M’Cheyne Bible Reading Plan
Tempelbygget förbereds
2 Salomo planerade nu att bygga ett hus åt Herrens namn och ett hus åt sig själv till kunglig bostad. 2 (A) Därför avdelade Salomo 70 000 män till bärare och 80 000 till stenhuggare i bergen och 3 600 till arbetsledare över dem.
3 (B) Och Salomo sände bud till Huram[a], kungen i Tyrus, och lät säga: ”Gör mot mig som mot min far David, när du sände honom cederträ för att han skulle bygga sig ett hus att bo i. 4 (C) Se, nu vill jag bygga ett hus åt Herren min Guds namn och helga det åt honom. Där ska man tända väldoftande rökelse inför hans ansikte och alltid ha skådebröden upplagda och offra brännoffer morgon och kväll, på sabbaterna, vid nymåne och vid Herren vår Guds högtider. Detta är för all framtid stadgat för Israel. 5 (D) Och huset som jag bygger ska vara stort, för vår Gud är större än alla gudar. 6 (E) Men vem kan bygga ett hus åt honom? Himlarna och himlarnas himmel rymmer honom inte. Vem är jag att bygga ett hus åt honom? Nej, det ska bli en plats där man tänder rökelse inför hans ansikte.
7 Sänd mig nu en konstnärligt begåvad man som kan arbeta med de skickliga hantverkare som jag har hos mig här i Juda och Jerusalem och som min far David har ordnat, kan arbeta i guld, silver, koppar och järn och i purpurrött, karmosinrött och mörkblått garn och dessutom är en duktig träsnidare. 8 Sänd mig också cederträ, cypressträ och algumträ från Libanon, för jag vet att dina tjänare är skickliga i att hugga virke på Libanon. Och mina tjänare kommer att vara tillsammans med dina tjänare 9 för att skaffa mig en stor mängd virke, eftersom huset jag tänker bygga ska vara stort och underbart. 10 (F) För dina tjänares räkning, åt timmermännen som hugger virket, ska jag ge 20 000 korer tröskat vete, 20 000 korer korn, 20 000 bat vin och 20 000 bat[b] olja.”
11 (G) Kung Huram i Tyrus svarade med en skrivelse som han sände till Salomo: ”Därför att Herren älskar sitt folk har han satt dig till kung över dem.” 12 (H) Och Huram tillade: ”Lovad är Herren, Israels Gud, himlens och jordens Skapare, som har gett kung David en vis son, som är så utrustad med klokhet och förstånd att han kan bygga ett hus åt Herren och ett hus åt sig själv till kunglig bostad. 13 Därför sänder jag nu en konstnärligt begåvad och kunnig man, Huram-Abi. 14 (I) Han är son till en av Dans döttrar, och hans far är en tyrisk man. Han är skicklig att arbeta i guld och silver, i koppar, järn, sten och trä, liksom i purpurrött, mörkblått och karmosinrött garn och fint lingarn, och han kan utföra alla slags sniderier och väva alla slags konstvävnader. Honom kan du låta utföra arbetet tillsammans med dina och min herres, din far Davids, män som är konstnärligt begåvade. 15 Min herre kan nu sända till sina tjänare vetet och kornet, oljan och vinet som han har talat om. 16 (J) Vi ska då hugga virke på Libanon, så mycket du behöver, och forsla det till dig på en flotte på havet till Jafo[c]. Därifrån kan du själv låta föra det upp till Jerusalem.”
17 (K) Salomo räknade alla främlingar i Israels land, liksom hans far David tidigare hade gjort en räkning av dem. Det visade sig då att de var 153 600. 18 (L) Av dem utsåg han 70 000 till bärare, 80 000 till stenhuggare i bergen och 3 600 till att ha uppsikt över folket och att hålla dem i arbete.
2 (A) Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte ska synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan[a] inför Fadern: Jesus Kristus, den rättfärdige[b]. 2 (B) Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens.
3 (C) Vi vet att vi har lärt känna honom när vi håller fast vid hans bud. 4 (D) Den som säger: "Jag känner honom" och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom. 5 (E) Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål. Så vet vi att vi är i honom. 6 (F) Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde.
7 (G) Mina älskade, det jag skriver till er är inte ett nytt bud, utan ett gammalt bud som ni har haft från början. Detta gamla bud är ordet som ni har hört. 8 (H) Ändå är det ett nytt bud jag skriver till er. Det förverkligas i honom och i er, eftersom mörkret viker och det sanna ljuset redan lyser. 9 (I) Den som säger sig vara i ljuset men hatar sin broder är fortfarande kvar i mörkret. 10 (J) Den som älskar sin broder förblir i ljuset, och det finns inget i honom[c] som leder till fall. 11 (K) Men den som hatar sin broder är i mörkret och vandrar i mörkret. Han vet inte vart han går, för mörkret har förblindat hans ögon.
12 (L) Jag skriver till er, barn: era synder är förlåtna för hans namns skull. 13 (M) Jag skriver till er, fäder: ni har lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag skriver till er unga: ni har besegrat den onde.
14 (N) Jag har skrivit till er, barn: ni har lärt känna Fadern. Jag har skrivit till er, fäder: ni har lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag har skrivit till er unga: ni är starka, och Guds ord förblir i er och ni har besegrat den onde.
Älska inte världen
15 (O) Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen finns inte Faderns kärlek i honom. 16 (P) Allt som är i världen – köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda – det kommer inte från Fadern utan från världen. 17 (Q) Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja består för evigt.
Antikrist och antikristerna
18 (R) Kära barn, den sista tiden är här. Och liksom ni har hört att Antikrist ska komma, så har redan nu många antikrister trätt fram. Av det förstår vi att den sista tiden är här.[d] 19 (S) De har gått ut från oss, men de hörde aldrig till oss. Hade de hört till oss skulle de ha blivit kvar hos oss. Men det skulle visa sig att alla inte hör till oss.
20 (T) Ni har en smörjelse[e] från den Helige och ni har alla kunskap[f]. 21 (U) Jag har inte skrivit till er för att[g] ni inte känner sanningen, utan för att ni känner den och vet att[h] ingen lögn kommer från sanningen.
22 (V) Vem är lögnaren om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den är Antikrist som förnekar Fadern och Sonen. 23 (W) Den som förnekar Sonen har inte heller Fadern. Den som bekänner Sonen har också Fadern. 24 (X) Låt det ni har hört från början förbli i er. Om det ni hört från början förblir i er, kommer också ni att förbli i Sonen och i Fadern. 25 (Y) Och detta är vad han själv har lovat oss: det eviga livet.
26 Detta har jag skrivit till er med tanke på dem som försöker förvilla er. 27 (Z) Men smörjelsen som ni har fått av honom förblir i er, och ni behöver inte någon som undervisar er. Hans smörjelse undervisar er om allt, och den är sanning och inte lögn. Förbli i honom, så som den har lärt er.
28 (AA) Ja, kära barn, förbli nu i honom, så att vi kan ha frimodighet när han uppenbarar sig och inte behöver stå där med skam inför honom när han kommer. 29 (AB) Om ni vet att han är rättfärdig, då inser ni också att var och en som gör det som är rätt är född av honom.
1 Profetia om Nineve, boken med Nahum från Elkoshs[a] syn.
Herrens vrede över Nineve
2 (A) Herren är en nitisk Gud
och en hämnare.
Herren tar hämnd och vredgas,
Herren tar hämnd
på sina ovänner
och har vrede i förvar åt sina fiender.
3 (B) Herren är sen till vrede
men stor i kraft,
han låter ingen gå ostraffad.
Herren har sin väg
i storm och oväder,
och molnen är dammet
under hans fötter.
4 (C) Han straffar havet
och låter det torka ut,
han låter alla floder sina.
Då tynar Bashan och Karmel bort
och Libanons grönska vissnar.[b]
5 (D) Bergen darrar för honom
och höjderna smälter.
Jorden bävar för hans ansikte,
världen och alla som bor där.
6 (E) Vem kan bestå inför hans harm,
vem kan uthärda
hans vredes glöd?
Hans vrede brinner som eld
och klipporna spricker
inför honom.
7 (F) Herren är god,
en tillflykt på nödens dag,
han känner dem
som flyr till honom.
8 (G) Men med en störtflod
förintar han platsen
där Nineve står,
och mörker förföljer hans fiender.
9 (H) Vad ni än planerar mot Herren
ska han komma
med fullständig ödeläggelse.
Nöden ska inte komma två gånger.
10 Om de än är hopslingrade
som törnsnår
och druckna av sitt drickande,
ska de alla förtäras som torrt gräs.
11 Från dig har en man gått ut,
en som tänker ut ont mot Herren,[c]
en rådgivare i ondska.
Guds nåd över Juda
12 (I) Så säger Herren:
”Hur starka och många de än är,
ska de ändå mejas ner
och försvinna.
Jag har plågat dig,
men ska inte plåga dig mer.
13 (J) Nu ska jag bryta hans ok[d] över dig,
jag ska slita av dina band.”
14 (K) Men om dig, Nineve,
har Herren befallt:
”Inga efterkommande
ska bära vidare ditt namn.
Ur dina gudars hus[e]
ska jag utrota alla bilder,
både snidade och gjutna.
Jag ska göra i ordning en grav åt dig,
för du är ingenting värd[f].”
15 (L) Se, över bergen kommer
glädjebudbäraren
som förkunnar frid.
Fira dina högtider, Juda,
uppfyll dina löften,
för den onde ska inte mer
dra fram genom dig,
han är helt tillintetgjord.
Förförelser, synd och förlåtelse
17 (A) Jesus sade till sina lärjungar: "Förförelserna måste komma, men ve den genom vilken de kommer! 2 Det hade varit bättre för honom att få en kvarnsten hängd om halsen och bli kastad i havet än att han förleder en av dessa små.
3 (B) Var på er vakt! Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom. 4 Även om han syndar mot dig sju gånger om dagen och kommer tillbaka till dig sju gånger och säger: Jag ångrar mig, så ska du förlåta honom."
Tro och tjänst
5 Då sade apostlarna till Herren: "Ge oss mer tro!" 6 (C) Herren svarade: "Om ni har tro, bara som ett senapskorn[a], ska ni kunna säga till det här mullbärsträdet: Ryck upp dig med rötterna och plantera dig i havet! Och det skulle lyda er.
7 Om någon av er har en tjänare som plöjer eller vallar får, säger han då när tjänaren kommer hem från marken: Kom nu och sätt dig till bords? 8 Säger han inte snarare: Laga något till kvällsmat åt mig, och fäst upp dina kläder och passa upp mig medan jag äter och dricker. Sedan kan du själv äta och dricka. 9 Inte tackar han tjänaren för att han gjorde det han fick i uppdrag? 10 På samma sätt ska också ni säga, när ni har gjort allt som ni fått i uppdrag: Vi är odugliga tjänare. Vi har bara gjort vår plikt."
De tio spetälska
11 (D) På sin vandring mot Jerusalem tog Jesus vägen mellan Samarien och Galileen[b]. 12 (E) När han var på väg in i en by möttes han av tio spetälska män. De stannade på avstånd 13 och ropade: "Jesus, Mästare, förbarma dig över oss!" 14 (F) Han såg dem och sade till dem: "Gå och visa er för prästerna[c]." Och medan de var på väg dit, blev de rena.
15 När en av dem såg att han var botad, vände han tillbaka och prisade Gud med hög röst 16 och föll ner på sitt ansikte för Jesu fötter och tackade honom. Han var samarier.[d] 17 Jesus frågade honom: "Blev inte alla tio rena? Var är de nio andra? 18 Fanns det ingen som vände tillbaka för att ge Gud äran utom den här främlingen?" 19 Och han sade till honom: "Res dig och gå. Din tro har frälst dig."
Guds rikes ankomst
20 (G) Då Jesus blev tillfrågad av fariseerna om när Guds rike skulle komma, svarade han: "Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen. 21 Ingen ska kunna säga: Se, här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är mitt ibland er[e]."
22 (H) Till lärjungarna sade han: "Det ska komma en tid då ni längtar efter att få se en enda av Människosonens dagar, men ni kommer inte att få det. 23 (I) Man ska säga till er: Se, där är han! eller: Här är han. Men gå inte dit och följ inte med. 24 För liksom blixten flammar till och lyser från himlens ena ände till den andra, så ska Människosonen vara på sin dag. 25 (J) Men först måste han lida mycket och bli förkastad av det här släktet.
26 (K) Så som det var på Noas tid, så ska det vara under Människosonens dagar. 27 Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken. Då kom floden och gjorde slut på dem alla. 28 (L) På samma sätt var det på Lots tid[f]: de åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, 29 (M) men den dag då Lot lämnade Sodom regnade eld och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla. 30 På samma sätt ska det bli den dag då Människosonen uppenbarar sig.
31 (N) Den dagen ska den som är uppe på taket och har sina saker i huset inte gå ner och hämta dem. På samma sätt ska den som är ute på åkern inte återvända hem. 32 (O) Tänk på Lots hustru! 33 (P) Den som försöker bevara sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv, han ska rädda det.
34 (Q) Jag säger er: Den natten ska två ligga i samma säng. Den ene ska tas med och den andre lämnas kvar. 35 Två kvinnor ska mala[g] tillsammans. Den ena ska tas med och den andra lämnas kvar."[h] 37 (R) De frågade honom: "Var då, Herre?" Han svarade dem: "Där kroppen ligger, där samlas gamarna."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation