M’Cheyne Bible Reading Plan
Israel förförs av Moab
25 Medan Israel uppehöll sig i Shittim[a], började folket begå otukt med Moabs döttrar. 2 Dessa inbjöd folket till sina gudars offermåltider, och folket åt och tillbad deras gudar. 3 (A) Och Israel slöt sig till Baal-Peor[b]. Då upptändes Herrens vrede mot Israel. 4 (B) Och Herren sade till Mose: ”Hämta folkets alla huvudmän och häng upp dem[c] i solen inför Herren så att Herrens glödande vrede vänds ifrån Israel.” 5 (C) Då sade Mose till Israels domare: ”Var och en av er ska bland sina män döda dem som har slutit sig till Baal-Peor.”
6 Och se, då kom en man av Israels barn och förde in bland sina bröder en midjanitisk kvinna inför ögonen på Mose och hela Israels församling, medan de stod och grät vid ingången till uppenbarelsetältet. 7 (D) När Pinehas[d], son till Eleasar, son till prästen Aron, såg det, reste han sig i församlingen och tog ett spjut i handen. 8 Han följde efter den israelitiske mannen in i tältet och genomborrade dem båda, den israelitiske mannen och kvinnan genom hennes underliv. Då upphörde hemsökelsen bland Israels barn. 9 (E) Men de som omkom genom hemsökelsen utgjorde 24 000.
10 Herren talade till Mose. Han sade: 11 ”Pinehas, son till Eleasar, son till prästen Aron, har vänt bort min vrede från Israels barn genom att han brann av min lidelse bland dem. Därför har jag inte i min lidelse utrotat Israels barn. 12 Säg därför: Se, jag sluter med honom ett fridsförbund. 13 För honom och för hans avkomlingar efter honom ska detta vara ett förbund till ett evigt prästämbete, eftersom han brann för sin Gud och bringade försoning för Israels barn.”
14 Namnet på den dödade israelitiske mannen, han som dödades tillsammans med den midjanitiska kvinnan, var Simri, Salus son, och han var furste för en familj bland simeoniterna. 15 (F) Namnet på den dödade midjanitiska kvinnan var Kosbi, dotter till Sur, som var huvudman för en stamfamilj i Midjan.
16 Herren talade till Mose. Han sade: 17 (G) ”Anfall midjaniterna och slå dem, 18 för de har anfallit er genom sitt lömska bedrägeri mot er i saken med Peor och med deras syster Kosbi, den midjanitiska furstedottern som dödades på den dag då hemsökelsen drabbade er för Peors skull.”
Guds makt i dom och frälsning
68 För körledaren. En psalm, en sång av David.
2 (A) Gud reser sig,
hans fiender skingras,
de som hatar honom
flyr för hans ansikte.
3 (B) Som rök driver bort
fördriver du dem,
som vax smälter för eld
förgås de gudlösa inför Gud.
4 (C) Men de rättfärdiga gläder sig,
de jublar inför Gud
och fröjdas av glädje.
5 (D) Sjung till Gud,
lovsjung hans namn,
bana väg för honom
som drar fram genom öknarna[a]!
Herren är hans namn,
jubla inför honom,
6 (E) de faderlösas fader
och änkornas försvarare,
Gud i sin heliga boning.
7 (F) Gud ger de ensamma ett hem
och de fångna frihet och lycka.
Men de upproriska bor i en öken.
8 (G) Gud, när du drog ut
i spetsen för ditt folk,
när du gick fram i ödemarken,
Sela
9 (H) då bävade jorden,
då strömmade regn
från himlen inför Gud,
själva Sinai bävade inför Gud,
Israels Gud.
10 (I) Rikligt regn lät du falla, Gud,
din trötta egendom gav du kraft.
11 Din skara fick bo där,
du sörjde för de svaga
i din godhet, Gud.
12 (J) Herren låter ordet höras,
en här av kvinnor bär glädjebudet:
13 (K) "Härarnas kungar flyr,
de flyr och husmodern delar bytet!
14 (L) Ska ni då ligga stilla i era fållor?
Duvans vingar[b] är täckta med silver
och hennes fjädrar
med skimrande guld.
15 När den Allsmäktige
skingrade kungarna i landet,
föll snön över Salmon[c]."
16 Bashans berg[d] är ett Guds berg,
ett berg med höga toppar
är Bashans berg.
17 (M) Ni höga berg,
varför ser ni ner på berget
som Gud har valt till sin boning?
Herren ska bo där för alltid.
18 (N) Guds vagnar är tiotusentals,
tusen och åter tusen.
Herren är mitt ibland dem,
i helighet som på Sinai.
19 (O) Du steg upp i höjden,
du tog fångar,
du fick gåvor bland människorna,
även de upproriska –
för att du, Herre vår Gud,
skulle bo där.[e]
20 Lovad är Herren!
Dag efter dag bär han oss,
Gud är vår frälsning. Sela
21 (P) Gud är för oss en frälsningens Gud,
hos Herren Gud[f]
finns en utväg från döden.
22 (Q) Ja, Gud krossar
sina fienders huvuden,
den håriga hjässan hos den
som framhärdar i synd.
23 (R) Herren säger:
"Jag ska hämta dem från Bashan,
hämta dem från havets djup,
24 så att du får doppa din fot i blod
och dina hundars tunga
får sin del av fienderna."
25 Gud, man ser ditt högtidståg,
min Guds, min kungs tåg
i helgedomen.
26 Sångare går främst,
harpspelare följer efter
bland jungfrur som slår på
tamburin.
27 (S) Lova Gud i församlingarna,
lova Herren, ni av Israels källa!
28 (T) Där går Benjamin,
den yngste som leder dem,
där går skaran av Juda furstar,
Sebulons furstar, Naftalis furstar.
29 Gud, visa din styrka[g]!
Gud, stärk vad du gjort för oss!
30 (U) På grund av ditt tempel
i Jerusalem
ska kungar komma
med gåvor till dig.
31 (V) Straffa odjuret i vassen,
tjurarnas hop och folkens kalvar.
Ödmjukt ska de hylla dig
med silverstycken.
Han skingrar[h] de folk
som vill ha krig.
32 (W) Sändebud[i] ska komma från Egypten,
Nubien ska skynda att
sträcka sina händer till Gud.
33 Jordens riken, sjung till Gud,
lovsjung Herren, Sela
34 (X) honom som drar fram
över himlen, urtidens himmel.
Hör, han höjer sin röst,
en mäktig röst!
35 Ge Gud makten!
Hans majestät är över Israel,
hans makt är i skyarna.
36 (Y) Fruktad är du, Gud,
i din helgedom.
Israels Gud ger makt och styrka
åt sitt folk.
Lovad är Gud!
Profetia om Moab
15 (A) Profetia om Moab.
På en natt är Ar-Moab ödelagt
och förstört.
På en natt är Kir-Moab ödelagt
och tystat.[a]
2 (B) Han går upp till sitt tempel,
till Dibon
och upp på offerhöjderna
för att gråta.
Över Nebo och Medeba
jämrar sig Moab,
alla huvuden där är rakade,
alla skägg avskurna.
3 På deras gator har man svept sig
i säcktyg.
På deras tak och på deras torg
jämrar sig alla,
medan tårarna rinner.
4 (C) Heshbon och Eleale höjer sorgerop,
det hörs ända till Jahas.
Därför jämrar sig Moabs krigare,
deras själ våndas i dem.
5 (D) Mitt hjärta sörjer över Moab.
Flyktingarna därifrån flyr till Soar[b],
till Eglat-Shelishija.
Under gråt stiger man upp
på Halluhits höjd,
på vägen till Horonajim
höjs sorgerop över förstörelsen,
6 (E) för Nimrims vatten
blir torr ödemark,
gräset torkar bort, brodden vissnar,
inget grönt finns kvar.
7 Resten av sina ägodelar,
sina sparade tillhörigheter,
bär man därför bort
över Pilträdsbäcken[c].
8 (F) Sorgeropen ljuder runt om
i Moabs land.
Deras jämmer når till Eglajim,
deras klagan till Beer-Elim.
9 För Dimons[d] vatten är fulla av blod,
men ännu mer ska jag
låta drabba Dimon:
ett lejon för den som kommer
undan från Moab
och för dem som finns kvar
i landet.
Man och hustru
3 (A) På samma sätt ska ni hustrur underordna er era män, så att även de män som inte vill tro på ordet kan vinnas utan ord genom sina hustrurs liv, 2 (B) när de ser hur gudfruktigt och rent ni lever. 3 (C) Er prydnad ska inte vara yttre ting som konstfulla håruppsättningar[a], påhängda guldsmycken eller fina kläder, 4 (D) utan hjärtats fördolda människa med den oförgängliga skönheten hos en mild och stilla ande. Det är mycket dyrbart i Guds ögon.
5 Så smyckade sig också förr de heliga kvinnorna som satte sitt hopp till Gud. De underordnade sig sina män, 6 (E) så som Sara lydde Abraham och kallade honom herre[b]. Hennes barn har ni blivit när ni gör det som är gott och inte låter er skrämmas.
7 (F) På samma sätt ska ni män leva förståndigt med era hustrur, som är det svagare kärlet[c]. Visa dem aktning som medarvingar till livets nåd så att inget står i vägen för era böner.
Att lida för Kristi skull
8 (G) Till sist ska ni alla visa enighet, medkänsla, syskonkärlek, barmhärtighet och ödmjukhet. 9 (H) Löna inte ont med ont eller hån med hån. Tvärtom ska ni välsigna, för ni är kallade att ärva välsignelse. 10 (I) För:
Den som älskar livet
och vill se goda dagar
ska vakta sin tunga
från det som är ont
och sina läppar
från att tala svek.
11 (J) Han ska undvika det onda
och göra det goda,
söka friden och följa den.
12 (K) Herrens ögon är vända
till de rättfärdiga
och hans öron
till deras bön.
Men Herrens ansikte är emot
dem som gör det onda.[d]
13 Vem kan göra er något ont om ni brinner för det goda? 14 (L) Ja, även om ni skulle få lida för det som är rätt är ni saliga. Var inte rädda för dem och låt er inte skrämmas.[e] 15 (M) Herren Kristus ska ni hålla helig i era hjärtan. Var ständigt beredda att svara var och en som ber er förklara det hopp ni har. 16 (N) Men gör det ödmjukt, med respekt och ett rent samvete, så att de som talar illa om ert goda levnadssätt i Kristus får skämmas för sitt förtal. 17 (O) Det är bättre att lida för goda gärningar, om det skulle vara Guds vilja, än för onda gärningar.
Dopet och det nya livet
18 (P) Så led[f] också Kristus en gång för era synder. Rättfärdig led han i orättfärdigas ställe för att föra er[g] till Gud. Han blev dödad till kroppen men levandegjord genom Anden[h]. 19 I Anden gick han sedan och förkunnade sin seger för andarna i fängelset, 20 (Q) för dem som förr hade vägrat lyssna när Gud väntade tåligt under Noas dagar medan arken byggdes. I den blev några få, åtta själar, frälsta genom vattnet.
21 (R) Efter denna förebild[i] frälser nu dopet också er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts utan är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jesu Kristi uppståndelse, 22 (S) han som har stigit upp till himlen och sitter på Guds högra sida sedan änglar, furstar och makter blivit underställda honom.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation