M’Cheyne Bible Reading Plan
Mirjam dör
20 Israels barn, hela församlingen, kom in i öknen Zin[a] i den första månaden,[b] och folket stannade i Kadesh. Där dog Mirjam, och där begravdes hon.
Vatten ur klippan
2 Och församlingen saknade vatten, och därför slöt de sig samman mot Mose och Aron. 3 (A) Folket klagade på Mose och sade: ”Om vi ändå hade fått dö när våra bröder dog inför Herrens ansikte! 4 Varför har ni låtit Herrens församling komma in i denna öken, så att vi och vår boskap måste dö här? 5 Varför har ni fört oss upp ur Egypten och låtit oss komma till denna hemska plats? Här växer varken säd eller fikon, vindruvor eller granatäpplen, och här finns inget vatten att dricka.”
6 Men Mose och Aron gick bort från församlingen till uppenbarelsetältets ingång och föll ner på sina ansikten. Då visade sig Herrens härlighet för dem. 7 Och Herren talade till Mose. Han sade: 8 ”Ta staven och kalla samman församlingen, du och din bror Aron, och tala till klippan[c] inför deras ögon, och den ska ge vatten. Så skaffar du fram vatten åt dem ur klippan och ger församlingen och dess boskap att dricka.”
9 Då tog Mose staven som låg inför Herrens ansikte, så som han hade befallt honom. 10 Och Mose och Aron kallade samman församlingen framför klippan, och han sade till dem: ”Lyssna, ni upproriska! Kan vi ur denna klippa skaffa fram vatten åt er?” 11 (B) Sedan lyfte Mose upp sin hand och slog med sin stav två gånger på klippan, och mycket vatten kom ut så att både folket och boskapen fick dricka.
12 (C) Men Herren sade till Mose och Aron: ”Eftersom ni inte litade på mig och inte höll mig helig inför Israels barns ögon, ska ni inte få föra in denna församling i det land som jag gett dem.”
13 (D) Detta var Meribas[d] vatten, där Israels barn tvistade med Herren och där han visade sig helig bland dem.
Edom trotsar Israel
14 (E) Mose skickade sändebud från Kadesh till kungen i Edom[e] och lät säga: ”Så säger din broder Israel: Du känner alla de vedermödor som har drabbat oss. 15 Våra fäder drog ner till Egypten, vi bodde i Egypten under lång tid och vi och våra fäder blev illa behandlade av egyptierna. 16 (F) Men vi ropade till Herren, och han hörde vår röst och sände en ängel som förde oss ut ur Egypten. Och se, nu är vi i Kadesh, en stad som gränsar till ditt område. 17 Låt oss tåga igenom ditt land. Vi ska inte gå över åkrar och vingårdar och inte dricka vatten ur brunnarna. Vi ska ta Kungsvägen utan att vika av vare sig åt höger eller vänster förrän vi har kommit igenom ditt område.”
18 Men Edom svarade honom: ”Du får inte tåga igenom mitt land. Om du gör det ska jag komma mot dig med svärd.” 19 Israels barn sade till honom: ”Vi ska hålla oss på den allmänna vägen och om vi eller vår boskap dricker av ditt vatten, ska jag betala för det. Jag begär bara att få gå till fots genom landet, ingenting annat.” 20 Han svarade: ”Nej, du får inte gå härigenom.” Och Edom drog ut mot Israel med mycket folk och med stor makt. 21 Eftersom Edom inte lät Israel ta vägen igenom deras område, vek Israel undan för dem.
Aron dör
22 (G) Och Israels barn, hela församlingen, bröt upp från Kadesh och kom till berget Hor[f]. 23 Herren talade då till Mose och Aron på berget Hor vid gränsen till Edoms land. Han sade: 24 ”Aron ska samlas till sitt folk. Han ska inte komma in i det land som jag har gett åt Israels barn, för ni trotsade min befallning vid Meribas vatten. 25 Ta Aron och hans son Eleasar och för dem upp på berget Hor, 26 (H) och ta av Aron hans kläder och sätt dem på hans son Eleasar. Aron kommer att samlas till sitt folk och dö där.”
27 Mose gjorde som Herren hade befallt, och de steg upp på berget Hor inför ögonen på hela församlingen. 28 (I) Mose tog av Aron hans kläder och satte dem på hans son Eleasar. Och Aron dog där uppe på bergets topp. Sedan steg Mose och Eleasar ner från berget. 29 När hela församlingen såg att Aron var död, sörjde hela Israel honom i trettio dagar[g].
Dom över de gudlösa
58 (A) För körledaren, "Fördärva inte". En sång av David.
2 (B) För ni verkligen rättfärdighetens
talan när ni tiger[a]?
Dömer ni rätta domar,
ni människors barn?
3 Nej, i hjärtat gör ni onda planer,
era händer banar väg
för våld i landet.
4 (C) De gudlösa är avfälliga
från födseln,
lögnarna far vilse
ända från moderlivet.
5 (D) De har gift som ormens gift,
de liknar en döv huggorm
som stänger sitt öra
6 och inte hör ormtjusaren,
den skicklige besvärjaren.
7 (E) Gud, krossa tänderna i deras mun,
bryt de unga lejonens käkar,
Herre!
8 (F) Låt dem försvinna
likt vatten som rinner bort.
När han spänner bågen,
låt pilen vara utan udd.
9 (G) Som snigeln smälter bort i slem
ska han försvinna,
som en kvinnas dödfödda foster
som aldrig fick se solen.
10 (H) Innan era grytor
känner hettan från törnet,
vare sig det är färskt
eller brinner,
ska han svepa bort det
med en stormvind.[b]
11 (I) Den rättfärdige ska glädja sig
när han ser hämnden,
han ska tvätta sina fötter
i den gudlöses blod,
12 (J) och människor ska säga:
"Den rättfärdige får sin lön.
Det finns en Gud
som dömer på jorden."
Bön mot fienders försåt
59 (K) För körledaren, "Fördärva inte". En sång av David när Saul sände män för att bevaka huset och döda honom[c].
2 Rädda mig, min Gud,
från mina fiender,
beskydda mig
från mina motståndare!
3 Rädda mig från förbrytarna,
fräls mig från de blodtörstiga!
4 (L) Se hur de lurar på min själ,
mäktiga män gaddar ihop sig
mot mig
utan att jag har begått
brott eller synd, Herre.
5 (M) Jag är utan skuld,
men de rusar fram
och gör sig redo.
Vakna, kom till mig och se!
6 Herre Gud Sebaot, du Israels Gud,
vakna och ställ alla folk till svars,
skona inga trolösa förrädare!
Sela
7 De kommer tillbaka mot kvällen,
de morrar som hundar
och stryker runt i staden.
8 (N) Se vad de spyr ut med sina munnar.
De har svärd på sina läppar
och tänker: "Vem hör oss?"
9 (O) Men du, Herre, ler åt dem.
Du gör narr av alla hedningar.
10 (P) Du min styrka,
jag vill hålla mig till dig,
för du, Gud, är min borg.
11 (Q) Min Gud möter mig med sin nåd,
Gud låter mig se
mina förföljares fall.
12 (R) Döda dem inte,
då kan mitt folk glömma det.
Skingra dem med din kraft,
störta dem, Herre,
du vår sköld!
13 Varje ord på deras läppar
är en synd i deras mun.
Låt dem fångas i sitt högmod
av den förbannelse och lögn
som de talar.
14 Förgör dem i vrede,
förgör dem så att de inte
finns mer!
Låt dem veta att Gud härskar
i Jakob och till jordens
yttersta ändar. Sela
15 De kommer tillbaka mot kvällen,
de morrar som hundar
och stryker runt i staden.
16 (S) De strövar omkring efter föda,
blir de inte mätta så gnyr de[d].
17 (T) Men jag ska sjunga om din makt
och jubla var morgon
över din nåd,
för du är en borg för mig,
en tillflykt när jag är i nöd.
18 Du min styrka,
jag vill lovsjunga dig,
för Gud är min borg,
min nådige Gud.
Herrens vrede mot Israel
8 Herren sänder ett ord mot Jakob,
och det slår ner i Israel.
9 Hela folket ska märka det,
Efraim och Samarias invånare.
I stolthet och hjärtats högmod
säger de:
10 "Tegelstenar har fallit,
men vi ska bygga upp
med huggen sten.
Mullbärsfikonträd[a] har huggits ner,
men vi ska ersätta dem
med cedrar."
11 (A) Herren reser upp
Resins motståndare[b] mot dem
och eggar upp deras fiender,
12 (B) arameerna från öster
och filisteerna[c] från väster,
och de ska sluka Israel
med glupska gap.
Med allt detta upphör inte
hans vrede,
hans hand är ännu uträckt.
13 (C) För folket vänder inte om
till honom som slår dem,
de söker inte Herren Sebaot.
14 (D) Därför ska Herren hugga av
både huvud och svans
från Israel,
både palmtopp och sävstrå,
allt på samma dag.
15 De äldsta och högst uppsatta
är huvudet,
profeten som lär ut lögn
är svansen.
16 (E) För de som leder detta folk
vilseleder det,
och de som låter sig ledas
går i fördärvet.
17 Därför kan Herren inte glädja sig
över deras unga män
eller förbarma sig
över deras faderlösa och änkor,
för alla är hycklare
och gör det som är ont,
varje mun talar dårskap.
Med allt detta upphör inte
hans vrede,
hans hand är ännu uträckt.
18 Ja, gudlösheten brinner som en eld,
den förtär tistel och törne.
Den antänder snårskogen
så att den går upp
i höga virvlar av rök.
19 (F) Landet brinner
genom Herren Sebaots vrede,
och folket är som ved för elden.
Ingen skonar sin broder.
20 Man river åt sig till höger
men förblir hungrig,
man tar för sig till vänster
men blir inte mätt.
Var och en äter köttet
på sin egen arm:
21 Manasse äter Efraim
och Efraim Manasse,
och tillsammans angriper de Juda.
Med allt detta upphör inte
hans vrede,
hans hand är ännu uträckt.
10 (G) Ve dem som stiftar
orättfärdiga lagar
och skriver orätta skrivelser
2 (H) för att förvrida rättvisan
för de nödställda
och beröva de förtryckta
i mitt folk deras rätt,
för att göra änkor till sitt byte
och plundra de faderlösa.
3 (I) Vad ska ni göra
på räkenskapsdagen
när förödelsen kommer
fjärran ifrån?
Till vem ska ni fly
för att få hjälp,
och var ska ni göra av
era rikedomar[d]?
4 (J) Den som inte faller på knä
bland fångar
måste falla bland de dräpta.
Med allt detta upphör inte
hans vrede,
hans hand är ännu uträckt.
Den elaka tungan
3 (A) Mina bröder, inte många av er bör bli lärare. Ni vet ju att vi ska få en strängare dom. 2 (B) Vi begår alla många fel. Om någon är felfri i sitt tal är han en fullkomlig man som också kan tygla hela sin kropp. 3 När vi lägger betsel i munnen på en häst för att han ska lyda oss styr vi också hela hans kropp. 4 Se också på fartygen, som är så stora och drivs av hårda vindar. Ändå styrs de med ett litet roder dit rorsmannen vill.
5 (C) På samma sätt är tungan en liten lem som kan skryta stort. Tänk på hur en liten eld kan sätta en stor skog i brand. 6 (D) Och tungan är en eld, en värld av ondska bland våra lemmar. Den smutsar ner hela vår kropp och sätter hela livet[a] i brand och får själv sin eld från Gehenna[b].
7 Alla slags fyrfotadjur, fåglar, kräldjur och vattendjur låter sig tämjas och har blivit tämjda av människan. 8 (E) Men tungan kan ingen människa tämja, den är ostyrig och ond och full av dödligt gift. 9 (F) Med den välsignar vi Herren och Fadern, och med den förbannar vi människor som är skapade till Guds avbild. 10 (G) Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder. 11 En källa kan väl inte från samma åder ge både sött och bittert vatten? 12 (H) Mina bröder, ett fikonträd kan väl inte ge oliver eller en vinstock ge fikon? Inte heller kan en salt källa ge sött vatten.
Sann och falsk visdom
13 (I) Är någon av er vis och förståndig, då ska han visa sina gärningar genom ett klokt, vänligt och gott uppträdande. 14 Men bär ni bitter avund och rivalitet[c] i ert hjärta, ska ni inte skryta och ljuga i strid mot sanningen. 15 (J) En sådan "vishet" kommer inte från ovan utan är jordisk, oandlig[d], demonisk. 16 (K) För där det finns avund och rivalitet, där finns också oordning och all slags ondska.
17 Men visheten från ovan är först och främst ren, dessutom fredlig, mild, följsam, full av barmhärtighet och goda frukter, opartisk[e] och uppriktig. 18 (L) Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation