M’Cheyne Bible Reading Plan

Absaloms död

18 David mönstrade sitt folk och satte befälhavare över dem, några över tusen och andra över hundra. ² Därefter sände han i väg folket: en tredjedel under Joabs befäl, en tredjedel under Abishajs, Serujas sons, Joabs brors, befäl och en tredjedel under gatiten Ittajs befäl. Kungen sade till folket: ”Jag själv vill också dra ut med er.” ^3 (A) Men folket sade: ”Du får inte gå med, för om vi måste fly bryr de sig inte om oss, och även om hälften av oss stupar bryr sig ingen om det. Men du är lika mycket värd som tiotusen av oss. Därför är det bättre om du är redo att komma och hjälpa oss från staden.” ⁴ Då sade kungen till dem: ”Jag gör som ni anser vara bäst.” Kungen ställde sig vid sidan av porten medan allt folket drog ut i avdelningar på hundra och tusen. ⁵ Men kungen befallde Joab, Abishaj och Ittaj och sade: ”För min skull, var försiktiga med min pojke Absalom.” Allt folket hörde hur kungen gav denna befallning om Absalom till alla befälhavarna.

⁶ Så drog trupperna ut på fältet för att möta israeliterna, och det blev strid i Efraims skog. ⁷ Där blev Israels folk slaget av Davids tjänare. Det blev ett stort manfall, tjugotusen man stupade där den dagen. ⁸ Striden bredde ut sig över hela trakten, och skogen slukade fler bland folket den dagen än svärdet.

^9 (B) Och Absalom stötte på några av Davids tjänare där han red på sin mulåsna. När mulåsnan kom in under en stor terebint med täta grenar fastnade hans huvud i terebinten, och han blev hängande mellan himmel och jord medan mulåsnan under honom rusade vidare. ¹⁰ En man såg det och berättade det för Joab och sade: ”Jag såg Absalom hänga där borta i en terebint.” ¹¹ Då sade Joab till mannen som berättade det för honom: ”Du såg honom! Varför slog du honom inte genast till marken? Då skulle jag ha gett dig tio siklar silver^[a] och ett bälte.” ¹² Men mannen svarade Joab: ”Även om jag fick väga upp tusen siklar silver i mina händer skulle jag inte lyfta min hand mot kungens son, för kungen befallde ju dig och Abishaj och Ittaj så att vi hörde det: Var rädda om min pojke Absalom. ¹³ Hade jag handlat svekfullt och tagit hans liv skulle du säkert ha lämnat mig i sticket, eftersom ingenting kan döljas för kungen.” ¹⁴ Joab sade: ”Jag tänker inte slösa tid här med dig.” Han tog tre spjut i sin hand och stötte dem i Absaloms hjärta medan han ännu var vid liv där under terebinten. ¹⁵ Och tio unga män, Joabs väpnare, omringade Absalom och högg honom till döds.

¹⁶ Sedan blåste Joab i hornet, och folket slutade förfölja Israel eftersom Joab höll tillbaka sina trupper. ^17 (C) De tog Absalom och kastade honom i en stor grop i skogen och staplade upp ett mycket stort stenröse^[b] över honom. Och hela Israel flydde, var och en till sitt tält.

^18 (D) Medan Absalom ännu levde hade han låtit resa åt sig en minnessten^[c] som står i Kungadalen, för han tänkte: ”Jag har ingen son^[d] som kan bevara minnet av mitt namn.” Han hade uppkallat stenen efter sitt namn, och den heter än i dag Absaloms minnessten.

David sörjer Absaloms död

¹⁹ Ahimaas, Sadoks son, sade: ”Låt mig springa och ge kungen glädjebudet att Herren har dömt honom fri från hans fienders hand.” ²⁰ Men Joab sade till honom: ”I dag blir du ingen glädjebudbärare. En annan dag kan du komma med goda nyheter, men i dag bär du inga goda nyheter eftersom kungens son är död.” ²¹ Därefter sade Joab till en nubier: ”Gå och berätta för kungen vad du har sett.” Nubiern föll ner för Joab och sprang sedan i väg.

²² Men Ahimaas, Sadoks son, sade än en gång till Joab: ”Vad som än händer, låt mig också springa i väg efter nubiern.” Joab sade: ”Varför vill du springa, min son? Det är ju inget glädjebud som ger någon lön.” ²³ Han svarade: ”Vad som än händer vill jag springa.” Då sade Joab till honom: ”Spring då.” Och Ahimaas rusade i väg över Jordanslätten och hann förbi nubiern.

²⁴ Under tiden satt David inne i porten. Och väktaren gick upp på porttaket vid muren. Då lyfte han blicken och fick syn på en man som kom springande ensam. ²⁵ Väktaren ropade för att meddela kungen, och kungen sade: ”Är han ensam så har han ett glädjebud”. Och han kom allt närmare. ²⁶ Därefter fick väktaren se en annan man komma springande, och väktaren ropade till portvakten: ”Se! En man till kommer springande ensam.” Kungen sade: ”Han kommer också med glädjebud.” ²⁷ Väktaren sade: ”Efter sättet att springa verkar den förste vara Ahimaas, Sadoks son”. Då sade kungen: ”Det är en god man, han kommer nog med ett gott budskap.”

²⁸ Ahimaas ropade till kungen: ”Allt är väl^[e]!” Därefter böjde han sig ner till marken på sitt ansikte inför kungen och sade: ”Lovad är Herren din Gud som har utlämnat männen som lyfte sin hand mot min herre kungen!” ²⁹ Då frågade kungen: ”Är allt väl med min pojke Absalom?” Ahimaas svarade: ”Jag såg att det var stor förvirring när Joab sände i väg kungens andre tjänare och mig, din tjänare, men jag vet inte vad det gällde.” ³⁰ Kungen sade: ”Gå åt sidan och stå kvar här.” Då gick han åt sidan och väntade.

³¹ Just då kom nubiern, och han sade: ”Min herre och kung, ta emot ett glädjebud! Herren har i dag dömt dig fri från alla som reste sig mot dig.” ³² Kungen frågade nubiern: ”Är allt väl med min pojke Absalom?” Nubiern svarade: ”Som det gick med den pojken, så må det gå med min herre kungens fiender och med alla som reser sig mot dig för att skada dig.”

^33 (E) Då blev kungen djupt upprörd och gick upp i salen över porten och grät. Medan han gick ropade han: ”Min son Absalom! Min son, min son Absalom! Om jag bara fått dö i ditt ställe! Absalom, min son, min son!”

Paulus och de falska apostlarna

11 Hoppas ni kan stå ut med lite dårskap från min sida. Visst står ni ut med mig, ^2 (A) eftersom jag brinner för er med Guds iver. Jag har trolovat er^[a] med en enda man, Kristus, och vill föra fram en ren jungfru till honom.^{[b] 3 (B)} Men jag är rädd att liksom ormen med sin list förledde Eva, så kan också era sinnen förföras^[c] och vändas bort från den uppriktiga och rena troheten mot Kristus.

^4 (C) För om någon kommer och predikar en annan Jesus än den vi har predikat, eller om ni tar emot en annan ande eller ett annat evangelium än det ni tidigare tagit emot, då accepterar ni det gärna. ^5 (D) Jag menar att jag inte på något sätt är underlägsen dessa "superapostlar^[d]". ^6 (E) Även om jag inte är någon vältalare saknar jag inte kunskap, och den har vi alltid och på alla sätt lagt fram för er.

^7 (F) Eller var det en synd jag begick när jag ödmjukade mig för att ni skulle upphöjas och predikade Guds evangelium för er utan ersättning? ^8 (G) Andra församlingar plundrade jag genom att ta emot lön för att kunna betjäna er. ⁹ När jag var hos er och saknade något låg jag ingen till last, för bröderna^[e] som kom från Makedonien försåg mig med det jag behövde. På alla sätt aktade jag mig för att bli en börda för er, och det tänker jag fortsätta med. ^10 (H) Så sant Kristi sanning finns i mig ska ingen i Achaias områden ta ifrån mig den stoltheten.^{[f] 11 (I)} Varför? För att jag inte älskar er? Det vet Gud att jag gör.

^12 (J) Och jag tänker fortsätta göra som jag gör, för att hindra dem som söker ett tillfälle att framstå som våra jämlikar i vad de skryter med. ^13 (K) Sådana människor är falska apostlar, oärliga arbetare förklädda till Kristi apostlar. ¹⁴ Och inte undra på det, Satan själv förklär sig till en ljusets ängel. ^15 (L) Då är det inte underligt om även hans tjänare förklär sig till rättfärdighetens tjänare. Men de ska få det slut som deras gärningar förtjänar.

Apostelns försvarstal

^16 (M) Jag upprepar: ingen får ta mig för en dåre. Men om ni nu gör det, ta då emot mig som en dåre så att också jag får berömma mig lite. ¹⁷ Det jag nu säger, det säger jag inte så som Herren skulle säga utan som en dåre, i den fasta övertygelsen att jag har skäl att^[g] berömma mig. ^18 (N) När många berömmer sig på människors vis vill också jag göra det. ¹⁹ Ni står ju gärna ut med dårar, ni som är så kloka. ²⁰ Ni accepterar att man gör er till slavar, att man suger ut och plundrar^[h] er, att man uppträder överlägset och slår er i ansiktet. ²¹ Till min skam måste jag säga att vi har varit för svaga för det.

Men vad andra vågar skryta med – jag talar som en dåre – det vågar jag också. ^22 (O) Är de hebreer? Jag också. Är de israeliter? Jag också. Är de Abrahams barn? Jag också. ^23 (P) Är de Kristi tjänare? Nu talar jag som en galning: Jag är det ännu mer. Jag har arbetat mer, suttit i fängelse mer, fått hugg och slag i överflöd och ofta varit i livsfara. ^24 (Q) Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio rapp minus ett^[i]. ^25 (R) Tre gånger har jag blivit piskad med spö, en gång har jag blivit stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn har jag drivit på öppet hav. ^26 (S) Jag har ofta varit på resor, i faror på floder, faror bland rövare, faror från landsmän, faror från hedningar, faror i städer, i öknar och på hav, faror bland falska bröder, ^27 (T) allt under möda och slit, ofta under vaknätter, under hunger och törst, ofta fastande, frusen och naken.

^28 (U) Utöver allt annat har jag det dagliga ansvaret, omsorgen om alla församlingarna. ^29 (V) Vem är svag utan att jag blir svag? Vem faller utan att det bränner i mig? ^30 (W) Om jag måste berömma mig, vill jag berömma mig av min svaghet. ^31 (X) Herren Jesu Gud och Far, välsignad i evighet, vet att jag inte ljuger. ^32 (Y) I Damaskus lät kung Aretas^[j] ståthållare bevaka staden för att gripa mig, ³³ och jag firades ner i en korg^[k] genom en öppning i muren och kom undan hans grepp.

Profetia mot Ammon

25 Herrens ord kom till mig:

^2 (A) ”Människobarn, vänd ditt an­sikte mot ammoniterna^[a] och profetera mot dem. ^3 (B) Säg till ammoniterna: Hör Herren Guds ord! Så säger Herren Gud:

Eftersom du ropade ’Ha ha!’ mot min helgedom när den blev vanhelgad och mot Israels land när det lades öde och mot Juda hus när det gick i landsflykt, ⁴ se, därför ska jag ge dig till österlänningarna, så att de får slå upp sina tältläger och sätta upp sina boningar i dig. De ska äta din frukt och de ska dricka din mjölk. ⁵ Jag ska göra Rabba till en betesmark för kameler och ammoniternas land till en lägerplats för fårhjordar, och ni ska inse att jag är Herren. ^6 (C) För så säger Herren Gud: Eftersom du klappar i händerna och stampar med fötterna och med allt det förakt du har i din själ gläder dig över Israels lands olycka, ⁷ se, därför ska jag räcka ut min hand mot dig och ge dig till byte åt hednafolken. Jag ska utrota dig från folken och utplåna dig ur länderna. Jag ska förgöra dig, och du ska inse att jag är Herren.

Profetia mot Moab

^8 (D) Så säger Herren Gud:

Eftersom Moab och Seir säger: ’Se, det är med Juda hus som med alla andra folk’, ⁹ därför ska jag öppna Moabs bergsluttningar så att de blir utan städer, utan sina gränsstäder, landets prydnad: Bet-Hajeshimot, Baal-Meon och Kirjatajim. ¹⁰ Till besittning åt österlänningarna ska jag ge bort dem tillsammans med ammoniterna, så att man inte mer minns ammoniterna bland folken. ¹¹ Moab ska jag döma, och de ska inse att jag är Herren.

Profetia mot Edom

^12 (E) Så säger Herren Gud:

Eftersom Edom har handlat så hämndgirigt mot Juda hus och dragit på sig svår skuld genom sin hämnd, ¹³ därför, säger Herren Gud, ska jag räcka ut min hand mot Edom^[b] och utrota både människor och djur. Jag ska ödelägga det, och från Teman till Dedan ska de falla för svärd. ¹⁴ Jag ska hämnas på Edom genom mitt folk Israel, och de ska handla med Edom enligt min brinnande vrede. Edom ska så få känna min hämnd, säger Herren Gud.

Profetia mot filisteerna

^15 (F) Så säger Herren Gud:

Eftersom filisteerna^[c] har handlat så hämndgirigt och med förakt i själen velat hämnas och i sin eviga fiendskap velat fördärva, ^16 (G) därför säger Herren Gud så: Se, jag ska räcka ut min hand mot filisteerna och utrota kereteerna^[d] och förgöra dem som finns kvar i Kustlandet. ¹⁷ Jag ska hämnas stort på dem, när jag straffar dem i min vrede. Och de ska inse att jag är Herren, när jag låter min hämnd drabba dem.”

TREDJE BOKEN

Undran över de gudlösas framgång

73 ^(A) En psalm av Asaf.