M’Cheyne Bible Reading Plan
Manasse kung i Juda
33 (A) Manasse var tolv år när han blev kung, och han regerade femtiofem år[a] i Jerusalem. 2 (B) Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, efter den avskyvärda seden hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn. 3 (C) Han byggde på nytt upp de offerhöjder som hans far Hiskia hade brutit ner. Och han reste altaren åt baalerna och gjorde asherapålar, och han tillbad och tjänade himlens hela härskara. 4 (D) Han byggde altaren i Herrens hus. Det var om detta hus som Herren hade sagt: ”I Jerusalem ska mitt namn vara för evig tid.” 5 Han byggde altaren åt himlens hela härskara på de båda förgårdarna till Herrens hus. 6 (E) Han lät sina barn gå genom eld i Hinnoms sons dal och utövade teckentyderi, svartkonst och trolldom, skaffade sig andebesvärjare och spåmän och gjorde mycket som var ont i Herrens ögon, så att han väckte hans vrede.
7 (F) Avgudabilden som han gjort ställde han in i Guds hus om vilket Gud hade sagt till David och hans son Salomo: ”I detta hus och i Jerusalem som jag har utvalt bland alla Israels stammar, vill jag fästa mitt namn för evig tid. 8 Jag ska inte mer låta Israel vandra bort från det land som jag har bestämt åt era fäder, om de bara håller fast vid och följer allt jag befallt dem efter den lag och de stadgar och föreskrifter som de har fått genom Mose.” 9 Men Manasse förledde Juda och Jerusalems invånare, så att de gjorde mer ont än de folk som Herren hade utrotat för Israels barn.
10 (G) Herren talade till Manasse och hans folk, men de gav inte akt på hans ord. 11 (H) Då lät Herren den assyriske kungens arméer[b] komma över dem. De slog Manasse i bojor och fängslade honom med kopparbojor och förde honom till Babel. 12 Men när han nu var i nöd, bönföll han inför Herren sin Gud och ödmjukade sig djupt för sina fäders Gud. 13 (I) Och när han bad så till honom, bönhörde Herren honom och lyssnade till hans bön och lät honom komma tillbaka till Jerusalem som kung. Då insåg Manasse att det är Herren som är Gud.
14 Han byggde en yttermur till Davids stad väster om Gihon i dalen, fram till ingången till Fiskporten och runt omkring Ofel och gjorde den mycket hög. Sedan tillsatte han befälhavare i alla befästa städer i Juda. 15 Han avlägsnade de främmande gudarna och avgudabilden från Herrens hus, liksom alla de altaren som han hade byggt på det berg där Herrens hus stod, och i Jerusalem, och han kastade ut dem utanför staden. 16 Sedan upprättade han Herrens altare och offrade gemenskapsoffer och tackoffer på det och uppmanade Juda att tjäna Herren, Israels Gud. 17 (J) Folket offrade ändå på höjderna, men bara åt Herren sin Gud.
18 (K) Vad som mer finns att säga om Manasse och om hans bön till sin Gud och om de ord som siarna talade till honom i Herrens, Israels Guds, namn, det står i Israels kungars krönika. 19 Om hans bön och hur han blev bönhörd, om all hans synd och trolöshet och om de platser där han byggde offerhöjder och ställde upp asherapålar och gjutna bilder, innan han ödmjukade sig, är skrivet i Hosajs krönika. 20 Manasse gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom där han bodde. Hans son Amon blev kung efter honom.
Amon kung i Juda
21 (L) Amon var tjugotvå år när han blev kung, och han regerade två år[c] i Jerusalem. 22 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, så som hans far Manasse hade gjort. Han offrade åt alla de avgudabilder som hans far Manasse hade tillverkat, och han dyrkade dem. 23 Men han ödmjukade sig inte inför Herren, så som hans far Manasse hade gjort, utan han hopade skuld på skuld. 24 (M) Och hans tjänare sammansvor sig mot honom och dödade honom hemma i hans hus.
25 Men folket i landet dödade alla som hade sammansvurit sig mot kung Amon. Därefter gjorde folket i landet hans son Josia till kung efter honom.
Halleluja
19 (A) Sedan hörde jag liksom en stark röst från en stor skara i himlen:
"Halleluja![a]
Frälsningen och äran och makten tillhör vår Gud,
2 (B) för hans domar
är sanna och rätta.
Han har dömt den stora skökan
som fördärvade jorden
med sin otukt
och straffat henne
för sina tjänares blod."
3 (C) Än en gång sade de: "Halleluja!" Och röken från henne stiger i evigheters evighet. 4 (D) Och de tjugofyra äldste och de fyra varelserna föll ner och tillbad Gud som sitter på tronen och sade: "Amen. Halleluja!" 5 (E) Och från tronen kom en röst som sade:
"Prisa vår Gud,
alla hans tjänare,
ni som vördar honom,
både små och stora!"
6 (F) Och jag hörde liksom rösten från en stor skara, som bruset av väldiga vatten och dånet av kraftig åska, och de sade:
"Halleluja!
Herren vår Gud den Allsmäktige
är nu kung.
7 (G) Låt oss glädjas och jubla
och ge honom äran,
för Lammets bröllop har kommit
och hans brud har gjort sig redo.
8 (H) Skinande rent linne
har hon fått att klä sig i."
Linnet är de heligas rättfärdighet[b].
9 (I) Och ängeln sade till mig: "Skriv! Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid." Och han tillade: "Dessa Guds ord är sanna." 10 (J) Jag föll då ner för hans fötter för att tillbe honom, men han sade till mig: "Gör inte så! Jag är bara en medtjänare till dig och dina bröder som har Jesu vittnesbörd. Gud ska du tillbe. Jesu vittnesbörd är profetians ande."
Ryttaren på den vita hästen
11 (K) Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet. 12 (L) Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor. Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv, 13 (M) och han var klädd i en mantel som var doppad i blod, och hans namn är Guds Ord.[c] 14 (N) De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt rent linne. 15 (O) Ur hans mun kom ett skarpt svärd som han ska slå folken med, och han ska styra dem med järnspira, och han trampar Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress. 16 (P) Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: "Kungarnas Kung och herrarnas Herre."
17 (Q) Och jag såg en ängel som stod i solen och ropade med stark röst till alla fåglar som flög uppe på himlen: "Kom och samlas till Guds stora måltid, 18 så ska ni få äta kött av kungar och befälhavare och mäktiga män, kött av hästar och deras ryttare och kött av alla människor, fria och slavar, små och stora."
19 (R) Och jag såg vilddjuret och jordens kungar och deras härar samlade till strid mot ryttaren på hästen och mot hans här. 20 (S) Och vilddjuret greps tillsammans med den falske profeten, som hade gjort tecken inför vilddjuret och därigenom förlett dem som tagit emot vilddjurets märke och tillbett dess bild. Båda kastades levande i eldsjön som brinner av svavel. 21 (T) De andra dödades med svärdet som gick ut ur ryttarens mun, och alla fåglarna åt sig mätta av deras kött.
1 Denna profetia är Herrens ord till Israel genom Malaki.
Herrens kärlek till Israel
2 (A) [a]Jag har älskat er, säger Herren.
Och ni frågar:
”Hur har du älskat oss?”
Var inte Esau bror till Jakob?
säger Herren.
Jakob älskade jag,
3 (B) men Esau hatade jag.
Jag gjorde hans berg
till en ödemark[b]
och gav hans arvedel
åt öknens schakaler.
4 Om Edom säger: ”Vi är krossade,
men vi ska bygga upp
ruinerna igen”,
så säger Herren Sebaot:
De bygger upp,
men jag ska riva ner.
De ska kallas
”gudlöshetens land”
och ”folket som Herren
är vred på för evigt”.
5 Era ögon ska se det,
och ni ska säga:
”Herren är upphöjd
utanför Israels gränser.”
Förakt för Herren
6 (C) En son hedrar sin far
och en tjänare sin herre.
Men om jag är en far,
var är då hedern jag borde få?
Och om jag är en herre,
var är då vördnaden för mig?
Detta säger Herren Sebaot
till er präster
som föraktar mitt namn.
Och ni frågar:
”Hur har vi föraktat ditt namn?”
7 Genom att ni offrar oren mat
på mitt altare.
Och ni frågar:
”Hur har vi kränkt din renhet?”
Genom att ni säger:
”Herrens bord
betyder ingenting.”
8 (D) Om ni bär fram
ett blint djur som offer,
är inte det något ont?
Om ni bär fram
det som är lamt och sjukt,[c]
är inte det något ont?
Kom med sådant
till din ståthållare[d]!
Tror du han blir glad
och tar emot dig?
säger Herren Sebaot.
9 Men bönfall nu inför Gud
att han förbarmar sig över oss.
När det kommer sådant
från era händer,
ska han då ta emot er?
säger Herren Sebaot.
10 (E) Kan inte någon av er
stänga tempeldörrarna,
så att ni inte tänder min altareld
förgäves!
Jag har inte behag till er,
säger Herren Sebaot,
jag har ingen glädje
i offergåvorna från er hand.
11 (F) Från solens uppgång
till dess nedgång
ska mitt namn vara stort
bland hednafolken.
På varje plats ska man bära fram
rökoffer och rena offergåvor
åt mitt namn.
Ja, mitt namn ska vara stort
bland hednafolken,
säger Herren Sebaot.
12 Men ni vanhelgar det när ni säger:
”Herrens bord är orent
och maten där är värdelös.”
13 Ni säger: ”Det är inte mödan värt!”
och fnyser åt det,
säger Herren Sebaot.
Ni kommer med stulna,
halta och sjuka djur
och bär fram det som offer.
Ska jag ta emot det från er
med glädje? säger Herren.
14 Förbannad är den bedragare
som har ett djur av hankön
i sin hjord
och lovar att ge det,
men sedan offrar ett skadat[e] djur
till Herren.
För jag är en stor Kung,
säger Herren Sebaot,
och mitt namn är fruktat
bland hednafolken.
Jesus blir förrådd och fängslad
18 (A) När Jesus hade sagt detta, gick han med sina lärjungar över till andra sidan av Kidrondalen[a]. Där låg en trädgård[b] som han och hans lärjungar gick in i.
2 Men även Judas, han som förrådde honom, kände till det stället eftersom Jesus ofta hade varit där med sina lärjungar. 3 (B) Judas tog med sig vaktstyrkan och några av översteprästernas och fariseernas tjänare och kom dit med facklor, lyktor och vapen.
4 (C) Jesus, som visste om allt som skulle hända honom, gick ut och frågade dem: "Vem söker ni?" 5 De svarade: "Jesus från Nasaret." Han sade till dem: "Jag Är." Även Judas, han som förrådde honom, stod bland dem. 6 När Jesus sade till dem: Jag Är, ryggade de tillbaka och föll till marken. 7 Än en gång frågade han dem: "Vem söker ni?" De sade: "Jesus från Nasaret." 8 Jesus svarade: "Jag har sagt er att det är jag. Om det är mig ni söker, så låt de andra gå!" 9 (D) Ordet som han hade sagt[c] skulle nämligen gå i uppfyllelse: "Av dem du har gett mig har jag inte förlorat en enda."
10 Simon Petrus hade ett svärd. Han drog det och slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. Tjänaren hette Malkus. 11 (E) Jesus sade till Petrus: "Sätt svärdet i skidan! Skulle jag inte dricka den bägare som Fadern har gett mig?"
12 (F) Soldaterna och befälhavaren och judarnas tjänare grep nu Jesus och band honom. 13 De förde honom först till Hannas, svärfar till Kaifas som var överstepräst det året. 14 (G) Det var Kaifas som hade gett judarna rådet att det var bättre att en man dog i folkets ställe.
Petrus förnekar Jesus
15 Simon Petrus och en annan lärjunge[d] följde efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen och kom in på översteprästens gård tillsammans med Jesus. 16 Men Petrus stod kvar utanför vid porten. Den andre lärjungen, han som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade med flickan som vaktade porten och hämtade in Petrus. 17 Tjänsteflickan frågade Petrus: "Är inte du också en av den där mannens lärjungar?" Han svarade: "Nej, det är jag inte."
18 Det var kallt, och tjänarna och vakterna hade gjort upp en koleld där de stod och värmde sig. Även Petrus stod där tillsammans med dem och värmde sig.
Jesus inför översteprästen
19 Översteprästen frågade ut Jesus om hans lärjungar och hans lära. 20 (H) Jesus svarade honom: "Jag har talat öppet till världen. Jag har alltid undervisat i synagogan och i templet där alla judar samlas. Jag har inte talat i hemlighet. 21 Varför frågar du mig? Fråga dem som har hört vad jag förkunnat för dem. De vet vad jag har sagt."
22 När Jesus sade detta, gav en av tjänarna som stod där honom ett slag i ansiktet och sade: "Ska du svara översteprästen på det sättet?" 23 Jesus svarade: "Har jag sagt något som är fel, så säg vad som är fel. Men om jag talar sanning, varför slår du mig?" 24 Då skickade Hannas honom bunden till översteprästen Kaifas.
Petrus förnekar Jesus igen
25 (I) Simon Petrus stod och värmde sig. Då frågade de honom: "Är inte du också en av hans lärjungar?" Han nekade och sade: "Det är jag inte." 26 En av översteprästens tjänare, en släkting till den vars öra Petrus hade huggit av, sade: "Såg jag inte själv att du var med honom i trädgården?" 27 Petrus nekade än en gång – och strax gol en tupp.
Jesus inför Pilatus
28 Från Kaifas förde de sedan Jesus till pretoriet[e]. Det var nu tidigt på morgonen. Själva gick de inte in i pretoriet, för att inte bli orena utan kunna fira påsken[f]. 29 Pilatus[g] kom därför ut till dem och frågade: "Vad anklagar ni den här mannen för?" 30 De svarade: "Hade han inte varit en brottsling skulle vi inte ha överlämnat honom till dig." 31 (J) Pilatus sade till dem: "Ta ni honom och döm honom efter er lag!" Judarna sade: "Vi har inte rätt att avrätta någon[h]." 32 (K) Så skulle det ord uppfyllas som Jesus hade sagt när han angav på vilket sätt han skulle dö.
33 (L) Pilatus gick tillbaka in i pretoriet och lät kalla in Jesus och frågade: "Så du är judarnas kung?" 34 Jesus svarade: "Säger du det av dig själv, eller har andra sagt det om mig?" 35 Pilatus svarade: "Jag är väl inte jude? Ditt folk och översteprästerna har överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?"
36 (M) Jesus svarade: "Mitt rike är inte av den här världen. Hade mitt rike varit av den här världen, skulle mina tjänare ha kämpat för att jag inte skulle utlämnas åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen." 37 (N) Pilatus sade: "Du är alltså kung?" Jesus svarade: "Du själv säger att jag är kung. Därför är jag född och därför har jag kommit till världen, för att vittna om sanningen. Var och en som är av sanningen lyssnar till min röst." 38 Pilatus sade till honom: "Vad är sanning?"
Med de orden gick han ut till judarna igen och sade till dem: "Jag finner honom inte skyldig till något brott. 39 (O) Men ni har en sed att jag friger en fånge åt er vid påsken. Vill ni att jag ska frige judarnas kung åt er?" 40 Då skrek de åter: "Inte honom, utan Barabbas!" Barabbas var en upprorsman[i].
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation