M’Cheyne Bible Reading Plan
Josia regerar i Juda
(34:1—36:1)
(2 Kung 22:1-2; 23:4-20)
34 Josia var åtta år gammal när han blev kung, och han regerade i Jerusalem i trettioett år. 2 Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, och han följde sin förfader Davids exempel utan att vika åt något håll.
3 I sitt åttonde regeringsår, medan han fortfarande var ung, började han söka sin far Davids Gud, och under sitt tolfte år började han rena Juda och Jerusalem från offerplatser, asherapålar och snidade och gjutna gudabilder. 4 Man rev ner baalsaltarna inför honom, högg i stycken rökelsealtarna som stod på dem och bröt sönder asherapålarna, och de snidade och gjutna gudabilderna krossade han till stoft och strödde ut över deras gravar som hade offrat åt dem. 5 Sedan brände han upp prästernas ben på deras egna altaren och renade på så sätt Juda och Jerusalem. 6 Också i städerna i Manasse, Efraim, Simon och ända bort till Naftali och områdena[a] runt dem, 7 rev han ner altarna, asherapålarna, och gudabilderna krossade han till stoft och högg ner rökelsealtarna i stycken i hela Israel. Sedan vände han tillbaka till Jerusalem.
Josia renar landet och templet
(2 Kung 22:3-7)
8 Under det artonde året av sin regering, sedan han renat landet och templet, skickade han Shafan, Asaljas son, och Maaseja, stadskommendanten i Jerusalem, och kanslern Joach, Joachas son, för att reparera Herrens, sin Guds, hus.
9 De gick då till översteprästen Hilkia med det silver som samlats in i Guds hus, som de leviter som höll vakt där hade samlat från Manasse, Efraim och resten av Israel, liksom av Juda och Benjamin och av folket i Jerusalem. 10 De överlämnade det åt de män som var utsedda för att övervaka arbetet i Herrens hus, så att de kunde betala till dem som arbetade med att reparera det. 11 De betalade snickarna och byggnadsarbetarna, så att de kunde köpa byggnadssten och timmer till bjälkar och till att timra upp de byggnader som kungarna i Juda hade låtit förfalla.
12 Männen arbetade plikttroget under ledning av Jachat och Obadja, leviter av Meraris släkt, och Sakarja och Meshullam av Kehats släkt. Leviter, som var skickliga musiker, 13 övervakade och ledde de olika arbetena. Andra leviter var sekreterare, tillsyningsmän och dörrvaktare.
En bokrulle med Guds lag hittas
(2 Kung 22:8-20)
14 När man tog fram silvret som samlats in vid Herrens hus, hittade prästen Hilkia boken med Herrens lag, som hade getts genom Mose. 15 Hilkia talade om för kungens sekreterare Shafan: ”Jag har hittat boken med lagen i Herrens hus.” Och han gav Shafan boken.
16 Shafan tog den med sig till kungen när han skulle rapportera till honom: ”Dina tjänare gör allt de har fått i uppdrag att göra. 17 Silvret som har funnits i Herrens hus har betalats ut och överlämnats till tillsyningsmännen och arbetarna.” 18 Sedan talade sekreteraren Shafan om för kungen att Hilkia hade gett honom en bokrulle och läste ur den för kungen.
19 När kungen hörde vad lagen föreskrev, rev han sönder sina kläder. 20 Han befallde Hilkia och Achikam, Shafans son, Avdon, Mikas son, sekreteraren Shafan och sin assistent Asaja: 21 ”Gå och fråga Herren för mig och för den rest som finns kvar av Israel och Juda om det som står i den bok som nu upptäckts! Herrens vrede är stor och har vällt ut över oss därför att våra förfäder inte har följt Herrens ord och inte handlat så som det står i denna bok.”
22 Hilkia och kungens män gick då till profetissan Hulda, hustru till Shallum, föreståndaren för klädkammaren, Tokhats son och Hasras sonson. Hon bodde i Jerusalem i Nya Staden. När de talade med henne om detta, 23 svarade hon dem: ”Så säger Herren, Israels Gud: ’Säg till den man som skickade er till mig: 24 Så säger Herren: Jag kommer att låta olycka drabba denna plats och dess invånare, alla de förbannelser som är skrivna i boken och som har lästs för kungen av Juda. 25 De har övergett mig och tänt offereld åt andra gudar och väckt min vrede genom allt de gjort, och därför ska min vrede drabba denna plats, och den kan inte släckas.’ 26 Säg till kungen av Juda, som skickade er hit för att fråga Herren: ’Så säger Herren, Israels Gud, om de ord du har hört: 27 Därför att du är bedrövad i ditt inre och har ödmjukat dig inför Gud, sedan du fått höra hans ord mot denna plats och dess invånare, och du har ödmjukat dig inför mig och rivit sönder dina kläder och gråtit inför mig, därför har jag hört dig, säger Herren. 28 Jag ska låta dig dö och bli begravd bland dina fäder i ro. Du får slippa se allt det onda som jag ska låta komma över denna plats och dess invånare.’ ”
De återvände till kungen med detta svar.
Josia reformerar gudstjänsten. Hans påskfirande
(2 Kung 23:1-3)
29 Då kallade kungen samman alla de äldste i Juda och Jerusalem. 30 Han gick upp till Herrens hus tillsammans med alla män i Juda och invånarna i Jerusalem, präster och leviter och allt folk, både stora och små. Han läste för dem allt som stod i förbundsboken som upptäckts i Herrens hus. 31 Kungen stod vid sin på sin plats och förnyade inför Herren förbundet, för att de skulle hålla sig till Herren, lyda hans bud, förordningar och föreskrifter och med hela sitt hjärta och hela sin själ och fullgöra bestämmelserna som boken föreskrev. 32 Sedan lät han alla i Jerusalem och Benjamin träda in i förbundet, och invånarna i Jerusalem gjorde så, i enlighet med Guds, sina fäders Guds, förbund.
33 Sedan avlägsnade Josia alla avskyvärda gudar från israeliternas alla områden och fick alla som fanns i Israel att tjäna Herren, sina fäders Gud.
Så länge han levde vände de sig inte bort från Herren, sina fäders Gud.
Draken binds för tusen år
20 Efter det fick jag se en ängel komma ner från himlen. Han hade nyckeln till avgrunden och en stor kedja i sin hand. 2 Han grep draken, den gamla ormen, som är djävulen eller Satan, och band honom för tusen år. 3 Sedan kastade ängeln ner honom i avgrunden och låste den och förseglade den, så att han inte kunde bedra folken förrän de tusen åren hade gått. Men efter det måste han släppas lös igen för en kort tid.
4 Jag såg också troner, och på dem satte sig de som hade fått rätt att döma. Jag såg också de människor som hade halshuggits för Jesus vittnesbörd och Guds ord. De hade inte tillbett odjuret[a] eller dess bild och hade inte tagit emot dess märke på sina pannor eller sina händer. De fick liv igen och regerade med Kristus i tusen år. 5 Men resten av de döda blev inte levande igen förrän de tusen åren var över. Detta är den första uppståndelsen.[b] 6 Lycklig och helig är den som får vara med om den första uppståndelsen. Den andra döden[c] har ingen makt över dem, utan de ska vara präster åt Gud och Kristus och regera med honom i tusen år.
Satan får sitt straff
7 När de tusen åren är över ska Satan släppas lös ur sitt fängelse. 8 Han ska då gå ut och bedra folk från jordens alla hörn, Gog och Magog,[d] och samla dem till strid. De ska vara lika många som sanden i havet. 9 De drog fram över hela jorden och omringade de heligas läger och den älskade staden. Men eld från himlen föll ner och förtärde dem. 10 Djävulen som bedrog dem kastades ner i samma sjö av eld och svavel som odjuret och den falska profeten[e], och där ska de plågas dag och natt i all evighet.
Guds dom
11 Sedan såg jag en stor vit tron och honom som sitter på den. Jorden och himlen flydde för honom, och det fanns inte mer någon plats för dem. 12 Jag såg också de döda, både stora och små. De stod inför tronen, och böcker öppnades. Även en annan bok öppnades, och det var livets bok[f]. De döda dömdes sedan efter vad som stod i böckerna, efter sina gärningar. 13 Havet gav tillbaka de döda som fanns i det, och döden och dödsriket[g] gav tillbaka de döda som fanns där, och var och en dömdes efter sina gärningar. 14 Sedan kastades döden och dödsriket i den brinnande sjön. Detta är den andra döden, den brinnande sjön. 15 Var och en som inte hade sitt namn skrivet i livets bok kastades i den brinnande sjön.
Herren varnar sina präster
2 Och nu, präster, finns här en befallning till er: 2 Om ni inte vill lyssna, om ni inte vill lägga på hjärtat att ära mitt namn, säger härskarornas Herre, så ska jag sända en förbannelse över er och förbanna era välsignelser. Ja, jag har faktiskt redan förbannat dem därför att ni inte lagt detta på hjärtat.
3 Jag ska gå till rätta med era efterkommande och kasta gödseln från era högtidsoffer i ansiktet på er, och ni ska själva bli utkastade med den.[a] 4 Då ska ni inse att jag har gett er denna befallning, för att mitt förbund med Levi ska bestå, säger härskarornas Herre. 5 Mitt förbund med honom innebar liv och frid, som jag gav honom för att han skulle frukta mig och bäva för mitt namn. 6 Sann lag var i hans mun, och på hans läppar fanns ingen orätt. Han vandrade med mig i frid och uppriktighet och omvände många från deras synd.
7 Prästens läppar ska bevara kunskapen, och lag ska hämtas från hans mun, för han är härskarornas Herres budbärare. 8 Men ni har vikit av från vägen. Genom er lag har många kommit på fall. Ni har brutit Levis förbund, säger härskarornas Herre. 9 Därför har jag gjort er föraktade och förödmjukade inför allt folket, för ni har inte följt mina vägar, och ni har varit partiska när det gäller lagen.”
Folkets trolöshet
10 Har vi inte alla en enda fader? Har inte en och samme Gud skapat oss? Varför är vi trolösa mot varandra och vanhelgar våra förfäders förbund? 11 Juda har varit trolöst, och i Israel och i Jerusalem förekommer avskyvärdheter, för Juda har vanhelgat Herrens helgedom som han älskar och gift sig med en främmande guds dotter[b]. 12 Herren ska ur Jakobs boningar utrota varje man, vem han än är,[c] som har gjort något sådant, även om han bär fram offer till härskarornas Herre.
13 Något annat ni också gör är att ni väter ner Herrens altare med tårar, ni gråter och klagar, därför att han inte längre bryr sig om era offer eller vill ta emot något från er hand. 14 Ni frågar: ”Varför?” Därför att Herren har varit vittne mellan dig och din ungdoms hustru, för du har varit trolös mot henne, fastän hon är din livskamrat och maka som du ingått förbund med. 15 Har inte han gjort dem till ett? De är hans tillhörighet, till både kött och ande. Varför? Han söker avkomma som är Guds. Var därför på er vakt![d] Var inte trolös mot din ungdoms hustru.
16 Jag hatar skilsmässa, säger Herren, Israels Gud, liksom att man höljer sig i våld som klädnad, säger härskarornas Herre. Var därför på er vakt till ert sinne, och var inte trolösa![e]
Herren kommer för att döma
(2:17—4:6)
17 Ni har tröttat ut Herren med era ord. Ni undrar: ”Tröttat ut? Hur?” Genom att säga: ”Var och en som gör det som är ont är god i Herrens ögon”, eller: ”Var finns rättvisans Gud?”
Pilatus dömer Jesus till döden
19 Pilatus gav då order om att Jesus skulle piskas. 2 Soldaterna vred till en krona av törnen och satte den på hans huvud och klädde på honom en purpurröd[a] mantel. 3 Sedan gick de fram till honom och sa: ”Leve judarnas kung!” och slog honom i ansiktet.
4 Efteråt gick Pilatus ut igen och sa till folket: ”Nu för jag ut honom till er, så att ni ska förstå att jag inte finner honom skyldig till något.” 5 Så kom Jesus ut med törnekronan och den purpurröda manteln på sig, och Pilatus sa: ”Här är mannen!”
6 Men när översteprästerna och deras tempelvakter fick se honom, började de ropa: ”Korsfäst honom!”
Då sa Pilatus: ”Ni får ta honom och korsfästa honom själva. Jag finner honom inte skyldig till något.” 7 Men judarna svarade: ”Enligt vår lag[b] måste han dö, för han har gjort sig till Guds Son.”
8 När Pilatus hörde detta blev han ännu mer rädd. 9 Han gick in i residenset igen och frågade Jesus: ”Varifrån kommer du?” Men Jesus svarade honom inte.
10 ”Tänker du inte svara mig?” frågade Pilatus. ”Vet du inte att jag har makt både att ge dig fri och att låta dig korsfästas?”
11 Men Jesus sa: ”Du skulle inte ha någon makt över mig alls om du inte hade fått den från ovan. Därför har den som överlämnade mig åt dig gjort sig skyldig till en större synd.”
12 Då försökte Pilatus hitta ett sätt att kunna frige Jesus men judarna ropade: ”Om du friger honom är du inte kejsarens vän! Den som gör sig till kung sätter sig upp mot kejsaren.”
13 När Pilatus hörde vad de sa, förde han ut Jesus till dem igen och satte sig på domstolen på den plats som kallas Stengården (på hebreiska[c] ”Gabbata”). 14 Det var nu mitt på dagen[d], förberedelsedagen innan påskhögtiden. Pilatus sa till judarna: ”Här har ni er kung!”
15 Men de skrek: ”Bort med honom! Korsfäst honom!”
Då frågade Pilatus: ”Ska jag korsfästa er kung?”
Men översteprästerna svarade: ”Vi har ingen annan kung än kejsaren.”
16 Då gav Pilatus efter och överlämnade Jesus till att korsfästas.
Jesus korsfästs
(Matt 27:33-44; Mark 15:24-32; Luk 23:33-43)
Soldaterna tog honom alltså med sig 17 och Jesus bar själv sitt kors till den plats som kallas Skalleplatsen (på hebreiska Golgota).
18 Där korsfäste de honom och två andra män på var sitt kors med Jesus i mitten. 19 Pilatus hade låtit skriva en skylt som sattes upp på korset och där stod det: Jesus från Nasaret, judarnas kung. 20 Texten var skriven på hebreiska, latin och grekiska och eftersom platsen där Jesus korsfästes låg nära staden var det många judar som läste den.
21 Judarnas överstepräster gick då till Pilatus och krävde: ”Ändra texten från ’Judarnas kung’ till vad han själv har sagt: ’Jag är judarnas kung.’ ”
22 Men Pilatus svarade: ”Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.”
23 När soldaterna hade korsfäst Jesus, tog de hans kläder och delade upp dem i fyra delar, en för var och en av dem. Men när de kom till skjortan som var vävd i ett enda stycke utan söm, 24 sa de: ”Vi bör inte skära sönder den. Vi kastar lott om vem som ska få den.” Så gick det i uppfyllelse som står skrivet:
”De delade mina kläder mellan sig
och kastade lott om min klädnad.”[e]
Det var vad soldaterna gjorde.
25 Intill Jesus kors stod hans mor, hans moster, Klopas hustru Maria och Maria från Magdala. 26 När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade,[f] sa han till henne: ”Kvinna, låt honom vara din son!” 27 Sedan sa han till sin lärjunge: ”Låt henne vara din mor!” Från den stunden lät lärjungen henne bo hemma hos sig.
Jesus dör på korset
(Matt 27:48-50; Mark 15:36-37; Luk 23:36)
28 Jesus visste nu att allt var fullbordat och för att det som står skrivet skulle uppfyllas, sa han: ”Jag är törstig!”[g] 29 Någon doppade då en svamp i en kruka fylld med surt vin som stod där och fäste den på en isopstjälk[h] och förde den till hans mun.[i] 30 Och när Jesus hade fått vinet, sa han: ”Det är fullbordat!” Sedan böjde han ner huvudet och gav upp andan.
31 Judarna ville inte att kropparna skulle hänga kvar på korsen till nästa dag som var en sabbat och dessutom en speciell sådan. De bad därför Pilatus ge order om att man skulle slå sönder benen på de korsfästa och ta ner kropparna.[j] 32 Soldaterna kom då och slog sönder benen på de båda män som hade korsfästs samtidigt som Jesus, först den ena mannens ben och sedan den andres. 33 Men när de kom fram till Jesus, såg de att han redan var död och därför slog de inte sönder hans ben. 34 En av soldaterna stack upp ett spjut i hans sida och då rann det ut blod och vatten. 35 Det finns en som kan vittna om detta[k] och hans vittnesbörd är sant. Han vet att det han säger är sant och han vittnar för att ni ska tro.
36 Detta hände för att Skriften skulle gå i uppfyllelse: ”Inget av hans ben ska krossas.”[l] 37 På ett annat ställe står det: ”De ska se upp till honom som de har genomborrat”[m].
Jesus begravs
(Matt 27:57-61; Mark 15:42-47; Luk 23:50-56)
38 Josef från Arimataia som av rädsla för judarna var en hemlig lärjunge till Jesus, bad sedan Pilatus att få ta Jesus kropp. Pilatus lät honom få det och Josef gick då och tog kroppen. 39 Nikodemos, mannen som först hade kommit till Jesus på natten var också med. Han hade med sig en blandning av myrra och aloe som vägde omkring trettio kilo. 40 De båda männen lindade sedan in Jesus kropp i en svepning av linne tillsammans med de välluktande oljorna så som man brukade göra vid judiska begravningar. 41 Platsen där Jesus korsfästes låg nära en trädgård där det fanns en ny grav där ännu ingen hade blivit lagd. 42 Eftersom det var förberedelsedag[n] och graven låg nära, lade man Jesus i den.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.