Previous Prev Day Next DayNext

M’Cheyne Bible Reading Plan

The classic M'Cheyne plan--read the Old Testament, New Testament, and Psalms or Gospels every day.
Duration: 365 days
Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Version
1 Krönikeboken 22

Förberedelser för tempelbygget

22 David sade: ”Här ska Herren Guds hus stå och här altaret för Israels brännoffer.” (A) Och David befallde att man skulle samla de främlingar som fanns i Israels land. Han tillsatte stenhuggare som skulle hugga ut stenar för att bygga Guds hus. David skaffade järn i mängd till spikar för dörrarna i portarna och till märlor, samt koppar i sådan mängd att den inte kunde vägas och cederbjälkar i oräkneligt antal, för sidonierna och tyrierna kom med cederträ i mängd till David. (B) Han tänkte nämligen: ”Min son Salomo är ung och vek, och huset som ska byggas åt Herren måste göras mycket stort så att det blir berömt och prisat i alla länder. Därför ska jag göra förberedelser[a] för det.” Så gjorde David en stor mängd förberedelser före sin död.

Han kallade till sig sin son Salomo och befallde honom att bygga ett hus åt Herren, Israels Gud. (C) David sade till sin son Salomo: ”Jag hade själv tänkt att bygga ett hus åt Herren min Guds namn. (D) Men Herrens ord kom till mig. Han sade: Du har spillt mycket blod[b] och fört många krig. Du ska inte bygga ett hus åt mitt namn, för du har spillt mycket blod på jorden inför mina ögon. Men se, en son ska födas åt dig. Han ska bli en fridsam man, och jag ska låta honom få fred med alla sina fiender runt omkring. Salomo ska han heta, och jag ska ge Israel frid[c] i hans dagar. 10 (E) Han ska bygga ett hus åt mitt namn. Han ska vara min son och jag ska vara hans far. Och jag ska befästa hans kungatron över Israel för evig tid.

11 Må nu Herren vara med dig, min son. Må du ha framgång och bygga Herren din Guds hus som han har lovat dig. 12 (F)Herren bara ge dig klokhet och förstånd när han sätter dig till härskare över Israel, så att du håller fast vid Herren din Guds undervisning. 13 (G) Då ska du ha framgång, om du noggrant följer de stadgar och föreskrifter som Herren befallde Mose att lägga på Israel. Var stark och frimodig, var inte rädd eller modlös.

14 (H) Se, trots mina svårigheter har jag skaffat hundratusen talenter guld och tusen gånger tusen talenter[d] silver till Herrens hus och dessutom mer koppar och järn än som kan vägas, så mycket är det. Trävirke och sten har jag också förberett, och mer kan du själv skaffa fram. 15 Du har också arbetare i mängd, hantverkare, stenhuggare och timmermän, och dessutom allt slags folk som är kunnigt i alla slags arbeten. 16 Guldet, silvret, kopparn och järnet går inte att räkna. Sätt igång och gå till verket, och må Herren vara med dig!”

17 Därefter befallde David alla Israels hövdingar att de skulle hjälpa hans son Salomo. Han sade: 18 (I)Herren er Gud är ju med er och har låtit er få ro på alla sidor. Han har gett landets invånare i min hand, och landet är lagt under Herren och hans folk. 19 Så vänd nu ert hjärta och er själ till att söka Herren er Gud. Sätt igång och bygg Herren Guds helgedom, så att man kan föra in Herrens förbundsark och de föremål som helgats åt Gud i det hus som ska byggas åt Herrens namn.”

1 Petrusbrevet 3

Man och hustru

(A) På samma sätt ska ni hustrur underordna er era män, så att även de män som inte vill tro på ordet kan vinnas utan ord genom sina hustrurs liv, (B) när de ser hur gudfruktigt och rent ni lever. (C) Er prydnad ska inte vara yttre ting som konstfulla håruppsättningar[a], påhängda guldsmycken eller fina kläder, (D) utan hjärtats fördolda människa med den oförgängliga skönheten hos en mild och stilla ande. Det är mycket dyrbart i Guds ögon.

Så smyckade sig också förr de heliga kvinnorna som satte sitt hopp till Gud. De underordnade sig sina män, (E) så som Sara lydde Abraham och kallade honom herre[b]. Hennes barn har ni blivit när ni gör det som är gott och inte låter er skrämmas.

(F) På samma sätt ska ni män leva förståndigt med era hustrur, som är det svagare kärlet[c]. Visa dem aktning som medarvingar till livets nåd så att inget står i vägen för era böner.

Att lida för Kristi skull

(G) Till sist ska ni alla visa enighet, medkänsla, syskonkärlek, barmhärtighet och ödmjukhet. (H) Löna inte ont med ont eller hån med hån. Tvärtom ska ni välsigna, för ni är kallade att ärva välsignelse. 10 (I) För:

Den som älskar livet
        och vill se goda dagar
    ska vakta sin tunga
        från det som är ont
    och sina läppar
        från att tala svek.
11 (J) Han ska undvika det onda
        och göra det goda,
    söka friden och följa den.
12 (K) Herrens ögon är vända
        till de rättfärdiga
    och hans öron
        till deras bön.
    Men Herrens ansikte är emot
        dem som gör det onda.[d]

13 Vem kan göra er något ont om ni brinner för det goda? 14 (L) Ja, även om ni skulle få lida för det som är rätt är ni saliga. Var inte rädda för dem och låt er inte skrämmas.[e] 15 (M) Herren Kristus ska ni hålla helig i era hjärtan. Var ständigt beredda att svara var och en som ber er förklara det hopp ni har. 16 (N) Men gör det ödmjukt, med respekt och ett rent samvete, så att de som talar illa om ert goda levnadssätt i Kristus får skämmas för sitt förtal. 17 (O) Det är bättre att lida för goda gärningar, om det skulle vara Guds vilja, än för onda gärningar.

Dopet och det nya livet

18 (P) Så led[f] också Kristus en gång för era synder. Rättfärdig led han i orättfärdigas ställe för att föra er[g] till Gud. Han blev dödad till kroppen men levandegjord genom Anden[h]. 19 I Anden gick han sedan och förkunnade sin seger för andarna i fängelset, 20 (Q) för dem som förr hade vägrat lyssna när Gud väntade tåligt under Noas dagar medan arken byggdes. I den blev några få, åtta själar, frälsta genom vattnet.

21 (R) Efter denna förebild[i] frälser nu dopet också er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts utan är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jesu Kristi uppståndelse, 22 (S) han som har stigit upp till himlen och sitter på Guds högra sida sedan änglar, furstar och makter blivit underställda honom.

Mika 1

Domsord över Juda och Israel

(A) Herrens ord till Mika från Moreshet[a], när Jotam, Ahas och Hiskia[b] var kungar i Juda. Detta är vad han såg om Samaria och Jerusalem.

(B) Hör alla folk, lyssna du jord
        med allt som är på den!
    Herren Gud
        ska vara ett vittne mot er,
    Herren från sitt heliga tempel,
(C) för Herren träder fram
        ur sin boning,
    han stiger ner och går fram
        över jordens höjder.
(D) Bergen smälter under honom
        och dalarna bryter fram
    som vaxet för elden,
        som vatten som störtar
            utför branten.
Allt detta sker för Jakobs brott,
        för synden hos Israels hus.
    Vem är skyldig till Jakobs brott?
        Är det inte Samaria?
    Och vem till Juda offerhöjder[c]?
        Är det inte Jerusalem?

Därför ska jag göra Samaria[d]
    till en stenhög på marken,
        till en plats för vinodling.
    Jag ska vräka hennes stenar
        ner i dalen
    och blotta hennes grundvalar.
(E) Alla hennes avgudabilder
        ska krossas,
    alla hennes otuktsgåvor
        ska brännas upp i eld,
    alla hennes avgudar
        ska jag förstöra.
    För hon har skaffat dem
        genom otuktslön[e],
    och otuktslön ska de bli igen.

(F) Därför ska jag klaga och jämra mig,
        jag ska gå barfota och naken.
    Jag ska yla som en schakal
        och klaga som en struts[f],
(G) för hennes sår kan inte läkas,
        det har kommit ända till Juda,
    det har nått ända till mitt folks port,
        ända till Jerusalem.

10 (H) Förkunna det inte i Gat[g],
        gråt inte så bittert!
    I Bet-Leafra vältrar jag mig
        i stoftet.
11 (I) Dra ut i nakenhet och skam,
        ni som bor i Shafir!
    De som bor i Saanan
        vågar sig inte ut.
    Sorgeropen i Bet-Haesel
        gör att ni inte kan stanna där.
12 (J) De som bor i Marot
        våndas efter det goda,
    för en olycka har kommit
        från Herren till Jerusalems port.
13 (K) Spänn travare för vagnen,
        ni som bor i Lakish,
    ni som var orsaken till synd
        hos dottern Sion,
    för det var hos er man fann
        Israels överträdelser.
14 (L) Därför ska du ge skiljebrev
        åt Moreshet-Gat.
    Husen i Aksib har blivit
        som en lögn för Israels kungar.
15 (M) Än en gång ska jag låta erövraren
        drabba er, ni som bor i Maresha.
    Israels härlighet ska komma
        till Adullam[h].[i]

16 Raka dig skallig[j]
    och skär av ditt hår
        för barnen som var din glädje.
    Gör ditt huvud kalt som gamens,
        för de ska föras bort från dig.

Lukasevangeliet 10

Jesus sänder ut de sjuttio

10 (A) Därefter utsåg Herren sjuttio[a] andra och sände dem framför sig två och två till varje stad och plats dit han själv skulle komma. (B) Han sade till dem: "Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han skickar ut arbetare till sin skörd. Gå! Se, jag sänder er som lamm in bland vargar. (C) Ta inte med er någon börs eller väska eller några sandaler, och hälsa inte på någon längs vägen.

När ni kommer in i ett hus, säg då först: Frid över detta hus. Om där bor en fridens man ska er frid vila över honom. Annars ska den återvända till er. (D) Stanna i det huset och ät och drick vad ni får, för arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus. Och när ni kommer till en stad där man tar emot er, så ät det som sätts fram åt er[b]. (E) Bota de sjuka i staden och säg till folket: Guds rike är nära er.

10 (F) Men om ni kommer till en stad där man inte tar emot er, gå då ut på gatorna och säg: 11 Till och med dammet som har fastnat på våra fötter i er stad torkar vi av för att vittna mot er. Men ni ska veta att Guds rike är nära. 12 Jag säger er: Sodom ska på den dagen få det lindrigare än den staden.

13 Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! För om kraftgärningarna som gjorts i er hade gjorts i Tyrus och Sidon, skulle de för länge sedan ha omvänt sig och suttit i säck och aska[c]. 14 Men Tyrus och Sidon ska få det lindrigare vid domen än ni. 15 (G) Och du, Kapernaum, ska du bli upphöjd till himlen? Nej, du ska ner i helvetet[d]. 16 (H) Den som lyssnar till er lyssnar till mig, och den som förkastar er förkastar mig. Och den som förkastar mig, han förkastar honom som har sänt mig."

17 De sjuttio kom glada tillbaka och berättade: "Herre, till och med de onda andarna lyder oss i ditt namn." 18 (I) Han sade till dem: "Jag såg Satan falla ner från himlen som en blixt. 19 (J) Se, jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och över fiendens hela välde. Ingenting ska någonsin skada er. 20 (K) Men gläd er inte över att andarna lyder er, utan gläd er över att era namn är skrivna i himlen."

21 (L) I samma stund jublade Jesus i den helige Ande och sade: "Jag prisar dig Far, himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för små barn. Ja, Far, så var din goda vilja. 22 (M) Allt har min Far överlämnat åt mig. Och ingen vet vem Sonen är utom Fadern, eller vem Fadern är utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara det för."

23 (N) När de var ensamma vände sig Jesus till lärjungarna och sade: "Saliga är de ögon som ser vad ni ser. 24 (O) Jag säger er: Många profeter och kungar ville se vad ni ser men fick inte se det, och höra vad ni hör men fick inte höra det."

Den barmhärtige samariern

25 (P) Sedan kom en laglärd fram för att pröva honom och frågade: "Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?" 26 Jesus sade till honom: "Vad står det skrivet i lagen? Hur läser du där?" 27 Han svarade: "Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv."[e] 28 (Q) Jesus sade till honom: "Du svarade rätt. Gör det, så får du leva."

29 Då ville mannen rättfärdiga sig och frågade Jesus: "Vem är då min nästa?" 30 Jesus svarade: "En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och råkade ut för rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom, och sedan försvann de och lämnade honom där halvdöd.

31 En präst råkade komma ner samma väg, och när han fick se mannen gick han förbi. 32 På samma sätt var det med en levit[f]. Han kom till platsen, såg mannen och gick förbi.

33 Men en samarier[g] som var på resa kom också dit, och när han såg mannen förbarmade han sig över honom. 34 Han gick fram och hällde olja och vin[h] i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, tog honom till ett värdshus och skötte om honom. 35 Nästa dag tog han fram två denarer[i] och gav till värdshusvärden och sade: Sköt om honom. Och kostar det mer ska jag betala när jag kommer tillbaka. 36 Vem av dessa tre tycker du var en nästa för mannen som råkade ut för rövare?" 37 Han svarade: "Den som visade barmhärtighet mot honom." Då sade Jesus till honom: "Gå du och gör som han."

Jesus hos Marta och Maria

38 (R) Medan de var på väg kom Jesus in i en by, och en kvinna som hette Marta tog emot honom i sitt hem[j]. 39 Hon hade en syster, Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. 40 Marta däremot var upptagen med alla förberedelser[k], och hon kom fram och sade: "Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig att sköta allting själv? Säg nu till henne att hon hjälper mig." 41 Herren svarade henne: "Marta, Marta, du bekymrar dig och oroar dig för så mycket. 42 (S) Men bara ett är nödvändigt. Maria har valt den goda delen, och den ska inte tas ifrån henne."

Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation