M’Cheyne Bible Reading Plan
Lagens stenar på berget Ebal
27 Mose och de äldste i Israel gav folket denna befallning: ”Håll alla de bud som jag i dag ger er. 2 Den dag ni kommer över Jordan och in i det land som Herren din Gud ger dig, ska du resa stora stenar åt dig och bestryka dem med kalk. 3 När du har gått över ska du på dem skriva alla ord i denna lag, för att du ska komma in i det land som Herren din Gud ger dig, ett land som flödar av mjölk och honung så som Herren, dina fäders Gud, har lovat dig. 4 När ni har gått över Jordan, ska ni på berget Ebal[a] resa dessa stenar som jag i dag ger er befallning om, och du ska bestryka dem med kalk. 5 (A) Och du ska där bygga ett altare åt Herren din Gud ett altare av stenar, som du inte ska bearbeta med något järn. 6 Av ohuggna stenar[b] ska du bygga Herren din Guds altare, och på det ska du offra brännoffer åt Herren din Gud. 7 Där ska du också offra gemenskapsoffer och du ska äta och glädja dig inför Herren din Guds ansikte. 8 På stenarna ska du klart och tydligt skriva alla ord i denna lag.”
Förbannelser
9 (B) Mose och de levitiska prästerna sade till hela Israel: ”Var stilla och hör, Israel! I dag har du blivit Herren din Guds folk. 10 Du ska lyda Herren din Guds röst och hålla hans bud och stadgar som jag i dag ger dig.”
11 På den dagen gav Mose folket denna befallning: 12 (C) När ni har gått över Jordan ska dessa stammar stå på berget Gerissim och välsigna folket: Simeon, Levi, Juda, Isaskar, Josef och Benjamin. 13 Och dessa ska stå och uttala förbannelsen på berget Ebal:[c] Ruben, Gad, Asher, Sebulon, Dan och Naftali. 14 Leviterna ska sedan ta till orda och med hög röst säga till alla i Israel:
15 (D) Förbannad är den som gör en snidad eller gjuten avgud, avskyvärd för Herren, ett verk av en konstarbetares händer, och som i hemlighet sätter upp den. Och allt folket ska svara och säga: ”Amen.”
16 (E) Förbannad är den som föraktar sin far eller sin mor. Och allt folket ska säga: ”Amen.”
17 (F) Förbannad är den som flyttar sin nästas gränssten. Och allt folket ska säga: ”Amen.”
18 (G) Förbannad är den som leder en blind vilse på vägen. Och allt folket ska säga: ”Amen.”
19 (H) Förbannad är den som förvanskar rätten för främlingen, den faderlöse och änkan. Och allt folket ska säga: ”Amen.”
20 (I) Förbannad är den som ligger med sin fars hustru, för han vanärar sin fars bädd. Och allt folket ska säga: ”Amen.”
21 (J) Förbannad är den som ligger med något djur. Och allt folket ska säga: ”Amen.”
22 (K) Förbannad är den som ligger med sin syster, sin fars dotter eller sin mors dotter. Och allt folket ska säga: ”Amen.”
23 (L) Förbannad är den som ligger med sin svärmor. Och allt folket ska säga: ”Amen.”
24 (M) Förbannad är den som i hemlighet slår ihjäl sin nästa. Och allt folket ska säga: ”Amen.”
25 (N) Förbannad är den som tar mutor för att slå ihjäl en oskyldig och spilla hans blod. Och allt folket ska säga: ”Amen.”
26 (O) Förbannad är den som inte upprätthåller alla ord i denna lag genom att följa dem. Och allt folket ska säga: ”Amen.”[d]
Lydnad leder till Guds välsignelse
28 (P) Om du lyssnar till Herren din Guds röst, genom att noggrant följa alla hans bud som jag i dag ger dig, så ska Herren din Gud upphöja dig över alla folk på jorden. 2 Och alla dessa välsignelser ska komma över dig och nå fram till dig, när du lyssnar till Herren din Guds röst:
3 Välsignad ska du vara i staden,
och välsignad ute på marken.
4 Välsignad ska ditt
moderlivs frukt vara
och din marks gröda,
det din boskap föder,
dina kors kalvar
och dina tackors lamm.
5 Välsignad ska din korg vara
och välsignat ditt baktråg.
6 (Q) Välsignad ska du vara
när du kommer in,
och välsignad ska du vara
när du går ut.
7 När dina fiender reser sig mot dig, ska Herren låta dem bli slagna inför dig. På en väg ska de dra ut mot dig, men på sju vägar ska de fly för dig. 8 Herren ska befalla sin välsignelse att vara med dig i dina förråd och i allt du företar dig. Han ska välsigna dig i det land som Herren din Gud ger dig.
9 (R) Herren ska upphöja dig till ett heligt folk åt sig, så som han med ed har lovat dig, om du håller Herren din Guds bud och vandrar på hans vägar. 10 Och jordens alla folk ska se att du är uppkallad efter Herrens namn och respektera dig. 11 (S) Herren ska ge dig överflöd av allt gott – barn, avkomma från boskapen och gröda på marken – i det land som Herren med ed har lovat dina fäder att ge dig. 12 (T) Herren ska öppna för dig sitt rika förrådshus, himlen, för att ge regn i rätt tid åt ditt land och välsigna alla dina händers verk. Du ska ge lån åt många hednafolk men själv ska du inte låna av någon. 13 Herren ska göra dig till huvud och inte till svans. Du ska bara vara över och aldrig vara under, om du lyssnar till Herren din Guds bud som jag i dag ger dig för att du ska hålla och följa dem. 14 Vik inte av, varken åt höger eller vänster, från något av alla de bud som jag i dag ger er, så att du följer andra gudar och tjänar dem.
Olydnad leder till Guds förbannelse
15 (U) Men om du inte lyder Herren din Guds röst och inte håller fast vid och följer alla hans bud och stadgar som jag i dag ger dig, så ska alla dessa förbannelser komma över dig och nå fram till dig:
16 Förbannad ska du vara i staden,
och förbannad ute på marken.
17 Förbannad ska din korg vara
och förbannat ditt baktråg.
18 Förbannad ska ditt
moderlivs frukt vara
och din marks gröda,
dina kors kalvar
och dina tackors lamm.
19 Förbannad ska du vara
när du kommer in,
och förbannad ska du vara
när du går ut.
Den troendes tröst i Herrens ord
אAlef
119 [a][b]Saliga är de som vandrar
i fullkomlighet,
som lever efter Herrens
undervisning.
2 [c]Saliga är de som tar vara
på hans vittnesbörd,
som söker honom
av hela sitt hjärta,
3 [d]som inte gör orätt
utan vandrar på hans vägar.
4 Du har gett dina befallningar
för att de ska hållas noga.
5 Om bara mina vägar var rätta
så att jag höll dina stadgar!
6 Då skulle jag inte skämmas
när jag tänker på alla dina bud.
7 Jag vill tacka dig med ärligt hjärta
när jag lär mig dina rättfärdiga
domar.
8 Dina stadgar vill jag hålla.
Överge mig aldrig!
בBeth
9 [e]Hur kan den som är ung
hålla sitt liv rent?
Genom att hålla sig till ditt ord.
10 Jag söker dig av hela mitt hjärta.
Låt mig inte villas bort
från dina bud.
11 Jag gömmer ditt ord i mitt hjärta
för att jag inte ska synda mot dig.
12 Lovad är du, Herre!
Lär mig dina stadgar.
13 Med mina läppar förkunnar jag
din muns alla domar.
14 Jag jublar över dina vittnesbörds väg
som över stora skatter.
15 Jag ska begrunda
dina befallningar
och tänka på dina vägar.
16 Jag har min glädje i dina stadgar,
jag glömmer inte ditt ord.
גGimel
17 Var god mot din tjänare,
så att jag får leva
och hålla mig till ditt ord.
18 Öppna mina ögon,
så att jag ser undren
i din undervisning.
19 [f]Jag är en främling på jorden.
Dölj inte dina bud för mig!
20 [g]Min själ förtärs
av ständig längtan
efter dina domar.
21 [h]Du tillrättavisar de fräcka,
de förbannade som villar bort sig
från dina bud.
22 Ta bort vanära och förakt från mig,
för jag tar vara på dina vittnesbörd.
23 [i]Även om furstar sitter
och rådslår mot mig,
begrundar din tjänare dina stadgar.
24 Dina vittnesbörd är min glädje,
de är mina rådgivare.
Sions upprättelse
54 (A) Jubla, du ofruktsamma,
du som inte har fött barn!
Brist ut i jubel och ropa av fröjd,
du som inte har haft födslovärkar,
för den ensamma har många barn,
fler än den som har en man,
säger Herren.[a]
2 Utvidga platsen för ditt tält,
spänn ut tältdukarna där du bor
och håll inte tillbaka.
Gör dina tältlinor långa
och dina pluggar starka,
3 för du ska breda ut dig
åt både höger och vänster[b].
Dina avkomlingar
ska få hedningar som arv
och på nytt befolka
ödelagda städer.
4 Var inte rädd,
för du ska inte behöva skämmas.
Var inte blyg,
för du ska inte bli förödmjukad.
Nej, du ska glömma
din ungdoms skam,
och din änketids förakt
ska du inte minnas mer,
5 (B) för han som skapat dig är din man,
Herren Sebaot är hans namn.
Israels Helige är din återlösare,
han som kallas hela jordens Gud.
6 Som en övergiven kvinna i hjärtesorg
kallade Herren dig,
och som en förkastad
ungdomshustru,
säger din Gud.
7 (C) Ett kort ögonblick övergav jag dig,
men i stor barmhärtighet
vill jag nu samla dig.
