M’Cheyne Bible Reading Plan
Sabbatsåret
15 (A) Vart sjunde år ska du låta vara ett friår. 2 Detta är vad som gäller angående friåret: Varje långivare som lånat ut något åt sin nästa, ska då efterskänka sin fordran. Han får inte utkräva skulder av sin nästa och sin broder, eftersom ett Herrens friår har utlysts. 3 En utlänning får du kräva, men om du har något att fordra av din broder ska du efterskänka det.
4 Men ingen fattig borde finnas hos dig, för Herren ska rikligen välsigna dig i det land som Herren din Gud ger dig till besittning som din arvedel, 5 om du bara lyder Herren din Guds röst så att du håller fast vid alla dessa bud som jag i dag ger dig, och följer dem. 6 (B) Herren din Gud ska välsigna dig, så som han har lovat dig. Du ska ge lån åt många folk, men själv ska du inte behöva låna, och du ska råda över många folk, men de ska inte råda över dig.
7 (C) Om det finns någon fattig hos dig, en av dina bröder, i någon av dina städer i det land som Herren din Gud ger dig, ska du inte förhärda ditt hjärta eller stänga din hand för din fattige broder, 8 (D) utan villigt öppna din hand för honom och villigt låna honom vad han behöver i sin brist. 9 Se till att inte denna onda tanke uppstår i ditt hjärta: ”Det sjunde året, friåret, är nära”, och du så ser med ont öga på din fattige broder och inte ger honom något. Han kan då ropa till Herren mot dig, och synd kommer att vila på dig. 10 Du ska villigt ge åt honom och ditt hjärta ska inte vara motvilligt när du ger, eftersom Herren din Gud ska välsigna dig för en sådan gåvas skull i alla dina verk och i allt du företar dig. 11 Fattiga kommer nämligen aldrig att saknas i landet, därför befaller jag dig: Du ska villigt öppna din hand för din broder, för de behövande och fattiga i ditt land.
Frigivning av slavar
12 (E) Om någon av ditt folk, en hebreisk man eller kvinna, har sålt sig till dig och tjänat dig i sex år, ska du det sjunde året frige[a] honom. 13 Och när du friger honom, ska du inte låta honom gå med tomma händer. 14 Förse honom rikligt från din hjord, från din loge och från din vinpress. Du ska ge honom av det som Herren din Gud har välsignat dig med. 15 Kom ihåg att du var slav i Egyptens land och att Herren din Gud friköpte dig. Därför ger jag dig denna befallning i dag.
16 (F) Men skulle han säga till dig att han inte vill lämna dig, därför att han älskar dig och ditt husfolk, eftersom han har haft det bra hos dig, 17 då ska du ta en syl och sticka den genom hans öra in i dörren. Därefter ska han vara din slav för alltid. Med din tjänarinna ska du göra på samma sätt.
18 Du ska inte anse det hårt att du måste släppa din tjänare fri, för i sex år har han gett dig dubbelt så värdefull tjänst som en avlönad arbetare[b]. Och Herren din Gud ska välsigna dig i allt du gör.
Det förstfödda bland djuren
19 (G) Allt förstfött av hankön[c] som föds bland dina kor och får ska du helga åt Herren din Gud. Du ska inte använda dina förstfödda oxar vid ditt arbete och inte heller klippa ullen på dina förstfödda får. 20 (H) Inför Herren din Guds ansikte ska du varje år tillsammans med ditt husfolk äta det på den plats som Herren utväljer.
21 (I) Men om djuret har någon defekt, om det är halt eller blint eller allvarligt vanskapt, ska du inte offra det åt Herren din Gud. 22 Inom dina portar kan du äta det. Både den som är oren och den som är ren får äta av det, så som man äter kött av gasell eller hjort. 23 (J) Men blodet ska du inte förtära, utan du ska hälla ut det på marken som vatten.
Tröst i svår nöd
102 Bön av en plågad som i vanmakt utgjuter sin sorg inför Herren.
2 Herre, hör min bön,
låt mitt rop komma inför dig!
3 (A) Dölj inte ditt ansikte för mig
när jag är i nöd.
Vänd ditt öra till mig,
skynda dig att svara
när jag ropar!
4 Mina dagar försvinner som rök,
mina ben brinner som eld.
5 Mitt hjärta är bränt
och visset som gräs,
för jag glömmer att äta mitt bröd.
6 [a]Efter all min högljudda suckan
är jag bara skinn och ben.
7 Jag är som en pelikan i öknen,
som en uggla bland ruiner.
8 Jag ligger vaken,
jag är som en ensam fågel
på taket.
9 [b]Mina fiender hånar mig dagen lång,
mina häcklare använder mig
som en svordom.
10 [c]Jag äter aska som bröd
och blandar min dryck med tårar,
11 på grund av din vrede och harm.
Du har gripit mig
och kastat bort mig.
12 [d]Mina dagar är
som en utdragen skugga,
jag vissnar som gräs.
13 [e]Men du, Herre, tronar för evigt,
ihågkommen av släkte efter släkte.
14 [f]Du ska gripa in
och förbarma dig över Sion,
det är dags att du visar det nåd.
Ja, tiden är inne,
15 för dina tjänare älskar dess stenar,
de lider med dess grus.
16 [g]Folken ska vörda Herrens namn
och jordens alla kungar
din härlighet,
17 när Herren bygger upp Sion
och visar sig i sin härlighet.
18 Han vänder sig till
den utblottades bön
och föraktar den inte.
19 [h]Det ska skrivas ner
för ett kommande släkte,
ett folk som han skapar
ska prisa Herren,
20 för han blickar ner
från sin heliga höjd,
Herren ser ner
från himlen till jorden
21 [i]för att höra den fångnes klagan
och befria dödens barn.
22 Herrens namn
ska förkunnas i Sion
och hans lov i Jerusalem,
23 [j]när folk och riken samlas
för att tjäna Herren.
24 Han har försvagat min kraft
på vägen,
han har förkortat
mina dagar.
25 [k]Jag sade: Min Gud,
ryck inte bort mig
mitt i livet!
Dina år varar
från släkte till släkte.
26 [l]För länge sedan[m]
lade du jordens grund,
himlarna är dina händers verk.
27 [n]De ska gå under,
men du ska bestå.
De ska alla nötas ut som kläder,
du ska byta ut
dem som en mantel
och de försvinner[o].
28 Men du är densamme,
och dina år har inget slut.
29 [p]Dina tjänares barn
ska bo i trygghet
och deras ättlingar
bestå inför dig.
Herrens tjänare
42 (A) Se, min tjänare som jag stöder,
min utvalde som min själ
glädjer sig över.
Jag har sänt min Ande
över honom.
Han ska utbreda rätten
bland hednafolken.[a]
2 Han ska inte skria eller ropa,
inte låta sin röst höras på gatorna.
3 Ett brutet strå
ska han inte krossa,
en tynande veke
ska han inte släcka.
Han ska i trofasthet utbreda rätten.
4 Han ska inte försvagas
eller brytas ner
förrän han har grundat rätten
på jorden.
Havsländerna väntar
på hans undervisning.
5 (B) Så säger Gud,
Herren som har skapat himlen
och spänt ut den,
han som har brett ut jorden
med allt som växer där,
han som har gett liv åt folket
som bor där
och ande åt dem som vandrar
på den.
6 (C) Jag, Herren,
har kallat dig i rättfärdighet.
Jag ska hålla dig i handen,
jag ska bevara dig
och göra dig till ett förbund
för folket,
till ett ljus för hednafolken,[b]
7 (D) för att du ska öppna blinda ögon
och föra fångar ut ur fängelset,
ur fångenskapen
dem som sitter i mörker.
8 (E) Jag är Herren,
det är mitt namn.
Jag ger inte min ära åt någon annan
eller mitt lov åt avgudabilder.
9 Se, det jag förkunnade förut
har kommit.
Nu förkunnar jag nya ting,
jag låter er höra om dem
innan de visar sig.
En ny sång
10 (F) Sjung en ny sång till Herren,
sjung hans lov från jordens ände,
ni som reser på havet
och allt som finns i det,
ni havsländer med era invånare.
11 Höj din röst,
du öken med dina städer,
ni byar där Kedar bor.
Jubla, ni Selas[c] invånare,
ropa från bergens toppar.
12 Ge Herren ära,
förkunna hans lov i havsländerna.
Herren ska gripa in
13 Herren drar ut som en hjälte,
han eggar upp sig
med en krigares iver.
Han ropar högt, han höjer härskri
och visar sin makt
mot sina fiender.
14 (G) Länge har jag tigit,
jag höll mig stilla,
jag lade band på mig.
Men nu ska jag skrika
som en barnaföderska,
jag ska flämta och flåsa
på samma gång.
15 Jag ska ödelägga berg och höjder
och låta allt deras gräs torka bort.
Jag ska göra strömmar till land
och låta sjöar torka ut.
16 (H) De blinda ska jag leda
på en väg som de inte känner,
på okända stigar
ska jag föra dem fram.
Jag ska göra mörkret framför dem
till ljus
och det ojämna till jämn mark.
Detta är vad jag ska göra,
och jag ska inte överge dem.
17 (I) Men de som litar till avgudabilder
och säger till gjutna bilder:
"Ni är våra gudar",
de ska vika tillbaka
och stå där med skam.
Israels barn är blinda och döva
18 (J) Ni som är döva, hör!
Ni som är blinda, skåda och se!
19 Vem är så blind som min tjänare
och så döv som min
budbärare som jag sänder?
Vem är så blind som min förtrogne,
så blind som Herrens tjänare?
20 (K) Du har sett mycket
men inte tagit vara på det.
Öronen är öppna,
men ingen lyssnar.
21 Herren ville
för sin rättfärdighets skull
låta sin undervisning
komma till makt och ära.
22 Men detta är ett plundrat
och skövlat folk.
De ligger alla bundna i hålor,
gömda i fängelser.
De har utlämnats till plundring
utan att någon räddar,
till skövling utan att någon säger:
"Ge tillbaka."
23 Vem bland er lyssnar på detta,
tar vara på det
och hör för framtiden?
24 Vem har lämnat Jakob till skövling
och Israel åt plundrare?
Är det inte Herren,
som vi syndat mot?
De ville inte vandra på hans vägar
eller höra hans undervisning.
25 (L) Därför öste han sin brinnande vrede
över dem – krigets raseri.
De förbrändes av det runt omkring,
men de besinnade det inte.
De förtärdes av det
men tog det inte till sitt hjärta.
Kvinnan och draken
12 Ett stort tecken visade sig i himlen: en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krona av tolv stjärnor på sitt huvud. 2 (A) Hon var havande och ropade i barnsnöd och födslovärkar.
3 Och ett annat tecken visade sig i himlen, och se: en stor eldröd drake med sju huvuden och tio horn och sju kronor på sina huvuden. 4 (B) Hans stjärt svepte med sig en tredjedel av himlens stjärnor[a], och han kastade ner dem på jorden.
Och draken stod framför kvinnan som skulle föda, för att sluka hennes barn så snart hon hade fött det. 5 (C) Och hon födde ett barn, en Son som ska styra alla folk med järnspira, och hennes barn rycktes upp till Gud och hans tron. 6 (D) Kvinnan flydde då ut i öknen, där hon har en plats som Gud berett för henne så att hon får sitt uppehälle där i ettusen tvåhundrasextio dagar.
Mikael och draken
7 (E) Och det blev strid i himlen: Mikael och hans änglar stred mot draken. Och draken och hans änglar stred, 8 men han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen. 9 (F) Och den store draken, den gamle ormen som kallas Djävul och Satan och som förleder hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom. 10 (G) Och jag hörde en stark röst i himlen säga:
"Nu tillhör frälsningen
och makten och riket vår Gud
och väldet hans Smorde,
för våra bröders åklagare
är nerkastad,
han som dag och natt
anklagade dem inför vår Gud.
11 (H) De övervann honom
genom Lammets blod
och genom sitt vittnesbörds ord,
de älskade inte sitt liv så högt
att de drog sig undan döden.
12 (I) Jubla därför, ni himlar
och ni som bor i dem!
Men ve dig, du jord och du hav,
för djävulen har kommit ner
till er i stor vrede,
eftersom han vet
att hans tid är kort."
13 När draken såg att han var nerkastad på jorden, förföljde han kvinnan som hade fött Sonen. 14 (J) Men kvinnan fick den stora örnens båda vingar för att flyga ut till sin plats i öknen, där hon skyddad från ormen får sitt uppehälle under en tid, tider och en halv tid. 15 Ormen sprutade då vatten ur sin mun som en flod efter kvinnan, för att svepa bort henne med floden. 16 Men jorden hjälpte kvinnan, den öppnade sin mun och svalde floden som draken sprutade ur sin mun.
17 (K) I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot hennes övriga barn, dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd. 18 Och han stod[b] på sanden vid havet.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation