M’Cheyne Bible Reading Plan
Abraham offrar Isak
22 (A) En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Han sade till honom: ”Abraham!” Han svarade: ”Ja, här är jag.” 2 (B) Då sade han: ”Ta din son Isak, din ende son[a] som du älskar, och gå till Moria land[b] och offra honom[c] där som brännoffer på ett berg som jag ska visa dig.”
3 Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna och tog med två av sina tjänare och sin son Isak. Sedan han huggit ved till brännoffer, gav han sig i väg mot platsen dit Gud hade sagt åt honom att gå. 4 På tredje dagen lyfte Abraham blicken och fick se platsen på avstånd. 5 Han sade då till sina tjänare: ”Stanna här med åsnan. Jag och pojken[d] går dit bort för att tillbe. Sedan kommer vi tillbaka till er.”
6 Abraham tog veden till brännoffret och lade den på sin son Isak. Själv tog han elden och kniven, och de gick båda tillsammans. 7 Isak sade till sin far Abraham: ”Far!” Han svarade: ”Jag är här, min son.” Han sade: ”Vi har eld och ved, men var är lammet till brännoffret?” 8 Abraham svarade: ”Gud kommer att utse åt sig lammet till brännoffret, min son.” Så fortsatte de sin vandring tillsammans.
9 När de kom fram till den plats som Gud hade sagt till Abraham, byggde han ett altare där och gjorde i ordning veden. Sedan band han sin son Isak[e] och lade honom på altaret ovanpå veden. 10 Och Abraham räckte ut handen och tog kniven för att slakta sin son.
11 Då ropade Herrens ängel till honom från himlen: ”Abraham! Abraham!” Han svarade: ”Jag är här.” 12 (C) Då sade han: ”Lyft inte din hand mot pojken och gör inte något mot honom. Nu vet jag att du fruktar Gud, när du inte ens har undanhållit mig din ende son.”
13 Abraham såg sig omkring och fick då syn på en bagge bakom sig som hade fastnat med hornen i ett snår. Abraham gick dit och tog baggen och offrade den som brännoffer i stället för sin son. 14 Och Abraham kallade platsen Herren förser[f]. I dag säger man: Berget där Herren förser.
15 Herrens ängel ropade igen till Abraham från himlen: 16 (D) ”Jag svär vid mig själv, säger Herren: Eftersom du har gjort detta och inte undanhållit mig din ende son, 17 (E) ska jag välsigna dig rikligt och göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och din avkomma ska inta sina fienders portar. 18 (F) I din avkomma ska jordens alla folk bli välsignade, [g] därför att du lyssnade till min röst.”
19 Sedan vände Abraham tillbaka till sina tjänare, och de bröt upp och gick tillsammans till Beer-Sheba. Och Abraham bodde i Beer-Sheba.
Nahors släkttavla
20 (G) Sedan berättade man för Abraham och sade: Också Milka har fött barn åt din bror Nahor: 21 Us, hans förstfödde, och Bus, hans bror, och Kemuel, Arams far, 22 samt Kesed, Haso, Pildash, Jidlaf och Betuel. 23 Betuel blev far till Rebecka. Dessa åtta födde Milka åt Abrahams bror Nahor. 24 Hans bihustru, som hette Reuma, födde Teba, Gaham, Tahash och Maaka.
Jesus rider in i Jerusalem
21 (A) När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget, sände Jesus i väg två lärjungar 2 och sade till dem: "Gå in i byn där framför er. Där ska ni genast finna en åsna som står bunden med ett föl[a] bredvid sig. Ta loss dem och led dem till mig. 3 Och om någon säger något till er, ska ni svara: Herren behöver dem. Och han ska strax skicka i väg dem[b]." 4 Detta hände för att det som var sagt genom profeten skulle uppfyllas:
5 Säg till dottern Sion:
Se, din kung kommer till dig,
ödmjuk och ridande på en åsna,
på en arbetsåsnas föl.[c]
6 (B) Lärjungarna gav sig i väg och gjorde som Jesus hade befallt dem. 7 (C) De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. 8 (D) Den stora folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde på vägen. 9 (E) Och folket, både de som gick före honom och de som följde efter, ropade: Hosianna[d], Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!
10 När han drog in i Jerusalem kom hela staden i rörelse, och man frågade: "Vem är han?" 11 (F) Folket svarade: "Det är Profeten[e], Jesus från Nasaret i Galileen."
Jesus i templet
12 (G) Jesus kom in på tempelplatsen och drev ut alla som sålde och köpte där i templet[f]. Han välte växlarnas bord och duvförsäljarnas stolar 13 (H) och sade till dem: "Det står skrivet: Mitt hus ska kallas ett bönens hus. Men ni har gjort det till ett rövarnäste!"[g]
14 På tempelplatsen[h] kom blinda och lama fram till honom, och han botade dem. 15 När översteprästerna och de skriftlärda såg de under han gjorde och barnen som ropade i templet: "Hosianna, Davids son!", blev de upprörda 16 och sade till honom: "Hör du vad de säger?" Jesus svarade dem: "Ja, har ni aldrig läst: Av barns och spädbarns mun har du berett en lovsång?"[i] 17 Sedan lämnade han dem och gick ut ur staden till Betania, där han övernattade.
Jesus förbannar fikonträdet
18 (I) När Jesus tidigt på morgonen var på väg tillbaka till staden blev han hungrig. 19 Han såg ett fikonträd vid vägen och gick fram till det, men fann inget annat än blad på det. Då sade han: "Aldrig mer ska det komma frukt från dig." Och genast vissnade fikonträdet.
20 När lärjungarna såg det, blev de förundrade och frågade: "Hur kunde fikonträdet vissna så plötsligt?" 21 (J) Jesus svarade dem: "Jag säger er sanningen: Om ni har tro och inte tvivlar, så kan ni göra inte bara sådant som med fikonträdet. Ni ska till och med kunna säga till det här berget: Lyft dig och kasta dig i havet, och det ska ske. 22 (K) Allt vad ni ber om i er bön ska ni få, när ni tror."
Jesu fullmakt ifrågasätts
23 (L) Jesus gick upp till templet och undervisade. Då kom översteprästerna och folkets äldste fram till honom och frågade: "Vad har du för fullmakt att göra detta? Och vem har gett dig den fullmakten?" 24 Jesus svarade dem: "Jag vill också fråga er en sak. Svarar ni mig på den, så ska jag säga er vad jag har för fullmakt att göra det här. 25 Johannes dop, varifrån kom det? Från himlen eller från människor?"
De samrådde med varandra och sade: "Säger vi: Från himlen, så säger han: Varför trodde ni då inte på honom? 26 (M) Men säger vi: Från människor, så måste vi akta oss för folket. Alla anser ju att Johannes var en profet." 27 Därför svarade de: "Vi vet inte." Jesus sade till dem: "Då säger inte heller jag till er vad jag har för fullmakt att göra det här."
Liknelsen om de båda sönerna
28 "Vad tänker ni om detta? En man hade två söner. Han gick till den förste och sade: Min son, gå och arbeta i vingården i dag. 29 Jag vill inte, svarade han. Men längre fram ångrade han sig och gick. 30 (N) Sedan kom mannen till den andre och sade samma sak. Han svarade: Ja, herre. Men han gick inte. 31 (O) Vem av de två gjorde faderns vilja?" De svarade: "Den förste."
Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen: Tullindrivare och prostituerade ska gå före er in i Guds rike. 32 (P) Johannes kom till er på rättfärdighetens väg och ni trodde inte på honom, men tullindrivarna och de prostituerade trodde på honom. Och trots att ni såg det, ångrade ni er inte ens senare och trodde på honom.
Liknelsen om de onda vinodlarna
33 (Q) Lyssna på en annan liknelse: En husbonde planterade en vingård. Han satte stängsel runt den, högg ut en vinpress[j] och byggde ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut den till vinodlare och reste bort.
34 När skördetiden närmade sig, sände han sina tjänare till vinodlarna för att få sin del av frukten. 35 Men vinodlarna tog fast hans tjänare. En slog de, en annan dödade de och en tredje stenade de. 36 Återigen sände han andra tjänare, fler än de förra. Men de gjorde på samma sätt med dem.
37 Till sist sände han sin son till dem och sade: Min son kommer de att ha respekt för. 38 (R) Men när vinodlarna fick se sonen sade de till varandra: Här är arvtagaren! Kom, vi dödar honom så får vi hans arv. 39 Och de tog fast honom, kastade ut honom ur vingården och dödade honom. 40 När nu vingårdens herre kommer, vad ska han då göra med dessa vinodlare?"
41 De svarade honom: "Han ska ge de onda en ond död och arrendera ut vingården till andra vinodlare som ger honom frukten i rätt tid." 42 (S) Jesus sade till dem: "Har ni aldrig läst i Skrifterna:[k]
Stenen som husbyggarna förkastade
har blivit en hörnsten.
Herren har gjort den till detta,
underbart är det i våra ögon.
43 Därför säger jag er: Guds rike ska tas ifrån er och ges åt ett folk som bär dess frukt. 44 Den som faller på den stenen blir krossad, och den som stenen faller på blir söndersmulad."[l]
45 Översteprästerna och fariseerna hörde hans liknelser, och de förstod att det var dem som han talade om. 46 De ville gripa honom men var rädda för folket, eftersom man ansåg att han var en profet.
Folket som bodde i Jerusalem
11 (A) Folkets furstar bodde i Jerusalem. Det övriga folket kastade lott för att på så sätt var tionde man skulle utses att bo i Jerusalem, den heliga staden, medan nio tiondelar skulle bo i de andra städerna. 2 Folket välsignade alla som frivilligt bosatte sig i Jerusalem[a].
3 Detta är de huvudmän i provinsen som bodde i Jerusalem. Men i Juda städer bodde var och en i den stad där han hade sin ärvda besittning: vanliga israeliter, präster, leviter och tempeltjänare, likaså ättlingarna till Salomos tjänare. 4 (B) I Jerusalem bodde en del av Juda barn och en del av Benjamins barn. Av Juda barn: Ataja, son till Ussia, son till Sakarja, son till Amarja, son till Shefatja, son till Mahalalel, av Peres barn, 5 Maaseja, son till Baruk, son till Kol-Hose, son till Hasaja, son till Adaja, son till Jojarib, son till Sakarja, shilonitens son. 6 Peres ättlingar som bodde i Jerusalem utgjorde tillsammans 468 vapenföra män.
7 Dessa var Benjamins barn: Sallu, son till Meshullam, son till Joed, son till Pedaja, son till Kolaja, son till Maaseja, son till Itiel, son till Jesaja, 8 och närmast efter honom Gabbaj och Sallaj, 928. 9 Joel, Sikris son, var ledare för dem, och Juda, Hassenuas son, var den andre i befälet över staden.
10 (C) Av prästerna: Jedaja, Jojaribs son, Jakin, 11 Seraja, son till Hilkia, son till Meshullam, son till Sadok, son till Merajot, son till Ahitub, fursten i Guds hus, 12 och deras bröder, som utförde arbetena i huset, 822. Vidare Adaja, son till Jeroham, son till Pelaja, son till Amsi, son till Sakarja, son till Pashur, son till Malkia, 13 och hans bröder, huvudmän för familjer, 242. Vidare Amassaj, son till Asarel, son till Asaj, son till Meshillemot, son till Immer, 14 och deras bröder, tappra och kraftfulla män, 128. Ledare för dem var Sabdiel, Haggedolims son.
15 (D) Av leviterna: Shemaja, son till Hashub, son till Asrikam, son till Hashabja, son till Bunni, 16 och Shabbetaj och Josabad, som hade uppsikten över de yttre arbetena vid Guds hus och hörde till leviternas huvudmän, 17 vidare Mattanja, son till Mika, son till Sabdi, son till Asaf, sångledaren som vid bönen tog upp lovsången, Bakbukja, den av hans bröder som var närmast efter honom, och Abda, son till Shammua, son till Galal, son till Jedutun. 18 Leviterna i den heliga staden utgjorde tillsammans 284.
19 Dörrvakterna, Ackub, Talmon och deras bröder, som höll vakt vid portarna, var 172.
20 De övriga israeliterna, prästerna och leviterna bodde i alla de andra städerna i Juda, var och en i sin arvedel. 21 Men tempeltjänarna bodde på Ofel, och Siha och Gishpa hade uppsikten över tempeltjänarna.
22 Ledare bland leviterna i Jerusalem vid arbetena i Guds hus var Ussi, son till Bani, son till Hashabja, son till Mattanja, son till Mika, av Asafs barn, sångarna. 23 En kunglig förordning[b] var utfärdad angående dem, och en bestämd ordning var för varje dag fastställd för sångarna.
24 Petaja, Meshesabels son, av Judas son Seras barn, var kungens högra hand i varje sak som rörde folket.
Folket i övriga byar och orter
25 I byarna[c] med tillhörande åkrar bodde också en del av Juda barn: I Kirjat-Arba med underlydande orter, i Dibon med underlydande orter, i Jekabseel med dess byar, 26 vidare i Jeshua, Molada, Bet-Pelet 27 och Hasar-Shual, och i Beer-Sheba med underlydande orter, 28 Siklag och i Mekona med underlydande orter, 29 En-Rimmon, Sorga, Jarmut, 30 Sanoa, Adullam med deras byar, i Lakish med dess åkrar, i Aseka med underlydande orter. De slog sig ner från Beer-Sheba ända till Hinnoms dal.
31 Benjamins barn hade sina boningsorter från Geba: i Mikmas och Aja, likaså i Betel med underlydande orter, 32 i Anatot, Nob, Ananja, 33 Hasor, Rama, Gittajim, 34 Hadid, Seboim, Neballat, 35 (E) Lod, Ono och Timmermansdalen. 36 Av leviterna blev några avdelningar från Juda räknade till Benjamin.
Resan till Jerusalem
21 När vi hade skilts från dem och lagt ut seglade vi raka vägen till Kos, nästa dag till Rhodos och därifrån vidare till Patara. 2 Där fann vi ett skepp som skulle till Fenicien, och vi gick ombord och lade ut. 3 Vi siktade Cypern och lämnade ön bakom oss på babords sida, seglade till Syrien och kom till Tyrus där lasten skulle lossas. 4 Vi sökte upp lärjungarna och stannade där i sju dagar. Genom Anden sade de åt Paulus att inte fortsätta upp till Jerusalem. 5 (A) Men när dagarna hade gått bröt vi upp och fortsatte resan. Alla, även kvinnor och barn, följde med oss ut ur staden, och på stranden böjde vi knä och bad. 6 Sedan tog vi farväl av varandra och steg ombord på skeppet, och de återvände hem till sitt.
7 Efter Tyrus kom vi till Ptolemais[a] där sjöresan tog slut. Vi hälsade på bröderna där och stannade hos dem en dag. 8 (B) Nästa dag fortsatte vi och kom till Caesarea. Där gick vi hem till evangelisten Filippus[b], som var en av de sju[c], och stannade hos honom. 9 Han hade fyra ogifta döttrar som profeterade.
10 (C) När vi hade varit där i flera dagar kom en profet som hette Agabus ner från Judeen. 11 (D) Han kom fram till oss, tog Paulus bälte och band sina fötter och händer och sade: "Så säger den helige Ande: Den man som äger detta bälte ska judarna i Jerusalem binda så här och överlämna i hedningars händer." 12 (E) När vi hörde det, vädjade både vi och de som bodde på platsen till Paulus att han inte skulle gå upp till Jerusalem. 13 Då svarade han: "Varför gråter ni och får mitt hjärta att brista? Jag är beredd att inte bara låta mig bindas utan också dö i Jerusalem för Herren Jesu namn." 14 (F) När han inte lät sig övertalas, lugnade vi oss och sade: "Ske Herrens vilja."
15 Efter dagarna där gjorde vi oss i ordning och påbörjade resan upp till Jerusalem. 16 Några av lärjungarna från Caesarea följde också med, och de tog oss till en viss Mnason från Cypern, en gammal lärjunge[d] som vi skulle vara gäster hos.
Paulus anländer till Jerusalem
17 Så kom vi till Jerusalem, och bröderna tog emot oss med glädje. 18 (G) Nästa dag gick Paulus tillsammans med oss andra till Jakob[e], och dit kom också alla de äldste. 19 (H) Han hälsade på dem och berättade i detalj om allt som Gud hade gjort bland hedningarna genom hans arbete. 20 (I) När de hörde det, prisade de Gud.
Sedan sade de till honom: "Du ser, broder, att det finns tiotusentals bland judarna som har kommit till tro, och alla håller de strängt på lagen. 21 (J) Nu har de hört sägas att du lär alla judar därute bland hedningarna att avfalla från Mose och säger att de inte ska omskära sina barn eller leva efter våra seder. 22 Vad gör vi nu? De får säkert höra att du har kommit.
23 (K) Gör därför som vi säger: Vi har fyra män som har avlagt ett löfte[f]. 24 Ta med dem och rena dig tillsammans med dem och betala för dem så att de får raka huvudet. Då förstår alla att inget av det de har hört om dig är sant, utan att du själv står fast vid lagen och håller den. 25 (L) Men när det gäller hedningar som kommit till tro, har vi skrivit och bestämt att de ska hålla sig borta från kött offrat till avgudar, från blod, kött av kvävda djur och sexuell omoral."
26 (M) Då tog Paulus med sig männen, och nästa dag renade han sig tillsammans med dem. Sedan gick han in i templet och meddelade när reningsdagarna skulle vara avslutade och offret bäras fram för var och en av dem.
Paulus fängslas
27 När de sju dagarna närmade sig sitt slut, fick judarna från Asien se Paulus i templet. De hetsade upp hela folkmassan, grep tag i honom 28 (N) och skrek: "Israeliter, hjälp oss! Här är mannen som lär alla överallt att vara emot vårt folk och vår lag och denna plats. Och nu har han till och med tagit in greker i templet[g] och orenat denna heliga plats!" 29 (O) De hade nämligen sett Trofimus från Efesos ute i staden med Paulus och antog att Paulus hade tagit med honom in i templet. 30 Hela staden kom i rörelse, och folk strömmade till. De grep tag i Paulus och släpade ut honom ur templet, och genast stängdes portarna.
31 Medan de försökte döda honom, fick garnisonens befälhavare rapport om att Jerusalem var i uppror. 32 Han tog då genast soldater och befäl och ryckte ut mot dem. Så snart de fick se befälhavaren och soldaterna slutade de att misshandla Paulus.
33 Befälhavaren steg då fram, grep honom och befallde att han skulle beläggas med dubbla bojor[h]. Sedan frågade han vem han var och vad han hade gjort. 34 (P) Några i folkmassan skrek ett, andra något annat. Då han i kaoset inte kunde få klart besked befallde han att Paulus skulle föras till fästningen[i]. 35 När de nådde trappan var soldaterna tvungna att bära honom, så våldsamt trängde folkmassan på, 36 (Q) för de följde efter och skrek: "Bort med honom!"
37 Just när Paulus skulle föras in i fästningen, frågade han befälhavaren: "Får jag säga något till dig?" Han svarade: "Du kan ju grekiska! 38 Då är du inte egyptiern som gjorde uppror för en tid sedan och fick med sig de fyratusen knivmännen[j] ut i öknen?" 39 Paulus svarade: "Jag är jude från Tarsus i Kilikien, medborgare i en betydande stad. Jag ber dig: låt mig få tala till folket."
40 Befälhavaren gav sin tillåtelse. Paulus ställde sig då på trappan och gav tecken med handen åt folket. Det blev tyst, och han talade till dem på hebreiska och sade:
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation