M’Cheyne Bible Reading Plan
Moabs kung skickar efter Bileam
22 Israels barn bröt upp och slog läger på Moabs hedar[a], på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko.
2 Balak, Sippors son, såg allt som Israel hade gjort mot amoreerna. 3 Och Moab var rädda för folket därför att det var så talrikt. Moab gruvade sig för Israels barn 4 och sade till de äldste i Midjan: ”Nu kommer denna skara att äta upp allt omkring oss, liksom oxen äter upp gräset på marken.”
På den tiden var Balak, Sippors son, kung i Moab. 5 (A) Han skickade sändebud till Bileam, Beors son[b], i Petor[c] vid floden där hans folk bodde för att kalla honom till sig, och han lät säga: ”Nu har ett folk dragit ut ur Egypten, det täcker markens yta och har slagit sig ner mitt emot mig. 6 Kom nu därför och förbanna det folket åt mig, för det är starkare än jag. Kanske kan jag då slå det och driva bort det ur landet. Jag vet ju att den du välsignar är välsignad, och den du förbannar är förbannad.”
7 (B) De äldste i Moab och de äldste i Midjan gav sig i väg och hade med sig spådomslön. De kom till Bileam och framförde till honom vad Balak hade sagt. 8 Bileam sade till dem: ”Stanna här över natten, så ska jag komma tillbaka till er med de ord som Herren talar till mig.” Då stannade Moabs hövdingar kvar hos Bileam.
9 Och Gud kom till Bileam och sade: ”Vilka är de män du har hos dig?” 10 Bileam svarade Gud: ”Balak, Sippors son, kung av Moab, har sänt mig detta bud: 11 Nu har ett folk dragit ut ur Egypten, och det täcker markens yta. Kom nu och förbanna det åt mig. Kanske kan jag då strida mot det och driva bort det.”
12 Men Gud sade till Bileam: ”Du ska inte gå med dem. Du ska inte förbanna detta folk, för det är välsignat.” 13 När Bileam steg upp på morgonen, sade han till Balaks hövdingar: ”Gå hem till ert land, för Herren tillåter mig inte att följa med er.” 14 Då återvände Moabs hövdingar till Balak och sade: ”Bileam vägrar att följa med oss.”
15 Men Balak skickade återigen hövdingar, fler och av högre rang än de förra. 16 De kom till Bileam och sade till honom: ”Så säger Balak, Sippors son: Låt ingenting hindra dig från att komma till mig, 17 för jag vill visa dig mycket stor ära, och allt du säger till mig ska jag göra. Kom nu och förbanna det folket åt mig.” 18 (C) Bileam svarade Balaks tjänare: ”Även om Balak skulle ge mig så mycket silver och guld som hans palats rymmer, kan jag inte överträda Herren min Guds befallning, vare sig i smått eller stort. 19 Men stanna också ni kvar här över natten, så att jag får reda på vad Herren mer har att säga mig.”
20 Om natten kom Gud till Bileam och sade till honom: ”Om männen har kommit för att kalla på dig, så bryt upp och följ med dem. Men du ska endast göra det som jag säger dig.” 21 Och Bileam steg upp på morgonen, sadlade sitt åsnesto och följde med Moabs hövdingar.
Bileams åsna och ängeln
22 Men då han nu följde med dem upptändes Guds vrede, och Herrens ängel ställde sig på vägen för att hindra honom. Bileam red på sin åsna och två av hans tjänare var med honom. 23 När åsnan fick se Herrens ängel stå på vägen med ett draget svärd i handen, vek hon av från vägen och gick ut på åkern. Men Bileam slog åsnan för att driva henne tillbaka in på vägen.
24 Herrens ängel ställde sig då på en trång väg mellan vingårdarna, med murar på båda sidor. 25 Åsnan såg Herrens ängel och trängde sig mot muren och klämde Bileams fot mot muren, och han slog henne ännu en gång.
26 Herrens ängel gick åter längre fram och ställde sig på ett trångt ställe, där det inte fanns någon möjlighet att vika undan vare sig åt höger eller vänster. 27 När åsnan nu fick se Herrens ängel, lade hon sig ner under Bileam. Bileam blev arg och slog åsnan med staven.
28 Då öppnade Herren åsnans mun, och hon sade till Bileam: ”Vad har jag gjort mot dig, eftersom du tre gånger har slagit mig?” 29 Bileam svarade åsnan: ”Du har gjort mig till åtlöje! Hade jag haft ett svärd i handen skulle jag nu ha dödat dig.”
30 Men åsninnan sade till Bileam: ”Är inte jag din egen åsna som du ridit på i hela ditt liv ända tills idag? Har jag någonsin förut brukat göra så mot dig?” Han svarade: ”Nej.”
31 Då öppnade Herren Bileams ögon, så att han såg Herrens ängel stå på vägen med ett draget svärd i handen. Och han bugade sig och föll ner på sitt ansikte. 32 Herrens ängel sade till honom: ”Varför har du dessa tre gånger slagit din åsna? Se, jag har gått ut för att hindra dig, för jag ser att den här vägen leder till fördärvet. 33 Åsnan såg mig och har dessa tre gånger vikit undan för mig. Hade hon inte vikit undan för mig, skulle jag nu i sanning ha dödat dig men låtit henne leva.” 34 Då sade Bileam till Herrens ängel: ”Jag har syndat, för jag visste inte att det var du som stod mig emot på vägen. Om det jag gör är orätt i dina ögon, så vill jag vända tillbaka.”
35 Men Herrens ängel svarade Bileam: ”Följ med männen, men endast de ord jag säger till dig får du tala.” Och Bileam följde med Balaks hövdingar.
36 När Balak hörde att Bileam var på väg, gick han för att möta honom vid den stad i Moab som ligger i Arnondalen och utgör den yttersta gränsen. 37 Och Balak sade till Bileam: ”Sände jag inte enträget bud till dig för att kalla hit dig? Varför ville du inte komma till mig? Skulle jag inte kunna visa dig ära?” 38 Bileam svarade Balak: ”Se, jag har nu kommit till dig. Men kan jag överhuvudtaget säga något? Vad Gud lägger i min mun, det måste jag säga.” 39 Sedan följde Bileam med Balak, och de kom till Kirjat-Husot. 40 Där offrade Balak oxar och får och sände av det till Bileam och de hövdingar som var med honom.
41 Balak tog nästa morgon Bileam med sig och förde honom upp på Bamot-Baal[d]. Från den platsen kunde han se en del av folket.
En tröstepsalm
62 För körledaren, till Jedutun. En psalm av David.
2 (A) Bara hos Gud har min själ sin ro,
från honom kommer min frälsning.
3 (B) Bara han är min klippa
och min frälsning, min borg.
Jag ska inte vackla.
4 Hur länge ska ni storma
mot en enda man,
tillsammans slå ner honom
som en lutande vägg,
en fallfärdig mur?
5 (C) De rådslår om att störta honom
från hans höjd.
De älskar lögn,
de välsignar med sin mun
men förbannar i sitt hjärta. Sela
6 (D) Bara hos Gud har du din ro,
min själ,
från honom kommer mitt hopp.
7 (E) Bara han är min klippa
och min frälsning, min borg.
Jag ska inte vackla.
8 Hos Gud är min frälsning
och min ära,
i Gud är min starka klippa,
min tillflykt.
9 (F) Lita alltid på honom, du folk,
utgjut era hjärtan för honom.
Gud är vår tillflykt. Sela
10 (G) Människors barn
är bara en vindpust,
myndiga herrar sviker.
I vågskålen är de för lätta,
tillsammans väger de
mindre än luft.
11 (H) Lita inte till våld,
hoppas inte på stulet gods.
Fäst inte hjärtat vid rikedom,
även om den växer.
12 Ett har Gud talat,
två ting[a] har jag hört:
Hos Gud finns makten,
13 (I) och hos dig, Herre, finns nåd.
Du ska löna var och en
efter hans gärningar.
Längtan efter Gud
63 (J) En psalm av David när han var i Juda öken[b].
2 (K) Gud, du är min Gud.
Tidigt[c] söker jag dig.
Min själ törstar efter dig,
min kropp längtar efter dig
i[d] ett torrt och törstigt[e] land
utan vatten.
3 (L) Så söker jag dig[f] i helgedomen
för att se din makt och härlighet.
4 Din nåd är bättre än liv,
därför ska mina läppar prisa dig.
5 (M) Jag ska lova dig så länge jag lever,
i ditt namn ska jag lyfta
mina händer.
Telningen från Ishais rot
11 (A) Men ett skott ska skjuta upp
ur Ishais avhuggna stam,[a]
en telning från hans rötter
ska bära frukt.
2 (B) Över honom
ska Herrens Ande vila,
Anden med vishet och förstånd,
Anden med råd och styrka,
Anden med kunskap
och vördnad för Herren.
3 (C) Han ska ha sin glädje
i vördnad för Herren.
Han ska inte döma
efter vad ögonen ser
eller avgöra[b] efter vad öronen hör,
4 (D) utan han ska döma de fattiga
med rättfärdighet
och med rättvisa
skaffa rätt åt de ödmjuka
på jorden.
Han ska slå jorden
med sin muns stav,
döda de ogudaktiga
med sina läppars ande.[c]
5 (E) Rättfärdighet ska vara bältet
runt hans midja,
trofasthet bältet om hans höfter.
6 (F) Vargar ska bo tillsammans med lamm,
leoparder ligga bland killingar.
Kalvar och unga lejon
och gödboskap
ska vara[d] tillsammans,
och en liten pojke ska valla dem.
7 Kor och björnar ska gå och beta,
deras ungar
ska ligga tillsammans,
och lejon ska äta halm som oxar.
8 Ett spädbarn ska leka
vid huggormens håla,
ett avvant barn räcka ut handen
mot giftormens öga.
9 (G) Ingenstans på mitt heliga berg
ska man göra något ont
eller förstöra något,
för landet ska vara fullt
av Herrens kunskap,
liksom vattnet täcker havet.
10 (H) Det ska ske på den dagen att hednafolken ska söka Ishais rot där han står som ett baner för folken, och hans boning ska vara härlig.[e] 11 (I) På den dagen ska Herren för andra gången räcka ut handen för att friköpa en rest av sitt folk som är kvar från Assyrien, Egypten, Patros, Nubien, Elam, Shinar, Hamat och havsländerna.[f]
12 (J) Han ska resa ett baner
för hednafolken
och samla de fördrivna
av Israel
och de kringspridda av Juda
från jordens fyra hörn.
13 (K) Då ska Efraims avund[g] upphöra
och Juda fiender utrotas.
Efraim ska inte avundas Juda,
och Juda inte vara
fiende till Efraim.
14 Och de ska slå ner
på filisteernas skuldra i väster,
tillsammans ta byte
från folken i öster.
De ska räcka ut sin hand
över Edom och Moab,
och ammoniterna ska lyda dem.
15 (L) Och Herren ska torka ut
Egyptens havsvik
och lyfta sin hand mot floden
med en brännande vind.
Han ska klyva den i sju bäckar
så att man kan gå torrskodd över.
16 (M) Det ska bli en banad väg
för den rest av hans folk
som är kvar från Assyrien,
så som det var för Israel
den dag de drog upp
ur Egyptens land.
Det frälsta Israels lovsång
12 (N) På den dagen ska du säga:
"Jag tackar dig, Herre!
Du var vred på mig,
men din vrede har upphört
och du tröstar mig.
2 (O) Se, Gud är min frälsning,
jag är trygg och inte rädd,
för Herren Herren[h] är min styrka
och min lovsång.
Han har blivit min frälsning."
3 (P) Med fröjd ska ni ösa vatten
ur frälsningens källor.
4 (Q) På den dagen ska ni säga:
"Tacka Herren,
åkalla hans namn,
gör hans gärningar kända
bland folken.
Förkunna att hans namn
är upphöjt.
5 (R) Lovsjung Herren,
för han har gjort härliga ting.
Låt det bli känt över hela jorden.
6 (S) Ropa av fröjd och jubla,
ni Sions invånare,
för Israels Helige är stor,
han är mitt ibland er."
5 (A) Lyssna nu, ni som är rika! Gråt och klaga över de olyckor som ska drabba er. 2 (B) Er rikedom är rutten och era kläder är malätna. 3 Ert guld och silver rostar, och rosten ska vittna mot er och förtära ert kött som eld. Ni har samlat skatter under de sista dagarna. 4 (C) Nu ropar den lön ni undanhållit arbetarna som skördat era åkrar, och skördefolkets rop har nått Herren Sebaots öron.[a] 5 (D) Ni har levt i lyx och överflöd på jorden, ni har gött era hjärtan på slaktdagen. 6 (E) Ni har dömt den rättfärdige[b] och dödat honom, och han gjorde inget motstånd mot er.
I väntan på Herrens ankomst
7 (F) Ha därför tålamod, bröder, tills Herren kommer. Se hur bonden tåligt väntar på jordens dyrbara skörd tills den fått höstregn och vårregn. 8 (G) Ha också ni tålamod och styrk era hjärtan, för Herrens ankomst är nära. 9 (H) Klaga inte på[c] varandra, bröder, så blir ni inte dömda. Domaren står för dörren.
10 (I) Bröder, ta profeterna som talade i Herrens namn till föredömen i att lida och vara tåliga. 11 (J) Vi kallar dem saliga som håller ut. Ni har hört om Jobs uthållighet och sett hur Herren till slut gjorde med honom. Herren är rik på kärlek och barmhärtighet.
Trons bön
12 (K) Framför allt, mina bröder: svär ingen ed, varken vid himlen eller vid jorden eller vid något annat. Låt ert ja vara ja och ert nej vara nej, så drabbas ni inte av domen.
13 (L) Får någon av er lida, ska han be. Är någon glad, ska han sjunga lovsång. 14 (M) Är någon bland er sjuk, ska han kalla på församlingens äldste, och de ska be över honom och smörja honom med olja i Herrens namn. 15 (N) Trons bön ska bota[d] den sjuke, och Herren ska resa upp honom. Och har han begått synder, ska han få förlåtelse för dem.
16 (O) Bekänn därför era synder för varandra och be för varandra så att ni blir helade. Den rättfärdiges bön har stor kraft och verkan. 17 (P) Elia var en människa med samma natur som vi[e]. Han bad en bön att det inte skulle regna, och då regnade det inte över landet under tre år och sex månader. 18 (Q) Sedan bad han igen, och då gav himlen regn och jorden bar sin gröda.
19 (R) Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon återför honom, 20 (S) så ska han veta att den som återför en syndare från hans villoväg räddar hans själ från döden och överskyler många synder.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation