M’Cheyne Bible Reading Plan
Jakob flyr från Laban
31 Jakob fick höra hur Labans söner sade: ”Jakob har tagit allt vår far ägde. Han har skaffat sig all den rikedomen av det som tillhör vår far.” 2 Jakob märkte också att Laban inte såg på honom med samma ögon som förut. 3 (A) Då sade Herren till Jakob: ”Vänd tillbaka till dina fäders land och till din släkt. Jag är med dig.”
4 Och Jakob skickade efter Rakel och Lea och bad dem komma ut på marken till hans hjord, 5 och han sade till dem: ”Jag märker att er far inte ser på mig med samma ögon som förut, men min fars Gud har varit med mig. 6 Ni vet själva att jag har tjänat er far med all min kraft. 7 (B) Ändå har er far lurat mig och ändrat min lön tio gånger, men Gud har inte tillåtit honom att göra mig något ont. 8 När han sade: De spräckliga ska vara din lön, då fick hela hjorden spräcklig avkomma. Och när han sade: De strimmiga ska vara din lön, då fick hela hjorden strimmig avkomma. 9 Så har Gud tagit er fars boskap och gett den åt mig.
10 När parningstiden för småboskapen kom hade jag en dröm. Jag lyfte min blick och fick se att hannarna, som betäckte småboskapen, var strimmiga, spräckliga och fläckiga. 11 Och Guds ängel sade till mig i drömmen: Jakob! Jag svarade: Jag är här. 12 Då sade han: Lyft blicken och se hur alla hannar som betäcker småboskapen är strimmiga, spräckliga och fläckiga. Jag har sett allt som Laban gör mot dig. 13 (C) Jag är Betels Gud. Det var där du smorde en minnessten och gav mig ett löfte. Bryt nu upp och dra ut ur detta land och vänd tillbaka till ditt fosterland.”
14 Då sade Rakel och Lea: ”Har vi kvar någon lott eller arvedel i vår fars egendom? 15 Är vi inte som främlingar för honom? Han har ju sålt oss och sedan gjort slut på det han fick[a] i betalning för oss. 16 Hela den rikedom som Gud har tagit från vår far tillhör oss och våra barn. Gör därför allt vad Gud har sagt till dig.”
17 Jakob bröt då upp och satte sina barn och hustrur på kamelerna 18 och tog med sig all sin boskap och all egendom som han hade samlat, boskapen han hade förvärvat och skaffat sig i Paddan-Aram, och begav sig till sin far Isak i Kanaans land.
19 (D) Men Laban hade gått för att klippa sina får[b]. Då stal Rakel sin fars husgudar[c]. 20 Och Jakob smög sig i väg från aramén Laban utan att låta honom märka att han tänkte fly. 21 Han bröt upp och flydde med allt han hade och gick över floden[d] och ställde sin färd mot Gileads bergsbygd.
Laban förföljer Jakob
22 På tredje dagen fick Laban veta att Jakob hade flytt. 23 Då tog han med sig sina bröder och satte efter honom, och efter sju dagar hann han upp honom i Gileads bergsbygd[e]. 24 Men Gud kom till aramén Laban i en dröm om natten och sade till honom: ”Akta dig för att säga något mot Jakob, gott eller ont.”
25 När Laban hann upp Jakob, hade denne slagit läger på berget. Också Laban och hans män slog läger på Gileads berg. 26 Då sade Laban till Jakob: ”Vad har du gjort? Du smög dig i väg från mig och förde bort mina döttrar likt fångar tagna med svärd. 27 Varför flydde du i hemlighet och rymde från mig? När du inte lät mig veta något kunde jag inte sända i väg dig med jubel och sång, med tamburin och harpa. 28 Du unnade mig inte ens att få kyssa mina barnbarn och mina döttrar. Du har betett dig som en dåre. 29 Jag har makt att göra er illa, men er fars Gud sade till mig i natt: Akta dig för att säga något mot Jakob, gott eller ont. 30 Nu gav du dig i väg för att du längtade hem så mycket. Men varför stal du mina gudar?”
31 Jakob svarade Laban: ”Jag var rädd för dig, för jag tänkte att du skulle ta dina döttrar från mig med våld. 32 Men den som du hittar dina gudar hos ska inte få leva. Här inför våra släktingar får du se efter om jag har något hos mig som är ditt, och i så fall ta det.” Jakob visste inte att Rakel hade stulit dem.
33 Laban gick då in i Jakobs tält, och sedan in i Leas tält och de båda slavinnornas tält, men han fann inget. När han hade kommit ut ur Leas tält gick han in i Rakels tält. 34 Men Rakel hade tagit husgudarna och lagt dem i kamelsadeln och satt sig på dem. Laban sökte igenom hela tältet utan att finna dem. 35 Hon sade till sin far: ”Bli inte arg på mig, herre, för att jag inte kan resa mig för dig. Jag har det som kvinnor brukar ha.”[f] Så sökte han efter husgudarna men kunde inte finna dem.
36 Jakob blev arg och kom i gräl med Laban och sade till honom: ”Vad är mitt brott, vad är min synd, eftersom du förföljer mig så våldsamt? 37 Nu har du letat igenom allt jag äger. Vad har du funnit som tillhör dig? Lägg fram det inför både mina och dina släktingar här så att de får döma mellan oss båda.
38 I tjugo år har jag varit hos dig. Dina tackor och getter har inte fått missfall och jag har inte ätit av baggarna i din hjord. 39 (E) Jag kom aldrig med något ihjälrivet djur till dig, jag var tvungen att ersätta[g] det själv. Du krävde ersättning av mig för det stulna, antingen det stulits på dagen eller på natten. 40 Så hade jag det. Om dagen plågades jag av hetta och om natten av köld, och sömnen flydde ifrån mig.
41 I tjugo år[h] har jag varit hos dig. Jag har tjänat dig i fjorton år för dina båda döttrar och i sex år för din boskap, men du har ändrat min lön tio gånger. 42 Hade inte min fars Gud varit med mig – Abrahams Gud som även Isak vördar – så hade du säkert låtit mig gå med tomma händer. Men Gud såg mitt lidande och min möda, och han fällde domen i natt.”
Jakob och Laban försonas
43 Laban svarade Jakob: ”Döttrarna är mina döttrar, barnen är mina barn och hjordarna är mina hjordar. Allt du ser är mitt. Vad skulle jag kunna göra mot mina döttrar eller mot barnen som de fött? 44 Kom nu, låt oss sluta förbund med varandra. Det ska vara vittne mellan mig och dig.”
45 Då tog Jakob en sten och reste den till en stod. 46 Sedan sade han till sitt folk: ”Samla ihop sten.” Då tog de stenar och gjorde ett röse och höll en måltid där på röset. 47 Laban kallade det Jegar-Sahaduta, men Jakob kallade det Galed.[i]
48 Och Laban sade: ”Detta röse ska i dag vara vittne mellan mig och dig.” Så fick det namnet Galed. 49 Men det kallades också Mispa[j], för han sade: ”Herren ska hålla vakt mellan mig och dig när vi inte längre ser varandra. 50 Om du behandlar mina döttrar illa eller tar andra hustrur vid sidan av mina döttrar, ska du komma ihåg att Gud är vittne mellan mig och dig, även om ingen människa är närvarande.”
51 Laban sade vidare till Jakob: ”Se detta röse och se denna stod som jag rest mellan mig och dig. 52 Röset här ska vara ett vittne, och stoden ska vara ett vittne att jag inte ska gå förbi röset mot dig med onda avsikter, och att inte heller du ska gå mot mig förbi röset och stoden. 53 Abrahams och Nahors Gud ska vara domare mellan oss, han som var deras fars Gud[k].” Och Jakob svor eden vid honom som hans far Isak vördade.
54 Sedan offrade Jakob slaktoffer på berget och bjöd in sina släktingar till en måltid. De åt och stannade på berget över natten. 55 På morgonen steg Laban upp tidigt, och när han hade kysst sina barnbarn och sina döttrar och välsignat dem, gav han sig i väg och återvände hem.
Jesus förlåter synder
2 (A) Några dagar senare kom Jesus tillbaka till Kapernaum. När man fick höra att han var hemma 2 samlades så många att de inte längre fick plats ens utanför dörren. Och han förkunnade ordet för dem.
3 Då kom man till honom med en förlamad som bars av fyra män. 4 När de för folkmassans skull inte kunde komma fram med honom till Jesus, tog de bort taket över platsen där han var. De gjorde en öppning och sänkte ner bädden som den lame låg på. 5 Jesus såg deras tro och sade till den lame: "Mitt barn, dina synder är förlåtna."
6 Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte i sina hjärtan: 7 (B) "Varför talar han så? Han hädar! Vem kan förlåta synder utom Gud?" 8 Jesus förstod genast i sin ande att de tänkte så inom sig, och han sade till dem: "Varför tänker ni så i era hjärtan? 9 Vad är lättast, att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Res dig, ta din bädd och gå? 10 Men för att ni ska veta att Människosonen[a] har makt på jorden att förlåta synder, säger jag dig" – och nu talade han till den lame: 11 "Res dig, ta din bädd[b] och gå hem!" 12 Då reste mannen sig upp, och genast tog han sin bädd och gick ut inför ögonen på dem alla. Och alla blev utom sig av häpnad och prisade Gud och sade: "Vi har aldrig sett något liknande!"
Jesus hos tullindrivare och syndare
13 Än en gång gick Jesus längs sjön. Allt folket kom till honom, och han undervisade dem. 14 När han gick vidare såg han Levi[c], Alfeus son, sitta vid tullhuset. Han sade till honom: "Följ mig!" Då reste sig Levi och följde honom.
15 (C) När Jesus sedan låg till bords[d] i hans hus, var det många tullindrivare och syndare[e] som låg till bords tillsammans med honom och hans lärjungar. Det var många som följde honom. 16 De skriftlärda bland fariseerna[f] fick se att han åt med syndare och tullindrivare, och de frågade hans lärjungar: "Varför äter han med tullindrivare och syndare?"[g] 17 (D) Jesus hörde det och sade till dem: "Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare."
Jesus och fastan
18 (E) Johannes lärjungar och fariseerna fastade[h]. Då kom några och frågade Jesus: "Varför fastar Johannes lärjungar och fariseernas lärjungar, men inte dina lärjungar?" 19 Jesus svarade: "Bröllopsgästerna kan väl inte fasta medan brudgummen är hos dem? Så länge de har brudgummen hos sig kan de inte fasta. 20 Men det ska komma dagar när brudgummen tas ifrån dem, och då, på den dagen, kommer de att fasta.
21 Ingen syr fast en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel. I så fall river det nya tyget bort ännu mer från den gamla manteln och revan blir värre. 22 Och ingen häller nytt vin i gamla säckar[i]. I så fall spränger vinet säckarna och både vinet och säckarna förstörs. Nej, nytt vin häller man i nya säckar."
Jesus är sabbatens Herre
23 (F) En sabbat gick Jesus genom några sädesfält, och hans lärjungar började rycka av axen[j] där de gick. 24 (G) Då sade fariseerna till honom: "Se! Varför gör de sådant som inte är tillåtet på sabbaten?" 25 (H) Han svarade: "Har ni aldrig läst vad David gjorde när han och hans män var i nöd och blev hungriga? 26 (I) Han gick in i Guds hus på översteprästen Ebjatars tid[k] och åt skådebröden[l], som bara prästerna får äta, och gav dessutom till dem som var med honom."
27 Sedan sade han till dem: "Sabbaten skapades för människan och inte människan för sabbaten. 28 Alltså är Människosonen Herre också över sabbaten."
Hamans död
7 (A) Så kom kungen och Haman till festmåltiden hos drottning Ester. 2 (B) Även nu på den andra dagen sade kungen till Ester medan vinet dracks: ”Vad är din önskan, drottning Ester? Den ska beviljas. Vad är din begäran? Om det så gäller halva riket ska den uppfyllas.” 3 Drottning Ester svarade: ”Om jag har funnit nåd för dina ögon, o konung, och om kungen så finner för gott: Skona mitt liv, det är min önskan, och skona mitt folk, det är min begäran. 4 (C) För vi har blivit sålda, jag och mitt folk, till att utrotas, dödas och förgöras. Hade vi bara blivit sålda som slavar och slavinnor skulle jag ha tigit. Den olyckan hade inte varit stor nog att besvära kungen med.” 5 Då svarade kung Ahasveros drottning Ester: ”Vem är det? Var är han som har vågat göra något sådant?” 6 (D) Ester sade: ”Det är en motståndare och fiende, den onde Haman där.”
Haman blev förskräckt för kungen och drottningen. 7 Kungen reste sig från bordet i vredesmod, lämnade sitt vin och gick ut i palatsets trädgård. Men Haman stannade kvar[a] för att vädja till drottning Ester för sitt liv, för han insåg att kungen hade beslutat om hans olycka. 8 När kungen kom tillbaka från palatsets trädgård till festsalen hade Haman sjunkit ner mot soffan där Ester satt. Då sade kungen: ”Tänker han till och med våldföra sig på drottningen härinne i mitt eget hus?” Knappt hade kungen sagt detta förrän man täckte över Hamans ansikte. 9 (E) Harbona, en av kungens hovmän, sade: ”Det finns en påle som Haman reste för Mordokaj, som hjälpte kungen med sina ord. Den står vid Hamans hus, femtio alnar hög.” Då sade kungen: ”Häng upp honom på den!”
10 (F) Och man hängde upp Haman på den påle som han hade låtit sätta upp för Mordokaj. Sedan lade sig kungens vrede.
Guds rättvisa dom över alla
2 (A) Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är som dömer. När du dömer en annan fördömer du dig själv, eftersom du som dömer handlar på samma sätt. 2 Vi vet att Guds dom med rätta drabbar dem som handlar så. 3 Men menar du att du ska komma undan Guds dom, du människa som dömer dem som handlar så och själv gör samma sak?
4 (B) Eller föraktar du hans rika godhet, mildhet och tålamod? Förstår du inte att Guds godhet vill föra dig till omvändelse? 5 (C) Med ditt hårda och envisa hjärta samlar du på dig vrede till vredens dag, då Guds rättfärdiga dom ska uppenbaras. 6 (D) Han ska löna var och en efter hans gärningar:[a] 7 (E) evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, 8 men vrede och straff åt dem som söker sitt eget och inte följer sanningen utan orättfärdigheten. 9 (F) Nöd och ångest över varje människas själ som gör det onda, juden först men också greken, 10 men härlighet, ära och frid åt var och en som gör det goda, juden först men också greken, 11 (G) för Gud är inte partisk.
12 Alla som har syndat utan lag ska också gå under utan lag, och alla som har syndat under lagen ska dömas genom lagen. 13 (H) Det är inte lagens hörare som är rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare ska förklaras rättfärdiga.
14 (I) För när hedningar som inte har lagen av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag trots att de saknar lagen. 15 (J) De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om detta vittnar också deras samveten och tankar som sinsemellan[b] anklagar eller till och med försvarar dem. 16 (K) Det ska visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium jag fått genom Jesus Kristus[c].
Även juden står under Guds dom
17 (L) Du kallar dig jude och har din trygghet i lagen och din stolthet i Gud. 18 (M) Du känner hans vilja och kan avgöra vad som är rätt, eftersom du är undervisad av lagen. 19 (N) Du ser dig som en vägledare för blinda, ett ljus för dem som vandrar i mörker, 20 en uppfostrare för oförnuftiga och en lärare för omogna, eftersom du har kunskapen och sanningen formulerad i lagen.
21 (O) Du som undervisar andra, du lär inte dig själv. Du som predikar att man inte ska stjäla, du stjäl.[d] 22 (P) Du som säger att man inte ska begå äktenskapsbrott, du begår äktenskapsbrott. Du som avskyr avgudarna, du plundrar templen.[e] 23 Du som berömmer dig av lagen, du vanärar Gud genom att bryta mot lagen. 24 (Q) Det står ju skrivet: För er skull hånas Guds namn bland hedningarna.[f]
25 Omskärelsen är till nytta om du håller lagen. Men är du en lagbrytare har du trots din omskärelse blivit oomskuren. 26 (R) Om nu en oomskuren uppfyller lagens krav, ska han då inte räknas som omskuren? 27 Den som av naturen är oomskuren men fullgör lagen ska döma dig som har lagens bokstav och omskärelsen men ändå är en lagbrytare. 28 (S) Jude är man ju inte till det yttre, inte heller är omskärelsen något yttre på kroppen. 29 (T) Jude är man i sitt inre, och hjärtats omskärelse sker genom Anden och inte genom bokstaven. Då får man sitt beröm inte av människor utan av Gud.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation