M’Cheyne Bible Reading Plan
Stammarna öster om Jordan
32 Rubens barn och Gads barn hade stora och mycket talrika boskapshjordar. När de såg Jaesers land[a] och Gileads land fann de att det var en god trakt för boskap. 2 (A) Gads barn och Rubens barn kom då till Mose och prästen Eleasar och församlingens furstar och sade: 3 ”Atarot, Dibon, Jaeser, Nimra, Heshbon, Eleale, Sebam, Nebo och Beon, 4 det land som Herren har vunnit åt Israels församling, är ett land för boskap, och dina tjänare har boskap.” 5 De sade vidare: ”Om vi har funnit nåd inför dina ögon, så ge detta land till dina tjänare som besittning. Låt oss slippa gå över Jordan.”
6 Men Mose sade till Gads barn och Rubens barn: ”Ska ni stanna här medan era bröder drar ut i krig? 7 Varför vill ni göra Israels barn modlösa så att de inte vill gå över floden in i det land som Herren har gett dem? 8 Så gjorde också era fäder när jag sände dem från Kadesh-Barnea för att bese landet. 9 (B) När de hade dragit upp till Druvdalen och sett landet, gjorde de Israels barn modlösa så att de inte ville gå in i det land som Herren hade gett dem. 10 (C) Herrens vrede blossade upp den dagen, och han svor denna ed: 11 Av de män som drog upp ur Egypten ska ingen som är tjugo år eller äldre få se det land som jag med ed har lovat Abraham, Isak och Jakob, eftersom de inte i allt har följt mig, 12 ingen utom Kaleb, kenisiten Jefunnes son, och Josua, Nuns son, för de har i allt följt Herren. 13 Så brann Herrens vrede mot Israel, och han lät dem irra omkring i öknen i fyrtio år tills hela släktet var borta som hade gjort det som var ont i Herrens ögon.
14 Och se, ni har trätt i era fäders ställe, ni syndiga mäns avkomma, och ökar än mer Herrens glödande vrede mot Israel! 15 Om ni vänder er bort ifrån honom, kommer han att låta dem bli kvar i öknen ännu längre och ni drar fördärv över hela detta folk.”
16 Då kom de fram till Mose och sade: ”Låt oss här bygga inhägnader åt vår boskap och städer åt våra barn. 17 Själva ska vi genast beväpna oss och dra ut i spetsen för Israels barn tills vi har fört dem till deras plats. Under tiden kan våra barn bo i de befästa städerna, trygga från landets invånare. 18 Vi ska inte återvända hem förrän Israels barn har fått var och en sin arvedel. 19 Vi vill nämligen inte ha vår arvedel med dem, på andra sidan Jordan och längre bort, utan vår arvedel har tillfallit oss här på denna sida av Jordan, på östra sidan.”
20 Mose svarade dem: ”Om ni gör detta, om ni beväpnar er inför Herren till kriget 21 så att alla era beväpnade män går över Jordan inför Herren, tills han har fördrivit sina fiender inför sig 22 och landet blivit underkuvat inför Herren, då kan ni sedan vända tillbaka och vara utan skuld mot Herren och mot Israel. Detta land ska då bli er besittning inför Herrens ansikte. 23 Men om ni inte gör detta, se, då syndar ni mot Herren, och ni ska veta att er synd ska drabba er. 24 Bygg städer åt era barn och inhägnader åt er boskap och gör som ni har sagt.”
25 Gads barn och Rubens barn sade till Mose: ”Dina tjänare ska göra så som min herre befaller. 26 Våra barn, våra hustrur, vår boskap och alla våra dragdjur ska bli kvar här i Gileads städer. 27 Men dina tjänare, alla som är beväpnade för krig, ska dra över dit och strida inför Herrens ansikte så som min herre har sagt.”
28 Mose gav då befallning om dem åt prästen Eleasar och åt Josua, Nuns son, och åt huvudmännen för familjerna inom Israels barns stammar. 29 Mose sade till dem: ”Om Gads barn och Rubens barn går över Jordan med er, alla de som är beväpnade till strid inför Herrens ansikte, och landet blir kuvat inför er, då ska ni ge dem landet Gilead till besittning. 30 Men om de inte drar beväpnade över med er, ska de få sin besittning bland er i Kanaans land.” 31 Gads barn och Rubens barn svarade: ”Vad Herren har sagt till dina tjänare, det vill vi göra. 32 Inför Herrens ansikte ska vi beväpnade dra över till Kanaans land men få vår arvsbesittning här på denna sidan Jordan.”
33 (D) Mose gav åt dem, åt Gads barn och Rubens barn och ena hälften av Manasse, Josefs sons, stam: amoreernas kung Sichons rike, och Bashans kung Ogs rike. Han gav dem landet med städer och områdena kring städerna. 34 Gads barn byggde upp Dibon, Atarot, Aroer, 35 Atrot-Shofan, Jaeser, Jogbeha, 36 Bet-Nimra och Bet-Haran, befästa städer med inhägnader för boskap. 37 Rubens barn byggde upp Heshbon, Eleale, Kirjatajim, 38 Nebo och Baal-Meon, vilkas namn har ändrats, och Sibma. Och de gav namn åt städerna som de byggde upp.
39 (E) Makirs, Manasses sons, barn drog bort till Gilead och intog det och fördrev amoreerna som bodde där. 40 Mose gav Gilead åt Makir, Manasses son, och han bosatte sig där. 41 (F) Och Jair, Manasses son, drog ut och intog deras byar och kallade dem Jairs byar. 42 Noba drog ut och intog Kenat med dess underlydande orter och kallade det Noba efter sitt eget namn.
Tröst i tider av oro
77 (A) För körledaren, till Jedutun. En psalm av Asaf.
2 Jag höjer min röst till Gud och ropar,
jag höjer min röst till Gud
och han lyssnar till mig.
3 (B) På nödens dag söker jag Herren,
om natten är min hand utsträckt
utan att tröttna.
Min själ vägrar låta sig tröstas.
4 (C) Jag tänker på Gud och suckar,
jag grubblar och min ande
mattas. Sela
5 (D) Mina ögonlock håller du öppna,
jag är full av oro
och kan inte tala.
6 (E) Jag tänker på forna dagar,
sedan länge flydda år.
7 Jag minns min sång[a] i natten,
jag grubblar i mitt hjärta
och min ande undrar:
8 (F) Ska Herren förkasta för evigt
och aldrig mer visa nåd?
9 (G) Är hans godhet borta för alltid?
Är det slut med hans ord
för alla tider?
10 Har Gud glömt att vara nådig?
Eller har han i vrede hållit inne
sin barmhärtighet? Sela
11 (H) Jag svarar: Detta är min plåga,
att den Högstes högra hand
inte är som förr.
12 Jag minns Herrens gärningar,
jag minns dina forna under,
13 jag tänker på alla dina verk
och begrundar det du har gjort.
14 (I) Gud, i helighet går din väg.
Vilken gud är så stor som Gud?
15 (J) Du är den Gud som gör under,
du har visat din makt bland folken.
16 (K) Med din arm har du
återlöst ditt folk,
Jakobs och Josefs barn. Sela
17 (L) Vattnen såg dig, Gud,
vattnen såg dig och bävade,
själva djupen darrade.
18 Från molnen strömmade vatten,
skyarna höjde sin röst
och dina pilar flög överallt.
19 Din åska dundrade i virvelstormen,
blixtar lyste upp världen,
jorden darrade och bävade.
20 (M) Genom havet gick din väg,
din stig genom väldiga vatten,
och ingen såg dina fotspår.
21 (N) Du förde ditt folk som en fårhjord
genom Moses och Arons hand.
Den stora domen över hela jorden
24 (A) Se, Herren tömmer jorden
och ödelägger den.
Han omvälver dess yta
och skingrar dess invånare.
2 (B) Det går prästen som folket,
husbonden som tjänaren,
husmodern som tjänarinnan,
säljaren som köparen,
låntagaren som långivaren,
den skuldsatte
som borgensmannen.
3 (C) Jorden blir helt ödelagd
och fullständigt utplundrad,
för Herren har talat detta ord.
4 (D) Jorden sörjer och vissnar,
världen tynar bort och vissnar,
jordens stolta folk tynar bort.
5 (E) Jorden har blivit orenad
under sina invånare,
för de har överträtt
Guds undervisning,
kränkt lagarna
och brutit det eviga förbundet.
6 (F) Därför förtär en förbannelse jorden,
de som bor på den
måste straffas för sin skuld.
Därför blir jordens invånare färre[a],
bara några få är kvar.
7 Vinmusten sörjer,
vinstocken tynar bort.
Alla som var hjärteglada suckar.
8 (G) Det är slut med tamburinernas fröjd,
de gladas sorl har slutat.
Det är slut med harpans glädje.
9 Man dricker inte vin under sång,
rusdrycken är bitter
för dem som dricker den.
10 Den öde staden ligger nerbruten,
alla hus är stängda
så att ingen kommer in.
11 (H) Ute på gatorna
hörs sorgerop över vinet.
All glädje har förmörkats,
all jordens fröjd har flytt.
12 Bara förödelse är kvar i staden,
porten har slagits i spillror.
13 (I) För det ska bli
på jorden bland folken
som när oliver slås ner,
som vid en efterskörd
när vinskörden är slut.
14 De höjer sin röst och ropar av fröjd,
de jublar högt från havet
över Herrens höghet:
15 "Ära därför Herren i öster,
ära i havsländerna
Herrens, Israels Guds, namn."
16 (J) Från jordens ände
hör vi lovsånger:
"Ära till den Rättfärdige!"
Men jag sade:
Jag förgås, jag förgås, ve mig!
Förrädare förråder,
förrädiskt förråder förrädarna.
17 (K) Fruktan, fallgrop och fälla väntar er,
ni jordens invånare.
18 (L) Det ska ske att den som flyr
från farans rop störtar
i fallgropen,
och den som kommer upp
ur fallgropen fångas i fällan,
för fönstren i höjden är öppna
och jordens grundvalar skakar.
19 Jorden brister, ja, den brister.
Jorden rämnar, ja, den rämnar.
Jorden vacklar, ja, den vacklar.
20 Jorden raglar som en drucken.
Den svajar fram och tillbaka
som en vakthydda i trädets topp.
Dess missgärning vilar tung
på den.
Den ska falla och inte mer resa sig.
21 På den dagen ska Herren straffa
höjdens här[b] uppe i höjden
och jordens kungar nere på jorden.
22 (M) De ska samlas ihop
som fångar i fånggropen,
de ska stängas inne i fängelse.
Efter lång tid når straffet dem.
23 (N) Då ska månen blygas
och solen skämmas,
för Herren Sebaot ska då vara kung
på Sions berg och i Jerusalem
och inför sina äldste, i härlighet.
2 (A) Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte ska synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan[a] inför Fadern: Jesus Kristus, den rättfärdige[b]. 2 (B) Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens.
3 (C) Vi vet att vi har lärt känna honom när vi håller fast vid hans bud. 4 (D) Den som säger: "Jag känner honom" och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom. 5 (E) Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål. Så vet vi att vi är i honom. 6 (F) Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde.
7 (G) Mina älskade, det jag skriver till er är inte ett nytt bud, utan ett gammalt bud som ni har haft från början. Detta gamla bud är ordet som ni har hört. 8 (H) Ändå är det ett nytt bud jag skriver till er. Det förverkligas i honom och i er, eftersom mörkret viker och det sanna ljuset redan lyser. 9 (I) Den som säger sig vara i ljuset men hatar sin broder är fortfarande kvar i mörkret. 10 (J) Den som älskar sin broder förblir i ljuset, och det finns inget i honom[c] som leder till fall. 11 (K) Men den som hatar sin broder är i mörkret och vandrar i mörkret. Han vet inte vart han går, för mörkret har förblindat hans ögon.
12 (L) Jag skriver till er, barn: era synder är förlåtna för hans namns skull. 13 (M) Jag skriver till er, fäder: ni har lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag skriver till er unga: ni har besegrat den onde.
14 (N) Jag har skrivit till er, barn: ni har lärt känna Fadern. Jag har skrivit till er, fäder: ni har lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag har skrivit till er unga: ni är starka, och Guds ord förblir i er och ni har besegrat den onde.
Älska inte världen
15 (O) Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen finns inte Faderns kärlek i honom. 16 (P) Allt som är i världen – köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda – det kommer inte från Fadern utan från världen. 17 (Q) Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja består för evigt.
Antikrist och antikristerna
18 (R) Kära barn, den sista tiden är här. Och liksom ni har hört att Antikrist ska komma, så har redan nu många antikrister trätt fram. Av det förstår vi att den sista tiden är här.[d] 19 (S) De har gått ut från oss, men de hörde aldrig till oss. Hade de hört till oss skulle de ha blivit kvar hos oss. Men det skulle visa sig att alla inte hör till oss.
20 (T) Ni har en smörjelse[e] från den Helige och ni har alla kunskap[f]. 21 (U) Jag har inte skrivit till er för att[g] ni inte känner sanningen, utan för att ni känner den och vet att[h] ingen lögn kommer från sanningen.
22 (V) Vem är lögnaren om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den är Antikrist som förnekar Fadern och Sonen. 23 (W) Den som förnekar Sonen har inte heller Fadern. Den som bekänner Sonen har också Fadern. 24 (X) Låt det ni har hört från början förbli i er. Om det ni hört från början förblir i er, kommer också ni att förbli i Sonen och i Fadern. 25 (Y) Och detta är vad han själv har lovat oss: det eviga livet.
26 Detta har jag skrivit till er med tanke på dem som försöker förvilla er. 27 (Z) Men smörjelsen som ni har fått av honom förblir i er, och ni behöver inte någon som undervisar er. Hans smörjelse undervisar er om allt, och den är sanning och inte lögn. Förbli i honom, så som den har lärt er.
28 (AA) Ja, kära barn, förbli nu i honom, så att vi kan ha frimodighet när han uppenbarar sig och inte behöver stå där med skam inför honom när han kommer. 29 (AB) Om ni vet att han är rättfärdig, då inser ni också att var och en som gör det som är rätt är född av honom.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation