M’Cheyne Bible Reading Plan

30 När Rakel såg att hon inte födde några barn åt Jakob, blev hon avundsjuk på sin syster och sade till Jakob: ”Skaffa mig barn, annars dör jag.” ^2 (A) Då blev Jakob arg på Rakel och svarade: ”Kan jag ersätta Gud? Det är han som har hindrat dig att få barn.” ^3 (B) Hon sade: ”Här är min slavinna Bilha. Gå in till henne, så att hon får föda barn åt mig och jag får avkomma genom henne.”

⁴ Så gav hon honom sin slavinna Bilha till hustru, och Jakob gick in till henne. ⁵ Bilha blev havande och födde en son åt Jakob. ⁶ Då sade Rakel: ”Gud har skaffat mig rätt. Han har hört min röst och gett mig en son.” Därför gav hon honom namnet Dan^[a].

⁷ Och Bilha, Rakels slavinna, blev havande igen och födde en andra son åt Jakob. ⁸ Då sade Rakel: ”Guds kamper har jag kämpat med min syster, och jag har vunnit.” Och hon gav honom namnet Naftali^[b].

⁹ När Lea såg att hon hade slutat föda barn, tog hon sin slavinna Silpa och gav henne till hustru åt Jakob. ¹⁰ Och Silpa, Leas slavinna, födde en son åt Jakob. ¹¹ Då sade Lea: ”Vilken lycka^[c]!” Och hon gav honom namnet Gad.

¹² Leas slavinna Silpa födde en andra son åt Jakob. ¹³ Då sade Lea: ”Jag är lycklig. Ja, unga kvinnor ska prisa mig lycklig.” Och hon gav honom namnet Asher^[d].

¹⁴ En gång under veteskörden^[e] gick Ruben ut på marken och fann kärleksäpplen^[f] som han tog med till sin mor Lea. Då sade Rakel till Lea: ”Ge mig av din sons kärleksäpplen.” ¹⁵ Men hon svarade henne: ”Är det inte nog att du har tagit min man? Ska du ta min sons kärleksäpplen också?” Rakel sade: ”Han får ligga med dig i natt om jag får din sons kärleksäpplen.”

¹⁶ När Jakob kom hem från marken på kvällen, gick Lea och mötte honom och sade: ”Du ska komma in till mig, för jag har gett min sons kärleksäpplen som lön för dig.” Så låg han med henne den natten. ¹⁷ Gud hörde Lea, och hon blev havande och födde en femte son åt Jakob. ¹⁸ Då sade Lea: ”Gud har gett mig lön för att jag gav min slavinna åt min man.” Och hon gav honom namnet Isaskar^[g].

¹⁹ Lea blev havande igen och födde en sjätte son åt Jakob. ²⁰ Då sade hon: ”Gud har gett mig en god gåva. Nu ska min man bo hos mig^[h], eftersom jag har fött sex söner åt honom.” Och hon gav honom namnet Sebulon^[i].

²¹ Därefter födde hon en dotter och gav henne namnet Dina^[j].

²² Men Gud tänkte på Rakel. Gud hörde henne och gjorde henne fruktsam. ²³ Och hon blev havande och födde en son. Då sade hon: ”Gud har tagit bort min skam.” ²⁴ Och hon gav honom namnet Josef^[k] och sade: ”Herren ska ge mig en son till.”

Jakobs avtal med Laban

²⁵ När Rakel hade fött Josef^[l], sade Jakob till Laban: ”Låt mig resa. Jag vill bege mig hem till min bygd och till mitt land. ^26 (C) Ge mig mina hustrur och mina barn som jag har arbetat hos dig för, så ger jag mig av. Du vet ju själv hur jag har arbetat för dig.” ²⁷ Laban svarade honom: ”Låt mig finna nåd för dina ögon. Genom spåtecken^[m] förstår jag att Herren har välsignat mig för din skull.” ²⁸ Han tillade: ”Bestäm vad du vill ha i lön av mig, så ska jag ge dig det.”

²⁹ Jakob sade till honom: ”Du vet själv hur jag har arbetat för dig och vad det har blivit av din boskap hos mig. ³⁰ Det lilla du hade innan jag kom har förökat sig och blivit mycket, för Herren har välsignat dig var jag än gått fram. Men när ska jag få göra något för mitt eget hus?” ³¹ Han svarade: ”Vad ska jag ge dig?”

Jakob sade: ”Du ska inte ge mig något alls. Om du gör som jag säger ska jag fortsätta som herde för din hjord och vakta den. ³² Jag vill gå igenom hela din hjord i dag och skilja ut alla spräckliga och brokiga djur – alla mörka djur bland lammen^[n] och de brokiga och spräckliga bland getterna. Det ska vara min lön. ³³ När du sedan kommer för att se med egna ögon vad som blivit min lön, då ska min rättfärdighet vara mitt vittne. Alla getter hos mig som inte är spräckliga eller brokiga och alla lamm som inte är mörka ska räknas som stulna.” ³⁴ ”Det är bra”, sade Laban. ”Det får bli som du har sagt.”

³⁵ Samma dag skilde Laban ut de strimmiga och brokiga bockarna och alla spräckliga och brokiga hongetter, alla som det fanns något vitt på, och alla lamm som var mörka. Dessa lämnade han i sina söners vård. ³⁶ Han satte ett avstånd på tre dagsresor mellan sig och Jakob. Och Jakob fick sedan vakta Labans övriga hjord.

³⁷ Men Jakob tog färska käppar av poppel, mandelträd och lönn och gjorde vita ränder på dem genom att skala av barken så att det vita på käpparna syntes. ³⁸ Sedan lade han käpparna som han skalat i rännorna eller vattenhoarna, så att djuren hade dem framför sig när hjordarna kom för att dricka. De brukade para sig när de kom för att dricka. ³⁹ När djuren parade sig vid käpparna blev djurens avkomma strimmig, spräcklig och brokig. ⁴⁰ Sedan förde Jakob lammen åt sidan och ordnade de andra djuren så att de vände huvudena mot det strimmiga och allt det mörka i Labans hjord. Så skaffade han sig egna hjordar som han inte blandade med Labans hjord. ⁴¹ Så ofta de kraftiga djuren skulle para sig, lade Jakob käpparna framför djurens ögon i rännorna så att de parade sig vid käpparna. ⁴² Men när det var svaga djur, lade han inte dit dem. På det sättet fick Laban de svaga djuren och Jakob de kraftiga. ^43 (D) Och Jakob blev mycket rik. Han fick mycket småboskap och dessutom slavinnor och slavar, kameler och åsnor.

Johannes Döparens predikan

1 Här börjar evangeliet om Jesus Kristus, Guds Son.^{[a] 2 (A)} Så står det skrivet hos profeten Jesaja:^[b]

^4 (C) Johannes Döparen trädde fram i öknen och förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse. ⁵ Hela Judeens land och Jerusalems alla invånare kom ut till honom, och de bekände sina synder och döptes av honom i floden Jordan.

⁶ Johannes var klädd i kamelhår och hade ett läderbälte^[c] om livet, och han levde av gräshoppor^[d] och vildhonung. ⁷ Han förkunnade: "Efter mig kommer den som är starkare än jag, och jag är inte ens värdig att böja mig och lossa remmen på hans sandaler^[e]. ^8 (D) Jag har döpt er med vatten, men han ska döpa er i den helige Ande."

Jesus blir döpt

^9 (E) Vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och blev döpt av Johannes i Jordan. ^10 (F) Genast, när han steg upp ur vattnet, såg han himlen dela sig och Anden komma ner över honom som en duva. ¹¹ Och en röst kom från himlen: "Du är min älskade Son. I dig har jag min glädje."

Jesus frestas

^12 (G) Genast^[f] förde Anden honom ut i öknen, ¹³ och han var i öknen under fyrtio dagar och frestades av Satan. Han levde bland de vilda djuren, och änglarna betjänade honom.

Jesu första lärjungar

^14 (H) Efter att Johannes hade blivit fängslad kom Jesus till Galileen och förkunnade Guds evangelium. ^15 (I) Han sade: "Tiden är inne och Guds rike är nära. Omvänd er och tro på evangeliet!"^[g]

^16 (J) När han gick längs Galileiska sjön såg han Simon och hans bror Andreas. De stod och kastade ut nät i sjön, för de var fiskare. ¹⁷ Jesus sade till dem: "Kom och följ mig, så ska jag göra er till människofiskare." ¹⁸ Genast lämnade de näten och följde honom.

¹⁹ När han kom lite längre fram såg han Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes. De satt i båten och gjorde i ordning sina nät. ²⁰ Genast kallade han på dem, och de lämnade sin far Sebedeus i båten med arbetarna och följde Jesus.

Jesus i Kapernaums synagoga

^21 (K) De kom till Kapernaum, och på sabbaten gick han genast till synagogan och undervisade. ^22 (L) Folk blev överväldigade av hans lära, för han undervisade dem med auktoritet och inte som de skriftlärda^[h].

^23 (M) Nu fanns i deras synagoga en man med en oren ande, och han skrek: ^24 (N) "Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är: Guds Helige!" ²⁵ Men Jesus talade strängt till anden: "Tig och far ut ur honom!" ^26 (O) Den orena anden ryckte i mannen och skrek högt och for ut ur honom. ²⁷ Alla blev förskräckta och frågade varandra: "Vad är detta? En ny lära, med sådan makt! Till och med de orena andarna befaller han, och de lyder honom." ²⁸ Och ryktet om honom spred sig genast överallt i hela Galileen.

Jesus botar Petrus svärmor

^29 (P) Så snart de kom ut ur synagogan gick de till Simons och Andreas hus tillsammans med Jakob och Johannes. ³⁰ Simons svärmor låg sjuk i feber, och de talade genast med Jesus om henne. ³¹ Då gick han fram, tog hennes hand och reste henne upp. Febern släppte, och hon betjänade dem.

^32 (Q) På kvällen, när solen hade gått ner, kom man till honom med alla som var sjuka och besatta. ³³ Hela staden var samlad utanför dörren. ^34 (R) Han botade många som led av olika sjukdomar och drev ut många onda andar. Men han tillät dem inte att tala, eftersom de visste vem han var.

^35 (S) Tidigt på morgonen, medan det ännu var mörkt, steg Jesus upp och gick ut till en enslig plats och bad där. ³⁶ Simon och de som var med honom skyndade efter, ³⁷ och när de fann Jesus sade de till honom: "Alla söker efter dig." ³⁸ Han sade: "Vi går någon annanstans, till byarna här omkring, så att jag kan predika där också. Det är därför jag har kommit." ³⁹ Och han gick och predikade i deras synagogor i hela Galileen och drev ut de onda andarna.

Jesus botar en spetälsk

^40 (T) En spetälsk^[i] kom fram till honom och föll på knä och bad: "Om du vill, så kan du göra mig ren." ⁴¹ Jesus förbarmade sig, räckte ut handen och rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" ⁴² Genast försvann spetälskan från honom och han blev ren. ^43 (U) Sedan skickade Jesus iväg honom och sade strängt: ^44 (V) "Se till att du inte berättar det för någon. Gå i stället och visa dig för prästen^[j] och bär fram det offer för din rening som Mose har föreskrivit. Det blir ett vittnesbörd för dem."

⁴⁵ Men mannen gick ut och började ivrigt berätta och spred ryktet vida omkring. Därför kunde Jesus inte längre gå in i städerna öppet, utan han stannade ute i ödemarken. Och folk kom till honom från alla håll.

Mordokajs upphöjelse

6 ^(A) Den natten kunde kungen inte sova^[a]. Han lät därför hämta krönikan där minnesvärda händelser var nertecknade, och man läste ur den för kungen. ^2 (B) Där fanns skrivet att Mordokaj hade berättat hur Bigtana och Teres, två av de hovmän som höll vakt vid porten, hade sökt efter tillfälle att döda kung Ahasveros. ³ Kungen frågade: ”Vilken ära och upphöjelse fick Mordokaj för detta?” De unga männen som var i tjänst hos kungen svarade honom: ”Han fick ingenting.” ^4 (C) ”Är det någon ute på borggården?” frågade kungen.

Haman hade just kommit in på den yttre borggården till kungapalatset för att be kungen låta hänga upp Mordokaj på den påle som han hade gjort i ordning för honom. ⁵ Kungens tjänare svarade honom: ”Ja, Haman står därute på borggården.” Kungen sade: ”Låt honom komma in.”

⁶ När Haman kom in frågade kungen honom: ”Vad ska man göra med den man som kungen vill hedra?” Haman tänkte i sitt hjärta: ”Vem skulle kungen vilja hedra mer än mig?”, ⁷ och Haman sade till kungen: ”Till den som kungen vill hedra ⁸ ska man hämta en kunglig skrud som kungen själv har burit, och en häst som kungen själv har ridit på och som har en kunglig krona på huvudet. ⁹ Skruden och hästen ska överlämnas till en av kungens förnämsta furstar. Man ska klä den som kungen vill hedra i skruden, och föra fram honom ridande på hästen längs huvudgatan i staden och utropa framför honom: Så gör man med den som kungen vill hedra!” ¹⁰ Då sade kungen till Haman: ”Skynda dig, ta skruden och hästen som du föreslog och gör så med juden Mordokaj som sitter i kungens port. Glöm inte något av det du har sagt.”

¹¹ Haman hämtade skruden och hästen och klädde Mordokaj i den och förde honom ridande fram längs stadens huvudgata och utropade framför honom: ”Så gör man med den som kungen vill hedra!” ^12 (D) Sedan återvände Mordokaj till kungens port. Men Haman skyndade hem sörjande och med huvudet övertäckt. ¹³ När Haman berättade för sin hustru Zeresh och alla sina vänner om allt som hade hänt honom, sade hans rådgivare och hans hustru till honom: ”Om Mordokaj som du börjat vackla för är av judisk börd, så förmår du ingenting mot honom. Han kommer att bli ditt fall.” ^14 (E) Medan de ännu talade med honom, kom kungens hovmän för att hämta Haman till festmåltiden som Ester hade ordnat.

Hälsning

1 ^(A) Från Paulus, Kristi Jesu tjänare, kallad till apostel och avskild för Guds evangelium, ^2 (B) som han har utlovat genom sina profeter i de heliga Skrifterna. ^3 (C) Evangeliet handlar om hans Son, som till sin mänskliga natur^[a] är född av Davids ätt ^4 (D) och som genom helighetens Ande med kraft har bevisats vara Guds Son efter uppståndelsen från de döda: Jesus Kristus, vår Herre. ^5 (E) Genom honom har vi fått nåd och apostlaämbete för att föra människor av alla folk till trons lydnad för hans namns skull.

⁶ Bland dessa är också ni, som är kallade att tillhöra Jesus Kristus. ^7 (F) Jag hälsar er alla Guds älskade som bor i Rom, hans kallade och heliga. Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus.

Längtan att besöka Rom

^8 (G) Först och främst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus för er alla, eftersom man i hela världen talar om er tro. ^9 (H) Gud, som jag tjänar i min ande när jag förkunnar evangeliet om hans Son, är vittne till hur jag ständigt nämner er ^10 (I) i mina böner och alltid ber om att nu äntligen få möjlighet att komma till er, om Gud vill. ^11 (J) Jag längtar efter att få träffa er och dela med mig av någon andlig gåva åt er så att ni blir styrkta, ^12 (K) alltså att vi tillsammans ska få hämta uppmuntran ur vår gemensamma tro, er och min.

^13 (L) Bröder^[b], jag vill att ni ska veta att jag många gånger har bestämt mig för att komma till er och skörda någon frukt bland er liksom bland andra folk, men hittills har jag varit förhindrad. ^14 (M) Jag har skyldigheter både mot greker och barbarer^[c], både mot lärda och olärda. ¹⁵ Därför är det min önskan att få predika evangeliet också för er i Rom.

Brevets tema

^16 (N) Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror, juden först^[d] men också greken. ^17 (O) I evangeliet uppenbaras rättfärdighet från Gud, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige ska leva av tro.^[e]

Guds dom över hedningarna

¹⁸ Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. ^19 (P) Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, eftersom Gud har uppenbarat det för dem. ^20 (Q) Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt.

^21 (R) Trots att de kände till Gud prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan de förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. ^22 (S) De påstod att de var visa, men de blev dårar ^23 (T) och bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. ^24 (U) Därför utlämnade Gud dem åt deras hjärtans begär så att de orenade och förnedrade sina kroppar med varandra^[f]. ²⁵ De bytte ut Guds sanning mot lögnen och dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evighet. Amen.

²⁶ Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det som är onaturligt. ^27 (V) På samma sätt lämnade männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män gjorde skamliga saker med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse.

²⁸ Och eftersom de inte satte värde på kunskapen om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag så att de gjorde sådant som inte får göras. ^29 (W) De har blivit fyllda av all slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. ³⁰ De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter, de är påhittiga i det onda och olydiga mot sina föräldrar, ³¹ vettlösa, trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. ³² De känner mycket väl till Guds rättvisa dom, att de som handlar så förtjänar döden. Ändå gör de sådant, och de samtycker dessutom till att andra gör det.