M’Cheyne Bible Reading Plan
Hiskia blir kung i Juda
18 (A) I Hoseas, Elas sons, Israels kungs, tredje regeringsår blev Hiskia, Ahas son, kung i Juda. 2 Han var tjugofem år när han blev kung, och han regerade tjugonio år[a] i Jerusalem. Hans mor hette Abi och hon var dotter till Sakarja. 3 (B) Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, precis som hans fader David hade gjort. 4 (C) Han avskaffade offerhöjderna, slog sönder stoderna och högg ner Asheran. Dessutom krossade han den kopparorm som Mose hade gjort. Ända till denna tid hade nämligen Israels barn tänt offereld åt den, och man kallade den Nehushtan[b].
5 (D) Hiskia förtröstade på Herren, Israels Gud. Ingen var som han bland alla Juda kungar efter honom, inte heller bland dem som varit före honom. 6 (E) Han höll sig till Herren och vek inte av från honom, utan höll de bud som Herren hade gett Mose. 7 (F) Herren var med honom så att han hade framgång i allt han företog sig. Han avföll från Assyriens kung[c] och slutade tjäna honom. 8 (G) Han slog också filisteerna och intog deras land ända till Gaza med dess område, såväl väktartorn som befästa städer.
Samarias fall
9 (H) I kung Hiskias fjärde regeringsår[d], som var Hoseas, Elas sons, Israels kungs, sjunde regeringsår, drog kung Shalmaneser av Assyrien upp mot Samaria och belägrade det. 10 De intog det efter tre år i Hiskias sjätte regeringsår. Under detta år, som var Israels kung Hoseas nionde regeringsår blev Samaria intaget. 11 Kungen av Assyrien förde bort Israel till Assyrien och lät dem slå sig ner i Hala[e] och vid floden Habor i Gozan[f] och i Mediens städer[g]. 12 Det hände därför att de inte lyssnade till Herren sin Guds röst, utan bröt mot hans förbund och varken ville lyssna eller göra allt det som Herrens tjänare Mose hade befallt.
Sanherib tågar mot Jerusalem
13 (I) I kung Hiskias fjortonde regeringsår drog Assyriens kung Sanherib[h] upp och angrep alla befästa städer i Juda[i] och intog dem. 14 Då sände Hiskia, Juda kung, bud till Assyriens kung i Lakish[j] och lät säga: ”Jag har handlat fel. Vänd om och lämna mig i fred. Det du lägger på mig ska jag bära.”
Kungen av Assyrien befallde då att Juda kung skulle betala trehundra talenter silver och trettio talenter guld[k]. 15 (J) Hiskia betalade ut alla pengar som fanns i Herrens hus och kungapalatsets skattkammare. 16 Vid det tillfället bröt Hiskia loss den beläggning av guld som fanns på dörrarna och dörrposterna i Herrens tempel och som kung Hiskia av Juda hade överdragit dem med, och han gav det till kungen av Assyrien.
Rab-Shakes tal
17 (K) Men kungen av Assyrien sände i väg Tartan, Rab-Saris och Rab-Shake[l] från Lakish med en stor här mot kung Hiskia i Jerusalem. Dessa drog upp och kom till Jerusalem. När de hade dragit dit upp och kommit fram, stannade de vid Övre dammens vattenledning, på vägen till Tvättarfältet. 18 (L) Och de begärde att få tala med kungen. Då gick överförvaltaren Eljakim, Hilkias son, och skrivaren Shebna[m] och kanslern Joa, Asafs son, ut till dem.
19 Rab-Shake sade till dem: ”Säg till Hiskia: Så säger den store kungen, Assyriens kung: Vad är det som gör dig så full av förtröstan? 20 Du menar kanske att det räcker med prat för att få strategi och styrka att föra krig? Vem förtröstar du på eftersom du har satt dig upp mot mig? 21 (M) Förtröstar du på den brutna rörstaven Egypten? När man stöder sig på den, går den in i handen och genomborrar den. Sådan är farao, Egyptens kung, för alla som förtröstar på honom. 22 Eller säger ni till mig: Vi förtröstar på Herren vår Gud? Var det inte hans offerhöjder och altaren som Hiskia avskaffade när han sade till Juda och Jerusalem: Inför detta altare ska ni tillbe här i Jerusalem?
23 Men ingå nu ett vad med min herre, kungen av Assyrien: Jag ger dig tvåtusen hästar om du kan skaffa ryttare till dem! 24 (N) Hur skulle du kunna slå tillbaka en enda ståthållare, en av min herres ringaste tjänare? Och du sätter ditt hopp till Egypten för att få vagnar och ryttare! 25 Menar du att jag utan Herrens vilja har dragit upp mot den här platsen för att ödelägga den? Herren själv sade till mig: Dra upp mot det landet och ödelägg det.”
26 Då sade Eljakim, Hilkias son, och Shebna och Joa till Rab-Shake: ”Tala till dina tjänare på arameiska[n], för vi förstår det språket. Tala inte till oss på judiska inför folket som står på muren.” 27 (O) Men Rab-Shake svarade dem: ”Är det till din herre och till dig som min herre har sänt mig att tala dessa ord? Är det inte snarare till de män som sitter på muren och som ska få äta sin egen avföring och dricka sin egen urin tillsammans med er?”
28 Sedan ställde sig Rab-Shake och ropade högt på judiska: ”Hör den store kungens ord, kungen av Assyrien! 29 Så säger kungen: Låt inte Hiskia bedra er, för han kan inte rädda er ur min hand. 30 (P) Låt inte Hiskia få er att förtrösta på Herren när han säger: Herren kommer att rädda oss, och denna stad ska inte ges i den assyriske kungens hand.
31 Lyssna inte på Hiskia, för kungen av Assyrien säger: Gör upp i godo med mig och kom ut till mig. Då ska ni få äta var och en av sin vinstock och av sitt fikonträd och dricka var och en ur sin brunn, 32 tills jag kommer och hämtar er till ett land som liknar ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar, ett land med ädla olivträd och honung. Då ska ni få leva och inte dö.
Lyssna inte på Hiskia, för han vill förleda er när han säger: Herren ska rädda oss. 33 (Q) Har någon av de andra folkens gudar någonsin räddat sitt land ur den assyriske kungens hand? 34 Var är Hamats och Arpads gudar? Var är Sefarvajims, Henas och Ivas gudar? Eller har de räddat Samaria ur min hand? 35 Vilken av de andra ländernas alla gudar har kunnat rädda sitt land ur min hand? Skulle då Herren kunna rädda Jerusalem ur min hand?”
36 Men folket teg och svarade honom inte ett ord, för kungen hade gett denna befallning: ”Svara honom inte.” 37 (R) Överförvaltaren Eljakim, Hilkias son, skrivaren Shebna och kanslern Joa, Asafs son, kom till Hiskia med sönderrivna kläder och berättade för honom vad Rab-Shake hade sagt.
Hälsning
1 (A) Från Paulus, Kristi Jesu fånge, och vår broder Timoteus.[a] Till vår älskade vän och medarbetare Filemon, 2 (B) vår syster Appia[b], vår medkämpe Archippus[c] och församlingen i ditt hus. 3 (C) Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus.
Tack till Gud för Filemon
4 (D) Jag tackar alltid min Gud när jag nämner dig i mina böner, 5 eftersom jag hör om din kärlek och tro, din tro på Herren Jesus och din kärlek till alla de heliga. 6 (E) Jag ber att din gemenskap med oss i tron ska visa sig verksam och ge klar insikt om allt det goda som vi har i Kristus. 7 Din kärlek har varit till stor glädje och tröst för mig, eftersom de heliga har blivit styrkta i sina hjärtan tack vare dig, broder.
Vädjan för Onesimus
8 Även om jag nu med stor frimodighet i Kristus kan befalla dig att göra din plikt, 9 vill jag hellre vädja för kärlekens skull. Jag, Paulus, en gammal man och nu en Kristi Jesu fånge, 10 vädjar till dig för mitt barn som jag har fött i min fångenskap, Onesimus[d]. 11 Förr var han inte till nytta för dig, men nu är han till god nytta för både dig och mig.
12 Honom skickar jag nu tillbaka till dig. Det är som att sända mitt eget hjärta. 13 (F) Egentligen ville jag ha kvar honom här hos mig, så att han kunde hjälpa mig i ditt ställe när jag nu sitter i fängelse för evangeliets skull. 14 Men jag ville inte göra något utan ditt samtycke, för att det goda som du gör inte ska ske av tvång utan av fri vilja.
15 Kanske var det just därför han blev skild från dig för en tid, för att du skulle få honom tillbaka för alltid? 16 Och då inte längre som en slav, utan som något mer: en älskad broder. Det är han i högsta grad för mig. Hur mycket mer då inte för dig, både som människa och som broder i Herren?
17 Så om du räknar mig som din vän, ta då emot honom så som du skulle ta emot mig. 18 Och har han gjort dig något orätt eller är skyldig dig något, sätt upp det på min räkning. 19 Jag, Paulus, skriver med egen hand: jag ska betala. För att nu inte tala om vad du är skyldig mig: dig själv[e]. 20 Ja, broder, låt mig få nytta av dig i Herren. Styrk mitt hjärta i Kristus.
Slutönskan
21 Jag skriver till dig övertygad om din lydnad, och jag vet att du kommer att göra ännu mer än det jag ber om.
22 (G) Ordna dessutom ett gästrum åt mig. Jag hoppas nämligen att ni genom era böner ska få mig tillbaka. 23 (H) Epafras, min medfånge i Kristus Jesus, hälsar till dig. 24 (I) Det gör även mina medarbetare Markus, Aristarchus, Demas och Lukas.[f] 25 (J) Herren Jesu Kristi nåd vare med er ande.
Guds hjärta för upproriska Israel
11 (A) När Israel var ung
fick jag honom kär,
och ut ur Egypten
kallade jag min son.[a]
2 Men ju mer man kallar dem,
desto mer drar de sig undan.
De offrar åt baalerna
och tänder rökelse
åt avgudabilderna.
3 (B) Ändå var det jag
som lärde Efraim att gå
och som tog dem i mina armar.
Men de förstod inte
att jag ville hela dem.
4 Med lena band drog jag dem,
med kärlekens band.
Jag var för dem lik den som
lättar oket över deras nackar[b],
jag böjde mig ner till dem
och gav dem mat.
5 De ska inte få vända tillbaka
till Egyptens land,
utan Assur[c] ska bli deras kung
eftersom de vägrade
att omvända sig.
6 Svärdet ska rasa i deras städer
och förstöra deras bommar
och frossa omkring sig
för deras onda planers skull.
7 Mitt folk hänger fast
vid sin otrohet mot mig,
och hur man än kallar dem
till den som är därovan,
upphöjer ändå ingen honom.
8 (C) Hur ska jag kunna överge dig, Efraim?
Ska jag lämna dig, Israel?
Hur ska jag kunna göra med dig
som med Adma
och behandla dig som Sebojim?[d]
Mitt hjärta vänder sig i mig,
all min barmhärtighet vaknar.
9 (D) Jag vill inte utföra
min brinnande vrede,
jag vill inte ödelägga Efraim igen,
för jag är Gud
och inte en människa.
Jag är helig bland er
och vill inte komma med vrede.
10 (E) Herren ska de följa,
och han ska ryta som ett lejon.
Han ska ryta och barnen
ska komma
med bävan västerifrån.
11 De ska komma med bävan
som fåglar från Egypten
och som duvor från Assurs land,
och jag ska låta dem bo i sina hus,
säger Herren.
Israels synd
12 Efraim har omgett mig med lögn,
Israels hus med svek.
Juda är ännu trolös mot Gud,
mot den Allraheligaste,
den Trofaste.
Davids löfte och Herrens löfte
132 [a]En pilgrimssång.
Herre, tänk på David,
på allt han fick utstå,
2 hur han gav Herren sin ed,
sitt löfte till Jakobs Mäktige:
3 [b]"Jag ska inte gå in i mitt hus,
inte ligga på min bädd,
4 [c]inte unna mina ögon någon sömn
eller mina ögonlock någon vila
5 [d]förrän jag funnit en plats åt Herren,
en boning åt Jakobs Mäktige."
6 [e]Vi hörde det i Efrata,
vi upptäckte det i skogsbygden[f].
7 [g]Låt oss gå in i hans boning,
låt oss tillbe vid hans fotpall.
8 [h]Res dig, Herre,
och kom till din viloplats,
du och din makts ark!
9 Låt dina präster vara klädda
i rättfärdighet
och dina trogna få jubla.
10 [i]För din tjänare Davids skull,
avvisa inte din smorde!
11 [j]Herren har gett David sin ed,
en sann ed som han
inte tar tillbaka:
"En av dina ättlingar[k]
ska jag sätta på din tron.
12 Om dina barn håller mitt förbund
och mitt vittnesbörd
som jag ska lära dem,
då ska också deras barn
sitta på din tron till evig tid."
13 Ja, Herren har utvalt Sion,
där vill han ha sin boning:
14 [l]"Detta är min viloplats till evig tid.
Här ska jag bo, hit längtar jag.
15 Sions förråd ska jag rikligt välsigna,
dess fattiga ska jag mätta med bröd.
16 [m]Dess präster ska jag
klä i frälsning
och dess trogna ska jubla högt.
17 [n]Där ska jag låta ett horn[o] växa upp
åt David,
jag har berett en lampa
åt min smorde.
18 Hans fiender ska jag klä i skam,
men på honom
ska kronan glänsa."
Brödragemenskapens välsignelse
133 En pilgrimssång av David.
Se, hur gott och ljuvligt det är
när bröder bor enigt tillsammans!
2 [p]Det är som när den fina oljan
på huvudet[q]
rinner ner över skägget,
över Arons skägg,
och ner över kragen på hans dräkt.
3 Det är som när Hermons dagg
kommer ner över Sions berg.
Där skänker Herren välsignelsen,
liv till evig tid.
Lova Herren om natten
134 [r]En pilgrimssång.
Lova Herren,
alla ni Herrens tjänare
som står i Herrens hus om natten!
2 Lyft era händer mot helgedomen
och lova Herren!
3 [s]Herren välsigne dig från Sion,
han som har gjort
himmel och jord.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation