M’Cheyne Bible Reading Plan
Mirjam och Aron går emot Mose
12 Mirjam och Aron talade illa om Mose på grund av den kushitiska[a] kvinnan som han hade tagit till hustru, för han hade tagit en kushitisk kvinna till hustru. 2 De sade: ”Är Mose den ende som Herren talar genom? Talar han inte också genom oss?” Och Herren hörde det. 3 Mose var en mycket ödmjuk man, mer än någon annan människa på jorden.
4 Genast sade Herren till Mose, Aron och Mirjam: ”Gå ut, ni tre, till uppenbarelsetältet.” Och de gick dit ut alla tre. 5 Då steg Herren ner i en molnpelare och ställde sig vid ingången till tältet. Han kallade på Aron och Mirjam, och de gick båda dit. 6 Och han sade:
”Hör nu mina ord.
Om det finns en Herrens profet
ibland er,
ger jag mig till känna för honom
i en syn
och talar med honom i en dröm.
7 (A) Men så gör jag inte
med min tjänare Mose.
I hela mitt hus är han betrodd.[b]
8 (B) Jag talar med honom
ansikte mot ansikte[c],
tydligt och inte i gåtor,
och han får se Herrens gestalt.
Varför var ni då inte rädda
för att tala illa
om min tjänare Mose?”
9 Och Herrens vrede upptändes mot dem, och han lämnade dem.
10 När molnskyn drog sig tillbaka från tältet, se, då var Mirjam vit som snö av spetälska. Aron vände sig till Mirjam och såg att hon var spetälsk. 11 Då sade Aron till Mose: ”O, min herre, lägg inte på oss denna synd som vi i vår dårskap har begått. 12 Låt henne inte bli som ett dödfött foster vars kropp är till hälften förtärd när det kommer ut ur moderlivet.”
13 Då ropade Mose till Herren: ”O, Gud, gör henne frisk!” 14 (C) Herren svarade Mose: ”Om hennes far hade spottat henne i ansiktet, skulle hon då inte ha fått skämmas i sju dagar? Håll henne därför instängd utanför lägret i sju dagar. Sedan ska hon tas emot igen.”
15 I sju dagar hölls Mirjam instängd utanför lägret, och folket bröt inte upp förrän Mirjam hade förts tillbaka.
13 Sedan bröt folket upp från Haserot och slog läger i öknen Paran.
De tolv spejarna
2 Herren sade till Mose: 3 (D) ”Sänd ut män för att speja i Kanaans land som jag ger åt Israels barn. En man för varje fädernestam ska ni sända. Var och en av dem ska vara en ledare.” 4 På Herrens befallning sände Mose ut dem från öknen Paran[d]. Alla var huvudmän bland Israels barn. 5 Deras namn var:
Av Rubens stam:
Shammua, Sackurs son,
6 av Simeons stam: Shafat, Horis son,
7 av Juda stam: Kaleb, Jefunnes son,
8 av Isaskars stam: Jigal, Josefs son,
9 av Efraims stam: Hosea, Nuns son,
10 av Benjamins stam: Palti, Rafus son,
11 av Sebulons stam: Gaddiel, Sodis son,
12 av Josefs stam, av Manasse stam:
Gaddi, Susis son,
13 av Dans stam: Ammiel, Gemallis son,
14 av Ashers stam: Setur, Mikaels son,
15 av Naftali stam: Nahbi, Vofsis son,
16 av Gads stam: Geuel, Makis son.
17 Dessa var namnen på de män som Mose sände i väg för att speja i landet. Men Mose gav Hosea[e], Nuns son, namnet Josua.
18 Mose sände i väg dem för att speja i Kanaans land och sade till dem: ”Dra upp till Negev och vidare upp till Bergsbygden. 19 Se efter hur landet är, om folket som bor där är starkt eller svagt, om de är få eller många, 20 om landet där de bor är gott eller dåligt, om städerna där de bor är som läger eller om de är befästa, 21 om jorden är fet eller mager och om det finns träd där eller inte. Visa er modiga och ta med er hit av landets frukt.” Det var den tid då de första druvorna mognade.
22 De gav sig av och spejade i landet från öknen Zin ända till Rehob där vägen går till Hamat[f].
23 (E) De drog upp till Negev och kom till Hebron. Där bodde Ahiman, Sheshaj och Talmaj, Anaks avkomlingar. – Hebron byggdes sju år före Soan[g] i Egypten. – 24 (F) De kom till Druvdalen. Där skar de av en gren med en ensam druvklase. Den bars sedan på en stång av två man. Dessutom tog de granatäpplen och fikon. 25 Platsen kallades sedan Druvdalen på grund av den druvklase som Israels barn skar av där.
26 Efter fyrtio dagar vände de tillbaka sedan de hade spejat i landet. 27 De gav sig i väg och kom till Mose och Aron och hela Israels församling i öknen Paran i Kadesh,[h] där de avgav rapport för dem och hela församlingen och visade dem landets frukt. 28 Och de sade till Mose: ”Vi kom till det land som du sände oss till. Det flödar verkligen av mjölk och honung, och här är frukt därifrån. 29 Men folket som bor i landet är starkt, och städerna är befästa och mycket stora. Dessutom såg vi avkomlingar av Anak där. 30 Amalekiterna bor i Negev, hetiterna, jebusiterna och amoreerna bor i bergsbygden, och kananeerna bor vid havet och utmed Jordan.”
31 Men Kaleb[i] lugnade folket inför Mose och sade: ”Låt oss genast dra dit upp och inta landet. Sannerligen, vi kan göra det!”
32 Men männen som hade gått upp med honom sade: ”Vi kan inte dra upp mot det folket, för de är för starka för oss.” 33 Inför Israels barn talade de illa om landet där de hade spejat och sade: ”Landet som vi har vandrat igenom och spejat i är ett land som förtär sina inbyggare, och allt folk som vi såg där var resliga män. 34 (G) Vi såg också jättarna där – Anaks barn[j] kom från jättestammen – och vi var som gräshoppor i våra egna ögon, och så var vi också i deras ögon.”
De rikas framgång är kort
49 För körledaren. En psalm av Koras söner.
2 Hör detta, alla folk!
Lyssna, alla som lever i världen,
3 både låg och hög,
rik som fattig.
4 Min mun ska tala vishet,
mitt hjärtas tanke
ska vara förstånd.
5 (A) Jag vänder mitt öra till visdomsord,
jag tyder min gåta
till harpans toner.
6 Varför vara rädd
under olyckans dagar
när mina förföljares[a] ondska
omger mig?
7 De litar till sina ägodelar
och stoltserar
med sin stora rikedom.
8 Men ingen kan köpa sin broder fri
eller ge Gud lösepenning
för honom.
9 Hans själs lösen är dyr,
den kan inte betalas till evig tid
10 så att han får leva för alltid
och aldrig se förgängelsen.
11 (B) Nej, man ser att de visa dör,
att både dårar och oförnuftiga
går under
och lämnar sin rikedom åt andra.
12 De tror att deras hus
ska bestå[b] för evigt,
deras boningar
från släkte till släkte.
De uppkallar sina marker
efter sina namn.
13 (C) Men människan i all sin härlighet
har inte bestånd[c],
hon liknar djuren som förgås.
14 Så går det dem
som litar till sig själva[d]
och deras efterföljare
som gillar deras ord. Sela
15 Som får drivs de ner i dödsriket,
döden blir deras herde[e].
De rättfärdiga ska råda över dem
när morgonen gryr.
Deras gestalt tynar bort i dödsriket,
de får ingen upphöjd boning.
16 (D) Men Gud ska friköpa min själ
från dödsrikets våld,
han ska ta emot mig. Sela
17 Bli inte imponerad när någon blir rik,
när hans hus växer i härlighet,
18 (E) för han får inget med sig i döden,
hans härlighet följer inte
med honom ner.
19 Även om han skattar sig lycklig
under livet
och får beröm när han gör det gott
för sig själv,
20 så går hans själ till sina fäder,
till dem som aldrig mer ser ljuset.
21 En människa som i all sin härlighet
inte har förstånd,
hon liknar djuren som förgås.
Herrens berg
2 (A) Det ord som Jesaja, Amos son, såg i en syn angående Juda och Jerusalem:
2 (B) Det ska ske i den yttersta tiden
att berget med Herrens hus
ska stå fast grundat
och vara högst bland bergen,
upphöjt över höjderna.
Alla hednafolk ska strömma dit,
3 (C) många folk ska gå i väg och säga:
"Kom, låt oss gå upp
till Herrens berg,
till Jakobs Guds hus.
Han ska lära oss sina vägar
så att vi kan vandra
på hans stigar."
För undervisning ska gå ut
från Sion,
Herrens ord från Jerusalem.
4 (D) Han ska döma mellan hednafolken
och skipa rätt för många folk.
Då ska de smida sina svärd
till plogbillar
och sina spjut
till vingårdsknivar.
Folk ska inte lyfta svärd mot folk
och inte mer öva för krig.
5 Kom, ni av Jakobs släkt,
låt oss vandra i Herrens ljus.
Herrens dag
6 Du har förskjutit ditt folk,
Jakobs hus,
för de är fulla
av Österlandets tänkande,
de är spåmän som filisteerna.
De sluter förbund
med främmande folk.
7 Deras land är fullt av silver och guld,
det är ingen ände på deras skatter.
Deras land är fullt av hästar,
det är ingen ände
på deras vagnar[a].
8 (E) Deras land är fullt av avgudar,
och de tillber sina händers verk,
det som deras fingrar har gjort.
9 Därför blir människorna nerböjda
och männen ödmjukade.
Du ska inte förlåta dem.
10 (F) Fly in i klippan och göm dig i stoftet
av fruktan för Herren
och hans höga majestät,
11 (G) för människornas stolta ögon
ska ödmjukas,
männens högmod bli nerböjt.
Herren ensam
ska vara upphöjd på den dagen.
12 (H) För Herren Sebaots dag
ska komma
mot allt som är stolt och högt,
mot allt som är upphöjt
så att det ödmjukas,
13 mot Libanons alla cedrar,
de höga och upphöjda,
och Bashans alla ekar[b],
14 mot alla höga berg
och alla stolta höjder,
15 mot alla höga torn
och alla fasta murar,
16 mot alla Tarshishskepp[c]
och alla ståtliga fartyg[d].
17 Människornas stolthet
ska böjas ner
och männens högmod
ödmjukas.
Herren ensam
ska vara upphöjd på den dagen,
18 och avgudarna ska helt försvinna.
19 (I) Man ska fly in i klippgrottor
och jordhålor
av fruktan för Herren
och hans höga majestät,
när han reser sig
för att slå jorden med skräck.
20 (J) På den dagen
ska människorna kasta bort
till mullvadar och fladdermöss
sina avgudar av silver
och avgudar av guld
som de har gjort åt sig för att tillbe.
21 De ska fly in i klippskrevor
och bergsklyftor
av fruktan för Herren
och hans höga majestät,
när han reser sig
för att slå jorden med skräck.
22 (K) Förlita er inte på människor,
som bara har en vindpust
i sin näsa!
Vad är de att räkna med?
10 (A) Lagen ger en skuggbild av det goda som kommer, men inte tingen i deras verkliga gestalt. Därför kan aldrig lagen genom samma offer som ständigt frambärs år efter år fullkomna dem som träder fram. 2 Annars hade man väl slutat offra? De som tjänstgör hade då redan varit renade en gång för alla och inte längre haft några synder på sitt samvete. 3 (B) Men nu ligger i offren en årlig påminnelse om synderna, 4 (C) för tjurars och bockars blod kan omöjligt utplåna synder. 5 (D) Därför säger Kristus när han träder in i världen:
Offer och gåvor ville du inte ha,
men du har berett mig en kropp.
6 Brännoffer och syndoffer
gladde dig inte.
7 Då sade jag:
Se, jag har kommit
för att göra din vilja, Gud.
I bokrullen står det skrivet om mig.[a]
8 Först säger han: Offer och gåvor, brännoffer och syndoffer ville du inte ha, de gladde dig inte, fastän de frambärs enligt lagen. 9 (E) Sedan säger han: Se, jag har kommit för att göra din vilja. Han upphäver det första för att upprätta det andra. 10 (F) Och i kraft av den viljan är vi helgade, genom att Jesu Kristi kropp har offrats en gång för alla.
11 (G) Alla andra präster står och förrättar sin tjänst dag efter dag och bär gång på gång fram samma offer som aldrig kan ta bort synderna. 12 Men Jesus har framburit ett enda syndoffer för alla tider, och han har sedan satt sig på Guds högra sida 13 (H) och väntar nu på att hans fiender ska läggas som en pall under hans fötter[b]. 14 (I) Med ett enda offer har han för all framtid fullkomnat dem som helgas.
15 Även den helige Ande vittnar om detta för oss. Först säger han:
16 (J) Detta är det förbund
som jag efter denna tid
ska sluta med dem.
Och sedan säger Herren:
Jag ska lägga mina lagar
i deras hjärtan
och skriva dem i deras sinnen,
17 och deras synder och överträdelser
ska jag aldrig mer minnas.[c]
18 Och där synderna är förlåtna behövs det inte längre något syndoffer.
Uppmuntran till tro och kärlek
19 (K) Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi därför frimodigt gå in i det allra heligaste 20 (L) på den nya och levande väg som han öppnat för oss genom förhänget, det vill säga sin kropp. 21 (M) Vi har en stor överstepräst över Guds hus.
22 (N) Låt oss därför gå fram med ärligt hjärta i trons fulla visshet, med hjärtat renat från ont samvete och med kroppen badad i rent vatten. 23 (O) Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, för han som har gett oss löftet är trofast. 24 (P) Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar. 25 (Q) Och låt oss inte överge våra sammankomster, så som några brukar göra, utan i stället uppmuntra varandra, och det så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.
Varning för avfall
26 (R) För om vi fortsätter att synda med vett och vilja efter att ha fått kunskap om sanningen, då finns det inte längre något offer för synderna, 27 (S) utan bara en fruktansvärd väntan på domen och en rasande eld som ska förtära motståndarna. 28 (T) Den som förkastar Mose lag ska utan förbarmande dö om två eller tre vittnar mot honom. 29 (U) Hur mycket strängare straff tror ni då inte den förtjänar som trampar på Guds Son, föraktar[d] det förbundsblod som har helgat honom, och som kränker nådens Ande? 30 (V) Vi känner honom som har sagt: Min är hämnden, jag ska utkräva den, och dessutom: Herren ska döma sitt folk.[e] 31 (W) Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.
32 (X) Kom ihåg den första tiden när ljuset nådde er. Ni fick utstå hård kamp[f] och mycket lidande. 33 (Y) Dels blev ni hånade och plågade och gjorda till offentligt åtlöje, dels stod ni sida vid sida med andra som behandlades så. 34 (Z) Ni led med fångarna och accepterade med glädje att bli fråntagna era ägodelar, eftersom ni visste att ni ägde något som är bättre och bestående.
35 (AA) Så kasta inte bort er frimodighet, den ger stor lön. 36 (AB) Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat. 37 (AC) För:
Ännu en kort liten tid,
så kommer han
som ska komma,
och han ska inte dröja.
38 (AD) Min rättfärdige ska leva av tro.
Men drar han sig undan,
har min själ ingen glädje
i honom.[g]
39 Men vi tillhör inte dem som drar sig undan och går förlorade, utan dem som tror och vinner sina själar.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation