M’Cheyne Bible Reading Plan
Gud sluter förbund med Noa
9 (A) Gud välsignade Noa och hans söner och sade till dem: ”Var fruktsamma, föröka er och uppfyll jorden. 2 Fruktan och skräck för er ska komma över alla djur på jorden och alla fåglar under himlen, över allt som krälar på marken och över alla fiskar i havet. De är givna i er hand. 3 (B) Allt som rör sig och lever ska ni ha till föda. Så som jag har gett er de gröna örterna ger jag er nu allt detta.
4 (C) Men kött som har kvar sitt liv, nämligen sitt blod, ska ni inte äta. 5 Och för ert eget blod, alltså ert liv, ska jag kräva räkenskap. Jag ska utkräva det av alla djur, och likaså av människorna. Av var och en som dödar sin broder ska jag utkräva den människans liv.
6 (D) Den som spiller människoblod,
hans blod ska utgjutas
av människor,
för Gud har gjort människan
till sin avbild.
7 Men var fruktsamma och föröka er.
Väx till på jorden
och föröka er på den.”
8 Vidare sade Gud till Noa och hans söner: 9 ”Se, jag ska upprätta mitt förbund med er och era efterkommande efter er 10 och med alla levande varelser som är hos er: fåglar, boskapsdjur och jordens alla vilda djur, alla som har gått ut ur arken, alla djur på jorden. 11 (E) Jag ska upprätta mitt förbund med er: Aldrig mer ska allt liv utrotas genom flodens vatten. Aldrig mer ska en flod komma och fördärva jorden.”
12 Och Gud sade: ”Detta är tecknet på det förbund som jag för all framtid sluter med er och med alla levande varelser hos er: 13 Min båge sätter jag i skyn, och den ska vara tecknet på förbundet mellan mig och jorden. 14 När jag låter moln stiga upp över jorden och bågen syns i skyn 15 ska jag tänka på mitt förbund, det som har slutits mellan mig och er och alla levande varelser, allt liv, och vattnet ska inte mer bli en flod som utplånar allt liv. 16 När bågen syns i skyn och jag ser på den, ska jag tänka på det eviga förbundet mellan Gud och alla levande varelser, allt liv på jorden.” 17 Och Gud sade till Noa: ”Detta är tecknet på det förbund som jag har upprättat mellan mig och allt liv på jorden.”
Noa och hans söner
18 Noas söner som gick ut ur arken var Sem, Ham och Jafet. Ham var far till Kanaan. 19 Dessa tre var Noas söner och från dem har jordens alla folk spritt ut sig.
20 Noa var jordbrukare och den förste som anlade en vingård.[a] 21 Men när han drack av vinet blev han berusad och låg blottad i sitt tält. 22 Ham, Kanaans far, såg sin far naken och berättade det för sina båda bröder, som var utanför tältet. 23 Men Sem och Jafet tog en mantel och lade den på sina axlar, gick baklänges in och täckte över sin fars nakna kropp. De vände bort ansiktet så att de inte såg sin fars nakenhet.
24 När Noa vaknade upp ur ruset och fick veta vad hans yngste son hade gjort honom, sade han:
25 ”Förbannad ska Kanaan bli,
en slavars slav[b] åt sina bröder!”
26 Han sade vidare:
”Välsignad är Herren, Sems Gud!
Och Kanaan ska bli hans slav.
27 Gud ska utvidga Jafet[c],
han ska bo i Sems tält.
Och Kanaan ska bli deras slav.”
28 Noa levde trehundrafemtio år efter floden. 29 Alltså blev Noas hela ålder niohundrafemtio år. Därefter dog han.
IV. NOAS SÖNERS FORTSATTA HISTORIA 10:1-11:9
10 (F) Detta är Noas söners fortsatta historia, Sems, Hams och Jafets.[d] Åt dem föddes söner efter floden.
2 Jafets söner var Gomer[e], Magog[f], Madaj[g], Javan[h], Tubal[i], Meshek[j] och Tiras[k]. 3 Gomers söner var Ashkenas[l], Rifat[m] och Togarma[n]. 4 Javans söner var Elisha[o] och Tarshish[p], kitteerna[q] och dodaneerna[r]. 5 Från dessa har folken i hedningarnas kustområden spritt ut sig i sina länder, alla med sitt språk i sina stammar och folk.
6 Hams söner var Kush[s], Misrajim[t], Put[u] och Kanaan[v]. 7 Söner till Kush var Seba[w], Havila[x], Sabta[y], Raama[z] och Sabteka[aa]. Raamas söner var Saba[ab] och Dedan[ac].
8 Kush blev far till Nimrod[ad], som var den förste som fick stor makt på jorden. 9 Han var en väldig jägare inför Herren. Därför brukar man säga: ”En väldig jägare inför Herren som Nimrod.” 10 Hans rike hade sin början i Babel, Erek, Akkad och Kalne i Shinars land[ae]. 11 Från det landet drog han sedan ut till Assyrien och byggde Nineve, Rehobot-Ir, Kela 12 (G) och Resen mellan Nineve och Kela. Detta är den stora staden.
13 Misrajim blev far till ludeerna[af], anameerna[ag], lehabeerna[ah], naftuheerna[ai], 14 patroseerna[aj], kasluheerna[ak], den stam som filisteerna härstammar från, och kaftoreerna[al].
15 Kanaan blev far till Sidon[am], som var hans förstfödde, och Het[an], 16 vidare jebusiterna[ao], amoreerna[ap], girgasheerna[aq], 17 hiveerna[ar], arkeerna[as], sineerna[at], 18 arvadeerna[au], semareerna[av] och hamateerna[aw]. Senare utbredde sig kananeernas släkter ytterligare 19 så att deras område sträckte sig från Sidon mot Gerar ända till Gaza och mot Sodom, Gomorra, Adma och Sebojim[ax] ända till Lasha.
20 Detta var Hams söner efter deras stammar och språk i deras länder och bland deras folk.
21 Söner föddes också åt Sem, Jafets äldre bror, och han blev stamfar till alla Eber[ay]s söner.
22 Sems söner var Elam[az], Assur[ba], Arpakshad[bb], Lud[bc] och Aram[bd].
23 Arams söner var Us[be], Hul, Geter och Mash.
24 (H) Arpakshad blev far till Shela och Shela blev far till Eber.
25 (I) Men åt Eber föddes två söner. Den ene hette Peleg[bf], för under hans tid blev jorden uppdelad. Hans bror hette Joktan[bg].
26 Joktan blev far till Almodad, Shelef, Hasarmavet, Jera, 27 Hadoram, Usal, Dikla, 28 Obal, Abimael, Saba, 29 Ofir[bh], Havila och Jobab. Alla dessa var Joktans söner. 30 De hade sina boplatser från Mesha mot Sefar, mot bergsområdet i öster.
31 Detta var Sems söner efter deras stammar och språk i deras länder och efter deras folk.
32 (J) Detta var Noas söners stammar efter deras släktled i deras folk. Från dem har folken utbrett sig på jorden efter floden.
Jesus botar en lam man
9 Jesus steg i båten och for över sjön och kom till sin egen stad.[a] 2 (A) Där kom några till honom med en förlamad man som låg på en bädd. Jesus såg deras tro och sade till den lame: "Var lugn, mitt barn. Dina synder är förlåtna."
3 Några skriftlärda tänkte inom sig: "Han hädar!" 4 Jesus såg deras tankar och sade: "Varför tänker ni så ont i era hjärtan? 5 Vad är lättast, att säga: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Res dig och gå? 6 Men för att ni ska veta att Människosonen har makt på jorden att förlåta synder, säger jag dig" – och nu talade han till den lame: "Res dig, ta din bädd[b] och gå hem!" 7 Då reste mannen sig upp och gick hem. 8 När folket såg det, greps de av fruktan och prisade Gud som hade gett sådan makt åt människor.
Jesus kallar Matteus
9 (B) Jesus gick vidare därifrån och såg en man som hette Matteus[c] sitta vid tullhuset. Han sade till honom: "Följ mig!" Då reste sig Matteus och följde honom.
10 När Jesus sedan var gäst i hans hem, kom många tullindrivare och syndare och låg till bords tillsammans med Jesus och hans lärjungar. 11 Fariseerna fick se det och frågade hans lärjungar: "Varför äter er mästare med tullindrivare och syndare?" 12 Jesus hörde det och sade: "Det är inte de friska[d] som behöver läkare, utan de sjuka. 13 (C) Gå och lär er vad detta betyder: Jag vill se barmhärtighet och inte offer[e]. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare."
Bröllopsgäster fastar inte
14 (D) Sedan kom Johannes lärjungar fram till honom och frågade: "Varför fastar inte dina lärjungar, när vi och fariseerna fastar?" 15 Jesus svarade dem: "Bröllopsgästerna kan väl inte sörja medan brudgummen är hos dem? Men det ska komma dagar när brudgummen tas ifrån dem, och då kommer de att fasta.
16 Ingen sätter en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel. I så fall river lappen bort ännu mer från manteln och revan blir värre. 17 Och man häller inte nytt vin i gamla säckar.[f] I så fall sprängs säckarna och vinet rinner ut och säckarna förstörs. Nej, nytt vin häller man i nya säckar. Då bevaras både vin och säckar."
Jesus uppväcker Jairus dotter
18 (E) Medan Jesus talade till dem, kom en synagogföreståndare och föll ner för honom och sade: "Min dotter har just dött. Men kom och lägg din hand på henne, så får hon liv igen." 19 Då reste sig Jesus och följde med honom, tillsammans med sina lärjungar.
20 Plötsligt kom en kvinna som hade haft blödningar i tolv år. Hon närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid hörntofsen[g] på hans mantel, 21 för hon tänkte: "Om jag så bara får röra vid hans mantel blir jag frisk."[h] 22 Jesus vände sig om och såg henne, och han sade: "Var lugn, min dotter. Din tro har frälst dig." Och från den stunden var kvinnan frisk.
23 (F) När Jesus kom fram till synagogföreståndarens hus och såg flöjtblåsarna och den upprörda folkskaran, 24 sade han: "Gå härifrån! Flickan är inte död. Hon sover." Då hånskrattade de åt honom. 25 Men när folket hade skickats ut gick han in och tog flickans hand, och hon reste sig. 26 Och ryktet om detta gick ut i hela det området.
Jesus botar två blinda och en stum
27 När Jesus gick vidare därifrån, följde två blinda efter honom och ropade: "Förbarma dig över oss, Davids son!" 28 Och när han hade kommit hem[i], gick de fram till honom. Jesus frågade dem: "Tror ni att jag kan göra detta?" De svarade: "Ja, Herre." 29 Då rörde han vid deras ögon och sade: "Så som ni tror ska det ske för er." 30 Och deras ögon öppnades. Jesus sade strängt till dem: "Se till att ingen får veta det." 31 Men de gick och spred ut ryktet om honom i hela det området.
32 (G) Medan de var på väg ut, kom folk till honom med en man som var besatt och stum. 33 När den onda anden var utdriven, talade den stumme. Och folket häpnade och sade: "Aldrig har man sett något sådant i Israel!" 34 (H) Men fariseerna sade: "Det är med hjälp av de onda andarnas furste som han driver ut andarna."
Som får utan herde
35 (I) Jesus gick omkring i alla städerna och byarna, och han undervisade i deras synagogor och förkunnade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor. 36 (J) När han såg folkskarorna förbarmade han sig över dem, för de var härjade och hjälplösa som får utan herde. 37 Och han sade till sina lärjungar: "Skörden är stor men arbetarna är få. 38 (K) Be därför skördens Herre att han skickar ut arbetare till sin skörd."
Esras klagan över folkets otrohet
9 När detta var fullbordat kom några av furstarna fram till mig och sade: ”Varken Israels folk eller prästerna eller leviterna har hållit sig avskilda från de främmande folken och deras avskyvärda handlingar, från kananeerna, hetiterna, periseerna, jebusiterna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna och amoreerna. 2 (A) De har tagit hustrur åt sig och åt sina söner bland deras döttrar, och det heliga släktet har blandat sig med de främmande folken. Furstarna och föreståndarna var de första att begå sådan otrohet[a].”
3 När jag hörde det, rev jag sönder mina kläder och min mantel och slet mitt hår och skägg och blev sittande förstummad. 4 Då kom alla de som fruktade Israels Guds ord och samlades hos mig på grund av den otrohet som de hemkomna fångarna hade begått. Jag blev sittande i stum sorg ända fram till kvällsoffret.
5 (B) Men när det var dags för kvällsoffret, reste jag mig ur min bedrövelse med sönderrivna kläder och mantel. Jag föll ner på mina knän och räckte ut mina händer till Herren min Gud 6 (C) och sade:
”Min Gud, jag skäms och blygs för att lyfta mitt ansikte till dig, min Gud, för våra missgärningar har växt oss över huvudet och vår skuld når upp till himlen. 7 Från våra fäders dagar ända till i dag har vår skuld varit stor. För våra missgärningars skull har vi med våra kungar och präster lämnats i främmande kungars hand och drabbats av svärd, fångenskap, plundring och skam. Och så är det än i dag.
8 (D) Men nu fick vi ett litet ögonblick av nåd från Herren vår Gud. Han lät en räddad skara bli kvar av oss och gav oss fotfäste på hans heliga plats. Vår Gud lät våra ögon få ljus och gav oss nytt liv i vårt slaveri. 9 Slavar är vi, men vår Gud har inte övergett oss i vårt slaveri, utan lät oss finna nåd inför Persiens kungar så att de gav oss mod och kraft till att bygga upp vår Guds hus igen och resa upp dess ruiner. Och han har gett oss en skyddad plats i Juda och Jerusalem.
10 Vad ska vi nu säga, vår Gud, efter allt detta? Vi har ju övergett dina bud 11 (E) som du gav genom dina tjänare profeterna när du sade[b]: Landet som ni kommer och tar i besittning är ett orent land, på grund av de främmande folkens orenhet och deras avskyvärda handlingar som de har fyllt det med, från den ena änden till den andra. 12 (F) Därför ska ni inte ge era döttrar åt deras söner eller ta deras döttrar till hustrur åt era söner. Ni ska aldrig söka deras välfärd eller lycka. Då ska ni bli starka och få äta av landets goda och lämna det i arv åt era barn för alltid.
13 Efter allt det som drabbat oss på grund av våra onda gärningar och den stora skuld vi dragit på oss har du, vår Gud, ändå skonat oss mer än vi förtjänade och gett oss en räddning som denna. 14 Skulle vi då på nytt bryta mot dina bud och gifta oss med folk som gör så avskyvärda saker? Skulle du då inte bli så vred på oss att du förgör oss tills inget är kvar och ingen räddning finns? 15 Herre, Israels Gud, du är rättfärdig, eftersom vi denna dag finns kvar som en räddad rest.
Se, här ligger vi nu i vår skuld inför dig. Efter det som har hänt kan ingen bestå inför dig.”
Saulus omvändelse
9 (A) Saulus, som fortfarande andades hot och mordlust mot Herrens lärjungar, gick till översteprästen 2 och bad att få med sig brev till synagogorna i Damaskus. Om han kunde finna några som tillhörde Vägen[a], män eller kvinnor, skulle han få fängsla dem och föra dem till Jerusalem.
3 (B) Men när han på sin resa närmade sig Damaskus, strålade plötsligt ett ljus från himlen omkring honom. 4 Han föll till marken och hörde en röst som sade till honom: "Saul! Saul! Varför förföljer du mig?" 5 (C) Då frågade han: "Vem är du, Herre?" Rösten svarade: "Jag är Jesus, den du förföljer. 6 Men res dig och gå in till staden, så ska du få veta vad du måste göra." 7 (D) Männen som reste med honom stod där förstummade. De hörde ljudet men såg ingen.
8 Saulus reste sig upp från marken, och när han öppnade sina ögon kunde han inte se. Då tog de honom i handen och ledde honom in i Damaskus. 9 Under tre dagar såg han ingenting, och han varken åt eller drack.
10 I Damaskus fanns en lärjunge som hette Ananias. Till honom sade Herren i en syn: "Ananias!" Han svarade: "Här är jag, Herre." 11 Då sade Herren till honom: "Res dig och gå till Raka gatan och fråga i Judas hus efter en som heter Saulus från Tarsus[b], för han ber. 12 I en syn har han sett hur en man som heter Ananias kommer in och lägger händerna på honom så att han kan se igen."
13 Ananias svarade: "Herre, jag har hört av många hur mycket ont den mannen har gjort mot dina heliga i Jerusalem. 14 Och nu är han här med fullmakt från översteprästerna att gripa alla som åkallar ditt namn." 15 (E) Men Herren sade till honom: "Gå, för han är mitt utvalda redskap för att bära fram mitt namn inför hedningar och kungar och Israels barn. 16 (F) Och jag ska själv visa honom hur mycket han måste lida för mitt namns skull."
17 Då gick Ananias, och när han kom in i huset lade han händerna på honom och sade: "Saul, min broder! Herren Jesus, som visade sig för dig på vägen hit, har sänt mig för att du ska kunna se igen och bli uppfylld av den helige Ande." 18 Genast var det som om fjäll föll från hans ögon. Han fick tillbaka sin syn, och han reste sig och blev döpt. 19 Sedan åt han och fick nya krafter.
Saulus predikar Jesus
Saulus stannade några dagar hos lärjungarna i Damaskus, 20 och han började genast predika i synagogorna att Jesus är Guds Son. 21 Alla som hörde honom häpnade och sade: "Var det inte han som i Jerusalem ville utrota dem som åkallar det namnet? Och kom han inte hit för att gripa dem och föra dem till översteprästerna?" 22 (G) Men Saulus fick allt större kraft och gjorde judarna i Damaskus svarslösa när han bevisade att Jesus är Messias.
23 Efter en tid kom judarna överens om att röja honom ur vägen, 24 (H) men Saulus fick reda på deras plan. Dag och natt höll de vakt vid portarna för att döda honom, 25 men en natt tog hans lärjungar och firade ner honom utefter[c] muren i en korg.
26 (I) När han kom till Jerusalem[d] försökte han ansluta sig till lärjungarna. Men alla var rädda för honom, eftersom de inte trodde att han var en lärjunge. 27 Då tog Barnabas hand om honom. Han förde honom till apostlarna och berättade för dem hur Saulus hade sett Herren på vägen, att Herren hade talat till honom och att han i Damaskus hade predikat frimodigt i Jesu namn. 28 Sedan stannade Saulus hos dem, och han gick in och ut i Jerusalem och predikade frimodigt i Herrens namn. 29 Han talade och diskuterade med de grekisktalande judarna, men de försökte röja honom ur vägen. 30 (J) När bröderna fick veta det, tog de med honom ner till Caesarea och sände honom sedan vidare till Tarsus.
31 (K) Församlingen hade nu lugn och ro i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den blev uppbyggd och levde i vördnad för Herren och växte genom den helige Andes tröst och förmaning.
Petrus i Lydda och Joppe
32 Petrus reste runt i hela området och kom även ner till de heliga som bodde i Lydda. 33 Där träffade han en man vid namn Eneas, som var förlamad och sängliggande sedan åtta år tillbaka. 34 (L) Petrus sade till honom: "Eneas, Jesus Kristus botar dig. Stig upp och bädda din säng!" Genast steg han upp. 35 Och alla som bodde i Lydda och Saron såg honom, och de omvände sig till Herren.
36 I Joppe[e] fanns en lärjunge som hette Tabita, på grekiska Dorkas, hinden. Hon var rik på goda gärningar och generös mot de fattiga. 37 Men vid den tiden blev hon sjuk och dog, och man tvättade henne och lade henne på övervåningen. 38 Då nu Lydda ligger nära Joppe och lärjungarna hade hört att Petrus var där, skickade de två män till honom och bad: "Skynda dig och kom till oss!"
39 Petrus bröt upp och gick med dem. När han kom fram tog de med honom upp till övervåningen, och alla änkorna kom gråtande fram till honom och visade de tunikor[f] och mantlar som Dorkas hade gjort medan hon ännu var hos dem.
40 (M) Men Petrus skickade ut dem alla och föll på knä och bad. Sedan vände han sig mot kroppen och sade: "Tabita, stå upp!" Då öppnade hon sina ögon, och när hon fick se Petrus satte hon sig upp. 41 Han räckte henne handen och hjälpte henne upp. Därefter kallade han till sig de heliga och änkorna och lät dem se att hon levde. 42 Detta blev känt i hela Joppe, och många kom till tro på Herren. 43 Därefter stannade han en längre tid i Joppe hos en viss Simon som var garvare[g].
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation