Johannes son, har du mig kär?”

Petrus blev mycket ledsen över att Jesus än en gång frågade om han hade honom kär och han svarade: ”Herre, du vet allt! Du vet att jag har dig kär!”

Då sa Jesus till honom: ”Ge då mat till mina får! ¹⁸ Ja, sannerligen säger jag dig: När du var ung kunde du göra dig i ordning och gå vart du ville. Men när du blir gammal, ska du sträcka ut händerna och andra ska göra dig i ordning och föra dig dit du inte vill.^[d]” ¹⁹ Detta sa Jesus för att visa med vilket slags död Petrus skulle förhärliga Gud. Sedan sa Jesus till honom: ”Följ mig!”

²⁰ Petrus vände sig nu om och fick se att den lärjunge som Jesus älskade^[e] kom efter honom, han som under måltiden hade lutat sig mot Jesus och frågat vem som skulle förråda honom. ²¹ När Petrus fick se honom, frågade han Jesus: ”Vad kommer att hända med honom?”

²² Men Jesus svarade: ”Om jag vill att han ska bli kvar tills jag kommer så rör det väl inte dig? Du ska bara följa mig!”

²³ På grund av detta spreds ryktet bland de troende att den lärjungen inte skulle dö. Men Jesus sa aldrig till Petrus att den lärjungen inte skulle dö. Han sa bara: ”Om jag vill att han ska bli kvar tills jag kommer så rör det väl inte dig?”

Slutord

²⁴ Det är den lärjungen som vittnar om allt detta och har skrivit ner det. Vi vet att hans vittnesbörd är sant.

²⁵ Jesus gjorde också mycket annat och om man skulle skriva ner alla dessa händelser, tror jag inte att hela världen skulle rymma alla de böcker man då måste skriva.