M’Cheyne Bible Reading Plan

Absalom planerar för uppror

15 ^(A) En tid därefter skaffade Absalom sig en vagn^[a] och hästar och femtio man som sprang framför honom. ² Tidigt varje morgon brukade Absalom ställa sig vid vägen som ledde till porten, och så ofta någon var på väg till kungen för att få en rättssak avgjord, kallade Absalom honom till sig och frågade: ”Från vilken stad är du?” När han svarade: ”Din tjänare är från den och den av Israels stammar”, ³ sade Absalom till honom: ”Din sak är både god och rätt, men du har ingen som lyssnar på dig hos kungen.” ⁴ Absalom tillade: ”Tänk om jag var satt till domare i landet! Då kunde alla som har någon rättssak eller tvist komma till mig, och jag skulle ge dem rättvisa.” ⁵ Och när någon kom fram och ville falla ner för honom, räckte han ut handen och tog tag i honom och kysste honom. ⁶ Så gjorde Absalom med alla israeliter som kom för att få någon sak avgjord hos kungen. Så stal Absalom israeliternas hjärta.

⁷ När fyra^[b] år hade gått sade Absalom till kungen: ”Låt mig gå till Hebron^[c] och uppfylla mitt löfte som jag gett åt Herren. ^8 (B) Din tjänare gav nämligen ett löfte när jag bodde i Geshur i Aram: Om Herren låter mig komma tillbaka till Jerusalem ska jag tjäna Herren.” ⁹ Kungen sade till honom: ”Gå i frid.” Då bröt han upp och begav sig till Hebron.

¹⁰ Men Absalom sände i hemlighet ut budbärare till Israels alla stammar och lät säga: ”När ni hör basunen ljuda ska ni säga: Nu är Absalom kung i Hebron!” ¹¹ Tvåhundra män från Jerusalem hade följt med Absalom. De hade blivit inbjudna och följde med i god tro helt ovetande. ^12 (C) Medan Absalom offrade slaktoffer^[d] sände han bud och lät hämta giloniten Ahitofel^[e], Davids rådgivare, från hans stad Gilo.

Sammansvärjningen växte i styrka och allt fler bland folket gick över till Absalom.

David flyr

¹³ En budbärare kom till David och sade: ”Israels män har vänt sina hjärtan till Absalom.” ^14 (D) Då sade David till alla de tjänare som var med honom i Jerusalem: ”Kom, vi måste fly! Annars finns ingen räddning för oss undan Absalom.^[f] Skynda er i väg! Han kan plötsligt komma över oss och dra olycka över oss och slå staden med svärd.” ¹⁵ Kungens tjänare svarade kungen: ”Vad än vår herre kungen beslutar är vi dina lydiga tjänare.” ¹⁶ Och kungen gav sig i väg och hela hans hushåll följde med honom. Men kungen lämnade kvar tio av sina bihustrur för att se efter huset. ¹⁷ När kungen drog ut följde hela folket efter honom. Men de stannade vid det sista huset. ^18 (E) Alla hans tjänare och alla kereteerna och peleteerna drog förbi honom. Och alla de sexhundra gatiterna^[g] som hade följt med honom från Gat gick förbi framför kungen.

¹⁹ Då sade kungen till gatiten Ittaj: ”Varför går också du med oss? Vänd om och stanna hos kungen. Du är ju en främling och dessutom landsflyktig från ditt land. ²⁰ Du kom i går, skulle jag då i dag låta dig irra omkring med oss när jag nu ger mig av, vart det nu bär hän? Vänd tillbaka och ta dina bröder med dig. Nåd och sanning vare med dig.” ^21 (F) Men Ittaj svarade kungen: ”Så sant Herren lever och så sant min herre kungen lever: Där min herre kungen är, där vill också din tjänare vara, i liv eller död.” ²² Då sade David till Ittaj: ”Kom då och gå med oss.” Och gatiten Ittaj följde då med tillsammmans med alla sina män och alla barn som han hade med sig. ^23 (G) Hela landet grät högljutt när folket drog fram. När kungen gick över Kidrondalen^[h] följde allt folket med och tog vägen mot öknen.

²⁴ Där var också Sadok^[i] tillsammans med alla leviterna, och de bar Guds förbundsark. Men de satte ner Guds ark tills allt folket hade hunnit gå ut ur staden och Ebjatar kommit dit upp. ^25 (H) Då sade kungen till Sadok: ”Bär tillbaka Guds ark in i staden. Om jag finner nåd för Herrens ögon ska han föra mig tillbaka så att jag får se honom och hans boning igen. ^26 (I) Men om han säger: Jag har inte behag till dig – se, här är jag, han kan göra med mig vad han finner för gott.” ^27 (J) Kungen sade vidare till prästen Sadok: ”Är du inte en siare? Vänd tillbaka till staden i frid, tillsammans med era båda söner – din son Ahimaas och Ebjatars son Jonatan. ²⁸ Jag tänker dröja vid vadställena i öknen tills det kommer bud från er med underrättelser till mig.” ²⁹ Då återförde Sadok och Ebjatar Guds ark till Jerusalem och de stannade där.

^30 (K) Men David gick gråtande uppför Olivberget med täckt huvud och bara fötter. Allt folket som följde honom täckte också över sina huvuden och gick upp under gråt. ^31 (L) När det berättades för David att Ahitofel var med bland de sammansvurna hos Absalom, sade David: ”Herre, förvandla Ahitofels råd till dårskap.”

Hushaj blir Davids spejare

³² David kom upp på bergstoppen där han ville tillbe Gud. Då kom arkiten Hushaj mot honom med sönderrivna kläder och med jord på huvudet^[j]. ³³ David sade till honom: ”Följer du med mig blir du bara till besvär för mig. ^34 (M) Men om du vänder tillbaka till staden och säger till Absalom: ’Jag vill vara din tjänare, o konung. Jag var din fars tjänare förut, men nu vill jag vara din tjänare’, då kan du göra Ahitofels råd om intet. ³⁵ Där har du också prästerna Sadok och Ebjatar. Allt du får höra från kungens hus ska du berätta för prästerna Sadok och Ebjatar.

³⁶ Deras två söner är med dem där, Sadok har Ahimaas och Ebjatar har Jonatan. Genom dem kan ni sända bud till mig om allt ni får höra.” ³⁷ Och Hushaj, Davids vän, kom in i staden när Absalom drog in i Jerusalem.

Insamlingen till Jerusalem

8 ^(A) Vi vill berätta för er, bröder, vilken nåd Gud har gett församlingarna i Makedonien. ^2 (B) Trots deras många hårda prövningar har ändå deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom gjort dem överflödande rika^[a] på uppriktig hängivenhet^[b]. ³ De har gett efter sin förmåga, ja, över sin förmåga. Och det var helt frivilligt, det kan jag intyga. ^4 (C) Ivrigt vädjade de och bad oss om nåden att få vara med i hjälpen till de heliga. ⁵ Och de gav inte bara det vi hade hoppats, utan de gav sig själva, först och främst åt Herren och sedan åt oss efter Guds vilja.

⁶ Därför bad vi Titus, som redan hade påbörjat insamlingen, att fullborda denna kärleksgåva hos er. ^7 (D) När ni nu är rika på allt – tro, tal, kunskap, hängivenhet och den kärlek vi har väckt hos er – var då också rika på den här kärleksgåvan.

^8 (E) Detta säger jag inte som en befallning, utan för att pröva äktheten i er kärlek när andra visar en sådan iver. ^9 (F) Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik men blev fattig för er skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika. ^10 (G) Jag ger mitt råd i den här saken för att hjälpa er.

I fjol var ni först både med att påbörja arbetet och att besluta om det. ¹¹ Fullborda nu arbetet, så att ni som med god vilja tog beslutet också genomför det utifrån vad ni har. ^12 (H) Finns den goda viljan är den välkommen med vad den har och bedöms inte efter vad den inte har. ¹³ Vi vill inte att andra ska få det bättre och ni få det svårt, utan att alla ska ha det lika. ¹⁴ Just nu ska ert överflöd avhjälpa deras brist, så att deras överflöd en annan gång kan avhjälpa er brist. Så blir det lika för alla, ¹⁵ som det står skrivet: Den som samlat mycket hade ingenting över, och den som samlat lite saknade ingenting.^[c]

¹⁶ Vi tackar Gud som har väckt samma iver för er i Titus hjärta. ¹⁷ Han lyssnade till vår maning och blev så ivrig att han av egen fri vilja gav sig i väg till er. ¹⁸ Tillsammans med honom har vi sänt den broder som får beröm^[d] i alla församlingarna för sitt arbete i evangeliets tjänst. ^19 (I) Och inte bara det, han är också vald av församlingarna till att följa med oss på resan med gåvan som vi förmedlar till Herrens ära och som bevis på vår goda vilja. ^20 (J) Så undviker vi att någon kritiserar oss för hur vi förmedlar den frikostiga gåvan. ^21 (K) Vi är nämligen noga med att göra det som är rätt, inte bara inför Herren utan också inför människor.

²² Tillsammans med dem har vi sänt ännu en broder^[e], som vi ofta och på många sätt har prövat och funnit hängiven, särskilt nu eftersom han har så stort förtroende för er. ²³ Titus är min vän och medarbetare hos er, och våra andra bröder är församlingarnas sändebud^[f] till Kristi ära. ^24 (L) Ge dem nu inför församlingarna bevis på er kärlek och på att vi hade rätt när vi berömde er inför dem.

Jerusalems synder

22 Herrens ord kom till mig:

^2 (A) ”Män­niskobarn, vill du döma, vill du döma blodstaden? Ställ henne då inför alla hennes vidrigheter! ^3 (B) Säg: Så säger Herren Gud: O stad, du som spiller dina invånares blod så att din stund måste komma, du som gör avgudar åt dig för att orena dig. ^4 (C) Genom det blod du har spillt har du dragit på dig skuld, och genom de avgudar du har gjort har du orenat dig. Så har du påskyndat dina dagars slut och nu kommit till slutet av dina år. Därför ska jag låta dig bli till hån för hednafolken och till åtlöje för alla länder. ⁵ Både nära och fjärran ska man håna dig, du vars namn är smädat, du förvirringens stad.

⁶ Se, var och en av furstarna i Israel har använt sin makt för att spilla blod. ^7 (D) Hos dig föraktar man sin far och mor, och mot främlingen utövar man våld. Den faderlöse och änkan förtrycker man. ^8 (E) Mina heliga ting föraktar du, och mina sabbater vanhelgar du. ^9 (F) Falska angivare finns hos dig, villiga att spilla blod. På bergen håller man offermåltider, och man begår skamliga ting hos dig. ^10 (G) Man blottar sin fars kön hos dig, och man kränker kvinnan hos dig när hon har sin månadsblödning. ^11 (H) Man begår avskyvärda ting med sin nästas hustru, och man orenar sin sonhust­ru. Andra kränker sin syster, sin fars dotter. ¹² För mutor är man hos dig beredd att spilla blod. Du ockrar och tar oskälig ränta och plundrar din nästa med våld, och du glömmer mig, säger Herren Gud.

^13 (I) Men se, jag slår ihop mina händer i vrede över de oärliga vinster du skaffar dig och över de blodsdåd som sker hos dig. ¹⁴ Menar du att ditt mod kan hållas uppe eller att dina händer är starka nog, när tiden kommer då jag griper in mot dig? Jag, Herren, har talat och jag fullbordar det också. ¹⁵ Jag ska skingra dig bland hednafolken och sprida ut dig i länderna. Så ska jag rensa bort all din orenhet ifrån dig. ¹⁶ Du ska bli vanärad^[a] inför folken genom din egen skuld. Och du ska inse att jag är Herren.”

¹⁷ Herrens ord kom till mig: ^18 (J) ”Män­niskobarn, Israels hus har för mig blivit slagg. De är allesammans koppar, tenn, järn och bly i smältugnen. Silverslagg har de blivit.

¹⁹ Därför säger Herren Gud så: Eftersom ni alla har blivit slagg, ska jag samla ihop er mitt i Jerusalem. ²⁰ Som man samlar ihop silver, koppar, järn, bly och tenn mitt i ugnen och där blåser upp eld under det och smälter det, så ska jag samla ihop er i min vrede och harm och lägga er i ugnen och smälta er. ²¹ Jag ska samla ihop er och blåsa upp min vredes eld under er, så att ni smälts i den. ²² Som silver smälts i ugnen så ska ni smältas i den. Och ni ska inse att jag, Herren, öser min vrede över er.”

²³ Herrens ord kom till mig: ²⁴ ”Män­niskobarn, säg till dem: Du är ett land som inte har renats och inte har sköljts av regn på vredens dag. ^25 (K) De profeter som finns där har sammansvurit sig och blivit som rytande, rovgiriga lejon. De slukar människor, de roffar åt sig gods och dyrbarheter och gör många till änkor i landet. ^26 (L) Prästerna kränker min lag och vanhelgar mina heliga ting. De skiljer inte mellan heligt och oheligt och undervisar inte om skillnaden mellan rent och orent. De blundar för mina sabbater, och så blir jag vanhelgad mitt ibland dem.

²⁷ Furstarna i mitt folk är som rovgiriga vargar. De spiller blod och förgör människor för att skaffa sig oärlig vinst. ^28 (M) De profeter de har tjänar dem som vitkalkare. De ser falska profetsyner åt dem och spår lögnaktiga spådomar åt dem. De säger: Så säger Herren Gud, fastän Herren inte har talat. ²⁹ Folket i landet begår våldsgärningar och stjäl. Den nödställde och fattige förtrycker de, och mot främlingen utövar de våld utan lag och rätt.

^30 (N) Jag sökte bland dem efter någon som skulle bygga en mur och ställa sig i gapet inför mig till försvar för landet så att jag inte skulle fördärva det. Men jag fann ingen. ³¹ Därför öser jag min vrede över dem och gör slut på dem med min harms eld. Deras gärningar ska jag låta komma över deras huvuden, säger Herren Gud.”

Messias lidande

69 ^(A) För körledaren, till "Liljorna".

Av David.