M’Cheyne Bible Reading Plan
24 Under kung Jojakims regering anföll kung Nebukadnessar från Babylon Jerusalem. Jojakim kapitulerade och betalade skatt i tre år, men sedan gjorde han uppror.
2 Herren skickade då rövarband från kaldeerna, arameerna, moabiterna och Ammons barn mot Juda för att plundra folket, precis som han tidigare förutsagt genom sina profeter.
3-4 Det är tydligt att dessa olyckor drabbade Juda på Herrens direkta befallning. På grund av Manasses många synder hade Herren beslutat att inte befatta sig med Juda, bland annat för att han hade fyllt Jerusalem med oskyldigt blod. Herren ville inte förlåta detta.
5 Resten om Jojakims liv finns upptecknat i Juda kungars krönika.
Jojakin regerar i Juda
6 När Jojakim dog blev hans son Jojakin kung.
7 Den egyptiske kungen kom aldrig mer tillbaka, för kungen i Babylon hade intagit ett stort område som tillhört Egypten, från Egyptens bäck till floden Eufrat.
8-9 Jojakin var arton år gammal när han blev kung, och han regerade i tre månader i Jerusalem. Hans mor hette Nehusta och var dotter till Elnatan från Jerusalem.
10 Under Jojakins regeringstid belägrade den babyloniske kungen Nebukadnessars arméer Jerusalem.
11 Nebukadnessar kom själv dit under belägringen.
12 Kung Jojakin, alla hans ämbetsmän och drottningmodern kapitulerade för honom. Jojakin fördes fängslad till Babylon. Detta hände under kung Nebukadnessars åttonde regeringsår.
13 Nebukadnessar förde bort alla skatter från templet och det kungliga palatset, och alla guldföremål som Israels kung Salomo hade låtit tillverka, och detta var helt enligt vad Herren tidigare sagt.
14 Nebukadnessar tog sammanlagt 10.000 fångar från Jerusalem, och bland dem fanns alla de styrande, de bästa soldaterna och alla hantverkare och konstnärer. Det var bara de fattigaste och minst ansedda som blev kvar i landet.
15 Nebukadnessar förde bort kung Jojakin, hans hustrur och hans mor och alla ämbetsmän till Babylon.
16 Soldaterna som fördes bort var 7.000 till antalet, alla krigsdugliga, och hantverkarna och konstnärerna uppgick till ett tusental.
17 Han utsåg kung Jojakins farbror Mattanja till ny kung, och han ändrade hans namn till Sidkia.
Sidkia regerar i Juda
18-19 Sidkia var tjugoett år gammal när han blev kung, och han regerade elva år i Jerusalem. Hans mor hette Hamutal och var dotter till Jeremia från Libna.Sidkia handlade lika ogudaktigt som Jojakim hade gjort.
20 Herren ville inte längre ha något att göra med folket i Jerusalem och i Juda och vände sig bort från dem. Men kung Sidkia gjorde uppror mot kungen i Babylon.
6 Nu lämnar vi undervisningen om de första grunderna i Kristus och går vidare så att ni kan bli mogna och vuxna som kristna. Vi talar inte mer om det grundläggande villkoret att man blir frälst av att tro på Gud och inte genom att bara göra gott.
2 Ni behöver inte ytterligare undervisning om dop och handpåläggning, de dödas uppståndelse och den eviga domen.
3 Nej, låt oss nu, om Gud tillåter det, gå vidare.
4 Om ni en gång har tagit emot de goda nyheterna och själva har smakat himlens välsignelser och fått del av den helige Ande,
5 och om ni vet hur gott Guds ord är och har anat den kommande världens mäktiga kraft,
6 och sedan ändå har vänt er bort från Gud, går det inte att föra er tillbaka till Herren. Ni kan inte omvända er igen! Genom ert handlande har ni med egna händer spikat fast Guds Son på korset en andra gång och hånat honom inför omvärlden.
7 En god åkerjord, som suger åt sig av det regn som faller och ger bonden en god skörd, har fått del av Guds välsignelse.
8 Men om den bär tistlar och törnen är den ju värdelös. Man dömer ut den och låter elden gå fram över den.
9 Kära vänner, även om jag talar på det här sättet, tror jag inte att det jag säger gäller er. Jag är övertygad om att ni bär god frukt och är på rätt väg.
10 För Gud är inte orättvis. Hur skulle han kunna glömma den insats som ni har gjort med iver och i kärlek till honom fortfarande gör genom att hjälpa andra kristna?
11 Vi har bara en önskan: fortsätt med samma iver och se fram mot den belöning som väntar vid målet.
12 Nu vet ni vad som ligger framför er. Ge inte efter för slöhet och likgiltighet, utan ha dem som förebild, som genom sin tro och sitt tålamod får del av allt som Gud har lovat dem.
Gud håller vad han lovat
13 Vi har till exempel Guds löfte till Abraham. Gud bekräftade det med en ed vid sitt eget namn, eftersom det inte fanns något högre att svära vid,
14 och sa: Jag ska välsigna dig rikligt och ge dig en son, som ska bli stamfar till ett stort folk.
15 Sedan väntade Abraham med stort tålamod, ända tills Gud till sist gav honom sonen Isak, precis som han hade lovat.
16 När en människa svär en ed gör hon det vid någon som är större än hon själv, för att denne ska tvinga henne att hålla löftet eller straffa henne om hon bryter det. Eden gör slut på alla diskussioner i frågan.
17 Gud band sig också med en ed för att de som han hade lovat hjälpa skulle kunna vara helt säkra på att han aldrig skulle ändra sina planer.
18 Han har gett oss både sitt löfte och sin ed, två saker som vi helt och fullt kan lita på, för det är omöjligt för Gud att ljuga. Därför kan alla de som flyr till honom för att bli frälsta fatta nytt mod. Utan minsta tvekan kan de sätta sitt hopp till honom.
19 Detta hopp om frälsning är ett starkt och pålitligt ankare för vårt liv. Det är tryggt och säkert och sträcker sig ända in i den himmelska helgedomens allraheligaste.
20 Dit har Kristus gått före oss för att be för oss och han har för evigt blivit vår överstepräst med Melkisedeks rang och värdighet.
Herrens dag är nära
3 Vid den tiden när jag återupprättar Juda och Jerusalem, säger Herren,
2 ska jag samla hela världens folk i dalen där Herren dömer, och där ska jag straffa dem för att de förskingrat mitt egendomsfolk bland hedningarna och delat mitt land.
3 De behandlade mitt folk som boskap. Unga pojkar gavs till prostituerade, och flickor byttes mot vin till deras dryckesfester.
4 Tyrus och Sidon, vad har ni emot mig? Är ni ute för att hämnas, ni filisteiska städer? Se upp, för jag tänker mycket snabbt slå tillbaka och låta det onda ni gjort komma över era egna huvuden!
5 Ni har tagit mitt silver och guld och alla mina dyrbara skatter och burit bort dem till era hednatempel.
6 Ni har sålt folket i Juda och Jerusalem till grekerna, som förde dem bort från deras eget land.
7 Men jag ska hämta dem tillbaka från alla de platser som ni sålt dem till, och jag ska betala igen för allt vad ni har gjort.
8 Jag ska sälja era söner och döttrar till folket i Juda, och de ska i sin tur sälja dem ända bort till de avlägsna sabeerna. Detta är ett löfte från Herren.
9 Meddela detta till alla folk: Gör er beredda på krig! Kalla in era bästa soldater och mobilisera allt ni har!
10 Smält ner plogbillarna och gör svärd av dem och gör om era hackor till spjut! Låt även de svaga vara med och känna sig betydelsefulla.
11 Samla er, alla nationer, med alla era krigare!Herre, sänd nu dina hjältar!
12 Samla alla folk och för dem till Josafats dal, för där ska jag döma dem!
13 Låt lien gå! Skörden är mogen och väntar på att bli bärgad. Trampa vinpressen, för den är överfull av dessa människors ondska!
14 Skarorna väntar i dalen på domen, för Herrens dag är nära. Herren håller dom i dalen.
15 Solen och månen ska förmörkas och stjärnorna förlora sitt sken.
16 När Herren ropar från sitt tempel i Jerusalem bävar både jord och himmel. Men mot sitt folk Israel ska Herren vara barmhärtig. Han är deras trygghet och styrka.
17 Då ska ni äntligen förstå att jag är Herren, er Gud, som bor på mitt heliga berg Sion. Jerusalem ska vara en helig plats, och den tid ska komma när inga främlingar ska finnas där.
18 Sött vin ska droppa från bergen, och från höjderna ska det rinna mjölk. Vatten ska fylla de torra strömfårorna i Juda, och en källa ska springa fram från Herrens tempel och vattna Akaciedalen.
19 Men Egypten och Edom kommer att bli öken på grund av sin grymhet. De dödade mitt oskyldiga folk.
20 Men Juda ska blomstra i evighet, och Jerusalem ska vara en framgångsrik stad, generation efter generation.
21 Jag ska hämnas mitt folks blod. Jag ska inte låta dess förtryckare gå fria förrän deras skuld är betald. Och jag ska bo i Jerusalem tillsammans med mitt folk.
I livsfara
143 Herre, hör min bön! Svara när jag ropar till dig, för du håller dina löften.
2 Ställ mig inte inför rätta, för ingen är oskyldig i dina ögon.
3 Mina fiender förföljde mig och tog mig till fånga. De har slagit ner mig till marken och de tvingar mig att ligga i mörker, precis som de som ligger i graven.
4 Därför har jag förlorat allt mitt hopp och är förlamad av skräck.
5 Jag minns de fantastiska under som du gjorde förr.
6 Jag sträcker mig mot dig, ja, jag längtar efter dig precis som ett förtorkat land törstar efter regn.
7 Kom snart, Herre, och svara mig, för jag blir alltmer deprimerad. Vänd dig inte bort från mig, för då kommer jag att dö.
8 Påminn mig varje morgon om din godhet, för jag litar på dig. Visa mig den väg jag ska gå! Jag behöver dig!
9 Rädda mig från mina fiender! Herre, jag flyr till dig, för det är bara hos dig som jag kan gömma mig.
10 Hjälp mig att leva som du vill, för du är min Gud. Låt din gode Ande leda mig på rätta vägar.
11 Herre, stå vid ditt ord. Det kommer att ge ditt namn ära. Led mig ut ur alla svårigheter.
12 Eftersom du är kärleksfull och god mot mig, ber jag dig att utplåna alla mina fiender och döda alla som tänker skada mig, för jag är din tjänare.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®