8 När min vrede vällde fram
dolde jag ett ögonblick
mitt ansikte för dig,
men nu vill jag med evig nåd
förbarma mig över dig,
säger Herren din återlösare.
9 (D) Jag ska göra som vid Noas flod.
Liksom jag gav min ed
att Noas flod inte mer
skulle drabba jorden,
så ger jag nu min ed att inte mer
vredgas på dig eller bestraffa dig.
10 (E) Även om bergen viker bort
och höjderna vacklar,
så ska min nåd inte vika från dig
eller mitt fridsförbund vackla,
säger Herren din förbarmare.
11 (F) Du arma, så drabbad av stormar
utan att få någon tröst,
nu ska jag mura dina stenar
med spetsglans[c]
och lägga din grund med safirer.
12 Jag ska göra dina tinnar av rubiner,
dina portar av kristall[d]
och hela din ringmur av ädla stenar.
13 (G) Alla dina barn
ska bli Herrens lärjungar,
och dina barns frid ska vara stor.[e]
14 I rättfärdighet ska du bli befäst.
Förtryck ska vara fjärran från dig,
du har inget att frukta.
Skräcken ska vara borta,
den ska inte komma dig nära.
15 (H) Om någon angriper dig
kommer det inte från mig,
den som angriper dig
ska falla för dig.
16 (I) Se, jag skapar smeden,
som blåser upp kolelden
och formar ett vapen
genom sitt arbete.
Jag skapar också fördärvaren
till att förstöra.
17 (J) Inget vapen som smids mot dig
ska ha framgång,
och varje tunga som angriper dig
ska du i domen döma skyldig.
Detta är Herrens tjänares arvedel,
och deras rättfärdighet
kommer från mig, säger Herren.
De vise männen
2 (A) När Jesus var född i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid[a], då kom vise män[b] från Östern till Jerusalem 2 (B) och frågade: "Var är judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom."
3 När kung Herodes fick höra det blev han förskräckt, och hela Jerusalem med honom. 4 Och han samlade folkets alla överstepräster[c] och skriftlärda och frågade dem var Messias skulle födas. 5 De svarade: "I Betlehem i Judeen, för så är skrivet genom profeten[d]:
6 (C) Du Betlehem i Juda land,
du är alls inte minst
bland Juda furstar,
för från dig ska utgå en furste
som ska vara en herde
för mitt folk Israel."
7 Då kallade Herodes i hemlighet till sig de vise männen och frågade noga ut dem om tiden då stjärnan hade visat sig. 8 Sedan skickade han dem till Betlehem och sade: "Gå och sök noga efter barnet. När ni har funnit det, meddela då mig så att också jag kan komma och tillbe det."
9 De lyssnade till kungen och gav sig i väg. Och stjärnan som de hade sett gå upp[e] gick nu före dem, tills den stannade över platsen där barnet var. 10 När de såg stjärnan fylldes de av mycket stor glädje, 11 (D) och de gick in i huset och fick se barnet med Maria, dess mor. Då föll de ner och tillbad honom, och de öppnade sina skattkistor och bar fram gåvor till honom: guld, rökelse och myrra[f]. 12 Och sedan de i en dröm blivit varnade för att vända tillbaka till Herodes, tog de en annan väg hem till sitt land.
Flykten till Egypten
13 När de vise männen hade rest i väg, då visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef och sade: "Stig upp och ta med dig barnet och dess mor och fly till Egypten! Stanna där tills jag säger till dig, för Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det."
14 Josef steg då upp och tog samma natt med sig barnet och dess mor och gav sig av till Egypten. 15 [g](E) Där stannade han tills Herodes hade dött, för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Ut ur Egypten kallade jag min son.
Herodes barnamord
16 När Herodes insåg att han hade blivit lurad av de vise männen blev han ursinnig, och han lät döda alla pojkar i Betlehem och hela dess omgivning som var två år eller yngre, detta enligt tiden som han noga tagit reda på av de vise männen. 17 Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia:
18 (F) Ett skri hörs i Rama,
gråt och bitter klagan:
Rakel gråter över sina barn,
och hon vägrar låta sig tröstas,
för de finns inte mer.[h]
Återkomsten till Israel
19 När Herodes var död, då visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef i Egypten 20 (G) och sade: "Stig upp och ta med dig barnet och dess mor och bege dig till Israels land, för de som ville ta barnets liv är döda[i]." 21 Han steg då upp och tog med sig barnet och dess mor och kom till Israels land.
22 Men när han hörde att Arkelaus[j] var kung över Judeen efter sin far Herodes vågade han inte bege sig dit. Och sedan han i en dröm blivit varnad för detta, drog han bort till Galileens område. 23 Han bosatte sig i en stad som heter Nasaret, för att det som var sagt genom profeterna skulle uppfyllas: att Jesus skulle kallas nasaré[k].
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation