M’Cheyne Bible Reading Plan

Gud kallar Abram

12 ^(A) Herren sade till Abram: ”Gå ut från ditt land och din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag ska visa dig.^{[a] 2} Där ska jag göra dig till ett stort folk. Jag ska välsigna dig och göra ditt namn stort, och du ska bli en välsignelse. ^3 (B) Jag ska välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig ska jordens alla släkten bli välsignade^[b].”

⁴ Abram gav sig i väg som Herren hade sagt till honom, och Lot gick med honom. Abram var sjuttiofem år^[c] när han lämnade Harran. ⁵ Han tog med sig sin hustru Saraj och sin brorson Lot, alla ägodelar och allt det folk^[d] de skaffat sig i Harran och gav sig av mot Kanaans land.

När de kom till Kanaans land ⁶ fortsatte Abram in i landet ända till Shekems^[e] område, till Mores terebint^[f]. På den tiden bodde kananeerna i landet. ^7 (C) Och Herren uppenbarade sig för Abram och sade: ”Åt dina efterkommande ska jag ge detta land.” Då byggde han ett altare åt Herren som hade uppenbarat sig för honom. ^8 (D) Därifrån drog han vidare till berget öster om Betel och slog upp sitt tält med Betel i väster och Ai i öster. Där byggde han ett altare åt Herren och åkallade Herrens namn. ⁹ Sedan bröt Abram upp därifrån och drog sig allt längre söderut.

Abram i Egypten

¹⁰ Men det blev svält^[g] i landet, och Abram flyttade ner till Egypten för att bo där som främling, eftersom svälten var svår i landet. ¹¹ När han närmade sig Egypten, sade han till sin hustru Saraj: ”Jag vet ju att du är en vacker kvinna. ¹² När egyptierna får se dig kommer de att säga: Hon är hans hustru! Och så dödar de mig men låter dig leva. ^13 (E) Säg därför att du är min syster, så går det bra för mig för din skull och jag får leva tack vare dig.”

¹⁴ När Abram kom till Egypten, såg egyptierna att Saraj var en mycket vacker kvinna. ¹⁵ Faraos hövdingar fick se henne och prisade henne inför farao, och hon fördes in i faraos palats. ¹⁶ Och det gick bra för Abram för hennes skull. Han fick får, kor och åsnor, tjänare och tjänarinnor, åsneston och kameler.

^17 (F) Men Herren lät farao och hans hus drabbas av svåra plågor för Abrams hustru Sarajs skull. ¹⁸ Då kallade farao till sig Abram och sade: ”Vad har du gjort mot mig! Varför berättade du inte för mig att hon är din hustru? ¹⁹ Varför sade du: Hon är min syster, så att jag tog henne till hustru? Här har du din hustru. Ta henne och gå!” ²⁰ Och farao befallde sina män att skicka i väg Abram med hans hustru och allt han ägde.

11 När Jesus hade gett sina tolv lärjungar alla dessa instruktioner, gick han därifrån för att undervisa och predika i deras städer.

Jesus svarar Johannes Döparen

^2 (A) Johannes fick i fängelset höra talas om Kristi gärningar. Han sände då bud med sina lärjungar ³ och frågade honom: "Är du den som skulle komma? Eller ska vi vänta på någon annan?"

⁴ Jesus svarade dem: "Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: ^5 (B) Blinda ser, lama går^[a], spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och fattiga får höra glädjens budskap. ^6 (C) Salig är den som inte tar anstöt av mig."

Jesus vittnar om Johannes

^7 (D) När de hade gått, började Jesus tala till folket om Johannes: "Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå^[b] som vajar för vinden? ⁸ Om inte, vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina kläder? Nej, de som har fina kläder finns i kungapalatsen. ⁹ Så vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, jag säger er: en som är mer än profet. ¹⁰ Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare framför dig, och han ska bereda vägen för dig.^{[c] 11 (E)} Jag säger er sanningen: Bland dem som fötts av kvinnor har ingen trätt fram som är större än Johannes Döparen. Men den minste i himmelriket är större än han.

¹² Och från Johannes Döparens dagar ända till nu är himmelriket utsatt för våld, och våldsmän förtrycker det.^{[d] 13} Alla profeterna och lagen har profeterat fram till Johannes, ^14 (F) och om ni vill ta emot det – han är den Elia som skulle komma. ¹⁵ Hör, du som har öron!

^16 (G) Vad ska jag likna det här släktet vid? De liknar barn som sitter på torgen och ropar till andra barn: ¹⁷ Vi spelade flöjt^[e] för er men ni dansade inte, vi sjöng sorgesång men ni grät inte. ^18 (H) Johannes kom, och han varken åt eller drack, och då säger man: Han har en ond ande. ^19 (I) Människosonen kom, och han äter och dricker, och då säger man: Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare! Men Visheten har fått rätt av sina barn^[f]."

Jesu verop

²⁰ Sedan började Jesus gå till rätta med de städer där han hade gjort så många av sina kraftgärningar, eftersom de inte hade omvänt sig: ^21 (J) "Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! För om kraftgärningarna som gjorts hos er hade gjorts i Tyrus och Sidon^[g], skulle de för länge sedan ha omvänt sig i säck och aska^[h]. ²² Jag säger er: Tyrus och Sidon ska få det lindrigare på domens dag än ni.

²³ Och du, Kapernaum, ska du kanske bli upphöjd till himlen? Nej, du ska ner i helvetet^[i]. För om kraftgärningarna som gjorts i dig hade gjorts i Sodom^[j], skulle det ha stått än i dag. ^24 (K) Men jag säger er: Sodoms land ska få det lindrigare på domens dag än du."

Jesus är Guds vishet

^25 (L) Vid den tiden sade Jesus: "Jag prisar dig Far, himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för de små. ²⁶ Ja, Far, så var din goda vilja. ^27 (M) Allt har min Far överlämnat till mig. Och ingen känner Sonen utom Fadern, inte heller känner någon Fadern utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för.

^28 (N) Kom till mig, alla ni som arbetar^[k] och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. ^29 (O) Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar, ^30 (P) för mitt ok är milt och min börda är lätt."

Nehemjas bön

1 Nehemjas, Hakaljas sons, berättelse.

Det hände i månaden Kislev i det tjugonde året^[a], när jag var i Susas borg^[b], ² att Hanani, en av mina bröder, och några andra män kom från Juda. Jag frågade dem om judarna, de som räddats och som fanns kvar efter fångenskapen, och om Jerusalem. ^3 (A) De sade till mig: ”De som är kvar efter fångenskapen befinner sig i provinsen och lider stor nöd och vanära. Och Jerusalems mur är nedriven och portarna är nerbrända.”

⁴ När jag hörde det satte jag mig ner och grät. Jag sörjde i flera dagar och fastade och bad inför himlens Gud. ^5 (B) Jag sade: ”O Herre, himlens Gud, du store och fruktansvärde Gud som håller fast vid förbundet och ger nåd åt dem som älskar dig och håller dina bud. ⁶ Låt ditt öra lyssna och dina ögon vara öppna så att du nu hör din tjänares bön. Dag och natt ber jag till dig för Israels barn, dina tjänare, och bekänner de synder som vi Israels barn har begått mot dig.

Även jag och min faders hus har syndat. ⁷ Vi har syndat mycket mot dig och inte hållit fast vid de bud, stadgar och lagar som du gav din tjänare Mose.

^8 (C) Men tänk på det ord som du gav din tjänare Mose^[c] när du sade: Om ni är trolösa ska jag skingra er bland folken. ^9 (D) Men om ni vänder om till mig och håller fast vid mina bud och följer dem, då vill jag, även om ni vore fördrivna till himlens ände, samla er därifrån och föra er till den plats som jag har utvalt för att låta mitt namn bo där. ¹⁰ De är dina tjänare och ditt folk, som du har befriat genom din väldiga kraft och din starka hand. ¹¹ O, Herre, låt ditt öra lyssna till din tjänares bön och till dina tjänares bön, de som har sin glädje i att frukta ditt namn. Låt din tjänare ha framgång idag och låt honom finna barmhärtighet inför denne man.” Jag var då munskänk^[d] hos kungen.

Petrus rapport om hedningarna

11 Apostlarna och bröderna i Judeen fick höra att även hedningarna hade tagit emot Guds ord. ² När Petrus kom upp till Jerusalem började de omskurna angripa honom ^3 (A) och sade: "Du har varit inne hos oomskurna män och ätit med dem!"

⁴ Petrus förklarade då steg för steg vad som hade hänt: ^5 (B) "Jag var i staden Joppe, och medan jag bad kom jag i hänryckning och fick se en syn. Det kom ner något som liknade en stor linneduk. Fäst i sina fyra hörn sänktes den ner från himlen och kom till mig. ⁶ När jag såg efter och studerade den närmare, fick jag se jordens fyrfotadjur, både vilda och tama, och kräldjur och himlens fåglar. ⁷ Jag hörde också en röst som sade till mig: Res dig, Petrus, slakta och ät! ⁸ Jag svarade: Nej, nej, Herre! Det har aldrig kommit något oheligt eller orent i min mun. ⁹ För andra gången talade en röst från himlen: Vad Gud har förklarat rent ska inte du kalla orent. ¹⁰ Detta hände tre gånger, och sedan drogs alltsammans upp till himlen.

¹¹ Samtidigt stod tre män utanför huset där vi var. De hade skickats till mig från Caesarea, ¹² och Anden sade till mig att jag skulle gå med dem utan att tveka^[a]. De sex bröderna här följde också med mig, och vi kom in i mannens hus. ^13 (C) Han berättade för oss hur han hade sett ängeln stå i hans hus och säga: Skicka bud till Joppe och hämta hit Simon som kallas Petrus. ¹⁴ Han ska tala till dig, och genom de orden ska du bli frälst, du och hela din familj^[b].

^15 (D) Och när jag började tala föll den helige Ande över dem, så som han föll över oss under den första tiden. ^16 (E) Då kom jag ihåg vad Herren hade sagt^[c]: Johannes döpte med vatten, men ni ska bli döpta i den helige Ande. ¹⁷ Om nu Gud gav dem samma gåva som han gav oss när vi kom till tro^[d] på Herren Jesus Kristus, vem var då jag att kunna hindra Gud?"

^18 (F) När de hörde detta lugnade de sig, och de prisade Gud och sade: "Till och med åt hedningarna har Gud alltså skänkt omvändelsen som ger liv."

Evangeliet når även hedningarna

^19 (G) De som hade skingrats genom förföljelsen som började med Stefanus kom ända till Fenicien, Cypern och Antiokia^[e], och de förkunnade ordet endast för judar. ²⁰ Men bland dem fanns några från Cypern och Kyrene, och när de kom till Antiokia började de tala även till grekerna och förkunna evangeliet om Herren Jesus. ²¹ Och Herrens hand var med dem, och ett stort antal kom till tro och omvände sig till Herren.

^22 (H) Ryktet om detta nådde församlingen i Jerusalem, och man sände då Barnabas till Antiokia. ^23 (I) När han kom dit och såg vad Guds nåd hade gjort, blev han glad och uppmanade dem alla att hålla sig till Herren av hela sitt hjärta. ²⁴ Barnabas var en god man, fylld av den helige Ande och tro. Och en stor skara fördes till Herren.

^25 (J) Därefter begav han sig till Tarsus för att söka upp Saulus. ²⁶ Han fann honom och tog med honom till Antiokia. Under ett helt år var de tillsammans med församlingen och undervisade en stor skara. Och det var i Antiokia som lärjungarna först började kallas kristna^[f].

^27 (K) Vid den tiden kom några profeter från Jerusalem ner till Antiokia. ^28 (L) En av dem som hette Agabus steg fram och förutsade genom Anden att en svår svält^[g] skulle drabba hela världen – den kom också under Claudius regering. ^29 (M) Då beslöt lärjungarna att var och en skulle skicka så mycket han kunde för att hjälpa bröderna som bodde i Judeen. ^30 (N) De gjorde så och sände hjälpen med Barnabas och Saulus till de äldste.