M’Cheyne Bible Reading Plan
Sauls avund och vrede
18 (A) När David hade talat med Saul fäste sig Jonatans själ vid Davids själ, och Jonatan hade honom lika kär som sitt eget liv. 2 (B) Saul tog till sig David den dagen och lät honom inte återvända till sin fars hus. 3 (C) Och Jonatan slöt ett förbund med David, som han älskade lika djupt som sitt eget liv. 4 Jonatan tog av sig manteln[a] som han bar och gav den till David, och även sina andra kläder, till och med sitt svärd, sin båge och sitt bälte. 5 Och när David drog ut hade han framgång överallt dit Saul sände honom. Därför satte Saul honom över krigsfolket, och allt folket uppskattade honom, även Sauls tjänare.
6 (D) När de kom hem och David återvände efter att ha dödat filistén, gick kvinnorna ut från Israels alla städer med sång och dans för att möta kung Saul med jubel, tamburiner och lyror[b]. 7 (E) Kvinnorna sjöng och dansade och sade: ”Saul har slagit sina tusen, David sina tiotusen.” 8 Då blev Saul mycket vred. Dessa ord berörde honom mycket illa. Han sade: ”David gav de tiotusen, mig gav de tusen. Nu fattas bara att han får kungadömet också.” 9 Från och med den dagen hade Saul ett ont öga till David.
10 (F) Dagen därpå kom en ond ande från Gud över Saul. Han bar sig åt som en galen inne i sitt hus medan David spelade, som han brukade göra varje dag. Saul hade ett spjut i handen, 11 och han kastade det och tänkte: ”Jag ska spetsa fast David vid väggen.” Men två gånger vek David undan för honom.
12 Saul var rädd för David, eftersom Herren var med David men hade vikit ifrån Saul. 13 Därför skickade Saul bort honom och gav honom befälet över tusen man. Och han drog ut och kom tillbaka framför sin trupp. 14 (G) David lyckades väl i allt han gjorde och Herren var med honom. 15 När Saul såg att han lyckades så väl blev han rädd för honom. 16 Men hela Israel och Juda älskade David, eftersom han var deras ledare och anförare.
Mikal blir Davids hustru
17 Saul sade till David: ”Här är min äldsta dotter Merab. Henne vill jag ge dig till hustru. Visa mig bara att du är tapper och utkämpar Herrens krig.” Saul tänkte nämligen: ”Min hand ska inte drabba honom, det får filisteernas hand göra.” 18 Men David svarade Saul: ”Vem är jag, vad är mitt liv och vad är min fars släkt i Israel, eftersom jag skulle bli kungens svärson?” 19 (H) Men när tiden kom att Sauls dotter Merab[c] skulle ha getts åt David, fick i stället meholatiten Adriel henne till hustru.
20 Men Sauls dotter Mikal[d] älskade David. När man berättade det för Saul gladde det honom, 21 för Saul tänkte: ”Jag ska ge henne till honom. Hon ska bli en snara för honom, så att filisteernas hand kan drabba honom.” Han sade till David: ”För andra gången kan du nu bli min svärson.” 22 Saul befallde sina tjänare att de i hemlighet skulle säga till David: ”Kungen tycker om dig och alla hans tjänare älskar dig. Bli nu kungens svärson!” 23 När Sauls tjänare sade så till David svarade han: ”Tror ni det är så enkelt att bli kungens svärson? Jag är en fattig och enkel man.” 24 När Sauls tjänare berättade för honom vad David sagt, 25 (I) bad Saul dem säga så här: ”Kungen begär ingen annan brudgåva än förhudarna av etthundra filisteer som hämnd på kungens fiender.” Saul hoppades nämligen att David skulle falla för filisteernas hand. 26 När Sauls tjänare talade om för David vad han hade sagt, ville David gärna bli kungens svärson på det villkoret.
Innan tiden ännu hade gått ut, 27 (J) bröt David upp och drog i väg med sina män och slog tvåhundra man av filisteerna. Han tog med sig deras förhudar och överlämnade hela antalet åt kungen för att få bli kungens svärson. Då gav Saul honom sin dotter Mikal till hustru. 28 Men Saul såg och förstod att Herren var med David och att Sauls dotter Mikal älskade honom. 29 Då blev Saul ännu mer rädd för David, och Saul blev Davids fiende för alltid.
30 Filisteernas furstar drog ut i fält, men så ofta de gjorde det hade David större framgång än någon annan av Sauls tjänare. Och hans namn blev mycket aktat.
Personliga hälsningar
16 Vår syster Febe som tjänar[a] församlingen i Kenchrea[b] vill jag lägga ett gott ord för. 2 Ta emot henne i Herren på ett sätt som anstår de heliga och hjälp henne med allt hon kan behöva från er. Hon har själv varit en hjälp[c] för många, även för mig.
3 (A) Hälsa Prisca och Aquila[d], mina medarbetare i Kristus Jesus. 4 De har riskerat sina liv[e] för mig, och inte bara jag utan alla hednakristna församlingar tackar dem. 5 (B) Hälsa också församlingen som möts i deras hus.
Hälsa min älskade Epenetus, som är Asiens förstlingsfrukt[f] till Kristus. 6 Hälsa Maria, som har arbetat mycket för er. 7 Hälsa Andronicus och Junia[g], mina landsmän och medfångar, som är högt ansedda bland apostlarna[h] och som kom till Kristus före mig. 8 Hälsa min älskade Ampliatus i Herren. 9 Hälsa Urbanus, vår medarbetare i Kristus, och min älskade Stachys. 10 Hälsa Apelles, prövad i Kristus. Hälsa dem som tillhör Aristobulus familj. 11 Hälsa min landsman Herodion. Hälsa dem i Narcissus familj som tillhör Herren. 12 Hälsa Tryfena och Tryfosa som arbetar i Herren. Hälsa den älskade Persis, som har arbetat mycket i Herren. 13 (C) Hälsa Rufus[i], utvald i Herren, och hans mor som är en mor också för mig. 14 Hälsa Asynkritus, Flegon, Hermes, Patrobas, Hermas och bröderna hos dem. 15 Hälsa Filologus och Julia, Nereus och hans syster, Olympas och alla heliga hos dem. 16 (D) Hälsa varandra med en helig kyss. Alla Kristi församlingar hälsar er.
17 (E) Jag uppmanar er, bröder, att se upp för dem som skapar splittring och väcker anstöt mot[j] den lära som ni har fått undervisning i. Håll er borta från dem, 18 (F) för sådana människor tjänar inte vår Herre Kristus utan sin egen buk, och med fina ord och vackert tal[k] bedrar de godtrogna människor. 19 (G) Er lydnad är ju känd av alla. Därför gläder jag mig över er, men jag vill att ni ska vara kloka när det gäller det goda och oskyldiga när det gäller det onda. 20 (H) Fridens Gud ska snart krossa Satan under era fötter. Vår Herre Jesu Kristi nåd vare med er.
21 (I) Min medarbetare Timoteus hälsar er liksom mina landsmän Lucius, Jason och Sosipater. 22 Jag, Tertius, som har skrivit ner detta brev, hälsar er i Herren. 23 (J) Gaius, som är min och hela församlingens värd, hälsar er. Erastus[l], stadens kassör, hälsar er, likaså brodern Quartus.
Lovprisning
25 (K) Gud har makt att styrka er genom mitt evangelium och förkunnelsen om Jesus Kristus. Han har avslöjat den hemlighet som i oändliga tider varit dold 26 (L) men som nu har uppenbarats och gjorts känd genom profetiska Skrifter på den evige Gudens befallning för att föra alla folk till trons lydnad. 27 (M) Han är den ende vise Guden, och hans är äran genom Jesus Kristus i evighet. Amen.
Lidande och hopp
אAlef
3 Jag är mannen
som fått se lidande
under hans vredes ris.
2 Han har lett mig och fört mig
i mörker och inte i ljus.
3 Ja, han vände sin hand mot mig
gång på gång, dagen lång.
בBeth
4 (A) Han nötte ut mitt kött och min hud,
han krossade mina ben.
5 Han byggde en mur mot mig
och omringade mig
med bitterhet och möda.
6 (B) På mörka platser lät han mig bo,
likt dem som länge varit döda.
גGimel
7 (C) Han har spärrat in mig
så att jag inte kommer ut,
han har lagt på mig tunga bojor.
8 (D) Hur jag än klagar och ropar
stänger han ute min bön.
9 Han har spärrat mina vägar
med huggen sten
och gjort mina stigar krokiga.
דDaleth
10 (E) Han var en björn på lur mot mig,
ett lejon i försåt.
11 Han förde mig på avvägar
och slet mig i stycken,
han lät mig ligga övergiven.
12 (F) Han spände sin båge
och ställde mig som mål för sin pil.
הHe
13 Pilar från sitt koger
har han satt i mina njurar.
14 (G) Jag har blivit till åtlöje
för hela mitt folk,
deras nidvisa hela dagen lång.
15 Han har mättat mig med bitterhet,
gett mig malört att dricka.
וWaw
16 Han har krossat mina tänder
mot stenar,
han har tryckt ner mig i askan.
17 Du har fördrivit min själ från friden,
jag har glömt vad lycka är.
18 Jag sade:
”Det är slut med min livskraft
och mitt hopp till Herren.”
זZajin
19 (H) Tänk på min nöd och min hemlöshet,
malörten och det bittra!
20 Min själ tänker ständigt på det
och sjunker ihop inom mig.
21 Detta tar jag till hjärtat,
därför har jag hopp:
חHeth
22 (I) Det är Herrens nåd
att det inte är ute med oss,
att[a] det inte är slut
med hans barmhärtighet.
23 (J) Den är ny varje morgon,
stor är din trofasthet.
24 (K) Herren är min del,
det säger min själ,
därför hoppas jag på honom.
טTeth
25 (L) Herren är god
mot dem som väntar på honom,
mot den själ som söker honom.
26 Det är gott att i stillhet
hoppas på hjälp från Herren.
27 (M) Det är gott för en man
att bära ett ok i sin ungdom.
יJod
28 Må han sitta ensam och tyst
när han lägger det på honom.
29 Må han sänka sin mun i stoftet,
kanske finns det ännu hopp.
30 (N) Må han vända kinden
mot den som slår honom
och låta sig mättas av hån.
כKaf
31 (O) Herren förkastar ju inte
för evigt.
32 (P) Om än han bedrövar
förbarmar han sig i sin stora nåd,
33 för det är inte av hjärtat
han plågar och bedrövar
människors barn.
לLamed
34 När man krossar landets alla fångar
under sina fötter,
35 när man nekar en man hans rätt
inför den Högstes ansikte,
36 när man gör orätt mot någon
i hans sak –
skulle Herren inte se det?
מMem
37 Vem talar så att det sker,
om inte Herren befallt det?
38 (Q) Kommer inte både ont[b] och gott
från den Högstes mun?
39 (R) Varför klagar en människa här i livet
när hon straffas[c] för sin synd?
נNun
40 Låt oss pröva våra vägar
och granska dem,
låt oss vända om till Herren!
41 Låt oss lyfta våra hjärtan och händer
till Gud i himlen!
42 (S) Vi har syndat och gjort uppror,
och du har inte förlåtit.
סSamek
43 Du har dolt dig i vrede
och förföljt oss,
du har dödat och inte skonat.
44 (T) Du har dolt dig i moln
så att bönen inte når fram,
45 (U) du har gjort oss till avskum
och förakt bland folken.
פPe
46 (V) Alla våra fiender
spärrar upp sitt gap mot oss.
47 (W) Faror och fallgropar möter oss,
förödelse och undergång.
48 (X) Strömmar av tårar
rinner från mitt öga,
för dottern mitt folk går under.
עAjin
49 Mitt öga flödar utan uppehåll,
det får ingen vila
50 förrän Herren blickar ner
från himlen och ser.
51 Mitt öga plågar min själ
när jag ser min stads alla döttrar[d].
צTsade
52 De jagade mig som en fågel,
de som utan orsak är mina fiender.
53 (Y) De ville släcka mitt liv här i gropen,
de kastade sten över mig.
54 (Z) Vattnen sköljde över mitt huvud,
jag sade: ”Jag är förlorad!”
קQof
55 (AA) Jag åkallade ditt namn, Herre,
från gropens djup.
56 Du har hört min röst,
stäng inte ditt öra
när jag ber om lindring och ropar.
57 (AB) Du kom nära när jag åkallade dig,
du sade: ”Var inte rädd!”
רResh
58 Herre, du tar dig an min sak,
du friköper mitt liv.
59 Herre, du ser den orätt jag lider,
döm i min sak!
60 Du ser all deras hämndlystnad,
alla deras planer mot mig.
שShin
61 Du har hört deras hån, Herre,
alla deras planer mot mig,
62 mina fienders tal och onda tankar
mot mig dagen lång.
63 (AC) Se! Vare sig de sitter eller står
är det mig de hånar i sin sång.
תTaw
Herrens godhet och hjälp
34 [a](A) Av David, när han spelade galen inför Abimelek[b], som drev bort honom så att han kom undan.
2 (B) Jag vill alltid prisa Herren,
hans lov ska ständigt
vara i min mun.
3 (C) Min själ ska vara stolt i Herren,
de ödmjuka ska höra det
och glädjas.
4 Lova Herren med mig,
låt oss upphöja hans namn
tillsammans!
5 (D) Jag sökte Herren
och han svarade mig,
han räddade mig
från allt som skrämde mig.
6 De som ser upp till honom
strålar av fröjd,
deras ansikten[c] behöver inte
rodna av skam.
7 Här är en plågad som ropade,
och Herren hörde honom
och frälste honom
ur all hans nöd.
8 (E) Herrens ängel vakar
runt dem som vördar honom,
och han befriar dem.
9 (F) Smaka och se att Herren är god!
Salig är den som flyr till honom.
10 (G) Vörda Herren, ni hans heliga,
för de som vördar honom
saknar ingenting.
11 (H) Unga lejon lider nöd och hungrar,
men de som söker Herren
saknar inget gott.
12 Kom, barn, lyssna till mig!
Jag ska lära er att vörda Herren.
13 (I) Är du en människa
som älskar livet
och vill se goda dagar?
14 (J) Vakta då din tunga
från det som är ont,
dina läppar från att tala svek.
15 (K) Undvik det onda och gör det goda,
sök friden och följ den.
16 (L) Herrens ögon är vända
till de rättfärdiga
och hans öron till deras rop.
17 (M) Men Herrens ansikte
är emot dem som gör det onda,
för att utplåna minnet av dem
från jorden.
18 (N) De rättfärdiga ropar
och Herren hör,
han räddar dem ur all deras nöd.
19 (O) Herren är nära dem
som har ett förkrossat hjärta
och frälser dem
som har en bedrövad ande.
20 (P) Mycket får den rättfärdige lida,
men Herren räddar honom ur allt.
21 (Q) Han bevarar alla hans ben,
inte ett enda av dem ska krossas.[d]
22 Ondskan blir den gudlöses död,
och de som hatar den rättfärdige
ska stå med skuld.
23 (R) Men Herren friköper
sina tjänares själar,
och ingen som flyr till honom
ska stå med skuld.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation