M’Cheyne Bible Reading Plan

Uppbrott från Horebs berg

33 ^(A) Herren sade till Mose: ”Bryt upp och dra härifrån, du själv och folket som du har fört upp ur Egypten, till det land som jag med ed lovade åt Abraham, Isak och Jakob, då jag sade: Åt din avkomma ska jag ge det. ^2 (B) Jag ska sända en ängel framför dig och driva bort kananeerna, amoreerna, hetiterna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna ^3 (C) och föra dig till ett land som flödar av mjölk och honung. Jag ska inte själv gå upp med dig. Eftersom du är ett hårdnackat folk kunde jag då förgöra dig under vägen.” ⁴ När folket hörde det stränga talet blev de sorgsna, och ingen tog på sig sina smycken.

⁵ Och Herren sade till Mose: ”Säg till Israels folk: Ni är ett hårdnackat folk. Om jag bara för ett ögonblick gick med dig skulle jag förgöra dig. Men lägg nu av dig dina smycken så ska jag besluta vad jag ska göra med dig.” ⁶ Folket tog då av sig smyckena och var utan dem alltifrån vistelsen vid berget Horeb.

Uppenbarelsetältet

⁷ Mose tog tältet och slog upp det utanför lägret, långt ifrån lägret. Han kallade det uppenbarelsetältet. Var och en som ville rådfråga Herren måste gå ut till uppenbarelsetältet utanför lägret. ⁸ Så ofta Mose gick ut till tältet stod allt folket upp. Var och en ställde sig vid ingången till sitt tält och såg efter Mose tills han hade kommit in i tältet. ⁹ Varje gång Mose kom in i tältet sänkte molnstoden sig och blev stående vid ingången till tältet, och Herren talade med Mose. ¹⁰ När allt folket såg molnstoden stå vid ingången till tältet reste sig alla och bugade sig till marken, var och en vid ingången till sitt tält. ^11 (D) Och Herren talade med Mose ansikte mot ansikte, som när en man talar med en annan. Sedan vände Mose tillbaka till lägret. Men hans tjänare Josua, Nuns son, som var en ung man, lämnade inte tältet.

Mose får se Herrens härlighet

¹² Mose sade till Herren: ”Se, du säger till mig: Led detta folk dit upp! Men du har inte låtit mig veta vem du vill sända med mig, fastän du har sagt: Jag känner dig vid namn och du har funnit nåd för mina ögon. ^13 (E) Om jag nu har funnit nåd för dina ögon, så låt mig förstå dina vägar och lära känna dig, så att jag finner nåd för dina ögon. Och tänk på att detta folk är ditt folk.”

¹⁴ Herren sade: ”Min närvaro ska gå med dig och låta dig få ro.” ¹⁵ Han svarade: ”Om din närvaro inte går med ska du inte alls låta oss dra upp härifrån. ¹⁶ För hur skulle man kunna veta att jag och ditt folk har funnit nåd för dina ögon, om inte genom att du går med oss så att jag och ditt folk utmärks bland alla andra folk på jorden?” ¹⁷ Herren svarade Mose: ”Det du har begärt ska jag också göra, för du har funnit nåd för mina ögon och jag känner dig vid namn.”

¹⁸ Mose sade: ”Låt mig få se din härlighet.” ^19 (F) Han svarade: ”Jag ska låta all min godhet gå förbi framför dig och jag ska ropa ut namnet ’Herren’ inför dig. Jag ska vara nådig mot den jag vill vara nådig mot och förbarma mig över den jag vill förbarma mig över.^{[a] 20 (G)} Men mitt ansikte kan du inte få se, för ingen människa kan se mig och leva.” ²¹ Sedan sade Herren: ”Se, här är en plats nära intill mig. Ställ dig där på klippan. ²² När min härlighet går förbi ska jag ställa dig i en klyfta i klippan, och jag ska låta min hand vara över dig tills jag har gått förbi. ²³ Sedan ska jag ta bort min hand, och då ska du få se mig på ryggen. Men mitt ansikte kan ingen se.”

Jesus blir smord i Betania

12 Sex dagar före påsk kom Jesus till Betania där Lasarus bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. ² Där ordnade de en festmåltid för honom. Marta passade upp, och Lasarus var en av dem som låg till bords med honom. ³ Då tog Maria en hel flaska dyrbar äkta nardusolja^[a] och smorde Jesu fötter och torkade dem med sitt hår, och huset fylldes av doften från oljan.

⁴ Men Judas Iskariot, en av hans lärjungar, den som skulle förråda honom, invände: ⁵ "Varför sålde man inte den oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga?" ⁶ Det sade han inte för att han brydde sig om de fattiga, utan för att han var en tjuv och brukade ta för sig av det som lades i kassan som han hade hand om. ⁷ Jesus sade då: "Låt henne vara. Hon har sparat^[b] den till min begravningsdag. ^8 (A) De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid^[c]."

^9 (B) En stor mängd judar fick veta att Jesus var där, och de kom inte bara för Jesu skull utan också för att se Lasarus som han hade uppväckt från de döda. ¹⁰ Då bestämde sig översteprästerna för att döda även Lasarus, ¹¹ eftersom många judar lämnade dem för hans skull och trodde på Jesus.

Jesus rider in i Jerusalem

^12 (C) Nästa dag hade folk i stora skaror kommit till högtiden. När de fick höra att Jesus var på väg in i Jerusalem, ^13 (D) tog de palmblad och gick ut för att möta honom. Och de ropade: "Hosianna^[d]! Välsignad är han som kommer i Herrens namn, han som är Israels kung!" ¹⁴ Jesus fann ett åsneföl och satt upp på det, som det står skrivet:

^16 (E) Hans lärjungar förstod först inte detta. Men när Jesus hade blivit förhärligad, kom de ihåg att det var skrivet så om honom och att man hade gjort så för honom.

¹⁷ Alla som hade varit med honom när han kallade Lasarus ut ur graven och uppväckte honom från de döda vittnade nu om detta, ¹⁸ och många kom ut och mötte honom därför att de hörde att han hade gjort detta tecken. ¹⁹ Då sade fariseerna till varandra: "Ser ni att ni inte kommer någon vart? Hela världen springer ju efter honom."

Jesus förutsäger sin död

²⁰ Bland dem som hade kommit upp för att tillbe vid högtiden fanns några greker^[f]. ²¹ De kom nu till Filippus, som var från Betsaida^[g] i Galileen, och bad honom: "Herre, vi vill se Jesus." ²² Filippus gick och talade om det för Andreas, och Andreas och Filippus gick och berättade det för Jesus.

^23 (F) Jesus svarade: "Stunden har kommit när Människosonen ska förhärligas. ²⁴ Jag säger er sanningen: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör bär det rik frukt. ^25 (G) Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som sätter sitt liv sist^[h] i den här världen ska bevara det^[i] till evigt liv. ^26 (H) Om någon vill tjäna mig ska han följa mig, och där jag är ska också min tjänare vara. Om någon tjänar mig ska Fadern ära honom.

^27 (I) Nu är min själ i ångest. Vad ska jag säga? Far, fräls mig från denna stund? Nej, det är för denna stund jag har kommit. ^28 (J) Far, förhärliga ditt namn!"

Då kom en röst från himlen: "Jag har förhärligat det, och jag ska förhärliga det igen." ²⁹ Folket som stod där och hörde det sade att det var åskan, andra sade att det var en ängel som talade till honom. ^30 (K) Jesus svarade: "Den rösten kom inte för min skull, utan för er. ^31 (L) Nu går en dom över denna värld. Nu ska denna världens furste kastas ut. ³² Och när jag blivit upphöjd från jorden, ska jag dra alla till mig." ³³ Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö.

^34 (M) Då sade folket till honom: "Vi har hört i lagen att Messias ska vara kvar för alltid^[j]. Hur kan du då säga att Människosonen måste bli upphöjd? Vad är det för en Människoson^[k]?" ^35 (N) Jesus sade till dem: "Ännu en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset så att inte mörkret övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. ³⁶ Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn." När Jesus hade sagt detta, drog han sig undan och dolde sig för dem.

Judarnas otro

³⁷ Trots att han hade gjort så många tecken inför dem trodde de inte på honom. ³⁸ Så uppfylldes profeten Jesajas ord: Herre, vem trodde vår predikan, och för vem blev Herrens arm uppenbarad?^{[l] 39} Alltså kunde de inte tro, för Jesaja har också sagt:

⁴¹ Så sade Jesaja därför att han såg hans härlighet och talade om honom.

^42 (O) Ändå var det många som trodde på honom, även bland rådsherrarna. Men för fariseernas skull ville de inte bekänna det, för att inte bli uteslutna ur synagogan. ^43 (P) De älskade människors ära mer än äran från Gud.

^44 (Q) Jesus ropade: "Den som tror på mig, han tror inte på mig utan på honom som har sänt mig. ^45 (R) Och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. ^46 (S) Jag har kommit till världen som ett ljus, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörkret. ^47 (T) Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom, för jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen. ^48 (U) Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord har en domare över sig: det ord som jag har talat ska döma honom på den yttersta dagen. ^49 (V) Jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag ska säga och tala. ⁵⁰ Och jag vet att hans befallning är evigt liv. Det jag talar, talar jag därför så som Fadern har sagt mig."

Vishetens inbjudan

9 Visheten har byggt sitt hus,

Oförnuftets inbjudan

2 ^(A) Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. ^2 (B) Tidigare levde ni i dem på den här världens sätt och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens barn. ^3 (C) Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra köttsliga begär och gjorde vad köttet och tankarna ville. Av naturen var vi vredens barn, precis som de andra.

^4 (D) Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, ^5 (E) även när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande med Kristus. Av nåd är ni frälsta! ^6 (F) Han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus, ^7 (G) för att i kommande tider visa sin överväldigande rika nåd genom godhet mot oss i Kristus Jesus. ^8 (H) Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva. Guds gåva är det, ^9 (I) inte på grund av gärningar för att ingen ska berömma sig. ^10 (J) Hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar som Gud har förberett för att vi ska vandra i dem.

Den rivna skiljemuren

^11 (K) Kom därför ihåg hur det var tidigare: ni var födda som hedningar och kallades oomskurna av dem som kallar sig omskurna, med den omskärelse som görs på kroppen av människohand. ^12 (L) På den tiden var ni utan Kristus, utestängda från medborgarskapet i Israel och utan del i förbunden med deras löfte^[a]. Ni var utan hopp och utan Gud i världen.

^13 (M) Men nu, genom Kristus Jesus, har ni som tidigare var långt borta kommit nära genom Kristi blod. ^14 (N) Han är vår frid, han som har gjort de två till ett och rivit skiljemuren^[b], fiendskapen. I sin kropp ^15 (O) har han satt lagen ur kraft med dess bud och stadgar, för att i sig själv göra de båda till en enda ny människa och så skapa frid. ^16 (P) Så skulle han försona de båda med Gud i en enda kropp genom korset, där han dödade fiendskapen. ^17 (Q) Han har kommit och förkunnat frid för er som var långt borta och frid för dem som var nära. ^18 (R) Genom honom har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern.

^19 (S) Därför är ni inte längre gäster och främlingar, utan medborgare med de heliga och medlemmar i Guds familj. ^20 (T) Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. ^21 (U) I honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren, ^22 (V) och i honom blir också ni sammanbyggda till en boning åt Gud genom Anden.